Arkiv för oktober, 2011

Oktoberfinal, Downton Abbey tillbaka

Posted in Film, Natur och årstider with tags , , on 30 oktober, 2011 by japetus

Så har vi åter vintertid, klockat backade en behaglig timme inatt. Hur kunde det gå så här fort? Oktober månad är nästan över och vi är nu snubblande nära november…

Det är ändå ofta jag har den här upplevelsen av höstarna. De liksom rusar förbi i ett snabbare tempo än vårarna. 20 veckor från sommar till jul och inga ledigheter. Pang, pang, pang…

Det är nu väldigt påtagligt att det är höst, färgerna har skiftat nästan överallt och många av bladen faller nu. Eller har fallit. Jag får se till att komma ut på åtminstone en rejäl lövsparkarpromenad.
Igår, i lördags, var det riktigt fint väder, men då var jag tvungen att städa upp på balkongen efter sommarens odlingsäventyr. Allt det vissna som stod på balkongen måste tas om hand. Det mesta kastades, så var också de flesta växterna ettåriga.

Tyvärr drabbades de flesta av växterna av nån sorts ohyra, spinn tror jag det kallas. Som spindelnät på bladen. Syrénen klarar sig helt säkert och jag tror även lönnen och någon av ekarna ska överleva. Hoppas det. Litet omplanteringar skedde också så nu är jag förberedd för vintern. Den första odlingssäsongen har varit en lärorik upplevelse för mig.

Och så igårkväll hade jag glädjen att åter stifta bekantskap med utmärkta engelska tv-serien ”Downton Abbey”, detta utmärkta kostymdrama vars första säsong tog sin början 1912 just efter att Titanic förlist och slutade i augusti 1914 just som det stod klart att kriget brutit ut, ”Det Stora Kriget”. Jag följde serien i våras och gläds nu åt andra säsongen. Tidpunkten är nu sommaren 1916 och på västfronten har slaget vid Somme inletts.

Det är ett mycket vackert och välspelat drama i bästa engelska stil, mina tankar går till klassikern ”Brideshead revisited”, eller ”En förlorad värld” som det hette på svenska. Gillar man det ena gillar man med stor säkerhet också det andra. Jag fascineras av den här tiden, ”La Belle Epoque”. Det storslagna, överdådiga, närmast megalomaniska i tiden ca 1890-1914 som präglades av sorglös framtidstro och teknikfascination fick ett brutalt slut och uppvaknande i o m just Titanics undergång och det Första Världskrigets fasor. ”Downton Abbey utspelar sig alltså egentligen i efterdyningarna av denna tid och hämtar mycket av sitt innehåll i de förändringar som uppstod.

Annonser

Erfarenheter från nya Centralbadet

Posted in Personlig kommentar with tags on 21 oktober, 2011 by japetus

Så har jag tränat på Centralbadet i en månad. Det finns en del erfarenheter och reflektioner att göra.

Badet har som jag tidigare nämnt verkligen blivit väldigt fräscht och det är förstås mycket uppskattat. Man kan också säga att det var välbehövligt för det hade börjat chansera en aning innan denna renovering.

Tyvärr är det också en hel del saker som blivit sämre. Badet har ett ibland svårbegripligt sätt att hantera gamla kunder. Synd, med tanke på att det oftast är mycket lättare att behålla gamla kunder än att skaffa nya. Bemötandet i receptionen lämnar också en del övrigt att önska mellan varven, men det varierar förstås helt beroende på vem som råkar stå där. Det kan bli trevligt. Det kan bli neutralt. Det kan också tyvärr bli närmast avsnoppande där kunden snabbt får förstå att han har fel i sina vänligt framförda önskemål.

Beslutet att helt utestänga årskortsgäster/stamkunder på lördagar är dock den värsta försämringen. Helt obegripligt. Tidigare var det att man inte fick komma in efter 15.00. Men då var det ändå inte särskilt trevligt där eftersom svensexorna då helt tagit över och trivsamheten var begränsad.

Att fruktvattnet och eukaplyptos-oljan försvunnit är tråkigt i sammanhanget, men naturligtvis inte avgörande. Att helt stänga ute personer som betalt för att få tillgång till lokalerna på årsbasis är helt oförsvarligt. Vi som i många år brukat träna där på lördagförmiddagarna är naturligtvis våldsamt besvikna. Öppettider har kortats bit för bit på kvällarn och mornar. Och nu även detta. Varför?

Försöken att få kontakt med ansvariga personer via mejl har inte lyckats. De svarar helt enkelt inte trots påminnelser. Oproffsigt och svårförståeligt. Man kan ju svara nej på ett professionellt sätt hellre än att bara strunta i kunderna.

Fram till denna vecka har det också varit oroväckande litet folk. Ändå stänger man ute stamkunderna på lördagar? Hur tänker de? Jag vet inte för de svarar inte på frågor.

England, Jobs och Tranströmer

Posted in Poesi, Resa with tags , , , on 12 oktober, 2011 by japetus

I den gångna helgen och i slutet av förra veckan gjorde jag en resa till en god vän som sedan 20 år bor i England. Jag besökte nordvästra England och då framförallt Southport, Liverpool, Manchester och en avstickare upp till Lake District.

Det var riktigt trevligt att hälsa på min vän. Och det var fascinerande att se att vi i flera avseenden utvecklats vidare åt samma håll och hade mycket att tala om – utöver all uppenbar nostalgi. Det var en fin uppdatering av vår vänskapsrelation.

Och mycket intressant att se vackra Lake District, ja åtminstone delar av det och framförallt då vackra Windermere. Samt Liverpool och Manchester, två betydande engelska musikstäder vars musik betytt mycket för mig genom åren.

Min resdag, den 5 oktober 2011, kom också att bli minnesvärd av två andra berörande anledningar. Jag nåddes dels av det sorgliga beskedet att ”Mr Apple”, den geniförklarade entreprenören och företagsledaren Steve Jobs till slut förlorat sin kamp mot cancern.


Steven Paul Jobs (1955-2011)

Steve ”How to live before you die” Jobs var en mycket mytomspunnen person som det varit omöjligt att missa. Nu är jag vare sig MAC-kille eller utpräglad Apple-supporter, men det har varit uppenbart att Steve Jobs var en unikt begåvad, kreativ och kraftfull personlighet. Det är få andra entreprenörer som jag upplever kunnat mäta sig med honom. Den enda jag på rak arm kan tänka på är Richard Branson.

Det känns sorgligt att Steve Jobs bara fick 56 år på sig i detta livet, men å andra sidan levde han starkare och intensivare än de allra flesta. Han levde verkligen innan han dog. Det är oerhört imponerande att se resultaten av vad denna unike man lyckades åstadkomma under den tid han fick.

Senare samma dag denna onsdag 5 oktober hörde jag även den betydligt trevligare nyheten att vår svenske poet Tomas Tranströmer till slut mycket rättvist tilldelats Nobelpriset i litteratur. Tranströmers poesi har följt mig genom livet alltsedan 18-19 årsåldern och jag är mycket glad att han äntligen fått priset.

Det har spekulerats en del om honom i dessa sammanhang de senaste åren och jag tycker det hedrar Akademien att de till slut vågade belöna en svensk igen. Det är nu också hela 37 år sedan svenskar belönades i detta sammanhang då Harry Martinsson och Eyvind Johnson fick priset när det begav sig anno 1974.

Tranströmer fick priset med motiveringen ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Det är trevligt att ärligt säga att jag förstår och delar Akademiens bedömning, vilket jag sällan annars gör eftersom det är så sällan jag läst något av de personer som brukar få Nobelpriset i litteratur.

Men jag har verkligen läst Tranströmer. Jag har läst mycket Tranströmer. Hans bilder, hans bildspråk är också fullkomligt unikt och har så varit ända sedan debuten med den odödliga samlingen ”17 dikter” år 1954. Jag gläds av hela mitt hjärta åt detta mycket rättvisa beslut. Äntligen! för att citera Gert Fylking…


Tomas Gösta Tranströmer (1931 – )