England, Jobs och Tranströmer

I den gångna helgen och i slutet av förra veckan gjorde jag en resa till en god vän som sedan 20 år bor i England. Jag besökte nordvästra England och då framförallt Southport, Liverpool, Manchester och en avstickare upp till Lake District.

Det var riktigt trevligt att hälsa på min vän. Och det var fascinerande att se att vi i flera avseenden utvecklats vidare åt samma håll och hade mycket att tala om – utöver all uppenbar nostalgi. Det var en fin uppdatering av vår vänskapsrelation.

Och mycket intressant att se vackra Lake District, ja åtminstone delar av det och framförallt då vackra Windermere. Samt Liverpool och Manchester, två betydande engelska musikstäder vars musik betytt mycket för mig genom åren.

Min resdag, den 5 oktober 2011, kom också att bli minnesvärd av två andra berörande anledningar. Jag nåddes dels av det sorgliga beskedet att ”Mr Apple”, den geniförklarade entreprenören och företagsledaren Steve Jobs till slut förlorat sin kamp mot cancern.


Steven Paul Jobs (1955-2011)

Steve ”How to live before you die” Jobs var en mycket mytomspunnen person som det varit omöjligt att missa. Nu är jag vare sig MAC-kille eller utpräglad Apple-supporter, men det har varit uppenbart att Steve Jobs var en unikt begåvad, kreativ och kraftfull personlighet. Det är få andra entreprenörer som jag upplever kunnat mäta sig med honom. Den enda jag på rak arm kan tänka på är Richard Branson.

Det känns sorgligt att Steve Jobs bara fick 56 år på sig i detta livet, men å andra sidan levde han starkare och intensivare än de allra flesta. Han levde verkligen innan han dog. Det är oerhört imponerande att se resultaten av vad denna unike man lyckades åstadkomma under den tid han fick.

Senare samma dag denna onsdag 5 oktober hörde jag även den betydligt trevligare nyheten att vår svenske poet Tomas Tranströmer till slut mycket rättvist tilldelats Nobelpriset i litteratur. Tranströmers poesi har följt mig genom livet alltsedan 18-19 årsåldern och jag är mycket glad att han äntligen fått priset.

Det har spekulerats en del om honom i dessa sammanhang de senaste åren och jag tycker det hedrar Akademien att de till slut vågade belöna en svensk igen. Det är nu också hela 37 år sedan svenskar belönades i detta sammanhang då Harry Martinsson och Eyvind Johnson fick priset när det begav sig anno 1974.

Tranströmer fick priset med motiveringen ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Det är trevligt att ärligt säga att jag förstår och delar Akademiens bedömning, vilket jag sällan annars gör eftersom det är så sällan jag läst något av de personer som brukar få Nobelpriset i litteratur.

Men jag har verkligen läst Tranströmer. Jag har läst mycket Tranströmer. Hans bilder, hans bildspråk är också fullkomligt unikt och har så varit ända sedan debuten med den odödliga samlingen ”17 dikter” år 1954. Jag gläds av hela mitt hjärta åt detta mycket rättvisa beslut. Äntligen! för att citera Gert Fylking…


Tomas Gösta Tranströmer (1931 – )

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: