Arkiv för januari, 2012

Exit – Per ”Stig Vig” Odeltorp

Posted in musik with tags , , , on 27 januari, 2012 by japetus

Igår kom så beskedet att Dag Vags frontman Stig Vig hastigt avlidit tidigare i veckan. Det har framgått att det var i sviterna av de svåra njurproblem han haft på senare år.

Jag ville här rikta ett varmt tack till Per ”Stig Vig” Odeltorp (1948-2012) för alla kultlåtar, underfundiga texter och alla skratt dessa bjudit mig på genom åren.

Jag har väl egentligen aldrig varit någon riktig Dag Vag-fan och ändå har jag på något sätt varit det. Jag har lyssnat ganska mycket på dem, en och annan låt hittade också in på 80- och tidiga 90-talets blandband. Bandets underfundiga finurligheter och ordlekar har roat mig mycket genom åren. Så har även ett antal av deras drivna rockreggae-ska-pop-låtar.

Själva kallade de sin musik för ”transkontinental rockreggae”.  Jag har även sett dem live, men då först 1990.

Det finns ett antal låtar med dem jag återkommit till med jämna mellanrum. Bl a klassikern ”Samma sak” från LPn ”Palsternacka” från 1980. Här i lätt förklädd version framförd av bandet ”Zeg Deg” i den tecknade filmen ”Helvete också” av Lennart Gustafsson, 1980.

”Myrorna myllrar i stacken, medan stjärnorna föds och dör…”

http://www.youtube.com/watch?v=36rmA9lqqLs

Annonser

”Uppdrag i universum” – en svensk SF-klassiker…

Posted in Hyllningar, Litteratur with tags , , , , , , on 17 januari, 2012 by japetus

Julen 1976…

Jag har i julklapp av Pappa fått min allra första science fiction-roman. En bok med ett mycket fantasieggande omslag som omedelbart fångar min 8-årigt nyfikna uppmärksamhet.

Romanen i fråga är ”Uppdrag i universum” av Sam J Lundwall. Boken utkom 1973 och blev en omedelbar succé i SF-kretsar såväl på svenska som engelska. Sam J är svensk science fictions största namn, genrens nestor. Dessutom är han en flitigt anlitad och framgångsrik översättare. Han måste sägas vara en riktig mångsysslare eftersom han även är fotograf, journalist, förläggare och trubadur.


Den inbundna utgåvan av ”Uppdrag i universum” från 1973 med sitt fantasieggande omslag

Fram på julnatten när Pappa själv läste igenom julklappen blev insikten för varje vänt blad allt klarare att detta kanske inte var den allra mest välbetänkta och lämpliga lektyren för ett lågstadiebarn. Men det var försent – och boken träffade mitt i prick! Jag tyckte den var helt hysteriskt rolig även om många av skämten då gick över min 8-åriga förståelse- och begreppshorisont.

”Uppdrag i universum” handlar om den lönnfete, medelålders (43-årige!) fege antihjälten sub-undermenig Bernhard Rordin. Bernhard befinner sig på fängelsplaneten ”Långsamma döden” där han avtjänar ett 20-årigt straff för sitt tidigare misslyckade uppdrag – läs föregångaren ”Inga hjältar här” –  men lyckas genom lyckliga omständigheter fly från detta helvete och tar sig ombord på det forna Vintergatsimperiets stoltaste skepp: det två miljoner kilometer långa rymdskeppet Refanut. Där väntar en vansinnig värld och hysteriska upplevelser.

En miss i programmeringen av skeppets överintelligenta datorer och maskiner gör att de alla är passionerat förälskade i Bernhard, vilket står i skarp kontrast till övriga invånare han kommer i kontakt med ombord – de försöker ta livet av honom med samma helhjärtat sjuka frenesi. Det blir många gånger rent sinnessjukt roligt. Sam J har ett utsökt ironiskt sätt att formulera sig och är en mycket beläst och allmänbildad person vilket man märker på de många festliga och galna anspelningar till historien och litteraturhistorien som här förekommer.

Uppdrag i universum” är helt enkelt en hysteriskt rolig och mycket våldsam och brutal drift med genren och jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag skrattat käften ur led. Vissar partier är helt och totalt obetalbara. Jag läser om boken då och då med några års mellanrum och skrattar nu i vuxen ålder fortfarande hjärtligt och gott åt Sam Js underbart sjuka humor!

”Uppdrag i universum” blev en ögonöppnare för mig och en inkörsport i den sjuka humorns värld som jag sedan följde upp med flera års prenumeration på svenska MAD i det det sena 70-talet och tidiga 80-talet, då tidningen ännu var mycket populär även om guldåldern troligen inföll ca 10 år tidigare.

De första läsningarna av boken sammanföll också med det stora intresse för science fiction som tändes i mig i samband med första Star Wars-filmen och den våg av SF-filmer som sedan kom att skölja fram.

Det sammanföll också med mitt stora intresse för astronomi, medlemskapet i Astronomiska Sällskapet Plejaderna (ASP) samt den allmänna tidsandan av obegränsad optimism inför människans utforskande av rymden.  Det framstod ju då (sent 70-tal och tidigt 80-tal) som tämligen självklart att vi redan år 2000 skulle ha en permanent koloni på månen, alltså en riktig månbas, samt en större rymdkoloni i bana runt Jorden.

Föregångaren till ”Uppdrag i universum” heter alltså  “Inga hjältar här” (nominerad till SF-världens finaste utmärkelse Nebula award) är nästan lika rolig – och det vill inte säga litet det!

”Prometheus” – filmen, myten och kopplingen till Alien

Posted in Film with tags , , , , on 16 januari, 2012 by japetus

”The search for our beginning could lead to our end” – en oneliner värdig en Hollywood-produktion med kraftigt tilltagen budget. En oneliner värdig Ridley Scotts nya film ”Prometheus”…

Efter sådana odödliga SF-klassiker som ”Alien” och ”Blade Runner” är jag omåttligt nyfiken på vad Ridley Scotts nya science fiction skapelse ”Prometheus” kommer att bjuda på? Filmprojektet har omgivits med mycket hysch-hysch, men har beskrivits som en ”prequel” till Alien. Dvs en film som kronologiskt kommer före Alien på samma sätt som ”Bilbo” kan sägas vara en prequel till ”Sagan om Ringen”.


Prometheus mörka och hemlighetsfulla filmaffisch

Filmens namn är dessutom mycket intressant och välfunnet. Myten om Prometheus är hämtad ur den grekiska mytologin. Enligt den gamla grekiska myten var det Zeus och titanen Prometheus som skapat människorna. Prometheus formade de första människorna av lera och reste dem upp att gå på två ben. Zeus tände sedan livets låga i dem.

Zeus ville att människorna skulle förbli primitiva varelser för han var rädd att någon av dem kunde utvecklas och börja tävla med honom om makten. Prometheus däremot hade lärt sig att älska människorna och ville se dem växa och utvecklas. 

Prometheus förstod att han aldrig skulle kunna få Zeus tillåtelse att ge människorna eldens gåva. Därför stal han gudarnas eld och förde den i hemlighet till människorna. Han hjälpte människorna också på andra sätt. Med Prometheus hjälp utvecklades människan långt snabbare och på ett helt annat sätt än vad som annars varit möjligt.


Prometheus för elden till människan”, målning av Heinrich Fueger, 1817

Men när Zeus en natt såg eldarna brinna på jorden, förstod han att han blivit lurad.  – ”Förbjöd jag dig inte att lära eldens hemlighet åt människorna?” frågade Zeus. ”Förstår du inte att med din hjälp kan människorna en dag trotsa även gudar?” – ”Om man lär människan att älska och hon blir lärd på rätt sätt, trotsar hon aldrig gudarna”, svarade Prometheus.

Men Zeus blev rasande och lät tillfångata Prometheus och föra honom till Kaukasusbergen långt i öster där titanen fick ett fasansfullt straff, fjättrad i kedjor vid berget. En stor och extra elak örn hackade och slet varje dag i sig hans lever; varje morgon växte levern fram på nytt och tortyren kunde upprepas, i evighet. (Först efter många år befriades Prometheus av hjälten Herkules så att hans fasansfulla kval kunde få ett slut.)

Prometheus hjälpte alltså människan att utvecklas snabbare och på ett sätt som annars inte varit möjligt och det är här kopplingen till den nya filmen kommer. Det är alltså i Prometheus-myten fråga om gudomling intervention som hjälper människan på traven och i filmen är det en högre kosmisk, utomjordisk intelligens som hjälper människan att utvecklas.

Denna tanke om att människan tidigare i historien fått utomjordisk hjälp att utvecklas är något som den omtalade schweiziske författaren Erich von Däniken skrivit många böcker om från slutet av 60-talet och framåt. På 70- och 80-talen var von Däniken ganska så mycket i ropet och jag minns att jag såg flera fascinerande och för mig då som barn litet skrämmande tv-program om honom från den tiden.

I den första Alien-filmen anar huvudpersonerna (och filmens tittare) lämningar efter varelser som inte är de reptilliknande monster som gav filmsuccén dess namn. Dessa varelser ska ha haft med monstrens tillkomst att göra och ska också vara den utomjordiska intelligens som hjälpt människan att utvecklas. I Prometheus-filmen ska det alltså handla om ett försök att utforska dessa äldre varelsers ursprung. Uppenbarligen en mycket farligt ambition… Något man kan göra en stor episk SF-film om.


En av få tillgängliga bilder ur filmen. Noomi Rapace spelar en av huvudrollerna.

Det är en mycket medveten marknadsföringsstrategi att skapa frågetecken och mystifikation kring filmen. Producenterna är duktiga på att bygga nyfikenhet och spekulationer. Att jag bloggar om filmen nu är ytterligare ett bevis på det smarta upplägg man använt sig av då andra hjälper dem med marknadsföringen. Via länken nedan hittar man till webbplatsen där det går att läsa och se den officiella info som finns om filmen, litet filmsnuttar med intervjuer med Ridley Scott, bl a.

Filmen beskrivs som både ”horror” och ”science fiction”. En storslagen, mörk och skrämmande film. Filmen ska dock inte vara någon orgie i datoranimerade specialeffekter utan Scott sägs ska ha följt rådet från special effects artist Douglas Trumbull i samband med inspelningen av Blade Runner 1981, ”if you can do it live, do it live…”.

Det verkar mycket lovande. Kanske det bästa i genren på 25 år? 8 juni i sommar får vi svaret…

 

En första trailer till filmen:

Webbplats med mer information om filmen:
http://www.prometheus-movie.com/

Persbrandt som Hamilton, premiär ikväll!

Posted in Film with tags , , , on 13 januari, 2012 by japetus

Föga överraskande dyker nu allas vår Mikael ”Persbrandt” Persbrandt upp i de svenska action-hunkarnas paradroll – den som Jan Guillous supernormale litterära skapelse, kommendörkapten Carl Hamilton, alias Coq Rouge… Rollen har som bekant tidigare gjorts av Stellan Skarsgård, Peter Haber, Stefan Sauk och Peter Stormare.

Filmen Hamilton med Mikael Persbrandt i huvudrollen har premiär ikväll och bygger på den tredje romanen i Jan Guillous serie om vår svenske James Bond, ”I nationens intresse”. Ja eller om vi ska säga vår svenske Jason Bourne eftersom det är den filmkaraktären som Persbrandt själv velat referera till i intervjuer. Han har också berättat om att han känt det som sin plikt att förbereda sig riktigt väl inför filmen eftersom många av genrens fans är så kräsna.

Handlingen i den ursprungliga romanen från 1988 har fått uppdateras från kallt krig till nutid så storyn är ganska rejält omskriven. Det handlar alltså inte längre om ryska miniubåtar och hemliga baser i Stockholms skärgård eller ”Operation Big Red”. Istället handlar det om kriget mot terrorismen och svenska högteknologiska vapen som kommit i fel händer.

Det berättas också att Persbrandt legat i hårdträning inför filmen och gått ned 15 kg i samband med detta. Han har t o m tränat med US Navy Seals som ju också är de som utbildat karaktären han spelar. Det är riktigt tuffa killar.

Jag har av förklarliga skäl inte sett den än och kommer här att utveckla min uppfattning om filmen när så väl skett, i nästa vecka. Då kan jag också bekräfta om den spännande flygkapningsscenen i början av boken finns med. Troligen gör den det. Den handlar ju om terrorister.


Det är egentligen bara att spetsa till öronen litet på Persbrandt så är han inte helt olik Leonard ”Mr Spock” Nimoys uppumpade lillebror…

Trailer till filmen:

DNs artikel om Persbrandt i sin nya roll:
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/persbrandt-har-blivit-agent-hamilton

GPs artikel om hur Persbrandt står sig i den svenska Hamilton-ligan:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.825793-persbrandt-ingen-hamilton-favorit

GDs artikel som berättar mer om hur den ursprungliga storyn uppdaterats från 1988 till 2012:
http://gd.se/noje/film/1.4283020-mikael-persbrandt-tar-hamilton-in-i-2010-talet

Ett Gott Nytt År 2012!

Posted in Natur och årstider, Personlig kommentar with tags , , on 13 januari, 2012 by japetus

Så har det nya året kommit med våldsam fart och redan hunnit bli nästan två veckor gammalt!

Jag hade tänkt att skriva en liknande årssammanfattning som den jag gjorde förra året, men har inte hunnit. Såväl privatlivet som arbetslivet är litet för hektiskt just nu. Nån form av sammanfattning kommer dock att dyka upp här, troligen i helgen.

Jag har också valt att inte publicera WordPress årssammanfattning denna gång för att den helt enkelt var så mycket sämre presenterad än förra året. Det gick inte längre att göra några intressant sammanfattande jämförelser mellan åren.

Dock tydde i alla fall siffrorna på att jag kunnat notera en trafikökning med nästan 75% från 2010 till 2011. Jag kan notera 77 000 besök på bloggen för 2011 och det måste jag verkligen känna mig nöjd med.

Större delen till förklaringen beror dock på en för mig ganska oviktig blogg jag skrev i början av året om att flyga med ”Airbus A330” till Phuket i Thailand. Jag la in en bild av sittplatsernas fördelning i kabinen och denna blogg i sig har nu lästs av drygt 20 000 personer. Smått hysteriskt!
https://japetus.wordpress.com/2011/01/26/med-airbus-a330-200-till-thailand/

Det är också trevligt att läsa att den webbplats som levererat mest trafik till mig, näst Google och FaceBook, är min vän MrsDatas blogg!


Förra årets mest populära bild, en Airbus A330 på Phukets flygplats. Svenska folket drömmer sig bort…