Engelbert Humperdinck ställer upp för England i Eurovision

Stilla vågor rullar in mot stranden. Jag stannar till, avbryter min strandpromend för ett ögonblick, lyfter blicken mot havshorisonten. Andas in och ut några gånger. Nynnar för mig själv. Känner djup harmoni. Det är skymning över Kata Bay tidigt i januari 2001 och jag tar min dagliga promenad längs den halvmånformade strandlinjen. Den vita finkorniga sanden känns skön mellan tårna.


Kata Bay med namnkunniga hotellet, restaurangen ”The Boathouse” i förgrunden, en klassiker det med

Melodin jag nynnar sjöngs bäst av en man vars namn jag hört av och till under hela mitt då 32-åriga liv. Engelbert Humperdinck… Ett speciellt namn.

I den härliga villa vi hyrt i Kata på Phuket finns ett ansenligt bibliotek och dito skivsamling. Det är en mycket glassig inramning som passar utmärkt för denna typ av über-glassigt kommersiell musik som dessutom kommer från en tid som var så radikal. Men det är ju viktigt att komma ihåg att allt inte var Woodstock, flower power, hippies, Beatles, psykedelia och ungdomsrevolt i slutet av 60-talet. Det fanns ett starkt mainstream-alternativ för dem som inte ville stå på barrikaderna…

I denna glassigt tillrättalagda thailändska miljö har jag nu i januari 2001 äntligen fått chansen att fördjupa mig i Mr Humperdincks omfattande produktion. Och jag gillar det jag hör. Mannen har en fantastisk röst och jag gör det bästa jag kan för att med mina mer blygsamma röstresurser nynna ”There’s a kind of hush”…

Jag gläds därför åt beskedet i morse att England nu kallar in ett riktigt gammalt proffs till Eurovision song contest – mannen, myten, legenden Engelbert Humperdinck! Efter många år av förnedrande dåliga resultat, inklusive ett par svidande 0-poängare, sänder nu engelsmännen ett riktigt proffs till årets tävling i Baku.


Engelbert Humperdinck 2012, redo att göra en insats för drottning och fosterland

Han föddes 2 maj 1936 i Madras, Indien som Arnold George Dorsey där pappan som var militär hade tjänst, men familjen flyttade redan strax efter andra världskriget tillbaka till Leicester i England. Men genombrottet och valet av det så speciella artistnamnet kom inte förrän 1967 då ”Engelbert Humperdinck” slog igenom med megahitten ”Release me” som t o m höll Beatles ”Strawberry fields” borta från förstaplaceringen på Englandslistan.

Sedan dess har EH presterat ett imponerande pärlband av evergreens. Han är en mycket imponerande sångare, liksom sin samtide konkurrent Tom Jones inte minst populär bland damerna, med ett fantastiskt register, särskilt då förstås när han var ung. Men ännu som 75-åring kan han prestera bättre än flertalet av konkurrenterna i Baku. Det ska bli mycket intressant att höra vad för typ av låt det blir…


Engelbert Humperdinck (1936 – ) med sina odödliga polisonger när det begav sig 1967


Min personliga Humperdinck-favvis är från 1967 då mannen gör en utmärkt cover av Herman’s Hermits ”There’s a kind of hush”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: