Arkiv för april, 2012

Sista kvällen i april, åter i Uppsala

Posted in Natur och årstider on 30 april, 2012 by japetus

Tillbaka i Uppsala på sista april och vädret har åter blivit riktigt bra, strålande sol och en blå himmel över Carolinabacken när mösspåtagningen som vanligt skedde vid 15.00.

Och nu på kvällen får jag höra årets första koltrast en stund innan fyrverkeriknallarna tar över.

Men absolut inga utslagna häggar i år. Ingen risk att det gamla rekordet från 1990 någonsin var hotat i år.

Bloggandet blir kortare när det sker via smartphone.

Min dyrt inköpta Dell dator kraschade åter i torsdagskväll. Jag har haft den i tre år och två månader, vilket känns som en överraskande kort livslängd.

Har nu för andra gången lovat mig själv att aldrig mer köpa Dell. Håller löftet denna gång.

Sång för april – om uselt aprilväder och att upptäcka Peter LeMarcs storhet?

Posted in Ironi, musik, Natur och årstider with tags , on 27 april, 2012 by japetus

April 2012, du är en stor besvikelse! Skämmes tamejfan!

Du går till historien som den vädermässigt glåmigaste och trista aprilmånad jag kan minnas. Slask, snö, regn, grådystra himlar endast avbrutna av ett par riktigt soliga dagar har samverkat till att skapa en högst opassande novemberkänsla hela månaden igenom. Kanske känns det extra tydligt då mars blev så ovanligt ljus och varm. April bjöd sedan på en brutal och deprimerande kontrast. Kylig och blåsig, dyster och luguber.

Så här ska inte vårmånaden april vara. Det är ett oskick att utsätta oss i detta nordliga land för ett så skändligt svek som att ta april ifrån oss. April som kan och bör vara så härlig och uppiggande ljus efter den vinter som varit. Vi har nu alla blivit lurade på en hel månad som inte infriat de mest grundläggande förväntningarna på hur en vårmånad ska vara.

Nåväl, låt oss nu se om vi åtminstone kan få en anständig Valborgsmässoafton!?

Den här bloggen hade alltså egentligen från början ingenting att göra med Peter LeMarc. Trots att jag förstår att en och annan läsare möjligen kan få den uppfattningen av rubriken. Jag hade skrivit rubriken ”Sång för april” och börjat ondgöra mig över denna usla månad april 2012 när det slog mig att jag kände igen titeln…

Plötsligt insåg jag att jag nu helt oförhappandes hade börjat blogga om Peter LeMarc. Att bloggen också hade med honom att göra. För nu har den ju plötsligt det. Men varför skulle jag blogga om Peter LeMarc? Alla som känner mig vet hur intresserad jag är av svensk musik, men alla dessa kan också snart inse att de aldrig hört mig tala mig varm för LeMarc… Hmmm…


Peter LeMarc (1958 -) Omslaget till samlingsplattan ”Klassiker” från 2009

Kanske är detta min unika och senkomna chans att upptäcka Peter LeMarc? Han är en mycket hyllad och populär artist som jag själv aldrig fastnade för. Jag gillade aldrig direkt Peter LeMarc när det begav sig på 80-och 90-talen. Kanske för att jag då tyckte det var aningens för mjäkigt och kanske litet för tråkigt? Jag kunde inte ta det till mig.

Jag var uppenbarligen inte redo, mogen att förstå LeMarcs storhet. Inte ens de texter jag då hörde funkade på mig. Texterna som han ju är berömd för. Nej texterna funkade inte riktigt eftersom jag upplevde dem som litet för konstruerade och pretentiösa. Nåväl, nu har jag köpt hans samlingsplatta ”Klassiker” och ska ge honom en chans. Återkommer nog till LeMarc i bloggen inom kort.

Och när jag ser klippet med LeMarc med gitarren på Nalens scen slår det mig nu också hur lik han med åren kommit att bli Frank Black/Black Francis (Charles Thompson) i Pixies…


Peter LeMarc: ”Sång för april”, live på Nalen, augusti 2005

Kanske är det dags för mig att nu upptäcka LeMarcs storhet? Kanske har jag nu också funnit en djupare mening med det usla aprilvädret i år?

Kulturresan – Sveriges nya sedlar och mynt

Posted in Vardagligt with tags , , , , , , , on 25 april, 2012 by japetus

Igår presenterade Riksbanken Sveriges nya sedlar och vi vet nu därför att dessa kommer prydas av några av våra mest kända kulturpersonligheter kopplade till landskap

Under våren 2011 utlyste Riksbanken en tävling i att utforma Sveriges nya sedlar. Nu i april 2012 har juryn utsett den grafiske formgivaren och gravören Göran Österlunds bidrag ”Kulturresan” till vinnare.

Peter Egardt, ledamot av riksbanksfullmäktige och juryns ordförande var uppenbarligen imponerad av de åtta bidrag som inkommit, men berättade att juryn till slut fastnat för just Kulturresan. ”Helhetsintrycket är en vacker och användarvänlig sedelserie som bygger på en väl avvägd balans mellan nyskapande och svensk sedeltradition.”

 Av juryns motivering framgår att bidraget är en väl sammanhållen sedelserie med ett gemensamt formspråk där bak- och framsidorna samspelar på ett tydligt och harmoniskt sätt. Juryn anser också att porträtten tar upp ett välgörande stort utrymme på sedlarnas framsida och lämpar sig väl för gravyren. Baksidorna är klara och tydliga och motivvalen framstår som typiska för landskapen. Ja, jag tycker nog själv att jag kan instämma med juryn.

 ”Kulturresan är ett förslag på ny sedelserie som för våra sedlar in i 2000-talet via 1900-talets kulturpersonligheter. Tanken är att låta sedlarna ta oss på en resa från Öresundsbron i söder till Treriksröset i norr”, säger vinnaren Göran Österlund. Det låter höra sig och låter dessutom väldigt mycket som ett vinnande bidrag.

20 kr – Astrid Lindgren – Småland
50 kr – Evert Taube – Bohuslän
100 kr – Greta Garbo – Stockholm
200 kr – Ingmar Bergman – Gotland
500 kr – Birgit Nilsson – Skåne
1000 kr – Dag Hammarskjöld – Lappland


Samtliga sedlar, fram- och baksidor (klicka för större bild)

Jag tycker att det är sex goda och sympatiska val av internationellt kända och värdiga representanter för Sverige med koppling till respektive landskap som är smart och vinnande. Intressant också med en ny 200 kr-sedel som utfyllnad mellan hundringen och femhundringen. Jag måste säga att jag gillar riksbankens val. Sedlarna är i mitt tycke riktigt snygga!

Nu ska sedlarna anpassas något till färdiga sedlar och förses med säkerhetsdetaljer. Hösten 2015 kommer de att finnas i våra händer…

Olle Ljungström, Magnus Uggla och Darin medverkar i årets upplaga av ”Så mycket bättre”

Posted in musik, Tv-program with tags , , , , on 19 april, 2012 by japetus

Till min stora glädje nåddes jag idag av nyheten att Olle Ljungström ska medverka i höstens upplaga av ”Så mycket bättre” på TV4. Jag tror det är ett smart drag att låta Olle Ljungström vara en del av det musikaliskt varierade pussel som ska bli programmets tredje säsong.


Olle Ljungström (Foto: Joakim Roos)

Två pusselbitar till inför tredje säsongen är Magnus Uggla och Darin Zanyar. Det handlar ju för programmakarna på TV4 att skapa artister som representerar olika kategorier av lyssnare, olika genrer. Nu börjar de olika kategorierna fyllas på med artister ur olika genrer som ska locka olika målgrupper till TV-apparaterna i höst. Jag tycker det verkar börja smart och bra.


Darin Zanyar (Foto: Per-Olov Jernberg)

Om Olle Ljungström antas fylla ungefär samma kvot som tidigare Di Leva, så får väl sockersöte idol-Darin antas fylla ungefär samma kvot som Petra Marklund (nåja), men däremot inte riktigt Laleh som jag också först tänkte på. Det Darin, Petra och Laleh möjligen har gemensamt är väl att de lockar yngre tittare till programmet. Och det måste vara TV4s viktigaste kriterium.


Magnus Uggla (Foto: Veronica Kindblad)

Magnus Uggla kanske kan sägas fylla andra säsongens Tomas Ledins breda folkkära kategori, men från första säsongen fanns ingen artist som riktigt passar in som representant för den genren. Lasse Berghagen och Lill-Babs är folkkära, men för en annan publik. Det skulle väl ha varit Plura Jonsson då, fast det stämmer ju inte riktigt heller.

Återstår att se vilka de återstående pusselbitarna blir för att lägga pusslet färdigt? Pugh Rogefeldt är ett hett namn och jag tycker det låter som ytterligare en smart bit att addera till pusslet.

Men vilken rappare ska de hitta den här gången och vilken ev schlagerartist? Eller en rocktjej? Eller en poptjej? Det ska ju bli 6 artister. Eftersom det uppenbarligen behövs tjejer nu så börjar jag undra om inte Carola kanske kommer med? Och Lisa Miskovsky? Titiyo? Eller Lisa Nilsson? Eller Lisa Ekdahl? Eller kanske rent av Anne-Lie Rydé? Tänk om de kan få med Robyn? Knappast… Vi får se… Vad tror du?

Jag ser ju förstås särskilt fram mot att få höra de andra artisterna (Darin!) göra Olle-covers… Och vice versa! Samt att få se Olle interagera med de övriga artisterna. Han kan ju vara väldigt kvick och ironisk. Magnus Uggla och Olle har ju en historia som inte är helt klockren. Lyssna från 1:35 i den här intervjun från 1993 och Olles första soloturné nedan så får ni höra Olle kommentera Ugglas trista uttalande om Olles texter som ”obegripliga”.

Det här blir väl ett bra tillfälle för herrarna att slutgiltigt begrava sina gamla oförrätter och inse att det kommer bli kul att göra varandras låtar! Konceptet funkar ju bevisligen.

 
Tidigare bloggar om Olle Ljungström och Reeperbahn:

https://japetus.wordpress.com/2007/10/26/ni-roar-mig-reeperbahn-aterutger-rubbet/

https://japetus.wordpress.com/2008/11/09/reeperbahn-boxen-en-viktig-musikkulturell-angelagenhet/

https://japetus.wordpress.com/2010/03/12/reeperbahn-releasen-antligen-verklighet/

https://japetus.wordpress.com/2010/03/22/vanner-for-livet-med-webstrarna-och-olle-ljungstrom/

https://japetus.wordpress.com/2010/03/26/forever-young-musikfestival-med-reeperbahn-jakob-hellman-och-alphaville/

https://japetus.wordpress.com/2010/04/07/filmen-om-olle-ljungstrom-en-recension/

https://japetus.wordpress.com/2010/08/02/reeperbahns-nya-laguppstallning-pa-forever-young-festivalen/

https://japetus.wordpress.com/2010/08/08/forever-young-2010-i-linkoping-6-aug-min-upplevelse/

https://japetus.wordpress.com/2010/08/15/forever-young-i-eskilstuna-13-aug-min-upplevelse/

https://japetus.wordpress.com/2010/08/22/forever-young-i-gavle-och-en-summering-av-turnen/

https://japetus.wordpress.com/2012/03/18/reeperbahn-intriger-fran-postpunk-till-popfunk/

RMS Titanic, ett besök ombord 14-15 april 1912

Posted in Historia with tags , , , on 14 april, 2012 by japetus

Som tredjeklasspassagerare har jag min biljett i handen och kliver ombord på världens största och mest luxuösa oceanångare, ”the ship of dreams”,  RMS Titanic… 


Tredjeklassbiljett till Titanic

Vi är nu framme vid den ödesmättade natt mellan 14 och 15 april 1912 då Titanics resa över Atlanten får sitt dramatiska slut. Det är nu 100 år sedan denna lika symboliska som historiska händelse. Min berättelse som började 10 april när RMS Titanic lade ut från Southampton når nu sitt slut långt ute på Atlanten.

För ca kl 23.40 den 14 april kolliderar Titanic med ett stort isberg  där hon kommer i hög fart över de lugna vatten som rådde den natten och som gjorde det extra svårt att upptäcka dem. Ca två timmar och 40 minuter senare sjunker det osänkbara skeppet och världshistoriens mest kända katastrof är ett faktum. Vid klockan 02.20 den 15 april 1912 försvinner det gigantiska skeppet ned i djupet. Det är ett tragiskt hundraårsminne.


Reklam för Titanic (klicka för större bild)

Min upplevelse som passagerare ombord på Titanic ägde rum hösten 2007 då jag i Denver, Colorado besökte den mest fantastiska, imponerande och gripande utställning jag någon sin sett – ”Titanic – the artifact exhibition”.

 

Här fanns inte bara många föremål som fiskats upp från den iskalla Atlanten där Titanic nu vilar på dryga 4 000 meters djup. Här hade man framför allt byggt upp stora delar av Titanics interiörer. Ombord fanns också ett antal skådespelare som spelade rollen av en viss person som varit med ombord. Kapten Smith dök naturligtvis upp liksom några resenärer i första och andra klass samt serveringspersonal.

Här fanns också särskilda guider i de större rummen som berättade mer om föremål och företeelser ombord. För här fick man gå ombord och komma in i skeppet, givetvis försedd med ett boarding pass utställt av White Star Line och försett med ett autentiskt namn – själv var jag Mr Lee Bing, kinesisk sjöman resande i tredje klass på väg till USA för att söka arbete. ”Tack vare” kolstrejken i England hade jag blivit uppgraderad till världens modernaste, bekvämaste och mest osänkbara fartyg – the ”RMS TITANIC”!


RMS Titanic, april 1912

Vi passerade bl a en av förstaklassmatsalarna och kunde där njuta av det vackra överdådet. Här fanns menyerna för första, andra och tredje klass och även porslinet och besticken. Intressant nog skulle jag själv ha föredragit tredjeklass-porslinet eftersom de var det minst pråliga.


Tredjeklass porslin           


Förstaklass porslin

Det var också trevligt att se att maten i tredjeklass var ”helt ok”. Naturligtvis fanns matsedlarna för de olika klassernas matsalar att beskåda. Likaså var tredjeklasshytterna också betydligt bättre än jag vågat hoppas.


Tredjeklasshytt på Titanic, notera företagsloggan på filtarna

Det var också festligt att se rederiet White Star Lines emblem fanns litet över allt, bland annat på porslinet. Här har vi ett riktigt bra exempel på ett varumärke som tappade enormt i trovärdighet efter Titanics undergång i april 1912. Livbåtar? Varför ha tillräckligt  många? Hos oss fyller de mest en estetisk funktion, vi har dem med för syns skull… Framför allt fanns det inga tvingande regler som kopplade antal livbåtar till antal passagerare, utan det fanns en koppling till skeppets tonnage, vilket var tämligen irrelevant i sammanhanget. 


White Star Lines logga – när White Star Line och stora konkurrenten Cunard Line slutligen fusionerades i maj 1934 var det inte överraskande vilket namn som överlevde – The Cunard Line!

I ett mörk och kallt och ruggigt rum av utställningen fick man klicka ut på promenaddäck under den mörka klara stjärnhimmel som rådde denna vindstilla natt i april 1912. Här gick det att luta sig ut över relingen och känna litet på det enorma isberg som fanns i rummet och bidrog till stämningen. Här i mörkret hängde också delar av fartygets nitade skrov. Det fanns också många montrar med uppfiskade föremål som klockor, glasögon, skor, pipor, mynt, porslin och bestick.

Här fanns och beskrivningen av fartygets undergång med bilder, berättelser och föremål. Naturligtvis fanns också många bilder av passagerare och deras upplevelser. Det var en mycket suggestiv och gripande stämning som jag aldrig kommer att glömma.


En bit av Titanics nitade skrov på utställningen (klicka för större bild)

I utställningens sista rum fanns en tavla med namnen på alla de drygt 2 000 passagerna. Här kunde man se vilka i första, andra och tredje klass samt av besättning som överlevt. Besättningen var de som hade drabbats hårdast, ca 25% överlevde. Det var inte alla som likt Mr Ismay, rederiets ägare, smet ombord på en livbåt och därmed förvägrade ”kvinnor och barn” möjligheten att överleva. Det är inte alltid lätt att vara hjälte…

Kanske var miljonären Benjamin Guggenheim det bästa exemplet på motsatsen; när han konstaterat att det inte fanns tillräckligt med plats i livbåtarna gick han och betjänten ned till sitt rum och bytte om till finaste stass, han lät sedan hälsa sin hustru att de gjort just detta och nu var beredda att gå till botten med stil och klass, ingen skulle få kalla Benjamin Guggenheim en ynkrygg… 

Till min outsägliga lättnad kunde jag i alla fall konstatera att den okände tredjeklasspassageraren, den 32-årige Hong Kong-kinesiske sjömannen Mr Lee Bing, verkligen överlevt denna resa och kommit helskinnad fram till USA. Oddsen för att som tredjeklasspassagerare, man och asiat ha chansen att överleva måste sannerligen ha varit liten… Det kändes som en bra avslutning på en fantastisk utställning.  


Varför Titanic sjönk, en film som beskriver olycksförloppet

Tidningsartiklar:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/klockringning-och-kransar-for-titanic

http://www.svd.se/kultur/understrecket/titanic-fartyget-som-aldrig-gar-under_7005239.svd

RMS Titanic lägger ut från Southampton, 10 april 1912

Posted in Historia with tags , , , , , , , , on 10 april, 2012 by japetus

Det är vid lunchtid den 10 april 1912 och RMS Titanic ska snart till att lägga ut från Southampton för att påbörja sin första och sista resa. När klockan slagit 12.15 gör man så loss och det är dags för fartyget att påbörja sin jungfrufärd. Med hjälp av sex bogserbåtar lämnar hon Southampton beskådat av hundratals människor som anlänt för att ta farväl av sina familjer och släktingar, eller bara för att få se en skymt av det gigantiska skeppet.


RMS Titanic lämnar Southampton, 10 april 1912

Hennes rutt var avsedd att gå från Southampton via Cherbourg i Frankrike och förbi Queenstown (nuvarande Cobh) på Irland för att plocka upp fler passagerare och sedan gå över Atlanten till destinationsorten New York. Men redan innan fartyget lyckats ta sig ut ur Southamptons hamn höll det hela på att försenas av en allvarlig olycka. När Titanic passerade skeppet New York lossnade denna från sin förtöjning på grund av de starka strömmar som Titanics enorma propellrar skapade. Detta starka sug drog skeppet New York mot Titanic, men tack vare ett snabbt ingripande från kapten Smith på fartygets kommandobrygga lyckades man undvika en kollision…

Det är nu alltså i dagarna precis 100 år sen den mytomspunna jätteångaren Titanics jungfrufärd och det är naturligtvis något jag gärna uppmärksammar i min blogg. För ett par år sedan, drygt fyra närmare bestämt, var jag med om en starkt personlig upplevelse med koppling till Titanic som jag får anledning att återkomma till. Det var något som på allvar väckte mitt intresse för det så omtalade olycksdrabbade skeppet och rederiet White Star Line.

Det sker också nu i samband med hundraårsminnet en kryssning från England till USA följande Titanics ursprungliga rutt, The 100th anniversary memorial cruise ombord på Fred Olsen Cruise Lines skepp MS Balmoral. Men den kryssningen startade redan 8 april från Southampton då Balmoral med sina 18 knop faktiskt är ca 2 knop långsammare än hundraåriga föregångaren Titanic. Balmoral är dock försedd med bl a radar för att kunna hålla bättre koll på isbergen och undvika alla övriga likheter med sin föregångare på rutten…


Till 100-års minnet av Titanics undergång, en kryssning med MS Balmoral följande Titanics rutt med särskild minnesstund och gudstjänst vid den exakta plats och tidpunkt, kl 02.20 den 15 april, då Titanic gick under


Titanic Memorial Cruise 2012 (klicka för större kartbild)

Litet mer fakta om Titanic:

RMS (Royal Mail Steamer) Titanic var ett av tre passagerarfartyg av s k Olympic-klass som det brittiska rederiet White Star Line i det tidiga 1900-talet lät bygga för att möta och övertrumfa det konkurrerande rederiet Cunard Lines två senaste mäktiga skapelser (RMS Lusitania och RMS Mauretania). Under 1900-talets första årtionden pågick nämligen en veritabel kapplöpning mellan dessa Englands två största rederier där det handlade om säljargumentet att kunna erbjuda sina passagerare mest komfort och/eller högsta hastighet i världens största och mest luxuösa skepp. Nåväl, Titanics två systerfartygen var RMS Olympic (1910) och RMS Britannic (1914).

Titanic hade en passagerarkapacitet på uppemot 3 300 personer. När fartyget gav sig av på sin jungfrufärd hade hon dock ”bara” 2 207 passagerare ombord, vilket alltså var ungefär 1 000 färre än vad hon kunde ha medfört. Noteras bör att det fanns hela 123 svenskar ombord på Titanic och svenskarna var i själva verket tredje största nationalitet ombord efter engelsmän och amerikaner. Fyra av dem reste i första klass, sju i andra klass och resten, 112 personer, i tredje klass. Merparten av dem var emigranter som satsat svindlande 180 kronor på en biljett i tredje klass och en ny framtid i det nya landet.

Totalt fanns det 324 passagerare med i första klass, 277 i andra klass, 708 i tredje klass samt en besättning på 898 man. Som bekant hade man dock inte livbåtar ens för dessa medföljande passagerare, trots att de var 1 000 färre än maximalt. Några sådana tvingande regler fanns ännu inte.

De tre systerfartygen byggdes på Harland & Wolffs skeppsvarv i Belfast på Nordirland där Titanic med längden 269,68 m, bredden 28,2 m och höjden 53 m var dåtidens absolut största mekaniska konstruktioner. Hon hade en toppfart på 23 knop och kunde göra dryga 20 knop som marschfart vilket var en hög hastighet vid denna tid, även om det fanns snabbare skepp. Men det fanns inget större. Framförallt var hon det i särklass lyxigaste skepp världen skådat. Hennes 16 vattentäta skott ansågs dessutom som bekant göra henne osänkbar…  


Titanic i Harland & Wolffs torrdocka i Belfast, hon drevs framåt av enorma trippel-propellrar

Den stora äran att vara kapten på fartygets jungfrufärd var Edward Smith som tillsammans med sina sju underofficerare hade ansvaret att styra och navigera skeppet. Kapten Smith var reservofficer inom Royal Navy och en riktig trotjänare som arbetat för White Star Line i över trettio år och denna jungfruresa var avsedd att vara ett hedersuppdrag för honom, arbetsgivarens sätt att särskilt tacka för lång och trogen tjänst innan han skulle pensioneras.


Kapten Edward John Smith (1853-1912)


RMS Titanic sätter kurs västerut över Atlanten mot det stora landet i väster, solnedgången och sitt möte med evigheten…

Allt i allt kom hon att bli den kanske största symbolen för den grandiosa, sorglösa period i Västeuropas historia (1890-1914) som kom att kallas La Belle Epoque, en symbol för dåtidens fullkomligt aningslösa framgångsoptimism, en värld där människan övervunnit alla naturkrafter och inte kände några begränsningar, ett sorts storhetsvansinne. Ett storhetsvansinne som kom att stoppas brutalt av två på varandra följande katastrofer – Titanics undergång och Första världskrigets utbrott…


”Take her to sea Mr Murdoch!” Kapten Smith ger order till försteofficeren William Murdoch och Titanic får äntligen sträcka ut för full maskin, västerut över Atlanten… Det är den i mitt tycke vackraste och mest positiva scenen ur James Camerons nu klassiska film ”Titanic” från 1997 som också visar skeppet från dess vackraste sida. (Inte ens att scenen här är dubbad till italienska kan förta det grandiosa och starkt autentiska, gripande intryck man får. Scenen är fantastisk!)

Hemsida för The Titanic Memorial Cruise 2012:
http://titanicmemorialcruise.co.uk/index.php

Svenskar ombord på Titanic:
http://www.titanicnorden.com/folk/pass_svenskar.html

Tidningsartiklar:
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/katastrofen-fascinerar-oss-an-i-dag

http://www.dn.se/kultur-noje/rms-titanics-sak-var-var

http://www.dn.se/nyheter/varlden/titanic-kryssning-100-ar-efterat

http://www.svd.se/kultur/litteratur/titanics-ode-far-liv-i-nya-bocker_6984245.svd

http://www.svd.se/kultur/sa-tycker-kritikerna-om-titanic-serien_6976693.svd

Lugn påskhelg med ”A Game of Thrones”

Posted in Litteratur, Tv-program with tags , , , , , , on 9 april, 2012 by japetus

Under den gångna påskhelgen har jag nu sett de återstående åtta avsnitten av HBOs filmatisering av amerikanske författaren G.R.R. Martins eminenta fantasyroman ”A game of thrones”, första boken i hans episka berättelse ”A song of ice and fire”. De första två såg jag i november i höstas, men det var först nu som tiden för att se resten av dem infann sig.

Det är en härligt lyxig känsla att ha tillgång till alla avsnitten och kunna avnjuta dem när det passar och inte behöva vänta och passa tiden för nästa episod. Ungefär så som jag avnjutit en tidigare suverän HBO-produktion, nämligen ”Rome” vars båda säsonger jag sedan tidigare har och tycker är så bra att jag gärna ser om den.


”Winter is coming…” Familjen Starks ansvarsfulle, omutligt hederlige och moraliskt oantastlige (ja nästan) överhuvud, Lord Eddard spelas värdigt av Sean Bean som är bra på att gestalta fantasyhjältar (klicka för större bild)

Jag fick samtliga de fyra första böckerna i denna fascinerande fantasyserie i julklapp av min lillebror för nu drygt fem år sedan. ”Hmmm, en fantasyserie, sa jag litet misstroget…” Ville inte vara otacksam men vid den här tiden hade jag inte läst nån bra fantasy på många år kändes det som. Men min bror lät övertygande: ”Du kommer gilla det här, det vet jag. Det här är riktigt, riktigt bra…”

Och han hade rätt. Jag sträckläste de fyra böckerna och kom sen att ingå i den stora läsarskara som nyfiket och otåligt väntade på den femte delen. En bok vars publikationsdatum författaren hela tiden sköt på. Det flyttades fram gång på gång till fansens förtret och frustration. ”A dance with dragons” släpptes så till slut i juli 2011. Historien om turerna kring detta och fansens hysteri skulle kunna bli en blogg i sig, men nu fokus på seriens första bok. Serien som fått så många och så engagerade fans. Vad kan det bero på?

Det finns förklaringar. Det är nämligen en mycket fascinerande, suggestiv och på många sätt övertygande sagovärld som Martin skapat. Jag vill sträcka mig så långt som att säga att det här är den bästa fantasy jag läst sen ”Sagan om Ringen”. Det är en oerhört komplex och fascinerande historia satt i en på sitt sätt realistisk och just övertygande värld. Det är ju inte så mycket ”fantasy” i den i termer av magi och fantasi trots allt. Det är på nåt sätt mer ”medeltid” med en touch av fantasi. Martin är också känd för sitt högst oberäkneliga sätt att hantera sina huvudpersoner i berättelsen. Plotten är oftast mycket oförutsägbar och som läsare vet du aldrig hur det kommer att gå…

Författarens kreativitet i skapandet av alla fantasieggande miljöer, platser, företeelser, kulturer, lokala traditioner, sedvänjor, intriger, historia – ja hela den stämningsfullt återgivna ramen kring själva berättelsen känner inga gränser. Det är en i lika delar fascinerande, kuslig, skrämmande, komisk, spännande och mycket underhållande berättelse.

Kanske är det ändå framförallt de komplexa och sammansatta karaktärerna som gör berättelsen mest intressant. Persongalleriet är inte bara stort som i en gammal rysk klassiker, utan rent otroligt mångfacetterat. Vilka sanslösa karaktärer det finns!  Här handlar det dessutom inte om ont och gott, svart och vitt som så ofta när det gäller fantasy. Här får man först ett snabbt intryck av vilka som är hjältar och vilka som är skurkar, men det kan snabbt komma på skam. Rätt som det är flyttar berättelsen fokus och någon av de karaktärer man först trodde var genomusla svin får plötsligt vara berättaren. Man lär då som läsare känna dem på ett annat sätt och kan bättre förstå deras bakgrund, motivation och drivkrafter. Detta hindrar förstås inte att det finns några riktigt vidriga monster till psykopat-karaktärer i berättelsen.

Men det bästa exemplet på vad jag menar med de intressanta och mångbottnade karaktärerna i serien är just en person som först verkade vara en synnerligen läskig, liderlig och äcklig skurk som sedan alltmer framstår i en ljusare dager vartefter man lär känna honom. Det är naturligtvis dvärgen Tyrion Lannister, ”The Imp”, jag tänker på. Kvicktänkt, snabb i käften, humoristisk, provocerande – men också omtänksam – är denne sanningssägare i mitt tycke seriens största tillgång. Och det finns många tillgångar.


”A Lannister always pays his debts…” Tyrion Lannister utmärkt spelad av Peter Dinklage (klicka för större bild)

Så när jag för ett par år sen fick nys om att HBO skulle filmatisera första boken i serien i form av tio timslånga avsnitt blev jag både begeistrad och lugn på samma gång. Det finns inget produktionsbolag som imponerat så mycket på mig i de här sammanhangen som just HBO. Deras namn är synonymt med kvalitet. Att författaren själv skulle medverka i produktionen gjorde det hela än bättre. Första säsongen är inspelade på Nordirland, Malta och i Marocko.

Och nu, efter att ha sett hela första säsongen, hela första boken, kan jag inte säga annat än att jag är djupt imponerad av den. En invändning jag har är dock den medvetna uppförstoringen av sexscenerna. Det blir omotiverat mycket naket då och då, mycket mer än vad som egentligen skulle behövas för att föra berättelsen framåt eller för att ge bättre förståelse av karaktärerna. Det här omotiverade snusket är helt uppenbarligen något man från HBOs sida vet säljer och därför lägger in för att bättra på historien. Men den här historien är så utsökt mångfacetterad och intressant att den verkligen inte behöver draghjälp av nån soft-porr.

Serien har också visat sig bli en mycket framgångsrik produktion; första säsongen nominerades också till 13 Emmy awards och vann två, bl a Outstanding supporting actor in a drama series som välförtjänt gick till Peter Dinklage som Tyrion Lannister.

A song of Ice and Fire:
1. A game of thrones, 1996
2. A clash of kings, 1999
3. A storm of swords, 2000
4. A feast for crows, 2005
5. A dance with dragons, 2011
– – –
6. The winds of winter, ännu ej publicerad
7. A dream of spring, ännu ej publicerad

– – –


Trailern till andra säsongen av ”A game of thrones” (alltså egentligen bok 2 ”A clash of kings”) med premiär 1 april 2012.