”A large task force will sail…” Englands och Thatchers svar till argentinska juntan, 3 april 1982

Och så den 3 april 1982, dagen efter Argentinas invasion av Falklandsöarna, kom reaktionen. Nu fick general Galtieri och hans militärjunta i Buenos Aires svar från både FN och England.

FNs säkerhetsråd antog resolution 502:

”Deeply disturbed at reports of an invasion on 2 April 1982 by armed forces of Argentina,
Determining that there exists a breach of the peace in the region of the Falkland Islands (Islas Malvinas),

1.  Demands an immediate cessation of hostilities;
2.  Demands an immediate withdrawal of all Argentine forces from the Falkland Islands (Islas Malvinas);
3.  Calls on the Governments of Argentina and the United Nations to seek a diplomatic solution to their differences and to respect fully the purposes and principles of the Charter of the United Nations.”

Resolutionen hade antagits med 10 ja-röster mot en nej-röst (Panama) och fyra nedlagda röster (Kina, Polen, Spanien och Sovjetunionen). Det var en stor diplomatisk framgång för England att resolutionen antagits med så tydliga röstetal. Sovjet och Kina hade alltså inte röstat mot och försökt blockera resolutionen, utan lagt ned sina röster. Spanien som hade gamla kulturella band till Argentina såg sig också tvungna att kompromissa genom att lägga ned sin röst.

Men denna FN-resolution i ryggen kunde Margaret Thatcher nu ge Englands svar till Galtieris militärdiktatur. Inför House of Commons håller hon nu den 3 april ett berömt tal med den information som juntan i Buenos Aires inte hade räknat med…

”The government has now decided that a large task force will sail as soon as all preparations are complete…” Bifallet från bänkarna i House of Commons var massivt. Det här var ett historiskt ögonblick.

Men vägen till det tuffa beslutet hade inte varit enkel…

En febril verksamhet och som inte saknade dramatik hade rått dagarna innan då underrättelserapporterna alltmer tydde på att en invasion av Falklandsöarna var nära förestående. Vad kunde man göra?

Ett modstulet möte hade ägt rum i premiärministerns tjänsterum i House of Commons där Thatcher och försvarsminister sir John Nott diskuterade det till synes hopplösa läget inför Argentinas väntade invasion. Den här typen av mycket avlägsen operation, 13 000 km bort från England, hade man inga planer för. Det här stämde inte alls med den förbereda NATO-hotbilden. Kunde England fortfarande värja sig mot den här typen av anfall?

Det var verkligen ett osannolikt scenario som nu såg ut att bli verklighet. Man behövde bl a kunna skapa lokalt luftherravälde för att kunna genomföra en landstigning. Det sista fullstora engelska hangarfartyget, HMS Ark Royal, hade tagits ur drift 1977. Men sent till mötet kommer en handlingskraftig man som visar sig bli Thatchers räddare i nöden – ”the man of the hour” – First Sea Lord, amiralen sir Henry Leach, Royal Navys högste chef.

Sir Henry ombads nu ge sin professionella uppfattning om vilka möjligheter som stod till buds med nuvarande förutsättningar. Replikskiftet som uppstod mellan sir Henry och premiärministern har blivit berömt:

”Yes we can recover the islands” och han forsatte ”and we must!”. Thatcher frågade ”Why?” Amiralen utropade: ”Because if we do not, or if we pussyfoot in our actions and do not achieve complete success, in another few months we shall be living in a different country whose word counts for little.


Admiral of the Fleet, Sir Henry Leach (1923-2011)

Amiral Leach förklarade sen hur en flottstyrka, task force, skulle kunna se ut, vilka skepp som borde ingå och när den avgörande frågan om flygunderstöd kom upp intygade han att de två mindre hangarfartyg som stod till buds skulle kunna lösa uppgiften. Det var efter detta avgörande möte som Thatchers regering fick råg i ryggen och fattade de nödvändiga besluten, planläggningen sköt fart.

Kring de två mindre ubåtsjaktshangarfartygen HMS Hermes (som i o m detta räddades från nära förestående skrotning genom ett alldeles nyligen taget försvarsbeslut) och HMS Invincible började nu the task force ta form, och snabbt gick det. Verksamheten var febril. Vintern var på väg på södra halvklotet så tiden talade till argentinarnas fördel. Det gällde att agera snabbt och kraftfullt så att den Argentinas junta skulle se att England menade allvar. Medan flottan rustades gjorde sig den professionella engelska arméns bästa förband sig nu åter redo för insats, Royal Marines (green berets) och fallskärmsjägare (red berets).

Medan intensiva diplomatiska försök till lösning av krisen pågick, framförallt USAs kraftfulla medlingsförsök genom utrikesminister Alexander Haig, skulle hangarfartygsgruppen långsamt närma sig Falklands.


General Alexander Haig (1924-2010), USAs utrikesminister 1981-1982

Och om inte de diplomatiska försöken att få Argentina att följa FN resolutionen 502 och dra tillbaka sina trupper lyckades, skulle England i värsta fall kunna ta till militära maktmedel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: