”Fall Blau” – Hitlers strategi som avgjorde andra världskriget – presenteras 5 april 1942

Våren 1942…

Andra världskriget är ännu inte avgjort och allt är ännu möjligt. En helt annan värld än den vi lärt känna finns ännu som en skrämmande möjlig realitet för dem som var med där och då. För 70 år sedan idag lades den strategi fast som skulle komma att avgöra 1900-talets största och mest avgörande världskonflikt.

Den 5 april 1942 presenterar Hitler i sitt högkvarter Wolfschanze i Rastenburg, Ostpreussen Führerdirektiv nr 41  – den strategiska planen för andra säsongen av kriget på östfronten, den titaniska kraftmätningen mellan Hitlertyskland och Stalins Sovjet.

Den offensiva kraften från ”Operation Barbarossa” året innan finns inte längre efter den svåra vinter som varit och resurserna räcker inte längre till en strategisk offensiv längs hela östfronten. Kriget i Nordafrika och försvaret av Västeuropa kräver också resurser. Hitler har ersatt dessa med allierade förband från Italien, Rumänien och Ungern och de håller inte samma standard som de tyska förbanden. Den offensiva kraften räcker alltså inte till hela östfronten. Den här gången måste man välja någon av de tre frontavsnitten, armégrupperna: Nord, Mitt eller Syd.


Trion i den högsta tyska krigsledningen, OKW (Oberkommando der Wehrmacht): Hitler, Generalfeldmarschall Wilhelm Keitel och Generaloberst Alfred Jodl, i Rastenburg, april 1942

Förslag från den tyska arméledningen om att kraftsamla mot Moskva med Armégrupp Mitt därför att Stalin då måste ta strid, inte kan dra sig undan och att detta skulle ge möjlighet att slutgiltigt besegra Röda Armén, förkastas av Hitler. 1942 väljer han istället att satsa stort i syd. Och litet i norr.

”Fall Blau” – Operation Blå – var alltså det tyska kodnamnet för Armégrupp Syds förnyade anfall mot sydvästra Sovjetunionen 1942. Syftet, det ursprungliga, var att få kontroll över de rika oljekällorna i Kaukasus vid Kaspiska havet och att inledningsvis knäcka det återstående sovjetiska försvaret på halvön Krim där fästningen Sevastopol varit belägrad sedan november 1941. Att säkra Tysklands försörjning av olja och samtidigt beröva dödsfienden Sovjet deras viktigaste oljekällor kunde avgöra kriget. Observera att det på detta stadium är Kaukasus olja som är det solklara målet för offensiven. Namnet Stalingrad är knappast ens ännu nämnt i sammanhanget.

Men Hitler kunde inte låta blir att också satsa litet i norr där Armégrupp Nord slutligt skulle inta det belägrade Leningrad, skära av Sovjet från kontakt med Östersjön och få kontakt med den finska armén väster om Leningrad.

Detta var den strategiska planen för 1942, men det skulle komma att visa sig att 1942 var det år då Hitler verkligen för första gången på allvar började lägga sig  i inte bara strategin utan även operationernas genomförande ned på betydligt lägre nivå. Han inte bara la sig i, utan ändrade i planeringen fram och tillbaka på ett sätt som helt skulle avgöra utfallet av operationen.

Fall Blau var planerad att ta sin början i maj 1942 när den ryska vårfloden och perioden av lervälling, rasputitsa, skulle vara över…

…men hur det blev med detta får jag anledning att återkomma till.


Det här klippet ur filmatiseringen av Herman Wouks ”War and remembrance” 1988 återskapar den tänkta händelsen då Hitler i Wolfsschantze presenterar ”Fall Blau” för den högsta tyska militärledningen. Engelske skådespelaren Steven Berkoff, som senast sågs göra rollen som advokat Dirch Frode i amerikanska versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor” gör en hyfsad insats som manisk Hitler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: