Sång för april – om uselt aprilväder och att upptäcka Peter LeMarcs storhet?

April 2012, du är en stor besvikelse! Skämmes tamejfan!

Du går till historien som den vädermässigt glåmigaste och trista aprilmånad jag kan minnas. Slask, snö, regn, grådystra himlar endast avbrutna av ett par riktigt soliga dagar har samverkat till att skapa en högst opassande novemberkänsla hela månaden igenom. Kanske känns det extra tydligt då mars blev så ovanligt ljus och varm. April bjöd sedan på en brutal och deprimerande kontrast. Kylig och blåsig, dyster och luguber.

Så här ska inte vårmånaden april vara. Det är ett oskick att utsätta oss i detta nordliga land för ett så skändligt svek som att ta april ifrån oss. April som kan och bör vara så härlig och uppiggande ljus efter den vinter som varit. Vi har nu alla blivit lurade på en hel månad som inte infriat de mest grundläggande förväntningarna på hur en vårmånad ska vara.

Nåväl, låt oss nu se om vi åtminstone kan få en anständig Valborgsmässoafton!?

Den här bloggen hade alltså egentligen från början ingenting att göra med Peter LeMarc. Trots att jag förstår att en och annan läsare möjligen kan få den uppfattningen av rubriken. Jag hade skrivit rubriken ”Sång för april” och börjat ondgöra mig över denna usla månad april 2012 när det slog mig att jag kände igen titeln…

Plötsligt insåg jag att jag nu helt oförhappandes hade börjat blogga om Peter LeMarc. Att bloggen också hade med honom att göra. För nu har den ju plötsligt det. Men varför skulle jag blogga om Peter LeMarc? Alla som känner mig vet hur intresserad jag är av svensk musik, men alla dessa kan också snart inse att de aldrig hört mig tala mig varm för LeMarc… Hmmm…


Peter LeMarc (1958 -) Omslaget till samlingsplattan ”Klassiker” från 2009

Kanske är detta min unika och senkomna chans att upptäcka Peter LeMarc? Han är en mycket hyllad och populär artist som jag själv aldrig fastnade för. Jag gillade aldrig direkt Peter LeMarc när det begav sig på 80-och 90-talen. Kanske för att jag då tyckte det var aningens för mjäkigt och kanske litet för tråkigt? Jag kunde inte ta det till mig.

Jag var uppenbarligen inte redo, mogen att förstå LeMarcs storhet. Inte ens de texter jag då hörde funkade på mig. Texterna som han ju är berömd för. Nej texterna funkade inte riktigt eftersom jag upplevde dem som litet för konstruerade och pretentiösa. Nåväl, nu har jag köpt hans samlingsplatta ”Klassiker” och ska ge honom en chans. Återkommer nog till LeMarc i bloggen inom kort.

Och när jag ser klippet med LeMarc med gitarren på Nalens scen slår det mig nu också hur lik han med åren kommit att bli Frank Black/Black Francis (Charles Thompson) i Pixies…


Peter LeMarc: ”Sång för april”, live på Nalen, augusti 2005

Kanske är det dags för mig att nu upptäcka LeMarcs storhet? Kanske har jag nu också funnit en djupare mening med det usla aprilvädret i år?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: