Arkiv för maj, 2012

Majfinal i kylans tecken

Posted in Natur och årstider on 31 maj, 2012 by japetus

Så sluter sig årets vackraste månad. Efter några riktigt sommarvarma dagar förra helgen går nu den sista majveckan i kylans tecken.

Det har varit 13-14 grader i veckan och nästan 0 på nätterna, tråkigt nog eftersom jag planterat ut 8 solrosor i söndags… Förhoppningsvis ska de överleva detta ovärdiga majväder.

”Sunray is down” – ”H” Jones och anfallet mot Goose Green, 28 maj 1982

Posted in Historia with tags , , , , , on 28 maj, 2012 by japetus

En vecka efter landstigningen vid San Carlos Water på East Falkland inträffar de första egentliga markstriderna som visar sig bli en dramatisk episod. Troligen den mest omtalade från hela Falklandskriget.

Under en veckas tid har ammunition, förnödenheter och utrustning förts i land vid landstigningsområdet kring San Carlos. Ett välutrustat basområde har byggts upp. Innan den stora framryckningen österut mot de argentinska huvudstridskrafterna i Port Stanley kan börja har den engelska krigsledningen i London behov av att kunna inrapportera någon form av framgång.

Det bestäms att de argentinska förband som finns på East Falklands södra del, vid Goose Green ska anfallas och det är 2:a fallskärmsjägarbataljonen, mer kända som 2 Para som får uppdraget. Bataljonschef är den 40-årige överstelöjtnanten Herbert ”H” Jones. En mycket stridbar och handlingskraftig ledare.

Engelsmännen vet att argentinarna har ett kraftigt numerärt övertag, men fallskärmsjägarna är professionella och välutbildade och har mycket högre stridsvärde än de försvarande argentinska värnpliktssoldaterna. Anfallet kommer också att ske nattetid, vilket gynnar engelsmännen som har mörkerstridskapacitet.

2 para anfaller efter mörkrets inbrott, men koordinationen mellan de olika kompanierna blir inte den bästa och anfallet stagnerar när engelsmännen får tung ksp-eld på sig från de argentinska försvararnas ”50 calibers”, de klassiska amerikanska Browning-kulsprutorna. Det hela har börjat med krigets största informationsmiss då BBC i sina nyheter rapporterat om ett förestående anfall mot Goose Green. Det är en ren skandal att de på så sätt förvarnar de argentinska försvararna.

Inledningen av operationen har gått bra, men fram på småtimmarna uppstår ett dödläge när anfallet stagnerar i den tunga kulspruteelden och bataljonen fastnar på fälten vid Goose Green. Bataljonschefen förstår att detta kommer kunna sluta med en katastrof för engelsmännen om dagsljuset hinner komma innan striden är avgjord. ”H” Jones lämnar bataljonsstaben och sin ställföreträdare Major Keeble.

Jones tar sig själv framåt i linjen och befinner sig till slut allra längst fram där han gör en snabb bedömning av läget på plats. Spårljusen från de argentinska kulsprutorna och automatgevären visslar över engelsmännen där de ligger på fältet. Något måste ske, någon måste bryta dödläget.


Lieutenant colonel Herbert ”H” Jones (1940-1982)

Överstelöjtnant ”H” Jones fattar ett klassiskt och ödesdigert beslut och bestämmer sig omedelbart för att själv ta befälet och leda anfallet vidare mot de argentinska försvarnarna uppe på kullarna framför bataljonen. Beväpnad med en k-pist störtar han upp och manar bataljonstäten framåt till anfall: ”Follow me!” 

I det läget öppnar en dittills okänd argentinsk postering eld från sidan och Jones träffas och såras dödligt av första ksp-salvan. Han faller tillbaka nedför kullen och stupar så i spetsen för sina män. Så kommer det sig att major Chris Keeble vid bataljonsstaben en kort stund senare över radion får höra den signal han aldrig hoppats behöva få höra:
”Sunray is down!”

Det är signalen att bataljonschefen stupat och att major Keeble nu måste ta över befälet. Det är ett svårt ögonblick. Helt säkert det svåraste Keeble upplevt. Men Keeble är en helt annan typ av person än Jones. Han är en eftertänksam man, djupt troende katolik och börjar med att be en bön som ett sätt att samla sig innan han bestämmer sig för vad han ska göra.

Kanske är det också en gudomlig inlevelse som får Keeble att ta ett bättre grepp om helheten och ge koordinerade ordrar till de olika kompanierna som nu alla åter samarbetar och på ett mer flexiblelt sätt tar sig an den svåra situationen. Hur som helst lyckas major Keeble bryta dödläget vid Goose Green och leda bataljonen till seger över en tre gånger numerärt överlägsen fiende.

”H” Jones belönas senare postumt med Englands allra finaste medalj för tapperhet i fält – Viktoriakorset. Det var ett av två VCs som utdelades under Falklandskriget, båda postumt. ”H” Jones hyllas naturligtvis för sin dödsföraktande tapperhet i spetsen för sina män. Det var urtypen för den mest klassiska av alla hjältedödar på slagfältet.

Men när åren börjat gå har även viss försiktig kritik riktats mot det drastiska sätt som ”H” Jones valde att leda sitt förband. Han tappade i praktiken överblick och koordination för det förband han hade ledningsansvaret för när han själv lämnade bataljonsstaben och rusade fram till täten på det sätt han gjorde. Han försökte lösa det uppkomna problemet på ett alldeles för ogenomtänkt och drastiskt sätt och betalade tyvärr det högsta priset för det misstaget.


Major Chris Keeble (1941 – )


Välgjord engelsk dokumentär om anfallet vid Goose Green

”Euphoria” – Loreen rättvis vinnare i ESC 2012

Posted in musik on 27 maj, 2012 by japetus

Redan när jag hörde publikens gensvar och såg hennes leende 25 sekunder in i låten kände jag att det här nog var en vinnare…

Och det var ju också min känsla som jag bloggade om redan i februari-mars när hon vann de svenska uttagningstävlingarna.

Motståndet var inte överväldigande, men ett par riktigt vassa konkurrenter fanns det. Italien och Serbien gillade jag spontant. De ryska babushkorna var charmiga och gulliga, men inga musikaliskt eller sångmässigt värdiga vinnare. Kul att de kom tvåa.

Loreen är en ovanligt vettig och sympatisk artist och en mycket värdig vinnare. Särskilt bra var att hon ägnat tid i veckan åt att träffa människorättsaktivister i Azerbajdzan. Hon ger ett sunt och vettigt intryck och har vunnit min stora respekt.

Grattis Loreen till din värdiga vinst! Jag är glad och stolt över att vi har så uttrycksfulla, talangfulla och begåvade svenskar som du som berikar kulturen i vårt land!

Min förra, längre blogg om Loreen och hennes vinst i svenska ESC:
https://japetus.wordpress.com/2012/03/11/loreen-i-melodifestivalen-2012-en-saker-vinnare-med-mersmak

Loreens hemsida:
http://www.loreen.se/

Artiklar i DN:
http://www.dn.se/kultur-noje/loreen-ta-kulturen-och-gor-vad-fan-du-vill-med-den

http://www.dn.se/webbtv/scanpix/sa-smalter-loreen-storsegern/

”Bomb Alley” – San Carlos Water, 21 maj 1982

Posted in Historia with tags , , on 21 maj, 2012 by japetus

Den engelska hangarfartygsstyrkan har nu funnits utanför Falklandsöarna sedan månadsskiftet april-maj och har förberett sig för själva landstigningsfasen av operationen. Den 21 maj 1982 genomförs så ”Operation Sutton”, landstigningen vid San Carlos Water på East Falklands nordvästra delar.


Falklandsöarna vid tiden för landstigningen, maj 1982. Landstigningsområdet inrutat, klicka för större bild

De 4 000 männen i 3rd Commando Brigade landsätts på tre olika stränder, alla med sina egna kodnamn enligt det vanliga tillvägagångssättet. 2 Para och 40 Commando landsätts vid San Carlos (Blue Beach), 3 Para vid Port San Carlos (Green Beach) och 45 Commando Ajax Bay (Red Beach).


Landstigningsområdet vid San Carlos Water, klicka för större bild

Platsen är vald med omsorg då den ligger på behörigt avstånd från Port Stanley där den övervägande majoriteten av det argentinska försvaret är koncentrerat. Stränderna ligger skyddade och nås genom insegling genom Falkland Sound, sundet som skiljer de två Falklandsöarna från varandra.

Denna plats kom också att kallas ”Bomb alley” av engelsmännen eftersom den engelska landstigningsflottan här kom att attackeras av de skickliga argentinska piloterna som genomför upprepade dödsföraktande låghöjdsanfall. Genomgående under hela kriget var det Argentinas flygvapen som var den enda del av juntans stridskrafter som kunde hota engelsmännen på allvar.

Den engelska fregatten HMS Ardent sänks också 21 maj som ett resultat av dessa attacker.


”Bomb alley” – några klipp som visar de argentinska piloternas dödsföraktande låghöjdsanfall mot engelska flottan i San Carlos water, 21 maj 1982

 

Strindberg, alltid Strindberg

Posted in Litteratur with tags on 14 maj, 2012 by japetus

Idag är det 100 år sedan August Strindberg somnade in 63 år gammal i sin lägenhet på Drottninggatan, ”Blå Tornet”.

Min relation till Strindberg…

Fortsättning följer imorgon när jag åter har tillgång till dator…

Första häggen i Stockholm slår ut, 2012

Posted in Natur och årstider with tags on 7 maj, 2012 by japetus

Idag åkte jag direkt in till stan med ett särskilt mål – Centralbadets skyddade innergård. Där växer nämligen de häggar som brukar slå ut först varje år.

Och mycket riktigt. Här fick jag se de första utslagna häggblommorna och kände den härliga doften för första gången i år.

Inga helt utslagna blomklasar, men väl de första vita blommorna och den första häggdoften.

Och så här ser statistiken ut för de år jag tidigare rapporterat i bloggen:

2011, siktning 7 maj:
https://japetus.wordpress.com/2011/05/07/sa-ar-aven-detta-ars-forsta-hagg-siktad/

2010, siktning 15 maj:
https://japetus.wordpress.com/2010/05/15/forsta-haggen-rekordsent-i-ar/

2009, siktning 7 maj:
https://japetus.wordpress.com/2009/05/07/forsta-haggen-siktad/

2008, siktning 2 maj:
https://japetus.wordpress.com/2008/05/02/arets-forsta-blommande-hagg-siktad/

1990,  siktning 30 april: 
ingen blogg, men det ursprungliga rekord jag alltjämt sneglar på vid den här tiden varje år…

Exocet! HMS Sheffield träffad, Falklandskriget 4 maj 1982

Posted in Historia with tags , , , on 4 maj, 2012 by japetus

Det är den 4 maj 1982 på morgonen, idag 30 år sedan, men då några dagar efter att kryssaren Belgrano sänkts och Sydgeorgien tidigare återtagits av engelsmännen. Den argentinska militärjuntan är i stort behov av goda nyheter. Invasionen av ”Islas Malvinas” har tagit sig en helt oväntad och för den argentinska diktaturen obehaglig vändning. Konflikten har eskalerat till ett krig och det har inte börjat bra för Argentina. Man är nu ute efter hämnd.

På den argentinska flygbasen Rio Grande, Tierra del Fuego gör sig två attackpiloter ur den argentinska flottans flyg, Lieutentant Armando Mayora och Captain de Frigata Augusto Bedacarratz, sig redo för att anfalla den engelska hangarfartygsstyrkan utanför Falklandsöarna. De två fransktillverkade Super Étendard-attackplanen, (3-A-202 och 3-A-203), är lastad med varsin dyrbar fransk Exocet-missil.

Argentina har bara fem sådana flygburna missiler, AM39 Exocet. Två av dessa dyrbara vapen ska nu för första gången användas i strid; missiler som ska visa sig vara de allra mest potenta och skrämmande i hela den argentinska vapenarsenalen. Namnet Exocet kommer snart att vara på löpsedlar över hela världen. Jag minns själv hur jag som 14-åring fascinerades av detta litet otäcka namn på nånting som också verkade så otäckt effektivt.

Klockan är nu 09.45 på morgonen när de två attackplanen startar från fastlandet spakade av piloterna Mayora och Bedacarratz, tungt lastade med missiler och extra bränsletankar, och börjar den långa inflygningen mot Falklandsöarna.


Super Étendard ur argentinska flottans flygvapen med Exocet-missil under högervingen

Högt uppe och långt ute över Sydatlanten har nämligen vaksamma argentinska ögon redan vid 07.50 på morgonen upptäckt lämpliga mål för attackplanen. Ett argentinskt spaningsflygplan av typen Lockheed Neptune har gjort upptäckten och vid två ytterligare tillfällen, 08.14 och 08.43 verifierat målets position. Startorder ges och bara ett par minuter senare är de två attackplanen i luften.

I den engelska hangarfartygsgruppens yttre försvarslinje denna morgon återfinns bl a den engelska jagaren HMS Sheffield. Det är henne som det argentinska spaningsflygplanet har upptäckt och som attacken nu kommer riktas mot. Det är hon som är det ännu inte identifierade målet.


Engelska jagaren HMS Sheffield

De två Super Étendard-planen stiger först för att vid 10.00 sammanstråla med sitt tankerflygplan, en Lockheed KC 130H Hercules ombyggd för lufttankning. Ytterligare tre flygplan ingår i den argentinska flygstyrka som utför anfallet; två IAI Daggers, den israeliska versionen av det franska jaktflygplanet Dassault Mirage 5, som eskort till tankerflygplanet och en ombyggd civil Learjet 35 som utför avledande manövrer.

Efter kontakten med tankerplanet då attackplanen toppat upp tankarna med bränsle går de sedan ned på lägsta höjd och fortsätter österut över Sydatlanten. Vid 10.35 upptäcker Neptune-spaningsplanet fler radarekon på sina skärmar. Man har sett ett stort och två medelstora mål, vilket några minuter senare rapporteras till de framrusande attackplanen. Kanske är det ett av de två engelska hangarfartygen som man nu har i sikte?


Dassault Super Étendard (3-A-203), ett av de två plan som utförde anfallet på HMS Sheffield (klicka för större bild)

Vid 10.50 stiger därför de två Super Étendard-planen från lägsta höjd till 160 meter för att med sin egen attackradar verifiera dessa nya mål, upptäcker dem inte men bestämmer sig för att fortsätta. Man kan föreställa sig anspänningen i situationen. Efter ytterligare 40 km snabbt avverkad flygsträcka stiger Bedacarratz och Mayora upp igen och efter några sekunders radarscanning ser de nu målen.

Båda piloterna laddar målkoordinaterna i sina vapensystem, dyker åter ned på lägsta höjd och efter ytterligare några korta rutincheckar avfyrar de kl 11.04 varsin AM39 Exocet på ett avstånd av ca 45 km från målen. De girar sedan kraftigt undan och vänder hemåt västerut mot basen på Eldslandet där de också landar utan problem vid kl 12.04. Men har deras missiler träffat? Och isåfall vad?

De två Exocet-missilerna har mållåst och rusar nu mot samma mål, men det är inte ett av hangarfartygen. Det är den 125 meter långa jagaren HMS Sheffield på 4 800 ton och med ca 290 mans besättning. Inga undanmanövrer hinner göras och en av missilerna träffar Sheffield mitt i målet ca 2,5 m över vattenlinjen.

Den 165 kg tunga stridsspetsen exploderar lyckligtvis aldrig men anslagsenergin är enorm och missilen slår igenom bordläggningen och fortsätter in i jagaren. Den brinnande raketmotorn antänder bränsle inne i jagaren och strömmen bryts ombord. Elden är snart lös och pumparna fungerar inte längre. 20 man dödas omedelbart och många sårade behöver tas om hand.

Det är i det här läget då man ombord på den brinnande jagaren stoiskt väntar på att undsättas som den omtalade händelsen inträffar att Sub-lieutenant Carrington-Wood leder besättning i allsång sjungandes Monty Pythons ”Always look at the bright side of life”…

HMS Sheffield tas senare på släp och ska bogseras till Sydgeorgien, men sjunker den 10 maj och blir det första engelska krigsfartyg som sänkts sedan andra världskriget.

Den kanske viktigaste konsekvensen av säkningen är att alla möjligheter till fredlig diplomatisk lösning av konflikten nu gått förlorade. Båda sidor har beskjutit varandra, tagit förluster och ett krig kommer att utkämpas.


Filmklipp som visar anfallet och intervjuer med ögonvittnen ombord på HMS Sheffield