Exocet! HMS Sheffield träffad, Falklandskriget 4 maj 1982

Det är den 4 maj 1982 på morgonen, idag 30 år sedan, men då några dagar efter att kryssaren Belgrano sänkts och Sydgeorgien tidigare återtagits av engelsmännen. Den argentinska militärjuntan är i stort behov av goda nyheter. Invasionen av ”Islas Malvinas” har tagit sig en helt oväntad och för den argentinska diktaturen obehaglig vändning. Konflikten har eskalerat till ett krig och det har inte börjat bra för Argentina. Man är nu ute efter hämnd.

På den argentinska flygbasen Rio Grande, Tierra del Fuego gör sig två attackpiloter ur den argentinska flottans flyg, Lieutentant Armando Mayora och Captain de Frigata Augusto Bedacarratz, sig redo för att anfalla den engelska hangarfartygsstyrkan utanför Falklandsöarna. De två fransktillverkade Super Étendard-attackplanen, (3-A-202 och 3-A-203), är lastad med varsin dyrbar fransk Exocet-missil.

Argentina har bara fem sådana flygburna missiler, AM39 Exocet. Två av dessa dyrbara vapen ska nu för första gången användas i strid; missiler som ska visa sig vara de allra mest potenta och skrämmande i hela den argentinska vapenarsenalen. Namnet Exocet kommer snart att vara på löpsedlar över hela världen. Jag minns själv hur jag som 14-åring fascinerades av detta litet otäcka namn på nånting som också verkade så otäckt effektivt.

Klockan är nu 09.45 på morgonen när de två attackplanen startar från fastlandet spakade av piloterna Mayora och Bedacarratz, tungt lastade med missiler och extra bränsletankar, och börjar den långa inflygningen mot Falklandsöarna.


Super Étendard ur argentinska flottans flygvapen med Exocet-missil under högervingen

Högt uppe och långt ute över Sydatlanten har nämligen vaksamma argentinska ögon redan vid 07.50 på morgonen upptäckt lämpliga mål för attackplanen. Ett argentinskt spaningsflygplan av typen Lockheed Neptune har gjort upptäckten och vid två ytterligare tillfällen, 08.14 och 08.43 verifierat målets position. Startorder ges och bara ett par minuter senare är de två attackplanen i luften.

I den engelska hangarfartygsgruppens yttre försvarslinje denna morgon återfinns bl a den engelska jagaren HMS Sheffield. Det är henne som det argentinska spaningsflygplanet har upptäckt och som attacken nu kommer riktas mot. Det är hon som är det ännu inte identifierade målet.


Engelska jagaren HMS Sheffield

De två Super Étendard-planen stiger först för att vid 10.00 sammanstråla med sitt tankerflygplan, en Lockheed KC 130H Hercules ombyggd för lufttankning. Ytterligare tre flygplan ingår i den argentinska flygstyrka som utför anfallet; två IAI Daggers, den israeliska versionen av det franska jaktflygplanet Dassault Mirage 5, som eskort till tankerflygplanet och en ombyggd civil Learjet 35 som utför avledande manövrer.

Efter kontakten med tankerplanet då attackplanen toppat upp tankarna med bränsle går de sedan ned på lägsta höjd och fortsätter österut över Sydatlanten. Vid 10.35 upptäcker Neptune-spaningsplanet fler radarekon på sina skärmar. Man har sett ett stort och två medelstora mål, vilket några minuter senare rapporteras till de framrusande attackplanen. Kanske är det ett av de två engelska hangarfartygen som man nu har i sikte?


Dassault Super Étendard (3-A-203), ett av de två plan som utförde anfallet på HMS Sheffield (klicka för större bild)

Vid 10.50 stiger därför de två Super Étendard-planen från lägsta höjd till 160 meter för att med sin egen attackradar verifiera dessa nya mål, upptäcker dem inte men bestämmer sig för att fortsätta. Man kan föreställa sig anspänningen i situationen. Efter ytterligare 40 km snabbt avverkad flygsträcka stiger Bedacarratz och Mayora upp igen och efter några sekunders radarscanning ser de nu målen.

Båda piloterna laddar målkoordinaterna i sina vapensystem, dyker åter ned på lägsta höjd och efter ytterligare några korta rutincheckar avfyrar de kl 11.04 varsin AM39 Exocet på ett avstånd av ca 45 km från målen. De girar sedan kraftigt undan och vänder hemåt västerut mot basen på Eldslandet där de också landar utan problem vid kl 12.04. Men har deras missiler träffat? Och isåfall vad?

De två Exocet-missilerna har mållåst och rusar nu mot samma mål, men det är inte ett av hangarfartygen. Det är den 125 meter långa jagaren HMS Sheffield på 4 800 ton och med ca 290 mans besättning. Inga undanmanövrer hinner göras och en av missilerna träffar Sheffield mitt i målet ca 2,5 m över vattenlinjen.

Den 165 kg tunga stridsspetsen exploderar lyckligtvis aldrig men anslagsenergin är enorm och missilen slår igenom bordläggningen och fortsätter in i jagaren. Den brinnande raketmotorn antänder bränsle inne i jagaren och strömmen bryts ombord. Elden är snart lös och pumparna fungerar inte längre. 20 man dödas omedelbart och många sårade behöver tas om hand.

Det är i det här läget då man ombord på den brinnande jagaren stoiskt väntar på att undsättas som den omtalade händelsen inträffar att Sub-lieutenant Carrington-Wood leder besättning i allsång sjungandes Monty Pythons ”Always look at the bright side of life”…

HMS Sheffield tas senare på släp och ska bogseras till Sydgeorgien, men sjunker den 10 maj och blir det första engelska krigsfartyg som sänkts sedan andra världskriget.

Den kanske viktigaste konsekvensen av säkningen är att alla möjligheter till fredlig diplomatisk lösning av konflikten nu gått förlorade. Båda sidor har beskjutit varandra, tagit förluster och ett krig kommer att utkämpas.


Filmklipp som visar anfallet och intervjuer med ögonvittnen ombord på HMS Sheffield

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: