Arkiv för juni, 2012

Juni 2012: regn, hårt arbete och offline på hemmaplan

Posted in Natur och årstider, Vardagligt on 30 juni, 2012 by japetus

Så kan denna månad sammanfattas.

Mycket hårt och intensivt arbete från strax efter sju på mornarna till mellan sex och sju på kvällarna.

Jag rundar av på min gamla arbetsplats och ser fram mot att prova något nytt till hösten. En vecka till, sen är det min tur att ha semester.

Vädermässigt har juni bjudit på regn, låga temperaturer och blåst. Typiskt varannandagsväder utan någon riktig sommarkänsla.

Den här våren och sommaren är hittills en besvikelse. Det känns frustrerande att ha fått så litet sol och värme och ha suttit inne så mycket de korta stunder det fina vädret infunnit sig.

Och hemma är datorn ännu offline efter 6 veckor. Proffshjälp i veckan visade att hårddisken var skadad. Nu byter jag ut den delen i en annars ännu fräsch dator. Från tisdag i nästa vecka bör det funka igen. Äntligen…

Det har varit intressant att åter se hur beroende jag är av datorn för att få mitt liv att fungera.

Intressant också att konstatera att detta är tredje gången genom åren jag är besviken på en Dell-dator som inte håller måttet. Jag kan alltså nu här utlova att jag aldrig mer kommer att köpa Dell för privat bruk.

Dell har förbrukat mitt förtroende och det gör jag nu offentligt här för alla att se!

Och till sist något helt annat. Nu i juni 2012 skrev jag min femhundrade blogg. 500 bloggar allt sedan sent i augusti 2007. En kontinuerlig produktion som jag verkligen har överraskat mig själv med.

Annonser

Vägen till Stalingrad – ”Fall Blau” inleds 28 juni 1942

Posted in Historia with tags , , , , , on 28 juni, 2012 by japetus

Det är åter dags att ta upp den historiska tråden från 1942 och de världshistoriskt avgörande händelser som då skedde… Här är inledningen till berättelsen:
https://japetus.wordpress.com/2012/04/05/fall-blau-hitlers-strategi-som-avgjorde-andra-varldskriget-presenteras-5-april-1942/

Fall Blau – med det strategiska målet att genom en offensiv begränsad till sydliga delen av östfronten erövra de sovjetiska oljefälten i Kaukasus – var planerad till slutet av maj 1942, men fördröjdes och det främst av två orsaker.

Det berodde dels på att ett stort antal tyska och rumänska förband som var tänkta att delta i anfallet fortfarande var involverade i belägringen av Sevastopol på Krim försommaren 1942. Svårheterna med att inta Sevastopol gjorde att ”Operation Blå” sköts på framtiden ett flertal gånger tills Sevastopol slutligen föll i slutet av juni.

Dels berodde fördröjningen på det andra slaget om Charkov. Charkov hade intagits av tyska trupper i oktober 1941 och hade redan i januari 1942 upplevt sovjetisk motattacker som var en del av Stalins motoffensiv när Operation Barbarossa gått i stå den första ryska krigsvintern 1941-42.

Den 12 maj inledde nämligen sovjetiska trupper under Stalins gamle revolutionskumpan marskalk Semjon Timoshenko sin andra offensiv mot staden. De bröt igenom det tyska försvaret och Charkov såg inledningsvis allvarligt hotat ut. Men förband som var avsedda för just Fall Blau kunde gå till motanfall och tyskarnas pansarspjutspetsar drev sedan snabbt in en kil i den sovjetiska utbuktningen och skar av hela den sovjetiska västra flygeln. Detta gjorde att tyskarna inringade stora sovjetiska förband; 20 000 sovjetiska soldater lyckades bryta sig ut, 70 000 av dem stupade och 200 000 togs tillfånga den 22 maj 1942.

Det skulle visa sig vara ett av de sista riktigt stora nederlagen, fiaskona för Röda Armén på östfronten. Ansvaret var både Stalins och Timoshenkos som felbedömt såväl sin egen som fiendens militära styrka och kapacitet.

Efter att den sovjetiska offensiven vid Charkov krossats och Sevastopol på Krim slutligen fallit kunde så tyska Armégrupp Syd slutligen inleda Operation Blau den 28 juni 1942. Armégrupp Syd var nu i slutet av juni 1942 uppdelad i två delar:

Armégrupp A (Generalfeldmarschall Wilhelm List) – som opererade mot de ryska oljefälten i Kaukaus bestod av 1:a pansararmén, 17:e armén, 11:e armén samt 3:e rumänska armén. Täcknamn: ”Operation Edelweiss”.

Armégrupp B (Generalfeldmarschall Maximilian von Weichs) – som opererade mot Volga och Stalingrad bestod av 4:e pansararmén, 2:a armén, 6:e armén, 2:a ungerska armén, 4:e rumänska armén samt 8:e italienska armén. Täcknamn: ”Operation Fischreiher”.

De två armégrupperna hade understöd av Luftwaffes starkaste enhet, Luftflotte 4″ under befäl av den erfarne flygofficeren Generalfeldmarschall Wolfram von Richthofen, en släkting till Röde Baronen.

Grundplanen var att B skulle inleda anfallet för att skära av de ryska försörjningslinjerna vid Volga, men att huvudmålet var den kaukasiska oljan som A skulle nå och erövra i anfallets andra skede.

Man kan nu notera att det inte längre bara var den sovjetiska oljan tyskarna var ute efter. Offensiven hade inledningsvis stora framgångar. De sovjetiska styrkorna hade efter sin misslyckade våroffensiv inte mycket att sätta emot, och retirerade i stor oordning österut. Flera försök att sätta upp försvarslinjer misslyckades, då de tyska styrkorna bara fortsatte runt dem.

Ryssarna hade dock lärt sig av tidigare misstag att inte stanna och slåss och låta sig inringas. De hade gott om utrymme bakåt att retirera mot och de gjorde de nu i mycket större utsträckning än tidigare.


”Fall Blau” – den tyska framryckningen sommaren och hösten 1942 med initialt fokus på Kaukasus olja men gradvis allt större kraftsamling mot den stora staden vid Volgakröken som bar Stalins namn

I norra delen av operationsområdet hade Armégrupp B med den 2:a ungerska armén tillsammans med 4:e pansararmén inlett ett anfall mot staden Voronezh som slutligen föll den 5 juli. Samtidigt ryckte 6:e armén fram söder mellan floderna Don och Donets mot Stalingrad och de inledande framgångarna gjorde att Hitler återigen la sig i planeringen och beordrade att 4:e pansararmén skulle ansluta sig till armégrupp A i dess anfall mot Kaukasus då den norra operationen nu gick så bra.

Detta orsakade enorma trafikstockningar då 4:e pansararmén hann ifatt 6:e armén och de båda arméerna blev helt stillastående under en hel vecka då man försökte reda ut förvirringen på de eländiga ryska vägarna. När offensiven nu avstannat ångrade sig Hitler och beordrade på nytt att 4:e pansararmén skulle ingå i armégrupp B i dess angrepp mot Stalingrad. Denna virriga operation gjorde inte bara slut på stora mängder bränsle till ingen nytta utan förorsakade onödigt slitage på stridsvagnarna som så att säga körde fram och tillbaka helt i onödan.

I slutet av juli hade så de tyska styrkorna i Armégrupp B drivit tillbaka de sovjetiska styrkorna över floden Don och börjat sätta upp försvarslinjer på flankerna där de utnyttjade sina italienska, ungerska och rumänska allierade arméer. 6:e armén befann sig nu endast ett fåtal mil från Stalingrad och 4:e pansararmén, som nu befann sig söder om 6:e armén, vände norrut för att delta i anfallet mot staden. Ytterligare söderut marscherade Armégrupp A vidare in i Kaukasus.


6:e arméns befälhavare Generaloberst Friedrich Paulus med två medlemmar ur sin arméstab i samband med offensiven mot Stalingrad, augusti 1942

De sovjetiska befälhavarna började nu förstå vad de tyska planerna gick ut på och i juli började man därför förbereda ett försvar av Stalingrad. Sovjetiska trupper på flykt österut från de framryckande tyskarna beordrades till staden samtidigt som andra kommenderades till staden från andra sidan Volga. Den nyligen bildade sovjetiska 62:a armén hade fått order att försvara staden som bar Stalins namn till sista man.

Den 23 augusti 1942 nådde så förtrupperna ur tyska 6:e armén fram till Volga vid byn Rynok, en förort just norr om Stalingrad. Det var stridsvagnar och halvbandvagnar ur general Hubes 16:e pansardivision, XIV:e pansarkåren (von Wietersheim), som gjort en 65 km rusning i högsta fart över stäppen till Stalingrad från brohuvudet vid Don. Då inträffar ett av de mer grandiost stortyska propagandaögonblicken när återvändande Ju-87 Stuka-planen på låg höjd möter och överraskas av de tyska pansarvagnarna som nått fram till själva Volga, vid Europas slut på tröskeln till Asien.

Stuka-piloterna blir nästan lika överraskade som ryssarna blev i Rynok. De hälsar Hubes pansarsoldater genom att gång på gång slå av och på sina så välkända sirener när de passerar över de tyska stridsvagnarna på väg tillbaka till sina flygfält bakom Don   – ”high tide of the Wehrmacht”.

Russland-Süd, Panzersoldat
”Advance of the 16th pz div from the Don bridgehead towards Stalingrad, 23rd of August 1942…”
En storslagen bild av den ändlösa ryska stäppen från tyska Bundesarchiv. Vi ser vagnchefen i en tysk Pzkw IV (eller möjligen en III:a). Närmast bakom en Hanomag halvbandvagn SkKfz 251.

Några dagar senare nådde 4:e pansararmén Volga på den södra sidan av staden. Stalingrads försvarare befann sig nu i en mycket svår situation, omslutna av starka tyska arméer och där den enda vägen att föra fram nya trupper och materiel till staden var över Volga.


Sista veckan i augusti 1942; det tyska genombrottet mot Stalingrad. Den till 6:e armén knutna XIV:e pansarkåren, med Hubes 16:e pansardivision som spjutspets, bryter igenom från norr och 4:e pansararmén kommer söderifrån.

Vi är nu framme vid månadsskiftet augusti-september 1942 och andra världskrigets mest avgörande slag ska just inledas. Det är en av 1900-talets stora vändpunkter och kanske den mest avgörande. Jag får anledning att återkomma till detta.

Här en bra dokumentärfilm som beskriver sommaroffensiven 1942 och dess planering och genomförande på ett tydligt och överskådligt sätt, dessutom i färg. Det är klassiska ”World at War”:

5143dceaf5406fae23b4a6874e25ff33

Här är första delen av en nyare engelsk dokumentär, ”Battles of World War II – Stalingrad”, också den intressant och välgjord:

Fortsättningen kommer i nästa blogg på denna tråd…

Seger på Falklandsöarna, Port Stanley befrias – 14 juni 1982

Posted in Historia with tags , on 14 juni, 2012 by japetus

Natten mellan den 13 och 14 juni 1982 rasade de sista av striderna om de berg som omger Falklandsöarnas huvudstad Port Stanley, Mount Tumbledown. När de engelska soldaterna till slut kämpat sig upp på toppen av berget kunde de se ned i Falklandsöarnas huvudstad, Port Stanley, upplyst i nattmörkret. De var framme vid målet.

Efter att ha brutit sig ut ur brohuvudet vid San Carlos i slutet av maj hade de engelska soldaterna marscherat över ön East Falklands, en sträcka på 70-80 km fågelvägenDe stora Chinook-helikoptrar som var tänkta att lyfta dem fram över det karga ölandskapet hade förlorats i och med att det stora transportfartygen Atlantic Conveyor sänktes av en av de omtalade Exocet-missilerna den 25 maj.

Efter ca två veckors uppmarsch kom så de sista avgörande nattliga striderna om den ring av berg som skyddade Port Stanley och där merpartern av de argentinska styrkorna var förlagda. Det är namn som nu blivit en del av den långa framgångsrika engelska krigshistorien: Mount Harriet, Two Sisters, Mount Longdon, Wireless Ridge och så till sist Mount Tumbledown.

I flera av dessa fall försvarade sig de numerärt överlägsna argentinarna hårdare än vad engelsmännen räknat med, men genom bättre utbildning, bättre initiativförmåga, bättre motivation och bättre stridsmoral segrade engelsmännen. Det förekom ren närstrid där engelsmännen till slut stormade in i de argentinska ställningarna med påsatta bajonetter. Det var till sist kall, brutal och bitvis skoningslös närstrid som knäckte det argentinska försvaret.


Den kanske mest berömda bilden från Falklandskriget, segerrika engelska green berets, marinkårssoldater rycker fram för att befria Port Stanley på morgonen den 14 juni 1982

Och så kom det sig att på morgonen den 14 juni 1982, för idag 30 år sedan, att den sista argentinska försvarsställningen på Mount Tumbledown hade fallit och 2nd battalion, Scots Guards kunde se ned på den upplysta huvudstaden i nattmörkret.

De demoraliserade argentinska soldaterna förmådde inte längre bjuda motstånd när försvarsringen runt Port Stanley var genombruten. Klokt nog gav de upp i detta läge och den argentinske generalen Menendez kapitulerade också senare den 14 juni till de engelska markstridskrafternas chef general Jeremy Moore. Den argentinska fascistjuntans ockupation av Falklandsöarna var över och den så inbitet engelska befolkningen var befriade.

Och kriget fick bestående resultat.

I England, befäste den engelska premiärministern Margaret Thatcher sin ställning och hon vinner nästa parlamantsval 1983 överlägset.

I Argentina, måste den impopulära juntan med general Leopoldo Galtieri nu till slut erkänna sanningen, Malvinas är förlorat. PR-kuppen slår tillbaka mot juntan själva och de människomassor som i april jublat på Buenos Aires gator vänder sig nu mot regimen som nu slutligen gör total förtroendemässig bankrutt.

I slutänden kan man också säga att båda sidor blev vinnare då kriget förde det goda med sig att Argentina slapp fortsatt diktatur då juntan tvingades avgå. 1983 hålls åter fria demokratiska val i Argentina och den plågade befolkningen får äntligen åter en demokratisk regering.

Men än idag lever den argentinska drömmen om ”Islas Malvinas”, man har inte gett upp sina anspråk på dessa karga öar i Sydatlanten som orsakde 1900-talets kanske mest osannolika krig för nu 30 år sedan.


Brittisk dokumentär om den argentinska kapitulationen och det sista dygnet av Falklandskriget

Zzajs samling 2012 lagd till samlingarna

Posted in musik with tags , , on 12 juni, 2012 by japetus

I januari förra året bloggade jag om att Zzaj hade en ny samling på gång, till försommaren i juni kom nya singeln ”Så länge vi andas”.

Zzaj lyssnade på sina lyssnare innan man satte ihop mixen och jag är nöjd med resultatet i form av den samling som släpptes i slutet av mars i år.

För mig var det dock inga nyheter på plattan eftersom jag redan hört alla låtarna tidigare.


Zzaj: Samling 2012 med (i vanlig ordning) smakfullt omslag av Joel Berg

Det nya spåret på plattan recenserade jag förra året när singeln kom:
https://japetus.wordpress.com/2011/06/09/sa-lange-vi-andas-fran-simply-red-till-zzaj-tur-och-retur/

Vi kan nog räkna med att det kommer mer nytt material. Men långsamt och värdigt. Billy och Anna jobbar på i sitt eget tempo. Men resultatet är fortfarande bra.  Ser fram mot mer av den varan!

”Rites of passage” – tankar kring studentexamen

Posted in Fundersamt, Personlig kommentar with tags , , on 6 juni, 2012 by japetus

Den 6:e juni 1987, för 25 år sedan vaknar jag upp trött, utfestad och medtagen vid lunchtid.

Dygnet innan hade varit ”sista natten med gänget”, studentexamen på Brännkyrka gymnasium i strålande väder efter en usel och kylig majmånad med mycket regn. Hela studentfirandet hade varit en känslomässig bergochdalbana för mig och det sista dygnet var själva kulmen på denna resa. Det var händelser värdiga en riktigt melodramatisk amerikansk high school film.

brannkyrkaredback3

Vid femtiden på morgonen satt jag och vännerna H och A och lyssnade på fågelsången i en radhusträdgård i Mälarhöjden. Vi var de sista som var kvar, som inte ville inte bryta upp, inte bryta den speciella magi som vi kände att stunden var laddad med. Vi pratade om det som varit och det vi trodde skulle komma. Fåglarna sjöng och solen steg långsamt upp på himlen.

Till slut var det bara jag kvar letandes efter en taxi nere vid Mälarhöjdsmotet över E4:an. Vid halvsjutiden var jag så slutligen hemma på Humlestigen i Älvsjö. Det kändes som om jag var den sista människan på Jorden. Allt var stilla, ballongerna och björkriset i trädgården slokade väl ungefär lika mycket som jag. Jag var helt slut, fysiskt och psykiskt, och hade festat ned mig i vikt från den extremt låga nivå jag då befann mig på. När jag tittar på bilderna tänker jag på hur Bowie såg ut 1975-1976, så alldeles väldigt smal.

Nu i efterhand kan jag se hur viktiga de händelserna var och hur oerhört utvecklande den resan blev.

Prometheus – fri

Posted in Film with tags , , , on 5 juni, 2012 by japetus

Hemlighetsmakeriet är över, Prometheus är fri… Så har Ridley Scotts omtalade och väl marknadsförda nya SF-film ”Prometheus” haft premiär i fredags 1 juni. Jag såg den i lördags. Och är nu full av tankar.

Det här skulle kunna bli en sån där riktigt lång blogg av den sort som fortfarande då och då dyker upp här. Prometheus berörde mig djupt personligen och har kopplingar till frågor och funderingar jag haft med mig alltsedan jag såg Kubricks  klassiker ”2001: A Space Odyssey” och läste Arthur C Clarkes roman som filmen bygger på. I själva verket har ju den här bloggen hämtat sitt namn från denna SF-klassiker. Det här är saker som berör mig.

Men jag börjar i litet blygsam skala eftersom jag fortfarande saknar en fungerande dator på hemmaplan och inte vill sitta för länge på jobbet denna kväll. Jag har tillbringat alltför  mycket tid på min arbetsplats dessa senaste veckor.

Det är en film som börjar väldigt bra och suggestivt. De inledande scenerna från en jungfrulig Jord arla i urtid när vi får besök av våra förfäder som sätter igång vår evolution är magiskt vackra och förtrollande. Jag var tagen av de sekvenserna.

Likaså är de inledande grottfynden och den arkeologiska kopplingen sånt jag går igång på. De inledande frågorna om varför vi skapats är snyggt presenterade, ofta kopplat till en av filmens huvudpersoner, den artige och perfekte men inte helt pålitlige androiden David suveränt spelad av Michael Fassbender.


Androiden David (Michael Fassbender) med Jorden i sin hand i Prometheus’ universum

Känslan i början av filmen, när rymdskeppet Prometheus gör sin fleråriga resa med alla besättningsmedlemmar i djup kryo-sömn med undantag för androiden David som har ett långt ensamt vaktpass, är mycket lovande och stämningsfull. Tankarna går förstås till klassikern 2001. David är en överintelligent übermensch och pluggar all världens språk för att vara redo för att i bästa fall kunna kommunicera med de förfäder som resan går mot. Han tittar också på ”Lawrence of Arabia” med Pete O’Toole och inspireras. Det är både spännande och litet festligt.

Men sen när rymdskeppet Prometheus nått sitt mål och landat på den aktuella planeten börjar tempot i filmen skruvas upp och man tappar mycket av den inledande stämningen och suggestiva tjusningen. Nu blir det mer skräck och action i högt tempo. Min känsla är här att filmen borde ha varit mycket längre för att kunna göra både den fascinerande berättelsen och dess intressanta karaktärer rättvisa. Jag tycker absolut inte att det är dåligt, men förväntningarna efter inledningen infrias inte på slutet.

En del frågetecken från de ursprungliga Alien-filmerna rätas ut, men det tillkommer sedan också betydligt fler under filmens senare del. Visserligen förstår man på slutet att det kommer att komma en fortsättning. Jag ser fram mot den och likaså en Director’s cut-version som åtminstone blir litet längre. Filmen lämnar mig med viss frustration.


Den senaste trailern till Prometheus, ”the launch trailer”, visar några suggestiva smakprov ur filmen


Mina tidigare bloggar om Prometheus:
https://japetus.wordpress.com/2012/01/16/prometheus-fore-alien/

https://japetus.wordpress.com/2012/03/23/big-things-have-small-beginnings-prometheus-fullangdstrailer/

Recensioner:
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/prometheus1

Massakern på Himmelska Fridens Torg, 23 år sedan

Posted in Historia, Personlig kommentar with tags , , , , on 4 juni, 2012 by japetus

I Kina är det förbjudet att tala om denna årsdag. Att skriva om det är än farligare. Jag gillar att ta parti mot diktaturer och förtryck; detta är ett utmärkt tillfälle,

Den 4 juni 1989 var jag själv student, 21 år gammal, och reagerade väldigt starkt på nyhetsrapporteringen från Peking.

Det var ju i hög utsträckning studenter, unga människor som protesterade, kämpade och dog på Himmelska Fridens Torg då i juni 1989.


Kinas modigaste man, juni 1989

Den fruktansvärda förtryckarregim som bar ansvaret för mordet på sin unga befolkning finns kvar, låt vara i uppsminkad och lätt plastikopererat marknadsanpassad form.

Och den regimen har nu 23 år senare en totalt revisionistisk inställning – detta har inte hänt! Men inget sådant övergrepp på sanningen kan förstås dölja det fruktansvärda brottet. Och jag vill vara en del av det avslöjandet.