En svala som gjorde sommaren

Den lilla svalan kämpar förgäves i fiskenätet; ju mer den försöker ta sig loss, desto mer snärjer den in sig…

Det hände i början av augusti och blev det kanske starkaste minnet från den här sommaren.

Vi trodde först det skulle bli enkelt att få loss den, men det visade sig snabbt vara mycket mer komplicerat än det först såg ut. Det var en oerhört frustrerande upplevelse att med endast en rostig morakniv försöka frälsa det stackars lilla vettskrämda djuret. Flickvännen höll försiktigt i fågeln och jag försökte skära runt. Det gick hemskt trögt. Hopplöst svårt. Var finns en sax när man som bäst behöver den i ett båtshus vid havet?

Vi hade säkert hållit på i en kvart och nästan inte kommit någon vart, händerna skakade och det var en mycket frustrerande upplevelse. Det verkade inte möjligt att få loss fågeln. Kniven var för slö och jag måste ta i väldigt hårt för att kunna skära loss trådarna i nätet. Skulle fågeln skadas om det stramade för hårt?

Då kom flickvännen på att hon hade sin nagelklippare i necessären. Hon störtade iväg för att hämta den. Och det blev vändpunkten. Sakta men säkert kunde hon sedan klippa av trådarna i nätet. Det gick trögt, men åt rätt håll. Efter några minuter hade vi fått loss fågeln ur nätet och kunde lyfta in den på bordet i båtshuset. Medan jag höll fast den lilla fågeln kunde hon försiktigt lirka loss de återstående nylontrådarna. Till slut var fågeln fri från alla trådarna. Den verkade oskadd. Skulle den kanske kunna lyfta igen?

Vi tog ut den på bryggan och satte den på räcket. Och se, den kastade sig genast ut och fick luft under vingarna och flög ut över den lilla viken. Lättnaden var så total och gick bokstavligen att ta på. Vi var alldeles skakiga efter upplevelsen men desto gladare åt att allt slutade väl. Ett fint minne att ta med sig från sommaren 2012.

4 svar to “En svala som gjorde sommaren”

  1. Vardagsäventyr i sin vackraste form!

    • Ja det var en riktigt solskenshistoria! Det här hände sista dagen vid havet hos pappa, faktiskt bara minuter innan vi tänkt åka. Vi var så tacksamma efteråt att det hände just då, just precis innan vi åkte. Annars hade det gått illa för den stackars lilla svalan…

    • Ja det kändes så underbart att få avsluta semestern med att, mot alla odds som det först verkade, faktiskt lyckas rädda svalan och få se den flyga iväg igen… Puh…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: