Nya trailern till Bilbo, Tolkien-veckan och en glimt av Beorn/Persbrandts hus

Vi är mitt uppe i den internationella Tolkien-veckan, som nu även blivit en del av marknadsföringen till Peter Jacksons kommande storfilm om Bilbo, ja ni vet den där sagofilmen som Mikael Persbrandt är med i…

Den 19 september släpptes så den nya efterlängtade trailern, ”The theatrical trailer” till första delen av Peter Jacksons Bilbo-trilogi, ”An Unexpected Journey”. Jag börjar med att fyra av denna efterlängtade andra trailer och konstaterar att det nu är mindre än 3 månader till premiären (och nej, Persbrandt syns tyvärr inte heller i den nya trailern, men ändå).

Och här lägger jag åter upp den första trailern som kom för ett år sedan:

Berättelsen om Bilbos äventyr kommer att presenteras som en ny filmtrilogi:

”The Hobbit: An unexpected journey”, premiär 14 december 2012

– ”The Hobbit: The desolation of Smaug”, premiär 13 december 2013

– ”The Hobbit: There and Back Again”, premiär 18 juli 2014

Själva den ursprungliga romanen om Bilbo är egentligen en saga skriven för barn på bara ca 230 sidor, knappt en femtedel av mer episka ”Sagan om Ringen” som skulle följa. Men det finns mer material att ta ifrån och det har Peter Jackson nu gjort så att det kan bli ytterligare en trilogi om Tolkiens sagovärld. Denna sagovärld är nämligen ytterst väl dokumenterad med sin egen historia, kultur och språk. Den informationen finns framförallt i boken som på svenska har titeln ”Ringens värld” med den något otympliga undertiteln ”Dokument rörande sagorna om Härskarringen”.

Och idag den 21 september, som en del av den pågående Tolkien-veckan, firas 75-års jubileet av publicerandet av boken Bilbo, eller ”The Hobbit or there and back again”. På svenska ”Bilbo – en hobbits äventyr” som Britt G Hallqvist översatte den. Åke Ohlmarks som gjorde den stora översättningen av ringtriologin tog sig större friheter i arbetet och valde att kalla dessa sedermera så berömda halvlängdsmän för hober. Ett ord som i mitt tycke egentligen är en bättre översättning till svenska.


The Hobbit” av JRR Tolkien från 1937, med omslag av författaren själv (klicka för större bild).

Att Ohlmarks sedermera fick mycket kritik för sin översättning var väl i och för sig rimligt eftersom han uppenbarligen hade haft väl bråttom med sitt arbete. Det forcerade arbetstempot ledde till en del onödiga slarvfel. Inte desto mindre åstadkom han en klassisk översättning, den första till svenska av paradverket ”Sagan om Ringen”. Han tog sig friheten att göra en riktigt svensk översättning.

Men åter till Tolkien-veckan. På lördag 22 september firas ”Hobbit day”. Detta eftersom 22 september är inget mindre än Bilbos och Frodos födelsedag. Bilbo och Frodo är som bekant de två huvudpersonerna i de två kärnberättelserna i författaren JRR Tolkiens rikt dokumenterade sagovärld.

Frodo blev ju ganska tidigt i livet föräldralös och adopterades av den excentriske och äventyrlige Bilbo Bagger av Baggershus i Hobsala i det lilla välmående landet Fylke.

Tolkien tecknade och målade en del själv, särskilt till boken Bilbo, och har lämnat en hel del motiv efter sig. Se de två charmiga exemplen här nedan, klicka för större bilder.


Hobsala med Baggershus


Beorns hus, dvs hemma hos Persbrandt

På 70-talet köpte mamma och pappa flera år i rad Tolkien-kalendrar som familjen brukade få i julklapp. Jag minns att minst ett av dessa år var det motiv av Tolkien själv. Han hade en speciell stil (och handstil) som är lätt att känna igen. I det blommande idylliska Fylke brukar det sägas att man kan ana en del av södra England och den förindustriella värld som var Tolkiens romantiska ideal. I Beorns hus har vi klivit in i den mäktiga vikingainspirerade timmersal där Mikael Persbrandts rollkaraktär huserar.


John Ronald Reuel Tolkien (1892-1973)

Men berättelserna om Tolkiens sagovärld föddes ur raka motsatsen till idyll och pastorala landskap, tvärtom. Här ser ni den blivande författaren och Oxford-professorn vid tiden för slaget vid Somme som 2nd lieutenant (fänrik) vid 11th Lancashire Fusiliers på västfronten 1916. En djupt allvarlig 24-årig Tolkien blickar in i kameran. Han har haft traumatiska upplevelser och just förlorat två av sina närmsta vänner i Det Stora Kriget. Själv drabbades han av skyttegravsfeber och under sin sjukhusvistelse i Birmingham började de allra första sagoberättelserna växa fram, det som skulle kom att bli några av berättelserna i ”De förlorade sagornas bok”.

Annonser

16 svar to “Nya trailern till Bilbo, Tolkien-veckan och en glimt av Beorn/Persbrandts hus”

  1. Bokletare ... Says:

    Undrade just hur man skulle få ihop TRE filmer om Bilbo, när varje del av ”Ringarnas Herre” fick klara sig med en film. Egentligen tycker jag att en grandios teveserie hade varit ett bättre val.

    Ohlmarks: Han är delvis ursäktad av tidspress och att han _troligen_ hade den usla amerikanska ickekorrlästa piratupplagan, framför sig – men inte för att han försökte göra Frans G Bengtsson av Tolkiens stil.
    Tolkien var inte Frans G, och skrev inte som han på engelska. Jag älskar ”Röde Orm”, men vill man ha fantasy i den stilen, ja då får man hitta någon annan eller skriva den själv.
    Kanske vore ngt?
    Fast vikingar är ett laddat ämne fortfarande, men sättet att skriva beundrar jag mycket. Lite grann är det här ett klassiskt översättarproblem. Ska man känna smaken av det främmande när man läser eller ska det vara välbekant? I barnböcker kör man ofta det senare till förbannelse, så att det ibland förvirrar mer än det hjälper, när man försöker försvenska något som inte är svenskt.
    Just ”hober” kontra ”hobbitar” så vore kanske egentligen den bästa översättningen ”hobbin”, Tolkien lär ha tyckt _särskilt_ illa om Ohlmarks avhuggna ”hob” som inte rimmade på ”rabbit”, inte skuttade, sambandet med att bo i hålor och liknande ,,, Fast i Sverige har vi ju inte kaniner på samma sätt, det finns i Skåne och så några i Solna … Här bor kaniner mest i burar.
    Fast jag har fortfarande inte läst nya översättningen. Men barnen har fått höra ny översättning av Bilbo faktiskt 🙂

    • Mycket intressant. Nöjer mig här och nu med att säga att jag tycker Ohlmarks har åstadkommit många för svenska öron fantastiskt väl översatta namn. Jag tycker de fungerar bättre än de egennamn som ligger närmare den engelska förlagan. Har hört om Tolkiens missnöje med Ohlmarks friheter i översättningen. Jag föredrar ändå en sådan översättning som är mer anpassad till det nya språket och min upplevelse var att Ohlmarks var rätt man för just det jobbet… Återkommer i frågan!

  2. Bokletare ... Says:

    Jo texten låter bra, det är inte det som är problemet. Problemet är att på sina ställen har han gjort tillägg som inte hör hemma där, gjort texten lustigare osv. Sedan har han ibland helt enkelt inte vetat hur Tolkien tänkte, t ex Rivendell som han associerat till vatten, medan Tolkien tänkte på en reva i marken snarare, man kan tänka sig att platsen är som en spricka, en ravin?
    Sedan blir jag rent trött när folk säger att Ohlmarks förbättrat Tolkiens text, för då har man egentligen inte förstått vad som är översättares jobb.
    Ohlmarks kunde skriva själv, men när man översätter, så är det någon annans temperament som ska komma fram – även om det är ”tråkigare” än ens eget.
    Har du läst den långa utläggningen om översättningen av ”Okänd soldat”?
    Ett namn som Bagger fungerade troligen mkt bättre på 60-talet när var och varannan gick omkring med en ”bag” numera undrar jag om inte många snarare tänker på en bagge? Det är ett annat problem jag ser med översättningar, de åldras fortare än originaltexter ibland. Jag tycker ofta det är enklare att läsa Jane Austen och Conan Doyle i original än 50 – 100 år gamla översättningar.

    • Ja det är en intressant diskussion, denna om hur man som översättare ska närma sig en text. Hur stora friheter i anpassning till det nya språket får man ta sig? Uppenbarligen har Ohlmarks tagit sig för stora friheter när han översatte Tolkiens epos ”Sagan om Ringen”. Han har som du beskriver lagt till sina egna författarambitioner i språket och utvecklat den på ett sätt som för den svenska texten för långt från originalets engelska förlaga. Dessutom har han gjort en mängd slarvfel i översättningen. Det värsta exemplet torde väl vara i ett av berättelsens mest dramatiska ögonblick, i ”Slaget på Pelennors slätt” då man i den svenska ohlmarkska översättningen får för sig att det är Eowyn som dräper Nazgulernas konung, Häxmästaren från Angmar. När man läser det engelska originalet ser man direkt att det är Merry som utdelar det dödande hugget med sitt för det ändamålet perfekta magiska kummelsvärd från gamla Cardolan…
      Sen kan jag ändå inte komma ifrån att jag faktiskt gillar den ohlmarkska översättningen, trots dess tekniska fel och brister som ju jag inte visste ett dugg om när jag hörde den för första gången uppläst av pappa sommaren 1973. Jag läste den sen flera gånger på svenska innan jag som 14-åring första gången läste den på engelska. Ytterligare 10 senare läste jag den för första gången på tyska. Nu har jag även fått den på ryska, men det klarar jag inte av att läsa…
      Jag har gillat att läsa den på både tyska och engelska och tycker fortfarande om den ohlmarkska ursprungliga versionens fantasifulla och vackra översättningar av det myller av namn som förekommer i boken. Även dikterna och sångerna har han lyckats översätta till svenska på ett ledigt sätt med fungerande rim och satsmelodi. En liten detalj dyker upp, översättningen av ortsnamnet ”Nobottle” som Ohlmark översatt till ”Flasklösa”. Ett i mitt tycke mästerligt enkelt sätt att med känsla för det svenska språkörat översätta ett engelskt ortsnamn. Det finns många sådana exempel. Det är naturligtvis en stor utmaning att översätta en roman som likt ett ymnighetshorn svämmar över av personnamn, ortsnamn, sånger, dikter i ett myller. Jag har på senare år förstått att Ohlmarks bröt mot översättandets grundregler när han lät sina egna författarambitioner berika Tolkiens text, att han dessutom levererade en text med många sakfel, men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande är väldigt förtjust i Ohlmarks svenska gestaltning av Tolkiens värld…

      • Bokletare ... Says:

        Jo det finns rader i Ohlmarks som är bra i sig själva, och just dikterna är bland det marigaste och troligen där man har störst frihet; min man drar fram det stora kalaset som ett av sina paradexempel ”… servera mer vin så länge de förmådde svälja.” (nu tittar jag after min upplaga, men har den inte till hands, vare sig engelsk eller svensk), där det på engelska står ”serve more wine.” Det första är en underbar rad som uttrycker värden som ger upp och går och lägger sig, medan den andra … ja den har inte samma must – men Tolkien skildrar inte Frodo som att han har riktigt det bettet i sin personlighet?
        Men röran med Eowyn och Merry? hur var det nu igen, var det inte tvärtom? Läser man Ohlmarks så hugger ”han” nazgulen i nacken? Öht fattar man inte riktigt de hyllningar som Eowyn sedan mottar, hon sticker från sina plikter, ger sig ut på slagfältet och svimmar, (om man nu inte funderar på vad ett slagfält verkligen är) texten är rörig. Merrys svärd omtalas, och han skär nazgulen i knät, så långt är väl alla överens iaf … Var ett tag sedan jag läste den och jag har inte läst den lika många gånger som du!

      • Oj! Så går det när man i min ålder försöker berätta fritt ur minnet… Jag har inte tillgång till boken här hos min flickvän. Du har rätt! Det är ju Eowyn som utdelar det dräpande hugget efter att Merry stuckit Stornazgulen i knävecket med sitt kummelsvärd så han sjunker ihop och blottar sig för Eowyns svärd. Men detta har Ohlmarks rört till så det i den svenska versionen är en helt annan handling som beskrivs…

      • Ja just det… Nu har jag haft möjlighet att i boken åter läsa avsnittet från Pelennors slätt… Och det är ju just så att i den engelska originaltexten är det Eowyn som utdelar det dödande hugget efter att Merry stuckit Stornazgulen i knäet så han faller ihop. I Ohlmarks översättningen kan man läsa att det är ”han” dvs Merry som också utdelar det dödande hugget. En slarvig dundermiss i översättningen…

      • 🙂 Stycket är rörigt och som sagt det kan ha varit så att Ohlmarks hade en dålig upplaga där felet fanns, KAN, men jag vet inte och bråttom hade han. Eftersom jag inte hittade någon av mina så kollade jag lite på wiki och hittade den intressanta uppgiften att Tolkien först faktiskt tänkt gifta bort Aragorn med Eowyn, men senare ändrade sig för att hon var för ung, Kanske kan förklara Arwens rätt blanka personlighet, hon har lite mer tycke av rekvisita, tyvärr.
        Nu har jag iaf hittat min svenska upplaga … när jag letade efter ”Barnen på Bråkmakargatan” , som jag INTE hittade, vet inte om vi har något ex. Det värsta är kanske inte Ohlmarks groda, utan att förlaget i åratal tryckte om den, i nya upplagor, fast allt fler kunde berätta för dem att det stod fel i deras böcker. Sedan finns det ju andra roliga fel som ”timmar” som blivit hästar och jag vet inte allt.
        Och nu kan jag hämta ”A Dance With Dragons” på bibblan för andra gången, hann inte läsa den på första försöket … allvarligt så tycker jag den är en aning seg (förutom lite för tjock för att vara bekvämt portabel), hoppas han Martin spottar upp sig inför finalen!

      • Ja visst var det illa att samma fel trycktes om gång på gång. Hur många upplagor har inte Ohlmarks översättning tryckts i genom åren. Måste vara flera hundratusen exemplar.
        Ja den är väldigt tjock, ”A dance with dragons”, och den är tungläst i o m att berättartekniken att hoppa mellan så många olika berättare/huvudpersoner. Jag läste den systematiskt och följde de olika berättarna i tur och ordning, började t ex med Jon Snow och läste alla hans delar en efter en. Sen Tyrion, osv…

  3. JRRT skrev tydligen flera utkast till ”Lord of the Rings”, det som till slut blev den boken, t ex har jag för mig att jag läst att Vidstige/Strider var en hobbit från början … man hinner skriva boken flera gånger om man arbetar på den i tjugo år; och tydligen som sagt så var Eowyn från början den som skulle fått Aragorn … undrar när Faramir kom in i berättelsen?

    • Det är fascinerande att tänka sig sådana avsteg från den berättelse som är så självklar för oss idag…

      • Visst är det? Att skapa en bok , en berättelse är ju något som kan sticka iväg i vilken riktning som helst, och ändå om riktningen blir fel så sitter den inte och blir aldrig den där bken som talar till miljoner … Slog lite, Faramir lär tydligen ha ploppat upp ur JRRTs undermedvetna barasådär i en sen version där han först dyker upp.
        Jackson verkar tyvärr inte alls ha förstått sig på honom, detta med ”ingen kan stå emot ringen” både Sam och Faramir klarar det, ltrots att de INTE är supervarelser, därför att de faktiskt är goda och inte låter förtvivlan ta över … Man behöver inte vara alvdrottning 😉

      • Ja detta med Peter Jacksons totala missuppfattning av framförallt karaktären Faramir var det som irriterade mig allra mest i filmatiseringen av Sagan om Ringen. En filmatisering jag i det stora hela annars tycket var mycket bra. Första filmen, särskilt i den förlängda versionen, var riktigt bra och följde boken väl. I de andra två filmern kändes det upprepade gånger som att Jackson inte litade på att berättelsen i boken räckte, han måste överdriva. Men sen räckte det inte med överdrifter, det kom en del riktigt onödiga avvikelser. Att en del avvikelser måste förekomma är självklart när det handlar om en sådan innehållsrik bok. Men de riktigt besvärande och icke-acceptabla avvikelserna kom med just Faramir. Att Jackson ger sig på att skriva om berättelsen så totalt är snudd på oförlåtligt. Detta att han låter Faramir kapitulera för ringens frestelse och börja göra just precis det som han i boken är så klok och karaktärsstark att han förstår att han INTE ska göra. Nämligen det som storebror Boromir, den mäktige och av pappa Denethor så firade och avhållne, tänkte göra. Det som också Sauron trodde att brödraskapet tänkte göra. Att ta ringen till Minas Tirith. Men nu vet vi ju hur klok och karaktärsstark Faramir var… Han motstod ringens frestelse och sände Sam och Frodo vidare på vägen mot Mordor efter att ha gjort vad han kunnat för dem.

      • Vilken av de tre filmerna tycker du är bäst? Skiljer det mellen extended och bioverionerna?

      • Där är svaret enkelt. Den första filmen är klart bäst. Den är solklart den av filmerna som bäst följer handlingen i böckerna. Extended-versionerna tycker jag genomgående också är bättre än bioversionerna. För då ges mer tid att berätta ”storyn”.

        Allra bäst är då helt logiskt extended version av första filmen. Så tycker jag och så tycker nog alla som läst böckerna innan de såg filmen.

        Det enda som är riktigt ”fel” i första filmen är den av Jackson påhittade scenen där Frodo tappar ringen (!) i snön i Dimmiga Bergen och Boromir plockar upp den och håller i den och stirrar galet på den en lång stund för att sedan på Aragorns order återlämna den till Frodo. En sån där grej som Jackson tyckte att han måste göra för att förklara sådant som man i boken förstår. Jag tyckte det var ett exempel på hur han inte litade på grundstoryn utan måste förtydliga och överdriva och ta det för långt. Det är en helt absurd situation att Frodo skulle tappa ringen och att Boromir skulle kunna hantera den och lämna den ifrån sig. Men så uttalar sig en inbiten Tolkien-nörd. Så tänker förstås ingen annan i biopubliken.

      • Undrar om jag sett filmernaqrakt igenom utan avbrott tillräckligt för att kora del ett eller del tre. Däremot avskyr jag nästan den av många så uppskattade del 2. För mig känns den inte som en film utan som ett dataspel, sedan ska vi bara inte diskutera det där med trohet mot originalet … men nånstans slutar den kännas som drama. Maken är nog mest sur på att sekvensen där Sam tar på sig rimngen är borta, att den har något viktigt att säga … och så dialogen mellan orkerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: