”Händerna mot himlen” – Petra Marklund på vacker svenska i Joakim Bergs utmärkta regi

Det var en gång en svensk eurodiscoprinsessa född i september som reste runt och gjorde succé i alla länder utom sitt eget. Hennes genre var inte riktigt fin nog för de svenska förståsigpåarna, så hur vackert och inlevelsefullt hon än sjöng och hur mycket platina hon än sålde i öst och i väst tog ingen på hemmaplan någon större notis…

Efter sju år kom så möjligheten att på bästa sändningstid visas upp i alla svenska vardagsrum och sjunga på svenska i första omgången av ett program som skulle visa sig bli en av de största tittarframgångarna på många år. Nu kunde alla i hela Sverige höra och se vilken begåvad sångerska hon var. Det svenska genombrottet hösten 2010 i ”Så mycket bättre” var ett faktum…


Petra Marklund i svartvitt på svenska 2012. Foto: Anna Ledin

Man kan inte bli profet i sitt eget land heter det och så var det alltså länge för Petra Marklund som länge var mer känd under artistnamnet September i den mån hon alls var känd i Sverige. Hon var helt enkelt tämligen okänd här. När jag första gången bloggade om Petra/September vid årsskiftet 2007/2008 var det därför inte så många som ville läsa.

Men hösten 2010 exploderade statistiken för den gamla bloggen som tidigare lockat som mest 4-5 visningar per dag. Nu handlade det som mest om 400-500 visningar per dag. Det säger en del om Petras popularitet att detta händer i en helt okänd blogg skriven av en helt okänd person som flackade så våldsamt mellan ämnena att det blev varken hackat eller malet…

Nåväl, Petra gjorde succé med Petters ”Mikronfonkåt” och hela Sverige visste med ens vem denna sångerska var. Hon gjorde också några riktigt fina covers på svenska och jag tänker då speciellt på Di Levas ”Vem ska jag tro på” och Eldkvarns ”Kärlekens tunga”. Det blev en framgångsrik platta till med September, men vad skulle hända sen?

Nu vet vi sedan några månader att Petra Marklund parkerat sin internationella September-identitet och ska fortsätta sjunga på svenska. Första singeln ”Händerna mot himlen” kom för nån vecka sedan och i oktober släpps en fullängdare. Petra tar nu sina första steg under eget namn på svenska. Och till kritikernas förtjusning är det Kents Joakim Berg som skrivit musiken och texterna.

Jag har nu hunnit lyssna på den nya svenska låten ett antal gånger. Och… Visst gillar jag det. Mycket. Jag blir berörd, och bara måste skriva. Den vanliga värdemätaren på att jag verkligen tycker att något är bra.

Det hörs verkligen att det är Joakim Berg, att detta är Kent. Kent när de är som bäst och inte svävar ut i alltför många långa 6:52 minuters epos (vilket de efter de första plattorna i mitt tycke gjorde litet för ofta). Men jag kan också tycka att det låter Pet Shop Boys, O.M.D. och Depeche Mode. Och associationerna fortsätter i den för mig positiva riktningen.

Den nya videon känns litet Anton Corbijn där den rör sig mellan fokuserade och suddiga partier i svartvitt ultrarapid. Visst är detta något helt annat än de maffiga effekter vi sett i de inte sällan storslagna dansintensiva videos som var en del av Septembers image. Men beröringspunkterna finns där.


Petra och Joakim Berg i färg 2012. Foto: Lina Alriksson

När jag första gången skrev om Petra här i bloggen gick också tankarna till deppig synthpop av klassisk årgång. Melodiöst och mollstämt och catchigt tyckte jag då September lät. Åtminstone de låtar jag gillade. Det var bara att byta Petras utmärkta röst mot en sämre manlig sångare så skulle det bli något helt annat. Något jag lyssnat mycket på genom åren.

Steget till detta nya alster på svenska känns därför inte så långt och jag är därför inte förvånad. Petras uttrycksfulla och vackra röst fungerar alldeles utmärkt bra till den nya svärtan och vemodet på svenska. Det här är mörkare musik och de svenska texterna gör att det hela berör och kommer närmare, blir mer personligt. September må ha varit eurodisco, men texterna var ofta vemodiga, sorgsna och melodierna gick ofta i moll. Så svärtan och vemodet fanns där hela tiden.

Inte heller är det något sjumilakliv mellan Kents synthdunkande maskindrivna indierock och Septembers dito dansgolvspuls. Båda akterna har gjort kraftigt beatdriven musik som sålt bra, den ena med betydligt mer cred och i ett regn av grammisar och kritikers lovord, den andra i internationell exil med avsaknad av konstnärlig framgång.

Därför kan jag tycka det är litet kul att säga att avståndet mellan September och Kent sammantaget är mindre än man tror. Inga ljusår; de må ha kretsat kring olika genrers solar, men omloppsbanorna passerade nära vid mer än ett tillfälle.

Jag tycker därför det är riktigt, riktigt trevligt att två av mina musikaliska favoriter, från olika genrer, här mötts och ett så fruktbart resultat uppstått. Men jag är alltså inte ett dugg förvånad. Det här var nog vad jag hoppats och trott på hela tiden. Jag ser nu väldigt mycket fram mot att höra hela plattan när den kommer i oktober.

Videon är enkel och avskalat vacker. Kreativt och kul med det avslutande fallskärmshoppet. Jag kan ju tydligt se henne svära… Och påminns naturligtvis om min egen upplevelse på 4 000 meters höjd över Tullinge flygfält en gång. Rekommenderas! En mycket vacker upplevelse. Och det kommer då från en kraftigt höjdrädd person som kan garantera att det helt enkelt var för högt för att det skulle bli otäckt.


Videon till ”Händerna mot himlen” med svartvit Petra Marklund på svenska i Stockholm 2012

Intressant intervju i DN, juli 2012:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/petra-marklund-sa-mycket-svartare


Tidigare bloggar om Petra Marklund/September

Om September och en brottarhit i många versioner:
https://japetus.wordpress.com/2008/01/27/cry-for-you-med-septemberpetra-marklund-kart-barn-har-manga-versioner/

Om genombrottet i ”Så mycket bättre”:
https://japetus.wordpress.com/2010/11/28/petra-marklundsseptembers-slutliga-valfortjanta-stora-svenska-genombrott/

September all over again”, om den vackra månaden september:
https://japetus.wordpress.com/2011/09/12/september-all-over-again/

4 svar to “”Händerna mot himlen” – Petra Marklund på vacker svenska i Joakim Bergs utmärkta regi”

  1. Det är verkligen en låt som växer, och jag hade inte en aning om att det var Jocke Berg som skrivit den. Så nu, så här i efterhand, skäms jag lite när det faktiskt ändå hörs ganska tydligt här och var i låten…🙂

    Om det stämmer som hon säger i DN-intervjun att skivan låter ”Coldplay och Florence + The Machine och Depeche Mode” så kan det bli en fin höstplatta!

    • Ja visst blir det jättespännande att höra hur plattan kommet låta – DM tyckte jag jag mig höra redan här, men så är ju även Jocke Berg ett stort fan – och kommer det Coldplay-influenser också så… Ja den som väntar på nåt gott!

  2. Jag tycker den här låten ger en ångest för den är så otydlig man förstår inte texten som man gör i många andra låtar, vad menar han tex. med, Du är som natten och jag är en vinnare igen?.

    • Ja låten ifråga handlar ju om ett rus, att bli rejält full och festa till. Kanske handlar det också om ett möte mellan två människor som inte vet om det kommer bli något mer än just för den här natten? Eller så har de haft en längre relation som krisat? Gissningsvis vill han beskriva att han känner sig som en vinnare för att hon, som natten, är så vacker? Mina spontana gissningar…

      Det var möjligen lättare att förstå – och känna en glad och positiv känsla – inför det möte som Jakob Hellman berättade om när han sjöng: ”Och natten är vacker och månen är full, och du är som natten och jag är som månen och du är som jag: Du är allt jag vill ha!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: