En okänd plats – i stillheten vid St Botvids källa

Nyligen var jag ute på ett litet äventyr av en sort som läsare av denna blogg vet att jag älskar. Ett litet vardagsäventyr skulle man kunna säga.

En mulen höstdag tog jag mig medelst tunnelbana och buss ut till en vacker plats jag hittills bara sett på avstånd, Salems vackra medeltida kyrka vid Bornsjön som man ser från E4 söder om Stockholm. Men jag ville också se en undangömd speciell plats jag också varit nyfiken på i många år – St Botvids källa som ska finnas där i närheten, gömd någonstans i lövskogen längs Bornsjöns stränder.

Jag kom till kyrkan och promenerade runt en stund kring den. Den är verkligen vacker Salems kyrka där den ligger vid Bornsjöns strand. Fick på den kuperade kyrkogården bl a se den gripande anonyma gravstenen för ”Lille Nils”, förmodligen ett okänt barn som dog för längesedan i ett svunnet årtusende. Men även poeten och akademiledamoten Johannes Edfelts grav som finns just här på denna kyrkogård. Edfelt gick bort så pass nyligen som 1997.

Och sen gällde det att hitta till källan, denna mytomspunna plats där det enligt legenden var så att en källa sprang fram på den plats där den helige St Botvids kista ställdes ned när bärarna behövde vila på vägen till Salems kyrka. Detta hände sig år 1120 när St Botvid fördes till den sista vilan.

Efter visst letande i strandkanten längs Bergaholmsvägen mellan Salems kyrka och Botkyrka kyrka hittade jag vad jag sökte. En gammal enkel träskylt visade vägen in i strandskogen.

Så kommer jag så fram till källan till slut. Det är en s k artesisk källa där 5-10 liter järnrikt vatten per sekund strömmar upp ur marken, små stilla krusningar på ytan. Platsen är så tyst och stilla och oansenlig samtidigt som jag kan känna en stark nästan hypnotiskt lugnande stämning när jag står där, andas allt lugnare och lugnare.

Artesiska källor eller brunnar har ett självtryck som gör att vattnet strömmar upp ur dem. Så är det med Botvids källa där det järnhaltiga vattnet färgar sjögräset i rostiga toner och flyter bort i en kort bäck för att förena sig efter några meter med Bornsjön, Stockholms dricksvattentäkt. Jag har aldrig ett något liknande tidigare. Tankarna går, kanske konstigt nog, till beskrivningen i Tolkiens ”Sagan om Ringen” då hoberna i Gamla Skogen hypnotiseras vid källan av Pilträdsgubben. Bara det att detta absolut inte är obehagligt.


Vid St Botvids källa i en skogsdunge vid Bornsjöns strand fick jag se detta, klicka för större bild

Det är en mycket rofylld plats där jag stannade en stund och mediterade. Det är en okänd plats. En glömd plats. En både oansenlig och vacker plats.


Det är ett stilla flöde i den lilla källan, en krusning på vattenytan

Jag smakade litet på vattnet, jo en omisskännlig järnsmak, och fortsatte sedan med klarare sinne in i den mulna oktoberdagen. Vidare i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: