Succé för TV-versionen av Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”

Jag gläds nu med Jonas Gardell… Tänk vilken exempellös framgång han får uppleva med det han nu beskriver som det avgjort viktigaste han kommer skriva i sitt liv. Detta gripande stycke samtidshistoria.

För nu har den av Simon Kaijser regisserade TV-versionen av Gardells roman ”Torka aldrig tårar utan handskar” haft premiär och drygt 1,2 miljoner svenskar såg den igårkväll, en tittarsuccé. Redan efter detta första avsnitt beskrivs serien som en av de allra mest framgångsrika dramasatsningarna på senare år. Och den i särklass viktigaste.


Jonas Gardell och Simon Kaijser. Foto: Patrik Lange

Och månaden som gått har jag sett Gardell intervjuad om sin bok i snart sagt varje tidning jag tittat i. Tusentals bloggare, och jag är en av dem, har engagerat sig och skrivit, fört budskapet vidare. Det är väldigt tydligt vilket enormt massmedialt genomslag den här berättelsen fått. Troligen har ”samhällets” med rätta dåliga samvete bidragit till att detta oerhört politiskt korrekta budskap fått all massmedial draghjälp, Gardells budskap har fått maximal spridning. Detta extremt angelägna stycke nutidshistoria han så länge väntat på att få kommunicera ut.

Jag blir väldigt tagen av filmen precis som jag blev av boken. Jag har alltid haft lätt för att känna empati med och sympati för människor i utanförskap. Och nostalgin är stor när filmen så väl återskapar det tidiga 80-talets Stockholm. Jag blir litet rörd när jag påminns om hur det var, hur det såg ut. En del klipp är ju också rent dokumentära.

Jag tycker förvaltandet av tidskänslan fungerar bra och jag gillar de musikaliska utsmyckningarna, något jag också fördjupade mig i den förra bloggen. Magnum Bonums ”Hög hatt” och Noice ”Du lever bara en gång” var stora hits på sin tid, inga personliga favoriter, men starka och utmärkta låtval för berättelsen. Valet av mer okända, men vassare och mindre mainstream ”In från kylan” med Mockba Music är förstås i min värld en än mer nischad och fullkomlig fullträff.

Jag är själv glad över att ha kunnat bidra i det lilla med min blogg. Berättelsen om det som hände i Sverige när HIV/AIDS gjorde entré för 30 år sedan är en förträngd och nedtystad, skamlig och tragisk historia som nu äntligen får berättas. Och vem kunde ha berättat den bättre än Jonas Gardell? Ingen i detta land.

Detta är Jonas Gardells ”finest hour”. Detta är hans livs viktigaste uppdrag. Med denna för honom själv så terapeutiska berättelse kan han begrava kvarvarande skuldkänslor och demoner.

Han överlevde, gick vidare och har nu betalat den inbillade men nog så tyngande skulden till dem som inte gjorde det. Han har berättat deras historia för hela svenska folket så att de aldrig glömmer. Responsen i sociala medier är fullkomligt öronbedövande positiv.


Bokens huvudpersoner, Benjamin (Adam Lundgren) och Rasmus (Adam Pålsson),  julafton 1982 i Stockholm
Min tidigare blogg om Gardells bok:
https://japetus.wordpress.com/2012/09/13/sluta-aidsa-i-duschen-tankar-efter-lasning-av-forsta-delen-av-jonas-gardells-torka-aldrig-tarar-utan-handskar/

Recension i Svenska Dagbladet som även innehåller ett bra filmklipp där Jonas Gardell berättar om sin reaktion på framgången:
http://www.svd.se/kultur/scen/djupt-gripande-katastrofskildring_7560794.svd

Recension i Göteborgsposten:
http://www.gp.se/kulturnoje/tv/1.1086530-torka-aldrig-tarar-utan-handskar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: