”Operation Uranus”, fällan slår igen – Stalingrad 19 november 1942

Tidigt på morgonen den 19 november 1942, för idag 70 år sedan, slår den sovjetiska fällan igen runt Stalingrad och tyska 6:e armén. Vändpunkten i 1900-talets avgörande konflikt har till slut kommit. Tyska Tredje Riket har nått sin största utbredning, men sträckt sig alltför långt med otillräckliga resurser i sin omättliga ambition. Världen har hållit andan inför den titaniska kampen, allt har ännu verkat möjligt för Hitler. En värld vi inte kan föreställa oss har i det längsta varit möjlig, ja den har t o m verkat trolig. Men nu vänder krigslyckan på det avgörande frontavsnittet – östfronten.

Som jag berättat i tidigare bloggar i denna serie om andra världskrigets vändpunkt har Hitler under perioden september, oktober och in i november 1942, mot sin generalstabs vilja, koncentrerat allt större och större förbandsresurser för att erövra staden vid Volgas krök, staden som bar ärkefienden Stalins namn. I mitten av november är drygt 90% av staden i tysk kontroll men det har skett till priset av att flankskyddet både norr och söder om staden blivit väldigt försvagat. Det är nu dåligt utrustade rumänska förband som håller linjen norr och söder om Stalingrad.

Men det gör  ingenting eftersom Hitler vet att Stalins röda armé knappast har några reserver kvar att sätta in. Att tyskt spaningsflyg noterat sovjetiska kraftsamlingar bakom fronten är inget som Hitler vill lyssna på. Han är som besatt av att inta Stalingrad. De tyska förbanden i Stalingrad befinner sig nu därför i ett mycket  utsatt läge, ca 300 000 man allra längst ute på en lång och tunn försörjningslinje. Ett läge som gjort för en omringningsmanöver. Något som inte undgått det sovjetiska överkommandot STAVKA.


General (sedermera marskalk) Georgij Zjukov (1896-1974)

Röda Armén hade därför alltsedan oktober under general Georgij Zjukovs ledning samlat ca 1 miljon man norr och söder om Stalingrad, medan ca 200 000 man bjudit ett förtvivlat motstånd inne i staden och i självuppoffrande försvarsstrider bundit de bästa tyska förbanden. I november har ryssarna nu bara väntat på rätt förhållanden för attacken, dåligt väder, vinterväder med blåst och snö. Den 19 november inleds så ”Operation Uranus”, inringningen av de tyska förbanden i Stalingrad.

Attacken börjar i norr kl 07.20 på morgonen när förbanden i General Vatutins Sydvästfront med skoningslöst överlägsen kraft anfaller general Dumitrescus tredje rumänska armés linjer. En dag senare, den 20 november, kommer motsvarande anfall i söder då enheter ur general Yeremenkos Stalingradfront anfaller general Constantinescus fjärde rumänska armé. Med föråldrad utrustning, framförallt fullkomligt otillräckliga pansarvärnspjäser, kämpar rumänerna överraskande väl och lyckas hålla tillbaka de första anfallsvågorna, men motståndet i norr bryter ihop efter ett dygn. De två ryska kniptängerna kommer från norr och söder och skär sedan snabbt igenom de svaga etappförbanden i 6:e arméns rygg för att mötas sent den 22 november vid Kalatj och fullborda den historiska inringningen.

Här blir också General Friedrich Paulus, 6:e arméns befälhavares, passivitet och tidigare misstag uppenbart. Istället för att spara en pansarreserv som skulle varit redo att slå mot ev genombrott i linjerna har han dragit in alla stridsvagnsförband i själva  Stalingrad och sedan förbrukat större delen av dem i en typ av strid de inte är lämpade för.


De två ryska pansarspjutspetsarna möts vid Kalatj och fullbordar inringningen av Stalingradfickan, 22 november 1942

Stalingradfickan är ett faktum. I den har ryssarna nu mellan floderna Don och Volga fångat Wehrmachts starkaste stridande enhet, den 6:e armén, förstärkt med enheter ur 4:e pansararmén. Det handlar om 20 divisioner ur Wehrmacht, två rumänska divisioner och ett kroatiskt regemente. För detaljer, se denna länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Axis_order_of_battle_at_the_Battle_of_Stalingrad

General Paulus får under 22 november klart för sig hur utsatt hans armés position nu är, att han för ögonblicket är inringad. Det innebär dock inte någon omedelbar katastrof. Liknande situationer har inträffat tidigare på östfronten den första ryska krigsvinterna 1941/1942 och de gångerna har förbanden lyckats slå sig ut efter att ha blivit underhållna från luften av Luftwaffe.


Stalingradfickan med de inneslutna divisionerna i 6:e armén

Men de gångerna har det handlat om förband av kårstorlek, som störst ca en tredjedel av de förband som nu finns i Stalingradfickan. Nu handlar det om fem tyska armékårer med ett antal fristående regementen och bataljoner hörande till 6:e armén. Hursomhelst begär general Paulus handlingsfrihet av Hitler för att ev kunna slå sig ut mot sydväst. Men Hitler förvägrar honom den rätten och beordrar honom att försvara Stalingrad och 6.e arméns ställningar vid Volga. De ska invänta hjälp utifrån och under tiden försörjas från luften. För det har Göring lovat Hitler att Luftwaffe klarar…

The broken lines” dokumentär om Operation Uranus:

Tidigare bloggar i serien om Stalingrad:

Inledningen – ”Fall Blau” Hitlers strategiska plan som skulle avgöra andra världskriget:
https://japetus.wordpress.com/2012/04/05/fall-blau-hitlers-strategi-som-avgjorde-andra-varldskriget-presenteras-5-april-1942/

Vägen till Stalingrad sommaren 1942:
https://japetus.wordpress.com/2012/06/28/fall-blau-borjar-pa-allvar-28-juni-1942/

Anfallet mot Stalingrad hösten 1942:
https://japetus.wordpress.com/2012/10/18/stalingrad-oktober-1942-infernots-kulmen/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: