Snökaoset i Stockholm och regional separatism i Norrland

Det senaste dygnen i Stockholm har det blivit väldigt mycket vinter på en gång. Snön har öst ned. Och inte bara det, det har blåst kraftigt. Resultatet av dessa extrema omständigheter blev ett riktigt trafikkaos i Storstockholmsområdet.

Snökaos i Stockholm

När det blir snökaos i Stockholm kommer alla möjliga reaktioner. Det handlar naturligtvis först och främst om alla frustrerade stockholmare som får kraftiga problem att ta sig fram i sin stad, men det brukar inte dröja så länge innan det också kommer ironiska kommentarer norrifrån av illa dold skadeglädje.

Det här är förstås ett led i den vanliga i varje land förekommande traditionen att ironisera makten, huvudstaden och de människor som råkar bo i den. Men i det här fallet har det på senare tid kommit mer och mer signaler norrifrån om regional separatism.

Det är förstås skoj med alla skämt om bandvagnshjälp till alla de stockholmare som verkar hopplöst hjälplösa så snart det snöar och bli kallt, men det är tråkigt att läsa alla negativa kommentarer om att vi i södra Sverige påstås utnyttja och suga ut Norrland. Som om träpatronernas tid på 1800-talet ännu inte tagit slut. Och det blir litet väl mycket förklenande ironiska kommentarer om stockholmarnas tillkortakommanden i snökaoset.

Det är väl kanske trots allt inte så konstigt att det blir problem när ett så pass stort område av vägar och komplicerad infrastruktur snöar och blåser igen totalt. Jämförelsen med Norrland haltar betänkligt eftersom det där inte finns samma behov där städerna är så mycket mindre och antalet vägar, människor, hus helt enkelt är så mycket färre. När det går för långt med dessa kommentarer blir det bara fånigt.

Jag blir också hjärtligt trött på orealistiska kommentarer om att Norrland försörjer stockholmare, skåningar och andra sörlänningar. Snarare är det väl så att antalet arbetslösa, bidragstagare och arbetsskygga människor i den speciella s k jägarkulturen är statistiskt överrepresenterade just i den norra landsänden. Undersökningar visar att det knappast råder nån Gnosjö-anda i den delen av vårt land. Det är föga smickrande omständigheter som kan vara lämpliga att lyfta fram i detta sammanhang som svar. Nej det är trams med de där förnumstiga separatistkommentarerna.

Låt oss istället konstatera att Sverige är ett ovanligt vackert land, ett varierande landskap med spännande regionala variationer mellan olika landskap och landsändar. Vi behöver varandra och har alla olika fördelar att bjuda till den gemensamma enheten. Ett Sverige utan Norrland är inget Sverige. Ett Sverige utan Skåne är inget Sverige. Ett Sverige utan Stockholm är inget Sverige.

Vi är en enhet som hållit ihop alltsedan vi förlorade Finland för 200 år sedan. Alltsedan dess har vi, olikt vår granne Finland jag nyss skrev om, varit förskonade från krig och verkligt allvarligt elände. Kanske är det därför som bortskämda lokala separatister hetsar upp sig över petitesser och manar till splittring och söndring?

Jag är övertygad om att det är bäst för samtliga inblandade svenska från Smygehuk till Treriksröset att låta vår enhet bestå!

Ett svar to “Snökaoset i Stockholm och regional separatism i Norrland”

  1. Det är både och. Jag tycker väldigt ofta jag märker en uppfattning i 08 av att man försörjer resten av Sverige, det är kommuner i 08 som betalar till resten av Landet, med några undantag, Vellinge t ex, och Här går vi tydligen mer eller mindre jämnt upp vi varken betalar eller tar emot. Det finns ett strukturproblem, Vi i sverige lever op var skogen och malmen producerar, fortfarande, och på vår mekaniska industri, till en del. Lika fullt så är det något vi inte vill låtsas om. När träforskningen söker medel så läggs de istället på ”sexiga” saker som it och bioteknik, som låter mer spännande, och de som hittar på kluriga mekaniska uppfinningar, ja inte blir de kändisar som vissa idrottare t ex, och även de kan ha svårt att realisera vad de gör.Samtidigt så finns en attityd av att t ex Norrbotten kostar pengar. När Malmbanan är den ENDA järnväg i Sverige som alltid burit sig, och som t ex betlat för pendeltågen i 08 på och på andra håll, Luleälven har levererat kraft för flera ggr alla de glesbygds- och utvecklingsbidrag som gått till Norrbotten. Problemet är att de näringar som levererar pengar i de här områdena är numera kräver _väldigt_ lite arbetskraft. (prata med pappa om siffrorna för Pajala t ex) ÄNDÅ måste det finnas en infrastruktur och människor där, för att de ska kunna hållas igång – och då slutar ekvationen gå ihop.
    I 08 däremot där administreras pengar. Industrier och diverse saker flyttas däremot längre och längre bort, det administreras och det behöver vårdas och servas, om vi ska hårddra. Sedan finns lite kultur och högre utbildning också. Det är väldigt lätt att glömma att basen bildas ute i träden som står på rot ute i landet, eller maten som på olika sätt odlas och föds upp där ute och tycka att en sommar med torka är jättebra, så man kan sitta och hänga över en öl i kvällssolen vilken dag som helst … Inte bekymrar man sig om tomma vattenmagasin, lågt grundvatten eller skador på träden (om de inte står i någon park) och spannmål, för de är alldeles för långt borta, inte heller bekymrar man sig om att delar av glesbygden förvandlas till vilda västern där lagen inte längre räcker – butiker slår igen för att de rånas för ofta, eller underlaget försvinner … Människor som inte heller förstår kostnaden för att hålla snöfritt över långa avstånd, _varje _ vinter. Tyvärr tror jag snarare klyftan mellan de lyckade städerna och landsbygden ökar 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: