Big Money – oförtjänt bortglömda

”What I know now is that Lovecraft knew what he wrote about…”

De var den litet hemliga popduon med de tjusiga melodierna, den kraftigt överproducerat maffiga ljudbilden som förde mina tankar till Queen och de humoristiska och smarta texterna. Ingen dålig referens och litet ovanlig för att vara svensk 90-talspop. Men så var det ingen annan än ABBAs mästerlige producent, den legendariske Michael B Tretow, som låg bakom det effektfullt bombastiska soundet. Jag gillade det. Mycket.

Att låtarna var så väldigt melodiösa, åtminstone på första plattan, var förstås den viktigaste anledningen till att jag fastnade för deras musik. Man kan nog säga att de var ganska pretentiösa också. Men jag gillade det med. De kom undan med det. De lystrade till det kitschiga och ironiska namnet Big Money och det är nog inte så många som minns dem idag. Läsare av denna blogg vet jag att jag har en förkärlek att skriva om just sådana musikaliska akter.

Big Money Lost in Hollywood
Det smått bisarra skivomslaget (med dvärgen och fejkblondinen) till första plattan ”Lost in Hollywood” från 1992

Bandets medlemmar kallade sig Vasa och Big. Vasa hade jag koll på men Big var då för mig en helt okänd förmåga. Lars Yngve ”Vasa” Johansson hade börjat som trummis i Nina letar UFO och sedan fortsatt (med slängkappa) bakom trummorna i Pontus och Amerikanerna för att sedan på nåt sätt blomma ut som kompetent låtskrivare i Big Money. Att Vasa var förtjust i filmens värld, med tydlig förkärlek för skräckfilmer var uppenbart. Han är också en mycket duktig textförfattare.

Sångaren i Big Money, ”Big”, hade jag absolut ingen koll på vid denna tidpunkt, men han visade sig senare vara en av de nuförtiden inte helt okända Rongedal-bröderna, Magnus Rongedal. En utmärkt sångare med uppenbar Freddy Mercury-talang.

Big Moneys första platta innehöll ett antal catchiga hitsinglar som spelades ganska flitigt på radio. Jag har här också hittat en video till ”Amazing”, en av dessa singlar från 1992.

Big Money Moonraker
Vasa och Big på omslaget till den musikaliskt svagare andra plattan ”Moonraker” från 1994

Bandet började som en ren studioprodukt och gav sig först efter andra plattan ut på turné i Sverige. Men trots de snygga melodierna, den utmärkta sången och de humoristiska och smarta texterna funkade det uppenbarligen ändå inte tillräckligt bra för nån gång 1995 upphörde bandet och vi har inte hört något mer från det sedan dess och lär inte göra det heller framöver. Michael B Tretow har slutat med musiken efter en hjärtattack 2001 och utan den komponenten blir det inget Big Money.

Vasa gick tillbaka till Pontus och Amerikanerna och gjorde med dem det bandets sista platta ”Kasino” 1998. Efter det har det blivit ett antal filmmanus. Magnus Rongedal återgick till framgångsrikt körandet tillsammans med brodern Henrik. Jag gläder mig åt den intressanta musikaliska kvarlåtenskap som bandet gav oss och puffar då framförallt för den första plattan. Big Money gjorde något mycket ovanligt mitt upp i den svenska popens så rikt svenskspråkiga decennium 90-talet. De sticker ut rejält och är värda att minnas!

Diskografi:

Album
– Lost in Hollywood (1992)
– Moonraker (1994)

Singlar
– One Two Three Four (7″, Lynx Records, 1989)
– Rich and Famous (CDS/7″/12″-remix, 1992)
Ruby Slippers (1992)
Amazing (1992)
Why Do I Care (1993)
Million Dollar Mouth (1994)
Give’m A Smile (1994)
Rich and Infamous (1994)
Army of Lovers featuring Big Money: Lit de parade (1994)

6 svar to “Big Money – oförtjänt bortglömda”

  1. Och som vanligt när du skriver om gammal musik kan jag inte låta bli att kommentera. Jag minns Big Money mycket väl, och spelar dem faktiskt ibland, men oftast det första albumet, som jag tycker är lite smartare än det andra. Texterna på det andra albumet är lite mer spretiga, men fyndiga, men som helhet är ju första albumet suveränt.

    Vasa kände jag till sedan Pontus & Amerikanerna, så det var lite kul att de sjöng om hur han lämnade ett band som ”inte var på allvar” i Rich and Famous, riktigt kaxig text!🙂

    • Jag lyckades aldrig ta till mig den andra plattan, blev en besvikelse för mig. Upplevde att den inte alls var var lika bra som den första som jag lyssnat så väldigt mycket på. Ska ge den andra en senkommen chans till!
      PS:
      Och när du säger det så kan ju texten till ”Rich and famous” uppfattas som en ironisk känga till textförfattarens gamla band… Hade inte tänkt på det tidigare.

  2. 2:a plattan e ju fantastisk!! Den slår 1:an helt klart för mig men smaken e ju som baken. Låten ‘Ugly’ är makalös speciellt sista 30 sekunderna! Ojoj

    • Härligt att du tycker det! För mig är det verkligen precis tvärtom. Första plattan är full av melodiösa låtar som jag kan gnola när som helst, andra plattan har jag aldrig kunnat ta till mig. Men önskar jag kunde! Ge mig gärna fler tips om bra låtar på tvåan så ska jag lyssna hemma redan ikväll!

  3. Pelle Berglund Says:

    Jag bokade Big Money på det glada 90-talet. Skivinspelning, och omslag, var otroligt påkostat. På scen var bandet det bästa som någonsin stått på en scen. Jag har skött över 250 turnéer sen den tiden, men inget slår Big Money. Jag jobbar fortfarande med bröderna Rongedal och är fucking jävla stolt över det. Musikalitet på toppklass. På den ringde landets alla körer till mig och ville uppträda tillsammans med Big Money. Jag skrek tillbaka i luren: ”Köp skivan!” För det är ju typiskt svensken. Nånting ska sälja bra utan att man behöver lyfta sitt eget arsle och göra något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: