Arkiv för mars, 2013

Vårdagjämning 2013 – ljuset kommer men iskylan består

Posted in Natur och årstider with tags , , , on 20 mars, 2013 by japetus

År 2013 inträffar vårdagjämningen den 20 mars kl 12:02 lokal tid i Sverige, men just nu har man svårt att tro det.

Marsvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…

Det var kallare än minus tio i Liljeholmen inatt och fortfarande minus sex grader när jag vaknade i svinottan imorse vid ca 05.00. Vid 05.45 när jag steg upp yrde snön runt utanför och skapade en besvärande stark julstämning. Eller snarare förstämning… Som en förirrad, förvirrad och kraftigt missplacerad tomte vaggade jag yrvaket runt i mitt vardagsrum och glodde surt ut på snöstormen utanför fönstret. Det är bara så fel väder för årstiden. Bort! BORT!

Vädret denna marsmånad lämnar mycket övrigt att önska. Att ha en vårdagjämning med så många minusgrader och så mycket snö och is i stockholmstrakten hör verkligen inte till det vanliga. Något liknande har jag inte upplevt så långt jag kan minnas och absolut inte under de år jag skrivit denna blogg.

Inte desto mindre har vi vårdagjämning idag den 20 mars, men vårdagjämningen är ju ingen dag. Det är en tidpunkt som avses, nämligen när jorden passerar en speciell punkt på sin bana runt solen och solen står rakt över ekvatorn och fördelar sitt ljus rättvist över norra och södra halvklotet.

vernal-equinox
Vårdagjämningen – balanspunkten mellan ljus och mörker

Vid sommarsolstånd passerar jorden en punkt på sin bana då jordens norra halvklot lutar mest fördelaktigt mot solen. Vid vintersolstånd är det tvärtom, då lutar jordens södra halvklot mest fördelaktigt mot solen. Vid vårdagjämning och höstdagjämning råder den perfekta ljusbalansen med den nyanseringen att vårdagjämningen innebär ett inträde i det ljusa halvåret för norra halvklotet.

Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.

Så här har dessa kommentarer kring vårens framsteg och ljusets återvändande sett ut de senaste åren:

Vårdagjämningen 2008, en pedagogisk förklaring vad som menas med vårdagjämning och tankar kring Jean-Michel Jarres “Equinoxe”:
https://japetus.wordpress.com/2008/03/20/natt-och-dag-i-balans-igen-equinoxe-med-jean-michel-jarre/

Vårdagjämningen 2009:
https://japetus.wordpress.com/2009/03/20/vardagjamning-igen/

Vårdagjämningen 2010:
https://japetus.wordpress.com/2010/03/20/vardagjamning-idag/

Vårdagjämningen 2011:
https://japetus.wordpress.com/2011/03/21/vardagjamning-2011-dag-och-natt-i-balans-intradet-i-det-ljusa-halvaret/

Vårdagjämningen 2012:
https://japetus.wordpress.com/2012/03/20/vardagjamning-2012-ater-in-i-det-ljusa-halvaret/

”Habemus papam” och en iskall mars

Posted in Natur och årstider with tags , , , on 14 mars, 2013 by japetus

Konklaven gjorde ett ovanligt snabbt jobb den här gången och den 13 mars fick världen därför en ny påve efter bara ett dygn och fem omröstningar – ”habemus papam!” Det är ett gott tecken att den argentinske kardinalen, Buenos Aires ärkebiskop, Jorge Mario Bergoglio valt det ödmjuka påvenamnet Fransiskus I efter den fromme munken med samma namn. Han blir den katolska kyrkans 266:e påve.

Jag reagerade med förvåning på såväl det faktum att ingen påve tidigare valt det namnet som att han är den förste jesuiten som blir påve. Låt oss hoppas att han blir en bra påve! Vad nu i det praktiken kan innebära? Kanske en liberalare och mer modern human inställning när det gäller t ex aborter och homosexuellas rätt till giftermål? Tveksamt…

Pope Francis I appears on the central balcony
Jorge Maria Bergoglio, nu känd som Fransiskus I (1936 – )

Och här i Sverige är det fortfarande isande kallt trots att vi är mitt i mars och nu mindre än en vecka från vårdagjämningen. Gnistrande klart och kallt väder med mycket sol har det varit sista veckan. Och det tycks fortsätta så långt prognoserna räcker. Trist och frustrerande.

Everest igen – två böcker, två filmer

Posted in Film, Personlig utveckling with tags , , , , , , on 6 mars, 2013 by japetus

Har precis haft en upplevelse av synkronicitet…

Håller på att läsa om två böcker om Mount Everest. Två böcker jag läste för ganska så precis 15 år sen och som påminner mig om en litet äventyrligare period i mitt liv. Jag tänker på Göran Kropps ”8 000+” och Jon Krakauers ”Into thin air”. Berättelser som båda kulminerar under de dramatiska dygn i maj 1996 då den hittills svartaste  och svåraste katastrofen i historien om världens högsta berg inträffade.

Kropp 8 000+
Omslaget till andra pocketutgåvan. Jag har förstått att min inbundna upplaga från 30-årsdagen i februari 1998 är en riktig raritet!

Både Krakauer och Kropp nådde toppen och lyckades även, till skillnad från 8 andra klättrare, ta sig levande ned igen. Med sig hade de upplevelser utöver det vanliga, både fasansfulla och vackra. De hade varit med om något som skapade en lång debatt som nu snart 17 år senare ännu inte tagit slut. Det handlar om kommersialiseringen av världens högsta berg och vad de stora pengar som det kostar att bli guidad till toppen kan ställa till med. T ex en katastrof av den magnitud som inträffade den gången.

Krakauer Into thin air
Tidig engelsk pocketutgåva av Krakauers klassiker som jag skaffade antikvariskt i tidigt 00-tal efter att ha gett bort den inbundna svenska upplaga jag först läste

Synkroniciteten handlar om att jag mitt i omläsningen av böckerna får se att inte mindre än två större filmer om Everest nu spelas in. En kommer att handla om just de tragiska händelserna i maj 1996 (med Christian Bale i huvudrollen) och den andra fokuserar på den allra första av de många tragedier som berget förknippas med, den i juni 1924 då det första allvarliga försöket att nå toppen gjordes.

Det var dåtidens mest berömde alpinist engelsmannen George Leigh Mallory som då försvann under mystiska omständigheter i samband med toppattacken tillsammans med kamraten Andrew Irvine. Mallory och Irvine blev Everests första tragiska hjältar och spekulationerna har varit många kring om de faktiskt nådde toppen. Isåfall gjorde de det 29 år innan Edmund Hillary och Tenzing Norgay blev de som till slut fick äran av att ha gjort den första bestigningen.

Mallory motiverade och förklarade orsaken till varför han ville bestiga berget med den odödliga onelinern: ”Because it is there!”

Mount Everest är ett mycket mytomspunnet berg. Ett berg med många historier. Många av dem är tragiska, kanske de flesta. Men inte alla. Jag kommer att skriva mer om detta här inom kort.

Mt Everest
Mäktiga Mount Everest med sin karaktäristiska plym av snö skapad av de starka jetströmmarna på nästan 9 000 meters höjd. I Tibet har hon alltid hetat Chomolungma (”Godess Mother of Mountains”) och i Tibet Sagarmatha (”Head of the Earth touching the Heavens”).

Läsandet av dessa böcker fick mig också att reflektera och minnas den period av ca 10 år mellan ca 1996 och 2006 då klättring och olika typer av äventyrssporter var ett återkommande och inte sällan farligt inslag i mina utlandsresor. Mer om detta följer också.

I gammal god ordning avslutar jag bloggen med litet rörliga bilder för att illustrera det jag berättat om… Och valet faller förstås på den odödlige, oövervinnerligt envise Göran Kropp som i denna klassiska scen från stigen mellan Lukla och Everest Base Camp i Nepal kämpar med sin 65-kilos ryggsäck (!) Ja ni läste rätt, 65 kg. Det är en obegripligt tuff börda att bära. Han bar ju nämligen själv upp precis allting han skulle använda vid sin bestigning.

Han ska förstås också klara att ta på sig ryggsäcken själv… Ingen hjälp ens med det.

Göran är och förblir en av mina stora hjältar och fortfarande kan jag inte förstå hur han förmådde genomföra den otroliga bedrift vi här ser honom göra en liten, liten del av…