Paddy McAloon/Prefab Sprout tillbaka – som Gandalf den Vite

Jag läser en trevlig intervju i dagens DN Kultur med Prefab Sprouts sympatiske sångare och låtskrivare, den inte orättvist geniförklarade Paddy McAloon. Prefab Sprout släpper i dagarna en ny platta, vilket väcker viss uppståndelse eftersom gruppen är en av 80- och 90-talens mest kritikerrosade. Men jag har väldigt svårt att känna igen min gamle idol Paddy. Mannen på bilden är mer lik en modern version av Tolkiens ”Gandalf den Vite” än den smakfullt diskret kort kortklippte och slätrakade pophjälte jag minns. (Har inte sett dem live sen 1990). Vad har hänt?

Paddy McAloon of Prefab Sprout
Paddy McAloon som Gandalf den Vite, 2013

Jag har helt enkelt inte hållit så tät kontakt med Prefab Sprout i det nya årtusendet, den senaste platta jag verkligen lyssnat in mig på var 1997-års fantastiska ”Andromeda Heights”, men har i alla fall under årens gång noterat att Paddy skaffat skägg och något längre frisyr. Fotona i artikeln visar något helt annat och betydligt mer vildvuxet. Får mig också att associera litet till John Lennon i sin mest skäggiga och hårfagra period i slutet på 60-talet. Nåja, i DN-artikeln läser jag om Paddys sorgliga hälsoproblem med hotande blindhet och kraftig tinnitus. Det är väldigt sorgligt att läsa men förklarar varför han ständigt bär de kraftiga solglasögon som på senare år blivit en självklar del av hans utseende. Jag anade väl att det hade praktiska snarare än fåfänga förklaringar.

Desto mer glädjande att han nu gjort en ny platta under namnet Prefab Sprout. De övriga medlemmerna är inte med, men han har i alla fall haft deras godkännande. Och det är väl som med många grupper som har starka låtskrivande frontfigurer och sångare, t ex David Byrne/Talking Heads, Jeff Lynne/ELO och Green Gartside/Scritti Politti. De är på många sätt gruppen.

Denna nya platta år 2013, kallad ”Crimson/Red”, har fått utmärkta recensioner och inte bara av förutsägbara medelålders manliga skivrecensenter vad jag kunnat se. Ja helt fantastiska recensioner i t ex DN där den hyllas som mästerverket i McAloons redan extraordinära karriär som låtskrivare. Det har jag personligen litet svårt tro, men inte desto mindre är det väldigt roligt att läsa det. Och desto mer trevligt att Paddy McAloon får denna framgång efter det senaste decenniets tilltagande hälsobesvär och problem. 

Paddy McAloon 1990
Patrick Joseph McAloon (1957- ) som sig själv, ca 1990

I DN skriver man om Prefab Sprout som ett av ”80- och 90-talens stora band”. Det är en bild jag har svårt att känna igen som stort fan av bandet alltsedan jag hörde den fabulösa ”Cars and girls”-singeln 1988. Jag kände mig ofta ensam i mitt lyssnande. Det var inte många som gillade dem då eller hade hört talas om dem. Men jag förstår att journalisterna här menar rent kvalitativt sett utifrån de fantastiska recensioner som alltid följt bandet. Paddy McAloon har också hyllats som sin generations kanske bäste låtskrivare. Han skriver också oerhört vackra poplåtar med intressanta, mångfacetterade texter laddade med mångbottnad symbolik. Det är spännande.

Så är också Prefab Sprout ett band som betytt mycket för mig på ett personligt sätt. Deras låtar fanns med på de flesta popmixar till blandband jag gjorde under den eran. Och gudarna ska veta att jag gjorde många sånda mixar. De fanns med mig i glädje och sorg under viktiga formande år i mitt liv. Och jag återvänder fortfarande till dem då och då. Jag älskar deras musik.

Ser att det är en och annan journalist som nu skriver om Paddys tomteskägg och önskar julklappar, men de har uppenbarligen inte förstått att det är Gandalf som Paddy vill efterlikna. Något jag omedelbart förstår efter att ha sett dessa senaste foton på mannen och även noterat att en av låtarna på nya plattan heter just ”The Old Magician”; troligen ett utslag av Paddys ansenliga humor och självironi. Jag ser fram mot att höra den och ber att få återkomma med en recension av plattan.

Prefab Sprout Crimson Red
Prefab Sprouts nya platta ”Crimson/Red” släpps måndagen den 7 oktober och jag kommer då att inhandla den och sen uttala mig. Just det, för jag köper ju fortfarande CD-skivor…

DNs intervju idag med Paddy McAloon:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/jag-var-skyldig-skivbolaget-ett-album/

Prefab Sprouts vackra video till en av mina djupt personliga favoriter ”Looking for Atlantis” från just 1990

Och när jag ändå är igång vill jag förstås puffa för den suveräna poplåt som två år tidigare, 1988, fick mig att få upp ögonen för denna grupp:

De här två låtarna är två tydliga och väldigt uppenbara skäl att gilla det här bandet. På min lista över Prefab Sprouts bästa låtar hittar man nämligen inte bandets okända och mer obskyra alster, utan de låtar som faktiskt är riktigt bra. Detta oaktat hur kända och välspelade de än må vara. Såna ocreddiga hipphetssänkande faktorer behöver ju jag som bekant inte ta hänsyn till. Lyckligtvis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: