”Mellan måndag och tisdag…”

Veckans måndagkväll den 18:e november 2013 går till historien som en av de totala och massiva ”mellan måndag och tisdags”-upplevelserna. Dvs en maximalt anonym vardagsupplevelse.

Ett ihållande duggregn följde mig efter jobbet till träningen på Centralbadet och sedan hela vägen hem i mörkret. Regnet svepte in mig och hela staden i en mörkgrå dimma. Molnen strök fram så lågt att jag slog huvudet i dem. Stockholm liksom bara försvann i novemberrusket.

När t-banan rullade fram över tågbron mellan Gamla Stan och Slussen/Södermalm kunde jag för ovanlighetens skull inte se ett enda av de otaliga ljus staden här annars bjuder på. Jag var helt inbäddad i regndimma, moln och mörker. Längs fönstren rann strida strömmar av höstkyliga regndroppar.

Väl hemma uppe på Nybohovsberget syntes inte heller någonting av staden. Gud hade dragit ned den stora rullgardinen. Belägrad av regn och dimma satt jag uppe i mitt torn. Jag var helt uppfylld av den anonyma känslan som ger begreppet vardag ett skoningslöst ärligt ansikte. Känslan mellan måndag och tisdag.

Och som det inte sällan är i de här sammanhangen har Webstrarna satt ord på den känslan.


Det finns en tid när inget är bestämt och alla har gått hem.
Det finns en tid, mellan nu och då, när världen håller käften.

Det finns en tid när städerna står still och breven är på väg.
Efter måndag, då väntar jag på dig.
Innan tisdag, då väntar jag på dig…

Webstrarna Mellan måndag och tisdag
Webstrarnas fullängdsplatta med den utsökta titeln”Mellan måndag och tisdag”, 1992, såg ut så här

Det var en av dessa anonyma kvällar fylld av anonyma vardagssysslor som jag mycket snart har glömt. En av dessa vardagar, vardagskvällar som är livet. Och mitt upp i all skoningslös anonymitet och vardagsmurrigt novemberrusk är det ganska mysigt på något introvert sätt.

Webstrarna Jag borde gått hem

Men låten med den underfundigt webstrande titeln ”Mellan måndag och tisdag” återfinns sist på CD-singeln/EPn ”Jag borde gått hem”, 1991. En riktigt passande anonym placering.

Och anonymiteten innebär förstås också att detta är en låt som inte återfinns på Youtube (däremot på Spotify!). Men förstaspåret är ett spår med liknande eftertänksam stämning (Websterstämning?) och den spelar jag gärna här för er kära läsare!

Med litet god vilja lyfter jag också här till slut detta okända men ack så minnesvärda spår ur Webstrarnas värld. Här har vi den så till slut, denna anonyma pärla, with courtesy of Spotify:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: