Arkiv för februari, 2014

Tummen ned för Norwegian och Travellink, tummen upp för Turkish Airlines

Posted in Flyg, Personlig kommentar, Resa with tags , , , , , , on 27 februari, 2014 by japetus

Har nyligen återvänt från en resa till klassiska Kanarieön Gran Canaria och semesterorterna Playa de Inglés, Maspalomas och San Agustin.

I vanlig ordning ska här nörd-rapporteras om hur flygningen genomfördes. Jo med en av Norwegians Boeing 737-800, världens mest tillverkade trafikflygplan. Avsedd för kort- och medeldistansflygningar. Alltså ett flygplan lämpat för att flyga från Sverige till Egypten eller Kanarieöarna. Boeing 737 konkurrerar direkt med Airbus A320-serie som jag också mycket riktigt flugit med på båda dessa rutter.

Tvåmotoriga Boeing 737-800, som premiärflög i linjetrafik i första version redan i februari 1968, tar i charterutförande nästan 200 passagerare, är 40 m lång och har en räckvidd på upp till 10 200 km. Det räckte mer än väl för att flyga oss till Las Palmas på Gran Canaria. Och det blev litet trångt igen. Det ingår i upplevelsen när man är 193 cm lång. Platserna vid nödutgångarna var bokade sedan länge, men flygningen var bara ca 6 timmar lång denna gång. Vi fick platser på rad 22 strax bakom vingen på babords sida av planet, ganska bra för fotografering, men optimalt är ett par rader till bakåt i kabinen.

Norwegian Boeing-737-800
Norwegian Boeing 737-800, stjärtfenan tradtionsenligt prydd med någon av de Scandinavian heroes man döpt flygplanen efter – här ”Anders Celsius” – en trevlig idé!

Vad vi reagerade starkt på var dock känslan av lågbudgetflyg som tillsammans med förseningarna – en liten på 15 minuter på ditvägen och en större på 40 minuter på hemvägen – gjorde upplevelsen av Norwegian till en besvikelse. Jo visst, det är verkligen kul med wi-fi ombord tycker jag som gärna tar foton och lägger upp på FB under färd, men att det inte ingick något som helst av mat eller dryck i priset var inte bra. Ingenting. Inte ens kaffe, té och bröd.

Vi betalade dyrt för en icke prisvärd maträtt, kyckling och ris, på nedfärden och på hemvägen fanns det inte ens varm mat att köpa – på en sådan långflygning som denna på 6 timmar. Att de drog igång ”safety onboard”-filmen fyra gånger och på alldeles för hög ljudnivå innan den kunde rulla till slut var förstås ytterligare något som irriterade och skapade en känsla av dålig kvalitet.

Seating Norwegian Boeing 737-800
Seating för Norwegian Boeing 737-800 (klicka för större bild)

Vad vi också reagerade på var att Travellinks bokningstjänst, med vilken flygning och hotell bokats, svek oss denna gång. Uppgifterna om vad som ingick i hotellpriset stämde inte vid bokningen – lunch utlovades också ingå i totalpriset –  och plötsligt dök en extra kostnad för väskor på flyget upp när vi kommit långt in i själva betalningsproceduren. Inte acceptabelt.

När vi sedan lade tid på att anmäla detta till Travellink som en möjlighet för dem att vässa sin bokningsapplikation, själva kärnan i deras tjänst till kunden, fick vi bara upprepade anonyma papegojsvar av undvikande goddag yxskaft-karaktär. Pinsamt dåligt och rent ut sagt korkat att bemöta hjälpsamma kunder på det viset. Så dåligt att jag tar mig tid att lägga upp det här som dagens ris!

Travellink logo
Skämmes Travellink!

Annat var det att flyga med Turkish Airlines som vi gjorde i november förra året då vi flög hem från Malta via Istanbul. En omväg, javisst. Men en omväg med mersmak. För servicen och maten ombord var lika generös som den var god. Här bjöds vi på utmärkt mat och dryck som om vi satt i business class – vilket jag inte gjort på många år.

Det är inte för inte som Turkish Airlines år 2011 vann utmärkelsen ”Europas bästa flygbolag”. Jag betalar gärna litet mer och får tydliga uppgifter om priser och flyger med den service och kvalitet som man får på Turkish Airlines än att dumsnåla på det oberäkneliga sätt som gäller som Norwegian-kund. (Jag vet ju inte heller vad jag betalar för flyget respektive hotellet när jag bokar via grumliga Travellink.)

Turkish-Airlines-logo

Türk hava yollari! Bäst i klassen

600! Och en fortsättning på detta längre format

Posted in Personlig kommentar on 26 februari, 2014 by japetus

Den förra bloggen, om Masha Gessens Putin-biografi, var inget mindre än min sexhundrade blogg:
-HURRA!

Något jag gärna vill uppmärksamma här med detta stolta utrop.

600

Det märks tydligt på många sätt att det är Twitter som gäller i dagens läge. Det går t ex sällan eller aldrig längre att länka till bloggar från tidningsartiklar på nätet. Nej det är bara Twitter som nu föräras det utrymmet.

Jag ser det som ett ytterligare uttryck för den pågående snuttifieringen i samhället. Det ska vara kort, 140 tecken. Korta format. Läsarnas tålamod förväntas inte räcka längre än så.

Trots detta fortsätter jag uttrycka mig i detta längre format som ett komplement till allt pågående twittrande. Jag fortsätter blogga.

”En liten hämndlysten man” – den skakande aktuella berättelsen om Putins väg till makten

Posted in Litteratur, Personlig kommentar with tags , , , , on 25 februari, 2014 by japetus

Elden i Sotji har nyss slocknat…

Så är Vladimir Vladimirovitj Putins stora propagandaprojekt över, i söndags kväll fick världen bevittna den storslagna och vackra avslutningsceremonin för Sotji-OS.

Jag har i dagarna läst en skakande och smått sensationell berättelse om mannen jag nyss bloggade om. Mannen som nu säkert känner sig nöjd med sitt grandiosa propagandaprojekt.

Den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen har med sin bok ”Mannen utan ansikte” inte bara skrivit en obehagligt och skrämmande intressant berättelse om Vladimir Putins väg till makten, utan även en spännande exposé över det nya Rysslands historia. Dvs från Sovjets upplösning och framåt.

Mannen utan ansikte
Mannen utan ansikte” – Masha Gessens berättelse om Putins väg till makten och hur han sedan förvaltat den

Vi får läsa berättelsen om Putins barndom i Leningrad, Sovjet på 50-talet. Den lille tuffe pojken som aldrig backade i ett slagsmål och var känd som en ligist. Den unge mannen som skärpte till sig, drömde om att bli KGB-agent och utbildade sig till jurist men fortsatte att alltid ge igen, aldrig glömde en oförrätt.

Vi kan läsa om hur det gick till 1999 när Putin fick makten och ingen egentligen visste vem han var. Den anonyme KGB-agenten som verkade så omutbar och redbar och som var kretsen kring Jeltsins bästa och säkraste alternativ som tronföljare när Jeltsin till slut fick lämna sin maktposition. Något Jeltins till slut gjorde, inte utan dramatik, på självaste nyårsafton 1999.

Gessen beskriver det som en dimma som låg över Putins första år vid makten, då han snabbt befäste sina positioner. Dimman av samtida händelser som gjorde att omvärlden först inte reagerade på Putins metoder och hans sätt att styra landet; skandalen kring amerikanska presidentvalet Gore – Bush 1999, felräkningen av röster om ni minns, och sedan kom 9-11 och Putin var plötsligt en bundsförvant och allierad i kampen mot (muslimsk) terrorism.

Så illusionen levde märkligt länge. Kanske ville Putin demokrati trots allt? Men nu med facit på hand: misstänkta lönnmord, riggade rättegångar, upprepat valfusk, stalinistiskt massiv byråkrati och de återkommande historierna om fria företag och medier som slukats och berikat Putin och kretsen runt honom. Det är en obehaglig verklighet som Putin iscensatt.

Nu har dimman lättat och illusionerna farit sin kos. Nu är det försent att reagera, Putin har cementerat sin position och vägrar nu att på demokratisk väg behöva skiljas från makten. Masha Gessen beskriver vägen dit, hur det gick till. Det är skrämmande hur Putins väg till makten kan ses som en maffiaversion av Hitlers. Vi har bakgrunden med en illa förankrad demokratisering av ett land utan demokratisk tradition som leder till konflikter, skakig samhällsekonomi och känsla av kaos. Putin är mannen som tycks lova stabilitet och återupprättande av Rysslands stolthet och storhet.

Boken är litet rörig bitvis, ingen tydlig kronologisk struktur, men researchen är massiv och källorna som trätt fram är mycket intressanta. Många har skrämts till tystnad i Putins Rysslands, här berättar några av de viktigaste för Gessen.

Putin håller sedan 15 år fortsatt landet i ett järngrepp som envåldshärskare och har inte velat behöva ta hänsyn till något så futtigt som att ett demokratiskt val skulle kunna avlägsna honom från makten.

Masha Gessen har beskrivit Vladimir Vladimirovitj Putin som en liten hämndlysten man. En långsint man. En man som ger igen. En man som troligen också beordrat de politiska mord som drabbat regimkritiker inom och utom landet. Fram till för bara något år sedan var Gessen så obeskrivligt modig att hon bodde kvar i Ryssland, men det senaste jag hört är att hon nu lämnat landet med sina två adopterade barn och sin partner. Det faktum att hon lever i en lesbisk relation är naturligtvis inget som underlättar hennes tillvaro eller förutsättningarna för hennes barns uppväxt i Ryssland av idag.

Det moderna Ryssland är inte längre en demokrati och det är en tragedi för det ryska folket att det demokratiska experimentet tog sig denna väg. Jag vill förstås, som Masha Gessen, hoppas på att Putins era nu ändå snart ska vara slut. För det ryska folkets skull.

Masha Gessen
Masha Gessen (1967- )

Skandal-OS i Sotji – Putins projekt i sovjetisk anda

Posted in Personlig kommentar with tags , , on 5 februari, 2014 by japetus

Imorgon tjuvstartar de olympiska vinterspelen i Sotji vid Svarta havet i södra Ryssland. På fredag sker den officiella invigningen. Men redan innan spelen ens börjat är det uppenbart att detta är de mest skandalösa vinterspelen i OS-historien. Och kanske de mest osannolika.

Att genomföra de olympiska vinterspelen i en badort vid Svarta havet – ”den enda plats i Ryssland där det vintertid inte finns nån snö” – uppges kosta 330 miljarder kronor. Det är sex gånger så mycket som vinterspelen i Vancouver 2010 och fyra gånger så mycket som sommarspelen i London 2012. Det är faktiskt mer än alla tidigare vinterolympiader tillsammans och ungefär lika mycket som landet Bulgariens hela BNP.  En tredjedel av den gigantiska notan antas dessutom ha försvunnit i korruption. Att tiotusentals arbetare inte ens fått betalt för det hårda arbete de utfört spär bara på den groteska bilden av detta obehagliga projekt.

För SvTs Uppdrag Gransknings reportage i onsdags i förra veckan var just fruktansvärt obehagligt. Det avslöjade de ryska myndigheternas maffiametoder, hur arbetare som protesterat har hotats, torterats och tvingats avstå från sina löner. Gästarbetare har kastats ut ur landet när de krävt sin avtalade ersättning för utfört arbete.

När Ryssland 2007 tilldelades vinterspelen (med den redan då budgeterade kostnaden på 80 miljarder kronor) utlovades ett grönt OS i samarbete med FN:s miljöprogram UNEP. Det samarbetet, liksom konsultavtalen med Världsnaturfonden (WWF) och Greenpeace, avslutades när bygget tog fart och miljarderna började rusa. Inga hänsyn har tagits till vare sig miljön eller lokalbefolkningen.

Homofoba uttalanden från Kreml och nu senast från borgmästaren i Sotji, Anatolij Pachomov, visar på ökad intolerans långt från de värden som de olympiska spelen sägs vilja sprida om fred, samarbete och gemenskap mellan människor

OS i Sotji är inget annat än en skandal och har kommit att bli en symbol för maktmissbruk, förtryck och förnedring. Det är president Vladimir Putins sätt att hylla sin egen tid som landets ledare och för hela världen få visa upp ett Ryssland som åter är en stormakt långt från svaghetsåren på 90-talet.

OS i Sotji framstår alltmer som ett personligt prestigeprojekt för mannen som i höstas passerade Barack Obama på tidskriften Forbes lista över världens mäktigaste. Det är ju inte heller precis första gången i världshistorien som OS används av totalitära regimer i propagandasyfte…

Vladimir Putin
Vladimir Vladimirovitj Putin (1952- )

Ovanpå allt detta ska spelen nu bevakas av 40 000 poliser vars uppgift är att skydda detta storryska propagandaspektakel. Sotji ligger alldeles nära de kaukasiska länder och före detta ryska/sovjetiska provinser där den muslimska befolkningens uppror mot Ryssland/Sovjetunionen pågått sedan mitten av 1800-talet. Rädslan för terrorhot mot spelen är mycket realistisk.

Som maktdemonstration är valet av Sotji perfekt. För Rysslands maktfullkomlige och populistiske ledare Putin har bestämt att spelen ska hållas där oberoende av sådana futtigheter som väder-, ekonomiska- och politiska förutsättningar. Utöver tidigare maktdemonstrationer som krig i Tjetjenien, avstängning av gasleveranser till Ukraina och övningar med attackflyg mot Sverige blir nu Putin ytterligare ”sovjetisk” i sitt ledarskap.

Bo Petersson, professor i statsvetenskap vid Malmö högskola beskriver spelen som en demonstrationseffekt. ”Kan Ryssland arrangera OS i Sotji så kan Ryssland arrangera OS var som helst, och det visar på kontroll. Man kan också se spår av sovjetiskt tänkande i de här grandiosa satsningarna. Den storvulna idén om att besegra naturen, vilket det ju handlar om när man förlägger vinter-OS till det subtropiska Sotji, leder tankarna tillbaka till sovjettidens projekt med flodvändningar i Sibirien”.

Själv minns jag de sovjetiska kemiska väderbombningarna av hotande regnmoln vid Moskva-OS 1980. Det fick ju helt enkelt inte regna vid invigningsceremonin så de sovjetiska myndigheterna såg till att ev regnmoln bombades bort med kemikalier, liksom de kinesiska myndigheterna som vid Peking-OS 2008 ville försäkra sig om en regnfri zon för tävlingarna i huvudstaden.

”Sotji är samma stil, och det är väldigt mycket Putins stil att agera på det sättet – att visa att vi kan göra vad som helst och ingenting kan stoppa oss, att bygga gigantiska projekt utan att bry sig om det ekonomiska. Putin är väldigt sovjetisk i sitt tänkande, och den här typen av manifestationer är typiska för auktoritära ledare. Det som har tillkommit är den stora korruptionen”, säger Anders Åslund, professor i nationalekonomi och Rysslandsanalytiker vid den amerikanska tankesmedjan Peterson Institute.

DV1091692
OS-byn i Sotji – kanske världens mest skandalösa arbetsplats? (klicka för större bild)

Det framstår nu som oerhört omdömeslöst och naivt av Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att låta Putins Ryssland arrangera vinterspelen i Sotji. Ryssland är en auktoritär stat, farligt nära gränsen till diktatur, och Sotji är en mycket olämplig plats för olympiska vinterspel, sett såväl till kostnader som till säkerhetsrisker.

Det är nu försent för IOK att stoppa spelen i Sotji. Och eftersom den populistiske Putin egentligen bara bryr sig om hemmaopinionen – i resten av världen sprider sig nu alltmer bilden av de skandalösa spelen – finns det nu bara två saker om skulle kunna snuva den ryske machomannen på hans propagandatriumf. Det ena är terrordåd och det andra att Ryssland vinner för få guld.

Jag hoppas verkligen inte på det första, men nästan på det andra. Men det vore förstås fel mot alla de ryska idrottsmän och kvinnor som förberett sig i så många år för detta. De är naturligtvis värda alla medaljer de kan erövra.

Jag gillar i vanliga fall verkligen att följa både sommar- och vinterolympiaderna, men den här gången känns det som att jag får lust att avstå. Det som skulle bli en idrottsfest med positiva förtecken av internationell förbrödring och förståelse mellan folken, ja allt det där med den olympiska tanken ni vet, känns nu bara som en ovanligt olustig historia. En skandal helt enkelt!

Exit – Philip Seymour Hoffman

Posted in Film with tags , , , , , on 3 februari, 2014 by japetus

Så har ännu en stor personlighet sällat sig till den alltför stora skara skådespelare och artister som gått hädan alltför tidigt. Och på ett extra meningslöst och sorgligt sätt.

I media kan jag läsa att oscarsbelönade skådespelaren Philip Seymour Hoffman i söndags förmiddag hittades död ensam hemma i badrummet med en kanyl i armen och ett par tomma plastpåsar märkta med spader och hjärter ess intill; varumärket för ett lokalt kvalitetsheroin av årgång 2008, kan jag läsa mig till.

Han hade tidigare på lördagkvällen ätit en ostburgare och druckit en tranbärsjuice på sitt stamhak i West Village, NYC. Jag läser vidare om hur en sörjande värld twittrar och jag kan ju själv se de omfattande reaktionerna på FaceBook. Seymour Hoffman var både omtyckt och djupt respekterad av sina branschkollegor.

Philip Seymour Hoffman
Philip Seymour Hoffman (1967-2014)

Det är lika sorgligt varje gång jag hör om en person, en småbarnsförälder, som så tydligt avslutat sitt liv alltför tidigt och under så uppenbart olyckliga omständigheter. Och detta när en så framgångsrik person som har resurserna att få bra professionell hjälp ska behöva sluta så här. Varför måste det bli så här,  gång på gång? Det var tydligen inget självmord, men heroinmissbruk är en glasklar signal om disharmoni och missanpassning.

Det är några år sen Heath Ledger gick bort nu och han var drygt tio år yngre än Seymour Hoffman, men likheterna finns där. Känslan av total meningslöshet och det återkommande konstaterandet att det är alltför många av dessa framgångsrika personer som trots sin framgång lever i djup disharmoni och obalans och inte verkar kunna få nån rätsida på sina liv eller hitta någon riktig livsglädje. Det berör mig naturligtvis litet extra att han var så nära mig i ålder. Det är lätt för mig att relatera till hållpunkterna i hans liv.

Philip Seymour Hoffman hann aldrig bli någon stor personlig favorit och jag har inte sett honom i mer än ett par-tre olika filmer, men det var uppenbart även för mig att den ständige birollsinnehavaren var en extremt duktig skådespelare. Det var udda, inte sällan sjuka, figurer jag såg honom spela. Han gjorde det nästan obehagligt bra. Vilken suverän aktör!

Så har han också hyllats som sin generations bäste skådespelare. Och kanske var det just så.