Hastighetsrekordet Amsterdam-Stockholm, en episk resa genom Europa

Min blick växlar mellan kartan och det suggestiva sceneriet vi passerar rätt igenom. Då och då tittar jag ned på den upplysta kartbilden i mitt knä för att hålla koll på att vi fortfarande är på rätt väg. Det är som att vara mitt i en filminspelning och jag är helt fascinerad av upplevelsen av fart, ljus, färger, snabba intryck på näthinnan som i ena ögonblicket är alldeles nära och i nästa ögonblick är långt borta.

Aldrig tidigare har jag passerat genom en storstad nattetid i den här farten. Neonskyltarna i alla regnbågens färger, de upplysta fönstren i lägenheterna där jag snuddar vid ögonblicksbilder av hur folk lever sina liv. De stora blå vägskyltarna, människor som väntar vid buss- och tågstationer längs motorvägen i den stora stad vi nu skär rätt igenom som en varm kniv genom smör. Vi passerar rakt igenom alla dessa fragmentariska synintryck i en hisnande fart; speed of life.

I det svaga ljuset från instrumentpanelen ser jag vännen T fokuserat styra oss genom den höghastighetsupplevelse som genererar dessa hypnotiska intryck. I baksätet vilar vännerna H och A ut efter att ha kört sitt tidigare pass som tagit oss utanför Sveriges gränser. Det känns som om vi flyger snarare än åker bil.

Men vi befinner oss verkligen i en bil som i mycket hög fart är på väg genom den stora industristaden Essen i det enorma tyska Ruhrområdet, Autobahn A40. I bilens utmärkta högtalare ljuder det perfekta soundtracket för upplevelsen: Kraftwerk: ”Aerodynamik”. Jag njuter i fulla drag av denna nära nog psykedeliska upplevelse.

Rush Hour
Autobahn A40 genom Essen nattetid (klicka för större bild)


Kraftwerk: ”Aerodynamik” från plattan ”Tour de France soundtracks”, 2003

När så tio år gått och preskriptionens räddande målsnöra passerats kan nu denna fascinerande berättelse göras mer allmänt känd. Påsken var relativt tidig i april 2004 och vi hade bestämt oss för en resa till Holland och Belgien. Det blev en upplevelse utöver det vanliga och då inte bara allt det vackra vi fick se i Holland och Belgien på de många muséer, restauranger, historiska platser och nöjesinrättningar vi besökte. Upplevelserna på Brouwerij de Koningshoeven i Tilburg där vi smakade det fantastiska ölet La Trappe, middagen på utmärkta Wagamama och besöket på Cirque de Soleil och deras magiska föreställning i Amsterdam har stannat i minnet.

En bonus för en lättroad kille som undertecknad är det holländska språket som fortsatt bjuder på många underhållande läten och komiska ordkombinationer. Bara det var jättekul för en ung man i 30-årsåldern. Måste erkänna att det fortfarande kan bli litet festligt med våra holländska vänners smått galna ordkonstruktioner.

La Trappe van Holland

Men resan i sig, själva bilresan, blev också minnesvärd. Det var en episk färd möjliggjord av den yppersta svenska ingenjörskonst i strömlinjeformat lyckosam förening med schweizisk respektive tysk samtida musik. En kombination mycket väl anpassad till behoven. Volvo S60 i potent utförande och Kraftwerks respektive Yellos musikaliska prestationer gav oss en upplevelse utöver det vanliga. 2003 var året då både Yello, Kraftwerk och DAF för första gången sedan 1981 släppt nya plattor samtidigt. Vi hade med oss alla tre i bilen på resan och de bidrog till både fortkörningen och den suggestiva och genreriktiga stämningen.

Autobahn by night Essen
Autobahn A40 genom Essen i hjärtat av Ruhrområdet

Kanske var det ändå hemresan, en enda episk etapp hela vägen från Amsterdam till Stockholm, som är mest minnesvärd. Den framstår än idag som något av ett hastighetsrekord. Det går i princip inte att, av flera anledningar, köra den här sträckan snabbare än på de knappa 10 timmar som vi gjorde det denna minnesvärda påsk för 10 år sedan.  Det är en sak att Autobahn, åtminstone på den tiden, inte hade några fartbegränsningar, men att vi fortsatte i det tempot hela vägen till Stockholm var naturligtvis grovt oansvarigt och direkt olämpligt. Jag vill starkt avråda läsare från att försöka göra om denna tveksamma bedrift.

Autobahn 1
Autobahn 1, A1, genom Nordtyskland på väg hem mot Sverige

Vi roade oss efteråt med att räkna ut snittfarten för vår resa Amsterdam-Stockholm och med tanke på att vi dessutom åkte färja från Puttgarden över Fehmarn-bält till Rödby är det en anmärkningsvärd (omdömeslös) prestation att resan hem till Midsommarkransen bara tog ca 9 timmar och 40 minuter. Jag ska inte skriva ut snitthastigheten här i tryck för den antyder snarare att färden gjordes med flygplan än med personbil…

Men det är inte desto mindre en mycket speciell och nu preskriberad upplevelse som stannat i minnet och slutligen även figurerar i bloggen. Och tack mina kära vänner H, T och A för den bestående källa till glädje och skratt i upprepade repriser som vi upplevde tillsammans. Bitvis hysteriskt roligt.

I övrigt gäller bara detta.  Don’t try this at home! 


Yello: ”Tiger dust” hämtade från plattan The Eye, 2003

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: