Så mycket bättre 2014 – min analys

Nu när det varit klart sedan ett par månader kan det ju vara dags för mig att göra en av mina återkommande, om än senfärdiga, kommentarer till programmet. Det är dags att analysera årets upplaga av ”Så mycket bättre”. Det är nu den femte säsongen.

När jag ser listan över årets deltagare ser jag både självklara namn och ett par frågetecken. Men jag gissar att urvalet som vanligt handlar om att fånga upp och åstadkomma det bästa urvalet för en så bred publik som möjligt både ålders- och genremässigt Vi tar dem namn för namn.

Orup:
Stabilt och klokt val. En mycket välkänd och populär artist med lång karriär och massor med hits, en lika omfattande som catchig låtkatalog. Medelålderspublikens favorit. Men efter inhopp i X-factor är han inte heller helt okänd för de yngre. Jag har följt Orup sedan Ubangi i början på 80-talet och är väldigt glad han kommer med i år. En mycket sympatisk artist med bred pop och underhållningsmusik i sin omfattande produktion. Och i familjens gamla SAAB rullade 1979-1980 även en bensinmackskassett med Orups första band Intermezzos gamla hit ”Kom och ta mej!”. Orup är ett mycket erfaret branschproffs, rutinerad låtskrivare och en underhållare som jag gillat i väldigt många år.  Det blir kul att höra hans covers också!

Ola Salo:
Också ett både bra och klokt val. Liksom Bo Kasper förra året representerar Ola Salo ett band som haft stora framgångar. The Ark slog igenom 2000 och gjorde sin sista spelning på Grönan i september 2011. Jag har sett många bra spelningar med dem genom åren och de har en intressant och ganska stor låtkatalog att ösa ur. Jag uppfattade dem som ett bra exempel på ett band som var både rock och pop och som lyckades vara både mainstream och litet alternativa på samma gång. Ola Salo är också en intressant och reflekterande person som det ska bli spännande att följa i detta format. Färgstark är ett annat ord som ligger top of mind för mig när det gäller Ola Salo. Han är också en erkänt duktig sångare och jag är nyfiken på hans covers.

Amanda Jenssen:
Ett smart och lyckat val. Amanda är en jätteduktig artist och sångerska med personlig utstrålning och är väl känd för en yngre publik. Hon kommer helt säkert kunna göra bra cover-versioner på de andra artisternas låtmaterial. Ja det vet vi att hon kommer göra för hon har redan bevisat det tidigare. Hon är en karismatisk, tuff och spännande artist. Ännu ett tydligt exempel på när ”tvåan” i Idol visar sig vara den mer intressanta och livskraftiga artisten.

Kajsa Grytt:
Det här är ett spännande val. Kajsa är en lite smalare artist men med stor cred och medvetenhet. Jag tänker förstås själv i första hand på alla de fina låtar hon gjorde tillsammans med Malena Jönsson som duon Kajsa & Malena i slutet av 80-talet. Men jag tänker även på punkåren med Tant Strul innan dess. Hon är också soloartist, men den produktionen har jag sämre koll på. Kajsa är punkare, rockare, författare och visartist och det behövs i programmet. Undrar vilken av Orups och Carolas låtar hon kommer att välja? Intressanta genrekrockar. Och undrar om hon kommer säga något om relationen med Plura en gång när det begav sig på 80-talet; relationen som slutade med att han kände sig tvungen att skriva ”Kärlekens tunga” som figurerade i Petra Marklunds utmärkta version i första omgången av ”Så mycket bättre”.

Carola Häggqvist:
Ja det här är förstås ett riktigt stabilt val då man väljer en av Sveriges mest kända och omskrivna artister genom tiderna. Jag tror det är ett bra val för programmet. Carola är en fantastisk sångerska och har en stor katalog av mycket välkända låtar med sig från en lång karriär som det kommer bli kul att höra de andra artisterna göra sina versioner på. Carola ger genrerna schlager och mainstreampop ett starkt ansikte – så även ett frireligiöst. Blir också kul att höra vad hon väljer för låtar av de andra artisterna. Kan dock slå vad om att det t ex inte blir nåt punkigt med Tant Strul utan någon av de finare och lugnare Kajsa & Malena-låtarna. Och vad ska hon göra för cover på Familjen? Känns som att vi kan vänta oss en och annan riktigt mysko genrekrock.

Love Antell:
Här måste jag erkänna att jag för första gången i de här sammanhangen stöter på en artist jag inte vet något om sedan tidigare. Sångaren och konstnären Love Antell är ett helt okänt namn för mig och jag kan bara beklaga min okunskap som antlagligen beror på min alltmer framskridna ålder och tyvärr alltmer tappade kontakt med aktualiteterna i musiksverige. Jag läser att Love varit gitarrist 2007-2011 i en senare upplaga av Perssons Pack och att han spelat i ett band som heter Florence Valentin. Och att han gjort en del musik som soloartist. Här finns ingen stor låtkatalog alls att ta av så jag undrar hur det kommer att bli när de andra ska göra hans låtar? Men vem vet? Det blir säkert kul att höra hans versioner av de andras låtar. Jag får intrycket av att han är mer rock än pop. Det behövs i programmet.

Johan T Karlsson:
Även här måste jag erkänna att namnet spontant inte säger mig någonting. Jo men när jag läser vidare och ser att Johan T Karlsson jobbat under artistnamnet Familjen så är det bekant. Men det är inget jag kan säga att jag medvetet hört. Jag läser också att han varit förband till Kent våren 2008 och att han medverkat som gästartist på deras platta ”Röd”, en klar indikation på kvalitet. Jocke Berg skulle inte jobba med honom annars och Jocke är defintivt i position att själv välja samarbetspartners. Jag förstår att Johan T Karlsson är vald för att representera genren electronica/dance. Liksom i Love Antells fall finns här ingen omfattande låtkatalog att falla tillbaka på, men det blir desto intressantare att höra hans covers. Här kanske vi kan få några nya danshit-versioner av gamla klassiker?


Sammanfattande kommentar
: Ser ut som en fungerande artistmix även om det för mig finns åtminstone två jokrar jag kan känna viss skepsis mot. Det är en joker mer än vad jag trott kommersiellt möjligt, men de kan ju mycket väl överraska positivt. Framförallt verkar det dock saknas en rappare i årets startfält. Det bekommer inte mig så mycket, men denna genres medverkande har ju tidigare genom åren stått för överraskningar och de mest annorlunda cover-versionerna.

Sa_mycket_battre_2014_deltagare
Orup, Carola, Ola Salo, Johan T Karlsson, Amanda Jenssen och Kajsa Grytt (Love Antell saknas i fotomontaget)

Jag rundar av med den första och äldsta hitten som levererats av detta gäng och då närmare bestämt Orups gamla band Intermezzo från 1979. Ett av många exempel på den tidens (sent 70-tal, tidigt 80-tal) svenska mainstreamband som med nån sorts ohelig (och möjligen fejkad) upproriskt stökig punkattityd gjorde mer kommersiell poprock för radio och hitlistor. Framförallt var det som sagt Orups allra första band:


Med en nästan oigenkännlig 20-årig Thomas ”Orup” Eriksson överst i mitten…

Och denna hit av betydligt senare leveransdatum jag nyligen upptäckt, Familjen med ”Det snurrar i min skalle” från 2007. Inte purfärsk längre den heller och det förvånar mig att jag på något sätt lyckats undvika den ända till nu:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: