Den sista dansen – om 1800-talets sista kväll och slutet på en epok

Det är den varma och sköna sommarkvällen den 27 juni 1914 i kurorten Bad Ilidze strax utanför Sarajevo i Bosnien-Herzegovina. På hotell Bosna är det denna afton en ovanligt fin tillställning. Hotellet har ikväll äran att som gäster räkna de mest prominenta personer man någonsin haft under sitt tak. Desto trevligare då att vädret är så behagligt.

Det har avätits en extraordinär middag anstående så prominenta gäster. Till förrätt bjöds på en gräddig redd soppa (troligen med svamp), någon sorts sufflé och så aladåb av lokalt fångad forell. Som huvudrätt serverades biff, lamm, kyckling, sparris och sallader. Efterrätten bestod av ett urval av ostar, glass och sherbet (ett slags sorbet). Till detta drack sällskapet tyska vitviner från Rhen, franskt rödvin från Bourdeaux, portugisisk Madeira, ungersk Tokajer och så den lokala bosniska vita specialiteten Zilavka från näraliggande Mostar som avnjöts näst sist innan konjaken.

Det hade verkligen varit en extraordinär middag på Hotel Bosna och nu fortsatte kvällen med dans…

Hotel Bosna 1914
Hotel Bosna i Bad Ilidze, foto från ca 1914 (klicka för större bild)

Ute i Hotel Bosnas trädgård spelar nu Sarajevos garnisonsorkester ett program med ”lättare” underhållnings- och dansmusik; eftersom kvällens huvudgäster är österrikare innebär det mycket wienervals. På dansgolvet återfinns också snart kvällens huvudpersoner som denna afton får dansa tillsammans offentligt, vilket de pga den strikta hovetiketten vid dubbelmonarkin i Wien annars inte kunde. Det är en ovanlig kväll för dem och imorgon är det den 14:e årsdagen av deras bröllop.

Detta par är nämligen inte förenade av något konvenansäktenskap av den typ som inte var ovanligt i de högre/högsta ståndsmiljöer vi nu besöker. De är ett genuint kärlekspar som fortfarande 20 år efter att de första gången möttes i Wien eller Prag (man vet inte helt säkert när detta skedde) är mycket lyckliga tillsammans.

Kärleksparet på dansgolvet heter Franz Ferdinand, 50 år, och Sophie, 46. Han är ärkehertig i Österrike-Ungern, tronföljaren i den gamla habsburgska dubbelmonarkin. Hon är en grevlig böhmisk adelsdam som dock helt enkelt inte var av tillräckligt förnäm börd för att duga som gemål till tronföljaren i ett av Europas mest förnäma kungahus.

Franz F Sophie nygifta 1900
Ärkehertig Franz Ferdinand von Österreich-Este och Sophie Chotek von Chotkova und Wognin, hertiginna av Hohenberg, nygifta år 1900

Efter en mångårig strid med den gamle kejsaren Franz Josef i Wien där till slut både tyske kejsar Wilhelm II, ryske tsar Nikolaj II och påven Leo XIII i Rom skrivit och uttryckt sitt stöd för Franz Ferdinands och Sophies äktenskap, fick det motarbetade paret till slut den konservative kejsarens högst motvilliga tillstånd att gifta sig. Giftermålet skedde på villkor att deras ättlingar aldrig skulle få ärva tronen. Och på villkor att hon aldrig fick synas tillsammans med sin make i officiella sammanhang på hemmaplan i Wien, som t ex på teatern där hon inte fick sitta i samma loge. Eller som att hon inte fick åka med i samma vagn i samband med korteger. Hon fick den officiella titeln ”Hertiginna av Hohenberg”, finare än den grevinnetitel hon tidigare haft, men fick hålla sig i bakgrunden i alla offentliga sammanhang i Wien.

Hovprotokollet i den gamla Donaumonarkin var orubbligt och stenhårt på den punkten. Kejsaren accepterade inte några eftergifter här och hans trogne hovmarskalk Alfred Montenuovo såg mycket nitiskt till att detta hovprotokoll följdes till punkt och pricka. Hovmarskalken framstår i litteraturen som en riktig plåga för tronföljarparet. Det var en nog stor eftergift från kejsaren att de faktiskt fått gifta sig. Jämförelsen med prins Daniel och kronprinsessan Victoria ligger för mig här nära till hands. Men deras kärlekshistoria 100 år senare skedde ju lyckligtvis i en mer liberal tid.

franzsophie
Sophie och Franz Ferdinand casual, i ”sportigare” klädsel – faktiskt ett av de få foton av alla jag sett på dem där han inte bär uniform (klicka för större bild)

Just pga detta var därför utlandsresor en möjlighet för paret att liksom slippa ”smyga” med sin kärlek. Därför var den här resan till Bosnien-Herzegovina och Ilidze utanför Sarajevo ett välkommet och trevligt avbrott på den apartheid som paret annars ständigt var utsatta för. Sommaren 1913 hade Franz Ferdinand och Sophie t ex besökt Sverige.

Hotel Bosna 1914 vykort
Gruss aus Ilidze, Hotel Bosna”, vykort från tidigt 1900-tal (klicka för större bild)

Hotel Bosna i nutid
Hotel Bosna, Ilidze som det ser ut idag

Men nu åter till dansens virvlar den aktuella kvällen den 27 juni 1914 på Hotel Bosna. Jag kan föreställa mig herrarnas storslagna unformer med alla ordnar, kraschaner, epåletter och revärer och jag kan föreställa mig damernas vackra långklänningar och fjäderprydda huvudbonader. Man kan tänka sig en bild av förstaklassalongen på RMS Titanic med tillägg av ett antal guldsmidda uniformer för att få en bild av hur de såg ut. Det är en mycket vacker och romantisk bild till ackompanjemang av orkesterns wienervals från trädgården. Det är en 100 år gammal bild, men den känns äldre än så. Som en annan epok. Och just så var det.

Last waltz
Den sista dansen… Målning av den tysk-österrikiske konstnären Wilhelm Gause (1853-1916)

Enligt historikerna började nämligen 1800-talet i o m den franska revolutionen 1789 och slutade inte förrän 1914 i samband med Första Världskrigets utbrott. Det är också sista kvällen på vad som kommit att kallas ”La Belle Epoque” (som nu även Jocke Berg i Kent uppmärksammat med en låt på senaste hyllade Kent-plattan). Den vackra och av framtidstro, tekniska framsteg, storslagna unifomer, förgyllda fasader och framtidsoptimism (i Västeuropa) så fyllda perioden 1890-1914.

Man brukar säga att denna på många sätt storslagna och sorglösa epok slutade i o m Titanics undergång – människan kunde bevisligen trots sina stora tekniska framsteg till havs och i luften inte helt obekymrat trotsa naturkrafterna och naturlagarna – men framförallt fick epoken ett brutalt slut i och med det Första Världskriget, eller Det Stora Kriget som det kom att kallas långt innan världen fick ett Andra Världskrig att förhålla sig till.

Men all denna dramatiska symbolik är helt okänd för det Österrike-Ungerska tronföljarparet Franz Ferdinand och Sophie när de dansar sin sista wienervals. För dem är det bara den vackra och, som vi har all anledning att anta, mycket lyckliga lördagkvällen den 27 juni den varma sommaren 1914.

Att morgondagen skulle rymma världshistoria, katastrof och undergång var nog det sista som de tänkte på. Lyckligtvis…

To be continued…


Valserna vals… ”An der schönen blauen Donau” av Johann Strauss den yngre, i valsernas stad. Jag har inte kunnat hitta garnisonsbandets setlist för kvällen, men vi kan vara säkra på att denna vals spelades den där kvällen för ikväll precis 100 år sedan. Den allra sista som avslutade ”det långa 1800-talet”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: