Om OA och den alltid aktuella frågan om kläderna gör mannen

Jag såg en obetalbar bild häromdagen. Den var gjord av en alldeles ovanligt duktig tecknare och jag har sett den många gånger tidigare. En av de bästa skämttecknare vi haft. Att bilden är mer än 100 år gammal gör ju inte saken sämre. Det har varit några bloggar om La Belle Epoque här på sistone, här kommer ett nedslag i Sverige mitt i denna period.

Göra kläderna mannen OA
”Göra kläderna mannen?”

Det finns en tidlös kvalitet att fånga det groteskt roliga i de obetalbara figurer och fysionomier Oskar Andersson med sån skärpa fångade med sin penna. För eftervärlden är han dock mer känd som ”OA”. Ja det finns en tidlös kvalitet i OAs teckningar som fungerar precis lika bra idag som för 100 år sedan.

OA var Sveriges första serietecknare. Men det är långt ifrån som pionjär inom denna genre han främst förtjänar att bli ihågkommen. Med sin ”originella fantasi och groteska gestaltningsförmåga”, som det står i Nordisk Familjebok från 1922, tillhör han den skara fin de siècle-personligheter som i dag mer än hundra år senare fortfarande ”fungerar”.

Mellan 1902 och 1906 gjorde Andersson ett tjugotal avsnitt av sin berömda ”Mannen som gör vad som faller honom in”. Andersson läste också med nöje andra seriepionjärers alster, som Richard Outcaults ”The Yellow Kid”, som startat redan 1896.

Kanske är det särskilt de tidstypiska militärerna och luffarfigurerna som är allra bäst? Det var också så att han hade ett skarpt öga för samhällets mindre lyckade existenser, baksidan av dåtidens förgyllda fasad. Luffarfigurerna är helt groteska i sitt uttryck.

Den värld Andersson frammanar i sina serier och teckningar är förstås en svunnen tid av grosshandlare och punschbaroner, men andan, associationsrikedomen och galghumorn, liksom tveksamheten inför den tidens nya teknik gör honom närmast till en samtida. Kanske är det också att det extrema, det förvridna – eller varför inte det skämtteckningsartade – har en kärna av något evigt mänskligt?

Oskar_Andersson_OA
Oskar Emil ”OA” Andersson (1877-1906)

OA var dock sorgligt nog en orolig själ, inbunden och tvångsmässig i sitt beteende, och han var i perioder mot slutet av sitt liv plågad av depression. Ett besök på en militärövning ska ha påskyndat processen då han som stor djurvän tog illa vid sig av att se hur hästarna behandlades illa. Och hur soldaterna frös. Han led av tilltagande paranoia och sköt slutligen sig själv hösten 1906 bara 29 år gammal.

Men OAs genialitet är oomtvistad och hans fråga är lika aktuell idag som då vid förrförra sekelskiftet. Det är nog tyvärr så att kläderna alltför ofta gör mannen!

Läs gärna Carl Johan Malmbergs mycket välskrivna artikel i SvD från 2005.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: