Tärningen kastas – första krigsförklaringen i den ödesdigra svarta veckan

En månad har nu gått sedan de mord i Sarajevo som bloggen berörde den 28 juni. Under några dagar var detta en stor världsnyhet, ett nytt anarkistdåd att förfasas över, men sedan lugnade sig rapporteringen om mordet i Sarajevo. Det var semestertider, ett bedrägligt lugn infann sig.

1914. Den varmaste och vackraste sommaren i Europa på mycket länge kom att kantas av ett tilltagande diplomatiskt spel som den 28 juli utmynnade i Österrike-Ungerns krigsförklaring mot Serbien för idag 100 år sedan. I och med det börjar det som brukar kallas ”den svarta veckan”, den kedja av händelser och på varandra följande ultimatum och krigsförklaringar som leder fram till första världskriget.

Morden i Sarajevo väckte inte bara alla dubbelmonarkins krigshökar och vattnade deras kvarnar. Mordet undanröjde också det bästa hoppet för fred. Om ärkehertig Franz Ferdinand hade överlevt sitt besök i Sarajevo hade han fortsatt avråda från krig med Serbien och i förlängningen Ryssland, vilket han gjort så ofta tidigare. Han hade också sett till att entlediga krigshökarnas förgrundsgestalt, generalstabschefen Conrad von Hötzendorf. Det hade då inte funnits någon väg tillbaka till inflytande för den krigshetsande och – i sin professionella roll – inte helt lysande generalstabschefen.

Nu blev det inte så. Utan tvärtom. Ärkehertigen Franz Ferdinand försvann från scenen. Ärkehöken von Hötzendorf blev kvar och fick genom mordet de bästa argumenten för krig mot Serbien. Genom att Tyskland lämnat garantier för att stödja Österrike-Ungern vilken väg de än valde att hantera den politiska situationen med Serbien var fältet sedan fritt för hökarna att övertyga den gamla kejsaren Franz Josef.

Field_marshal_Conrad_von_Hötzendorf
Fältmarskalken greve Franz Conrad von Hötzendorf (1852-1925)

Den 23 juli hade därför ett ultimatum ställts av den kränkta dubbelmonarkin till serberna, utformat så att de rimligen inte fullt ut skulle kunna leva upp till det. Detta klarade inte heller Serbien och följden blev då den första krigsförklaringen i det som var tänkt som en lokal näpsning av de trotsiga serberna men skulle komma att gradvis växa till ett världskrig. Det första.

Men än så länge uppfattade världen konflikten som bara ännu ett lokalt vapenskrammel på Balkan. Sådana lokala balkankrig hade man ju helt nyligen (1912-1913) haft två.

Men den här gången var en stormakt direkt inblandad, vilket givet dåtidens intrikata diplomatiska nätverk av pakter och avtal skulle skapa helt nya ödesdigra konsekvenser…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: