Jag, en kulturmecenat – gärna för Lustans skull

Inatt läste jag ut Johan Kindes nya omskakande roman, den smärtsamt uppriktiga självbiografin ”Passera denna natt”. Stark läsning utöver det vanliga må jag säga; vackert, poetiskt, tankfullt.

Jag blev djupt personligt berörd av Kindes text. Dels skriver han väldigt väl rent språkligt, dels finns det inslag i boken jag själv lätt kan relatera till och känna igen mig alltför väl i som medelålders man utan egen familj och barn. Där finns ett vemod som berör. En romantik. Ett stänk av utanförskap och ensamhet som följt mig genom hela livet, och troligen också är grundförklaringen varför jag redan som tonåring blev så förtjust i Kindes musik och texter.

Det är verkligen trevligt att konstatera att min gamle idol skriver så bra. Språket är lättläst och samtidigt uttrycksfullt, poetiskt och reflekterande eftertänksamt. Jag gillar verkligen hur han skriver. Den självbiografiska berättelsen är sen i sina delar både smärtsam, vacker, rolig, dråplig och tänkvärd. Det är lätt för mig att både känna stark empati och sympati för Johan, men också att i delar känna att ”nu gick han för långt”. Detta är ju något som gör boken intressant i det att den inte stryker för mycket medhårs eller tillrättalägger och förskönar. Johan känns väldigt ärlig. Och det har jag total respekt för.

En del av situationerna känner jag igen mig alltför väl i. Men naturligtvis långt ifrån alla. Jag har inte alls levt ett lika spännande och händelserikt liv som Johan Kinde. Bara nästan…

Johan Kinde Passera denna natt

Det jag nu också vet är att Johan Kinde planerar att ge ut ett tionde studioalbum. Planen är att dels spela in några nyskrivna sånger, dels spela in helt nya versioner av Lustans Lakejer-låtar samt några låtar från de två tidigare soloalbumen. Alla texter kommer att vara på svenska. Det blir första soloplattan på 25 år.

Jag uppfattar att det kommer att bli en akustisk platta, men vet att Johan även planerar att lägga på en stråksektion på vissa av låtarna och kanske addera något ytterligare instrument, men att ”idén är att behålla den nerv och atmosfär som kommer från de ursprungliga tagningarna”.

Johan skriver att det han ”vill göra är ett album med dramatiska sånger och lika dramatiska arrangemang; ett album fyllt av skönhet, vemod och passion”. Det låter höra sig. Låter väldigt mycket Lustans Lakejer.

För att kunna finansinera detta projekt – med allt vad det innebär av kostnader i form av musiker, studios, ljudtekniker, CD-pressing, omslag etc – kommer Johan även denna gång, liksom vid tillkomsten av förra plattan ”Elixir”, att använda sig av vad som kallas crowdfunding. Dvs att det är fansen som finansierar plattan. Det är fansen som är mecenaterna vilka möjliggör utgivning.

Och jag är en av dem! Det känns väldigt bra att få bli kulturmecenat i det här sammanhanget.

Beroende på hur mycket pengar man har möjlighet att lägga kan man också själv få ta del av projektet och även göra ett visst avtryck. Fåfängan kittlas förstås av att få figurera med namn i CD-konvolutet. Kan man lägga litet mer pengar finns det möjlighet att besöka inspelningsstudion och kanske t o m aväta en middag med kreatören själv.

Om Johan får ihop 150 000 kronor så kan projektet startas, annars betalas alla pengar tillbaka. Men så hoppas jag verkligen inte att det blir. Jag är väldigt nyfiken på att få höra både de nya låtarna och nya versioner av de gamla!

Här hittar du länken till att bli Lustans-mecenat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: