Arkiv för mars, 2015

Årets kreddigaste par gör årets troligen bästa låt – ”Innan vi faller”

Posted in musik with tags , , , on 29 mars, 2015 by japetus

Under de senaste veckorna har jag sett låten delas och hyllas i sociala media, gång på gång. Det hela gav ett tag intryck av en hajp. Jag blev litet misstänksam. Trots att det handlade om två artister jag verkligen gillar. Och har gillat länge.

Ja jag brukar bli litet misstänksam när det verkar som att ”alla” plötsligt hyllar och lyfter fram en och samma företeelse. I det här fallet handlar det alltså om årets duett, ”Innan vi faller”, skriven av Kents Jocke Berg och framförd av honom samman med ingen mindre än Lisa Nilsson. Ett mycket kreddigt par. Ett mycket intressant par.

Inför DNs jubileumsfest då tidningen fyllde 150 år, fick Jocke Berg och Lisa Nilsson (båda födda 1970) frågan om de ville göra ett samarbete i form av en låt som skulle framföras vid det tillfället. De två möttes och lyssnade igenom en del tänkbara Jocke Berg-låtar, och fastnade sedan för den tidigare skrivna låten ” Innan vi faller”. (Tänk att ha en sån låt på lager, som inte fick plats på senaste Kent-plattan?).

Sagt och gjort, låten framfördes första gången på DNs 150-årsfest 22 december förra året (och fick ett fantastiskt mottagande). Det var dock uppenbarligen inte självklart att låten skulle släppas som singel, men ryktet spred sig i sociala medier, som sagt, och singeln kom den 19 mars följt av att Jocke och Lisa framförde låten på Skavlan fredag 20 mars.

Så hade ”Innan vi faller” nått ut till den stora publiken. I kraft av sig själv, för den är verkligen bra, och lyfter ytterligare genom de två starka artister som framför den. Två röster vi aldrig hört tillsammans tidigare. Det är en väldigt intressant och vacker kemi.

Lisa och Jocke på DNs 150-årsfest
Lisa Nilsson och Jocke Berg på DNs 150-årsfest 22 december 2014

Det är smått fantastiskt vilken enastående duktig och angelägen låtskrivare Joakim Berg från Eskilstuna är. Han har bevisat det gång på gång de senaste 20 åren. Allt han tar i blir guld och det är honom väl unt. Och jag förstår att Lisa Nilsson gillade att få göra den här låten med honom. Låten som kan tolkas som både en kärlekssång och en politisk lägesbeskrivning  av Sverige vid årsskiftet 2014-2015.  ”Det nya Sverige är grymt och snålt och fult”.

Själv tänker jag att den här tiden påminner mig om läget i Sverige 1991-92 då lasermannen härjade, VAM växte till sig och Ny Demokrati kom in i riksdagen. Det var stökigt och kändes oroligt. Tyvärr känns det möjligen ännu oroligare och stökigare nu. Jag upplever att Jocke Berg sätter fingret på dessa känslor med denna eminenta låt. Grammis för ”Årets låt” vad det lider? Jag tror det.


Innan vi faller” med Jocke och Lisa på Skavlan, 20 mars 2015,

Lisa Nilsson säger detta om samarbetet och låten:
”Jocke är en mästare på att skriva kärnfulla texter med tydliga bilder. Det är en stor konst.  Det är inte ofta slumpen kommer med så dyrbara gåvor som denna duett. Jag är stolt över att få dela låt med Jocke Berg. Texten är angelägen oavsett om du tolkar den som relationstext eller samhällsberättelse. För mig handlar den om vår tid och oron jag känner inför de politiska strömningar som förlamar och urholkar vårt samhälle. Jag hoppas att den väcker lyssnare till att reflektera över vad som är viktigt. För mig är respekten för demokrati och solidaritet viktigare än någonsin just nu.”

Exit – Tomas Tranströmer: ”Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen…”

Posted in Litteratur, Poesi with tags , , , on 28 mars, 2015 by japetus

När jag vaknar denna lördagmorgon gör jag det med insikten att Tomas Tranströmer lämnat oss. Tomheten ekar lika tydlig som det skarpa, marsbleka, nästan bländande morgonljuset. Det känns sorgligt. Kanske en trygghet mindre för mig? Jag tror det.

För Tomas har ju på nåt sätt alltid funnits där. Jag söker de rätta orden för att uttrycka hur stor denne litteräre man var för mig. Svårt att finna de rätta orden. De fattas mig, men Tomas finner dem åter och beskriver känslan.

”Det enda jag ville säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.”

Tomas Tranströmer har varit närvarande i mitt liv sen tonåren, på många sätt. Nu senast genom Irma Schultz Kellers skiva jag bloggade om alldeles nyss. Då gjorde vi ett besök i den skogsglänta Tomas hittat åt oss.

Jag var kanske 16 år gammal första gången jag läste och träffades i hjärtat av de första raderna om fallskärmshoppet i Tomas första diktsamling ”17 dikter”. Det var också ett uppvaknande. Jag hade aldrig läst ett så vackert bildspråk tidigare. Aldrig sett så fascinerande och genialiska metaforer tidigare. Fast då kände jag ju inte ens till ordet metafor.

Tomas-Transtromer 1965
Tomas Tranströmer 1965, 33 år gammal. Det är 50 år sedan nu. Den skarpa blicken…

31 år senare kan jag konstatera att jag aldrig sett ett så vackert bildspråk, så hisnande vackra formuleringar. Att Tomas till slut fick Nobelpriset i litteratur, ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”, var nog det största kollektiva Nobelpris-”ÄNTLIGEN!” någonsin i Sverige…

Ofta har sedan också Tomas Tranströmer besökt min blogg. Referenserna finns där, träffar mig gång på gång i livets skiftande skeden. Därför var Tomas så ofta närvarande. Därför känns det nu så tomt.

”Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.”

Jag längtar också verkligen efter att få hem mina böcker från magasineringen i Uppsala. Inte minst Tomas Tranströmers diktsamlingar. De är en del av mitt hem. De är en del av mitt liv.

tomas tranströmer får nobelpriset
Tomas Tranströmer (1931-2015), vid tiden för Nobelpriset

Nu har Tomas rest hem. Blivit ett med sina ”Hemligheter på vägen”. Blivit ett med sina ”Klanger och spår”. Tacksamheten för det magiska han gav oss består.
Åren ska komma och gå. Jag kommer alltid att lyssna till hans röst…

”Läs mellan raderna. Vi skall träffas om 200 år
Då mikrofonerna i hotellets väggar
 är glömda
Och äntligen får sova, bli ortoceratiter.”

”Sånger från gläntan”: Irma Schultz berör mig än en gång

Posted in musik, Poesi with tags , , , on 23 mars, 2015 by japetus

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse”, skriver Tomas Tranströmer. Redan när jag läste det citatet i pressreleasen för Irma Schultz nya platta anade jag att detta var något jag skulle uppskatta.

Att utgå från Tranströmers magiska bildspråk låter för mig som ett mycket intressant grepp och ingång i skivprojektet ”Sånger från gläntan”. Så här skriver Irma vidare i pressreleasen:

”I gläntan kan du inte gömma dig. Där möter du dig själv, med allt vad det innebär. Det här är tio spår om saknad och längtan, om när livet inte blir som vi har tänkt oss och i kölvattnet av allt det, en spirande tillit.”

Det är vackert och klokt. Angeläget. Det var ord som genast väckte mitt intresse.

Sånger från gläntan

Nu har jag lyssnat på plattan i litet mer än en vecka och jag har sakta uppfyllts av den. Den har snurrat i CD-spelaren mest hela tiden, ibland väldigt nära på hög volym och ibland som en svag viskning sent på natten när jag suttit och skrivit. Den har funnits där hela tiden och jag har haft privilegiet att lärt känna den.

”Sånger från gläntan” har liksom uppfyllt mig och gett mig kraft litet på samma sätt som IV-droppet på Franska Sjukhuset i Hanoi för några veckor sedan. Det har känns svalt och friskt. Liknelsen är allt annat än långsökt för mig. Och timingen med min konvalescens kan inte sägas ha varit något annat än perfekt.

Stilla, suggestiv, poetisk rör dessa tio sånger vid min själ. Vaggar mig. Det är så vackert, så vackert. Kopplingen till Tranströmer-dikten om gläntan som bara kan hittas av den som gått vilse har en genialisk kraft. Som berör, som fascinerar. Som jag intuitivt lockas till. Som jag vill besöka och veta mer om.

Musikaliskt har skivan även ett Jan Johanssonskt anslag, i folkviseton. Det är milt och förtrollande. Jag riktigt ser den här gläntan i skogen framför mig. Det är suggestivt. Nästan litet trolskt. Och Irmas röst är så där vackert berörande och personlig i sitt uttryck. På nåt sätt både spröd och kraftfull på samma gång. Jag hör ju direkt när det är hon.

Irma 2015
Irma Schultz Keller (1965- )

Jag har skrivit om det tidigare här. Irma har alltid hittat och fortsätter att hitta uttryck som berör mig. Djupt. Och Irma har berört mig hela vägen. Hela vägen från Stranded-tiden med Zzzang Tumb och Reeperbahn 1983 via Docenterna 1989 (då jag oftast stod längst fram i publiken när Irma och Joppe sjöng ”Söderns Ros”), vidare över de så framgångrika poppiga soloplattorna på 90-talet till de lågmält finstämda Joni Mitchell-tolkningarna för några år sedan och hela vägen fram till idag. Uttrycken har varit olika, men musiken som Irma gjort eller medverkat i har alltid berört mig. Den har alltid känts angelägen.

Musiken har alltid känts angelägen, oberoende av om det varit musik jag festat, dansat, promenerat eller suttit tankfull till. Den har alltid slagit an strängar i mig. Olika strängar, olika tider. Men Irma har alltid funnits med på resan. En resa som nu tagit mig till denna vackra glänta.

Genom mitt engagemang i Katarina församling och Allhelgona- samt Katarinamässorna har våra vägar korsats även på senare år. Irma jobbar ju som kultursamordnare i församlingen. Vilken tillgång!


Videon till ”Håll om mig”, singel från nya plattan

Trevligt nog har också denna vackra lilla skiva uppmärksammats ganska rejält i pressen:

”Irma befinner sig någon helt annanstans idag än vad hon gjorde 1991. Närmare bestämt i en lugn glänta… låter ungefär som man föreställer sig att solstrålar som försiktigt bryter igenom lövverk skulle låta.”
(Nerikes Allehanda)

”Irma Schultz Keller har skapat ett album med andliga sånger som inte har något med vare sig samtiden eller popmusiken att göra. Hon har hittat en egen glänta.”
(Dagens industri)

”Ett knippe mestadels förtvivlade sånger i viston där hon med sin fortfarande magiskt skimrande och chosefrisa popröst, söker efter ljus och förtröstan.” (DN)

Sånger från gläntan” består av 10 finstämda spår där sångerskans mjuka stämma oftast står i centrum, på sju av låtarna omgiven av Katarina Kammarkör. Det här är stillsamt, i ett gränsland mellan folkvisa, pop och psalm. (Metro/TT)

”Musiken är sammanvävd med Katarinamässan och den Stockholmsteologi som utvecklats där som betonar människans svaghet och den aldrig sinande nåden. I den meningen är detta en intressant kyrkomusik i tiden.” (SVD)

”Sånger från Gläntan är en perfekt titel på Irmas nya album. De stillsamma och sökande sångerna porlar lika rofyllt som en skogsbäck.”(GP)

Vårdagjämning 2015 – med partiell solförmörkelse

Posted in Natur och årstider with tags , , , on 20 mars, 2015 by japetus

Nu på fredag 20 mars kl 23.57 lokal tid år 2015 har vi vårdagjämning i Sverige – vernal equinox – ljus och mörker i perfekt balans, officiellt vårens första dag då vi på norra halvklotet står på tröskeln till det ljusa halvåret. För mig en härlig tid av uppvaknande med känsla av nya möjligheter och ökad nyfikenhet.

Vi har dessutom haft en partiell solförmörkelse denna förmiddag som extra himlasfärisk krydda. Det har pratats och skrivits mycket om denna händelse.

En solförmörkelse uppstår när månen befinner sig precis mellan jorden och solen. När solförmörkelsen är total täcker månen hela solskivan och skymmer  solens strålar. Att månen kan täcka solen är en kosmisk slump: solens diameter är 400 gånger större än månens, men avståndet är också 400 gånger större. Så sett från jorden har månen och solen ungefär samma storlek. Hade månen varit mindre skulle en total solförmörkelse aldrig kunna uppstå.

Fast jag måste ju säga att jag det var något av en besvikelse denna gång. Jag minns en mer mycket starkare upplevelse av solförmörkelse för ett antal år sen, den 11 augusti 1999. Jag minns uppståndelsen och de hemmatillverkade solfiltren på Kungsgatan 28 i Scandinavia Online Passagens lokaler. Då var det en mycket påtagligare upplevelse.

Det är helt enkelt så att skillnaden mellan en partiell och en total solförmörkelse är väldigt stor. Det må vara 85% solförmörkelse, men de där sista femton procenten gör nästan hela skillnaden.

Solförmörkelse månen jorden
Vid solförmörkelsen 20 mars 2015 kommer solen, jorden och månen för ett ögonblick stå i linje så att månen döljer solen och en total solförmörkelse uppstår. Åtminstone för dig som befinner dig uppe i Nordatlanten. Här i Sverige får vi nöja oss med partiell solförmörkelse.

Dessutom var det så disigt, molnigt och grådaskigt idag att det överhuvudtaget inte syntes särskilt mycket av detta himlafenomen. Tyvärr. Det har ju varit så mycket klart och soligt väder sista veckorna. Otur att denna speciella dag skulle vara så grådaskig. Hörde något om att det dröjer ända till 2039 innan vi har solförmörkelse här i Sverige igen.

Jag fyller 71 det året och räknar med att vara på hugget för att som glad pensionär spana in även den solförmörkelsen. Och uppmärksamma även den vårdagjämningen. Just som jag alltid brukat.

Tidigare bloggar om vårdagjämningen

Vårdagjämningen 2008, en pedagogisk förklaring vad som menas med vårdagjämning och tankar kring Jean-Michel Jarres “Equinoxe”:
https://japetus.wordpress.com/2008/03/20/natt-och-dag-i-balans-igen-equinoxe-med-jean-michel-jarre/

Vårdagjämningen 2009:
https://japetus.wordpress.com/2009/03/20/vardagjamning-igen/

Vårdagjämningen 2010:
https://japetus.wordpress.com/2010/03/20/vardagjamning-idag/

Vårdagjämningen 2011:
https://japetus.wordpress.com/2011/03/21/vardagjamning-2011-dag-och-natt-i-balans-intradet-i-det-ljusa-halvaret/

Vårdagjämningen 2012:
https://japetus.wordpress.com/2012/03/20/vardagjamning-2012-ater-in-i-det-ljusa-halvaret/

Vårdagjämningen 2013:
https://japetus.wordpress.com/2013/03/20/vardagjamning-2013-ljuset-kommer-men-iskylan-bestar/

Vårdagjämningen 2014:
https://japetus.wordpress.com/2014/03/20/vardagjamning-2014-och-ett-besok-pa-chichen-itza/

Charmige Måns fick biljetten till Österrike, troligen ett bra val

Posted in musik with tags , , , on 15 mars, 2015 by japetus

I år har jag varit väldigt långt borta från melodifestivalen, i princip så långt bort det går. Jag har inte sett någon av deltävlingarna. Men jag såg delar av finalen på SvT Play och jag brukar ju traditionsenligt skriva åtminstone en Melodifestivals-blogg. Alltså…

Måns Zelmerlöv är en riktig sång- och dansman. En stilig entertainer med stark karisma och varm utstrålning. Han visade även stark programledartalang när han tidigare skötte programledarskapet för ”Allsång på Skansen” med den äran.

Det var nu tredje gången gillt för honom i Melodifestivalen, hans låt ”Heroes” var en av de absolut starkaste i startfältet och har helt säkert goda chanser att hävda sig i finalen. Låten är catchig och har dynamik och driv. Det kreativa inslaget med streckgubben stack ut och funkade bra. Spontant tyckte jag det kändes krystat, men jag ändrade mig då jag sett hela framträdandet.

Måns är mycket charmig och, som man sa förr, påtagligt käck. Äppelkäck. Jag är övertygad om att han kommer göra ett suveränt framträdande i Österrike i maj. Ja kanske kan han rent av vinna? Ända fram till helt nyligen har han dessutom haft ett personligt varumärke med en massiv helylleframtoning. Något som förändrats efter sista årets otrohetsskriverier.

Men det har inget med hans kommande framträdande i Wien göra. Det är inte fråga om nåt moraliskt lämplighetstest. Det är fråga om världens största musiktävling. Och där vet jag att du kommer göra mycket bra ifrån dig Måns!

Måns Zelmerlöv
Måns med sin lilla strutförsedda streckgubbskompis, ett kreativt inslag som stack ut. Har inte sett det förr.


Måns Zelmerlöv framför ”Heroes” på Nya Råsundastadion (även kallad Friends Arena) i Solna lördagen den 14 mars 2015

PS: Festligt att Hasse Andersson, oftast kallad ”Kvinnaböske”, kom hela vägen till finalen i år. Han har kvar sin änglahund på gitarren och är en go gubbe. Festligt nog har han alltid framstått som en gubbe för mig. När han 1982 slog igenom med just ”Änglahund” på svensktoppen var han redan en riktig ärkegubbe i mina ögon. Den skäggiga countryframtoningen och cowboyhatten kändes väldigt daterad, passerad och extrem-gubbig från mitt 14-åriga perspektiv 1982. Inte alls min grej då.

33 år senare är Hasses låt fortfarande inte riktigt min grej och jag tror inte den funkat så bra i Wien. Men jag är verkligen glad för Hasses skull att han fick denna framgång. Den här låten kommer funka jättebra på tusen andra ställen i Sverige. Fint så.

Jag tycker nu att Hasse var ett trevligt moget inslag i det annars mest spädis-unga startfältet. Att Hasse Andersson var 34 år ung då 1982 är märkligt att ta till sig nu. Nu är jag 13 år äldre än han var då. Hmmm…

Änglahund Kvinnaböske
Hasse Andersson & Kvinnaböske band med sin megahit Änglahund, 1982. En succé-LP för Hasse.

Om shoppingen i Beijing som kom av sig och souvenirerna som kom hela vägen hem

Posted in Film, Resa with tags , , , , , , on 15 mars, 2015 by japetus

Ja vad fick jag egentligen med mig hem – förutom det viktigaste i form av minnen, vackra foton och nya upplevelser och erfarenheter? Jag är ju ingen shopping-kille precis och…

Min plan var ju hela tiden att handla i Beijing, Kina. Den stora shoppingen skulle hela tiden ske i Beijing. Där skulle jag köpa allt från kläder och skor till glasögon, slipade solglasögon och alla de vanliga kinesiska souvenirer jag kunde tänkas bära med mig. Ett år av sparsamhet och återhållsamhet skulle efter besök vid Kinesiska Muren, Himmelska Fridens Torg och Den Förbjudna Staden explodera i en shopping-upplevelse av en med mina mått mätt sällan skådad omfattning.

Alltså kämpade jag mot ”baggage allowance” med min packning från Australien på södra halvklotet, upp till Bali, Indonesien just söder om ekvatorn, via Kuala Lumpur, Malaysia till Saigon, Vietnam samt ytterligare två flighter till Da Nang och Hanoi. Det var fem flighter med Malaysian Airways (30 kg allowance) och Vietnamese Airways (bara 20 kg allowance) där jag pressat bagaget till att väga endast 17,5 kg väska plus sju kg handbagage. Det skulle ge mig nästan sex kilos utrymme att fylla på väskan med i Beijing inför den sista och avgörande 23 kg allowance flighten hem med British Airways. Kanske kunde jag rensa och pressa fram ytterligare ett kg?

Australia Indonesia Southeast Asia

Men som läsare av denna blogg redan vet blev det aldrig någon flight från Hanoi till Beijing. Mässlingen och maginfluensan kom emellan. Det blev ingen shopping i Beijing. Åtminstone inte denna gång.

Men vad bidde det då till slut? Jo det bidde en endaste liten mycket väl vald australisk surfar t-shirt från Manly Beach – och så shiraz-vinerna förstås, vars fortsatta öde i skrivande stund är högst oklar courtesy of Tullverket. På Bali bidde det några fina Buddha-ansikten, en Buddha-ljusstake samt ett par av de så typiska balinesiska skyddsandarna; de som ser tämligen elakt bitska ut men är genomsnälla och skrämmer bort allt ont.  I Vietnam bidde det förutom en nyckelring och ett par kylskåpsmagneter (varav en med den ständigt närvarande Ho Chi Minh) även den typiska lilla rishattsförsedda gubben.

Höjdpunkten av souvenir-jakten i Vietnam blev något som inte har ett dugg med Vietnam att göra. Det var en serie av obeskrivligt coola glasunderlägg med motiv från kända filmer som jag omedelbart trillade dit på. Det var stiliserade, enkla motiv från filmer som Pulp Fiction, Star Wars, Lord of the Rings, Taxi Driver, Blade Runner, Star Trek, Terminator, Rocky, Clockwork Orange, Harry Potter, The Godfather och Scarface för att bara nämna några. Dessa motiv fanns dessutom som planscher, vykort och t-shirts. Företaget Artbook som skapat dessa mementos har lyckats pricka in en fullträff med sin väl valda formgivning av dessa klassiker.

Souvenirer från den stora resan
Det bidde bara dessa exklusiva souvenirer från Den Stora Resan, men de är väl valda utifrån mina preferenser (klicka för större bild)

Ett besök på Artbooks webbplats kan varmt rekommenderas för den filmintresserade bloggläsare som liksom jag lever med dessa nördiga böjelser! Gissningsvis kommer jag att beställa något från dem. De hade helt enkelt alltför mycket smakfulla, coola och snygga väsentligheter. Jag som står i begrepp att inresa ett nytt hem. Och min shopping i Beijing frös ju inne…

Min vin-thriller: ska Tullverket hälla ut mina goda australiska shirazer?

Posted in Resa with tags , , , , , on 13 mars, 2015 by japetus

Inte visste jag i januari att mitt australiska vininköp skulle komma att utvecklas till en sådan dramatisk thriller…

Under min resa genom Australien i januari tidigare i år passerade jag det vackra vindistriktet Hunter Valley nån timmes bilfärd norr om Sydney i New South Wales. Här besöktes ett antal vingårdar och utmärkta viner provades, de flesta röda Shirazer men även litet Cabernet Sauvignon och vita Semillon.

Det är alltså ett vindistrikt, men jag blev litet förvånad när jag såg vilka artister som uppträdde i Hunter Valley; Sting, Paul Simon, Roxette och Billy Idol var några av de namn jag såg på affischerna längs med vägen. Det dricks inte bara mycket gott vin i detta distrikt. De har världsstjärnor på besök med jämna mellanrum. Det är väl så att här finns den köpstarka medelålders publik som inte bara gillar dessa artister, utan även har råd att efterfråga dem. Festligt!

Hunter Valley
Vi bilade runt en strålande januaridag mellan dessa härliga vingårdar och provade deras olika viner. Det var många vackra och genuina miljöer jag fick en inblick i. Många trevliga sommelierer och provningsledare jag fick prata med. Och vilket vackert grönt, grönskande frodigt landskap vi färdades genom. En liten bit av paradiset down under.

Jag minns och tänker då speciellt på vingårdarna (vineyards) Audrey Wilkinson, Pepper TreeAdina och Keith Tulloch där jag även efter provning köpte ett antal ganska exklusiva buteljer rödvin, sex stycken närmare bestämt. Jag hade gärna köpt mycket mer vin, men jag kunde ju inte bära med mig alltför många flaskor på den fortsatta resan.

Audrey Wilkinson Vineyards jan 2015
Denna vackra utsikt är vad som mötte min blick när jag såg ut över Audrey Wilkinson Vineyards, Hunter Valley

Som bekant har jag inget körkort och kunde därför inte heller förväntas köra vår bil. Alltså fick jag verkligen smaka på vinerna och svälja. Jag slapp spotta ut… Tacksamhet! För det var en mycket trevlig och välsmakande upplevelse kan jag lova! Mina vänner är medlemmar i Keith Tulloch Vineyard vilket innebar att vi fick sitta i ett särskilt trevligt provningsrum och avnjuta dessa makalösa Shiraz-viner med vägledning av ingen mindre än fru Tulloch, en mycket erfaren sommelier.

Tankarna gick förstås till Grappe i Stockholm där jag själv avnjutit många goda buteljer vin genom åren. Många, många. Ingen överdrift.

Men nu kunde jag i själva verket inte ens bära med mig sex flaskor på den fortsatta resan så jag förpackade dem nogsamt och i god tro samt sände dem sedan med ytpost till Sverige i slutet av januari.

Vinprovning Keith Tullochs vineyard
Herrn själv i färd med att prova röda Shiraz-viner på Keith Tulloch Vineyards, januari 2015, Hunter Valley

Nåväl, de härliga viner jag inköpte är nu alltså på väg med ytpost till Sverige. Ytpost innebär transport medelst fartyg över de sju haven och det jag visste var att det skulle ta 60-90 dagar för vinet att nå fram till Sverige. Dvs det kommer att ske i slutet av mars eller slutet av april.

kester-3
Keith Tulloch, The Kester, Shiraz; ett makalöst gott vin jag verkligen hoppas kunna rädda hela, det blir en thriller! (klicka för större bild)

Väl åter i Sverige i början av mars får jag först goda nyheter från Skatteverket. Jag tar omedelbart kontakt med dem för att göra rätt för mig. Jag betalar mina TV-licens också. Jag är helylle! Det skulle nu bara vara att betala en punktskatt för vinerna så skulle de vara mina. Trodde jag…

Men snart hänvisas jag vidare till Tullverket och då kom de chockartat dåliga nyheterna. Tonläget förändrades nu dramatiskt. Jag har som privatperson ingen som helst rätt att importera vin. För detta ses som import av vin från ett land utanför EU. Det är inte tillåtet, eventuellt även kriminellt.
Mina vinflaskor kommer därför att destrueras av tullen, alltså helt sonika förstöras och hällas i vasken, så snart som de anländer till aktuell importhamn. Det var hårda bud må jag säga. Jag gillade inte tonläget hos den person jag talade med Tullverket. Här ansträngde jag mig för att göra rätt för mig och bollades mellan olika myndigheter. Nu bemöttes jag med tal om kriminella handlingar. Suck!

Hade jag kunnat bära med mig buteljerna på resan och själv tagit in dem personligen i Sverige hade det inte varit några problem. Men så mycket kunde jag inte bära med mig.

keith-tulloch-wine-12
Keith Tulloch Wine – en mycket gemytlig plats med förstklassiga viner. Hoppas de ska nå fram till mig i Sverige!

Jag försöker nu av Australia Post få besked om vilken importhamn som vinet är på väg till. Det kunde finnas en liten möjlighet att ringa de lokala tullklarerarna innan flaskorna når fram och möjligen beveka deras nitiska hjärtan. Detta har skett i god tro och är inte fråga om nån smuggling. Lådan är klart och tydligt uppmärkt med att den innehåller vin.

Detta må förvisso vara ett rent i-landsproblem, men inte desto mindre är det väldigt trist att behöva förlora så goda viner. De har nu även ett betydligt affektionsvärde och jag har lagt väldigt mycket tid på att transportera, förpacka och få hem dessa viner.

Jag ber att få återkomma till hur denna thriller utvecklas…