Exit – Robert Karl Oskar Broberg, känns som om min barndom tas ifrån mig

”Allt är en dröm, som en poet ställer jag dikt mot verklighet
och varm, är du i fantasin. Här i min skrivmaskin…”

Jag kom att lyssna mycket på honom genom åren och det började tidigt, mycket tidigt med ”The Pling & Plong Show” nån gång 1971. Det var då mellan tre och fyra års ålder som jag upptäckte Robban Broberg, som han kallade sig då, och gick på många fina ”Huppegupptäcktsfärder” i den småländska trollskogen med pappa. För pappa brukade titta på Pling Plong Showen med mig. Han gillade nämligen också Robban Broberg och hade förstås upptäckt honom redan tidigare på 60-talet då Robbans karriär började.

plingplong1920
Robban Broberg i ”The Pling & Plong Show”, 197o

Möllenöh! Pling plong sången var en tidig favorit liksom alla låtarna med tjejnamnen. Särskilt då ”Ingela” eftersom en av mammas bästa väninnor vid denna tid hette så och hon var en ofta sedd gäst hemma hos oss i Grästorp utanför Jönköping när det begav sig 1971-1974.  Robbans låtar var ofta närvarande när jag var barn.

robert_broberg_the_pling_plong_show
Jag var också väldigt förtjust i Roboten som alltid figurerade i Pling Plong showen

Och precis som Magnus, Brasse och Eva var han därför en självklar del av min barndom. En del av mitt 70-tal. Men nu är alltså även Robert Broberg borta, vilket kommer som en mycket, mycket sorglig överraskning idag den 21 juli 2015. Det känns som att min barndom nu slutgiltigt håller på att tas ifrån mig. Bit för bit. Det var en stor bit som försvann idag. Jag har sorg idag. Vísst detta är ofrånkomligt och jag borde förstås istället känna tacksamhet för all den glädje som denne man spridit i mitt liv, men just nu känns det hela bara mycket, mycket vemodigt.

För Robert Broberg har ju alltid funnits där, för det kom en fortsättning med honom sen på 80- och 90-talen.  Robert bodde en period i slutet av 70-talet i New York för att, som han sa, hitta sig själv.  När han kom hem igen, med en nyfunnen identitet, ville han börja på ny kula och kallade sig därför i början på 80-talet för Zero. Hans 40-årskris var legendarisk.

Zero
Zero alias Robert Brobergs ”Kvinna eller man” från 1980 är mest känd för låten ”Vatten”.

Men ur den krisen kom tre litet mer experimentella och mycket kreativa plattor som jag upptäckte senare i tonåren. Jag tänker på ”Man eller kvinna” (1980), ”Upp igen” (1983) och ”Raket” (1984) och låtarna från dessa blev inte sällan mer fundersamma och minimalistiskt sorgsna. Kanske litet mognare. På det sättet kan man säga att han följde mig genom tonåren och in i vuxenlivet.

För de flesta lyssnare framstår han kanske mest som den frustande, ordvitsande, färgglada storshowaren som fyllde Globen gång på gång. Den glättiga gamängen. Men oj så mycket mer det finns att säga om Robert Brobergs rika produktion. Han hade många fundersamt mollstämda strängar på sin lyra, inte minst på engelska, vilket utförligt och mycket välnyanserat beskrivs i denna artikel i Tidningen Kulturen.

Raket
Robert Brobergs färgglada 80-tal tar fart på allvar med Raket-plattan från 1984, det var då den numera klassiska blå gitarren och gula bandspelaren dök upp, mm. (Jag har för övrigt funderat en del på om det var Robert Broberg eller David Byrne i Talking Heads som var först med den där minimalistiska bandspelar-grejen, men eftersom jag sett att Broberg gör det redan på Måndagsbörsen hösten 1983 så får jag kora honom som vinnare! ”Stop making sense” är ju som bekant inspelad 1984)

Här kommer mycket uttrycksfulla och vackra låtar som den ovan citerade ”Här i min skrivmaskin”, ”1983-års ängel” (med de obetalbara raderna ”Jag var så låg en dag att jag borde ha en notering i Guinness rekordbok…”), ”Låt mig värma din frusna själ”, ”Barhopping” och ”Jag har aldrig varit lyckligare än nu”. Den sistnämnda med för mig oförglömliga raderna:
”Häromdagen, på en löpsedel, läste jag att Kungen sagt: Jag har aldrig varit lyckligare än nu!
Åh så mänskligt tänkte jag, att också dom kan få må bra. Och du Kungen, jag mår precis som du!”

Så det speciella med Robert Broberg var att hans musik följt och följer mig genom livet. Han var ju en minst sagt kreativ person och visst var det uppenbart att hans skapande var smått maniskt och fullkomligt sprudlande genialiskt. Det var upp och ned för honom. Ganska kraftiga svängar. Och det var något som gjorde att jag kände stark sympati för och med honom. Hela vägen.

Tack Robert för all inspiration genom åren och då särskilt för de mer mollstämt eftertänksamma melodierna! (De som inte alla andra minns och som denna blogg vill vara ett forum för att lyfta fram.)

Robert Broberg
Robert Karl Oskar Broberg (1940-2015)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: