Strömstedt först ut i ”Så mycket bättre”

Den vänlige, verbale och korrekte Niklas Strömstedt var först ut i årets upplaga av ”Så mycket bättre”. TV4 brukar ju öppna med nån av de objektivt största namnen i årets upplaga så jag gissade det skulle bli Niklas, Sven-Bertil eller Lisa Nilsson.

Det blev en bra början för programmet. Och troligen var det precis som Niklas tänkt sig att utklädningsövningen skulle bli en bra isbrytare för årets gäng. För så tycktes det bli. Alla i gruppen hade verkligen satsat och gjort så gott de kunde i detta moment. Niklas själv var en strålande transvestit som Lisa Nilsson och en särskild respekt går till gängets nestor och farfar, Sven-Bertil, som övertygade i rollen som den yngsta – Miriam Bryant.

Det märktes att han snabbt snappat upp litet rappa göteborgska miriamska kommentarer som han levererade bakom sminket. Sven-Bertil är ju utbildad på Dramatens scenskola, så han är ju i allra högsta grad en skådis.

Niklas S Så mycket bättre
Bo Anders Niklas Strömstedt (1958- )

Det var väldigt roligt att se Ison som Sven-Bertil. En mycket lyckad crossover av Niklas där att låta utmaningen gå över åldersgränser, klassklyftor och genrer på det viset. Kul att Ison fick känna på en så totalt annorlunda personlighet, att spela den 80-årige svenske vis- och skådespelarlegendaren med finkultur ut i fingerspetsarna och adelspåbrå. Uppenbarligen tyckte han det var ganska ”skönt”. Det var också fint att se Ison hjälpa den nu nästan blinde Sven-Bertil i promenaderna till måltiderna. Det värmde.

Men för att säga något om dagens huvudperson. Jag hade ju sett föreställningen ”Strömstedt & Freud” så jag kände ju till hur stökigt Niklas S haft det i barndomen. Journalistpappan Bo gjorde stor karriär och var en väldigt frånvarande pappa. Med olustiga konsekvenser för barnen Strömstedt.

Det var mycket sorgligt och illa berörande att se bilderna med den unge Niklas på drift uppe på taken i Hagsätra centrum ackompanjerad av brajj, alkohol och sniffande av bensin direkt ur moppetanken. Det sistnämnda känns på något sätt som det allra värsta och mest osunt tragiska. Något jag minns det snackades om att en och annan klasskompis gjorde i tidiga tonåren för 35 år sen. Hemskt.

Men det här är länge sen, 50 år sen nu, och Niklas har jobbat med sig själv, gått länge i terapi och kan nu bjuda på detta på ett mycket moget och hedrande sätt. Han berättade nog så öppenhjärtligt om sina faser i uppväxten och de mentalt styrda strategier han försökte köra efter. Men vilka han nu reviderat och fått en sundare ordning på. Starkt. Stor respekt för det!

Det var kul att höra litet om Strömstedts tid som pianist i Lundells band 1980-1985. Litet för litet dock. Det tyckte både jag och Lisa Nilsson. Här hade vi velat höra mer. Särskilt från ”Vassa eggen turnén” hösten 85, rumlandet och den klassiska spelningen på Scandinavium på nyårsafton. Lundell var i värsta sitt värsta skilsmässokaos. Men Niklas är en respektfull person, så han lämnade naturligtvis inte ut något om det. Förstås.

Och så det där med tönten och Lasse Anrells gamla artikel från samma tid ca 1980. Men jag måste ju säga att jag kan ha viss förståelse för Anrells uppfattning om Strömstedts första singel och hans framtoning vid denna tid. Något Niklas själv har distans till. Han gillar uppenbarligen verkligen inte den där första låten.

Mer bisarrt var det däremot att höra att killarna i Triad hade nobbat samtliga de tre låtar som Niklas ville bidra med i bandet. Samtliga dessa tre låtar skulle Niklas själv ge ut senare och få några av sina största framgångar med. Jag tänker då särskilt på ”Om” och ”Sista morgonen”. Med facit på hand var det kanske bäst ändå för Niklas att dessa låtar i slutänden blev hans egna framgångar. Men det är intressant att se hur svårt det kan vara för uppenbart musikaliskt begåvade människor att bedöma vad som faktiskt är en riktigt bra låt och blivande succé.

Så mycket bättre
Så mycket bättre 2015 – hela gänget på plats framför Pensionat Grå Gåsen i Burgsvik

Ska ge en kommentar till hur jag uppfattade de låtar som artisterna valde ur Niklas Strömstedts låtskatt. För jag måste säga att jag, när jag tänker tillbaka, har uppskattat många av hans alster. Ofta har jag tänkt på hur bra allmänmänskliga texter han skriver. Låtarna har ofta varit väldigt melodiösa och lätta för mig att komma ihåg. Ett bevis så gott som något på att Niklas Strömstedt är en väldigt duktig låtskrivare.

Jag inser också att många av Strömstedts låtar har berört mig och kommit att figurera i mina egna relationer. Den om den numera så berömda fågeln var inblandad i den första efter den vackra sommaren 1988. Och den som Sven-Bertil valde att sjunga får mig att minnas den andra och hur det var att resa fram och tillbaka mellan Stockholm och Leningrad för kärleks skull för all dessa år sedan.  Men nog om det nu.


Sven-Bertil Taube: Förlorad igen

Jag kan förstå att han valde den här. Den låter väldigt mycket ”visa” och har nåt franskt och Lars Forsselskt över sig. Ödesmättat och storslaget. Det här är framförallt en väldigt vacker låt som jag också har en ganska stark personlig relation till. Inte så långt från originalet kanske, men jag tycker att han gör den bra och sjunger den nog så berättande fint, särskilt med tanke på att han faktiskt är 80 år gammal. Sven-Bertil har kvar tillräckligt mycket av sin röst för att kunna göra låten rättvisa. Jag gillade också det han sa när han motiverade sitt val. Hur detta var känslan av att vara väldigt ung och förälskad. Det var starkt att höra den gamle mannen tala om det. Som en gång var.


Ison & Fille: Tänd ett ljus

Rapparnas versioner är ju oftast dem som blir mest annorlunda. Så blev det även här. Den här låten gillade jag inte alls när den kom julen 1987. Jag var ju väldigt ball då och tyckte det här var töntigt, plågsamt smörigt och inställsamt. Det var inte min musik då. Men nu är det klart att jag förstått hur oerhört stor den här låten är. Miriam Bryants ärliga och spontana reaktion var obetalbar. Och det hedrar Niklas Strömstedt att han var så noggrann med att påpeka att det var han OCH Lasse Lindbom som skrev den. Det var en annorlunda ingång i låten att höra Ison tala om sin upplevelse av den som barn och hur han hade det då. Det var starkt. Sen gillar jag personligen inte det här hiphop-arret av låten, men jag tycker ändå de gjorde det bra och med inlevelse.


Jenny Berggren: Om (Come)

En litet speciell och till engelska översatt version med både irländska- och countryinfluenser. Ok, det här är ju en helt fantastiskt stark låt med en mycket poetisk text på svenska. Här finns några av de finaste rader Strömstedt skrivit. Jag får gåshud varje gång jag hör honom sjunga de enkla men ack så existentiellt starka rader som får mig att minnas hur det känns att verkligen älska en annan människa. Jodå, jag har också upplevt det…

”Vi är kvar

Vi är tiden som går
Du och jag…”

Att ”vi” i mitt fall inte längre är kvar förtar inte storheten i upplevelsen. Upplevelsen av den svenska texten. Jag tycker därför tyvärr inte att det tillförde något positivt att göra den på engelska. Jenny B är ingen stor sångerska, men jag tycker ändå hon var väldigt uttrycksfull och hon lyckades därför beröra mig ändå. Det här är en av de låtar som fått sämst betyg av proffstyckarna i media och det känns bara så förväntat eftersom Jenny en gång var med i Ace of Base och därmed i princip har minst kredd av alla artisterna i denna upplaga av programmet. Återkommer till detta när det handlar om Kleerup nedan.


Miriam Bryant: Sista morgonen (one last time)

Och så kommer den, låten som faktiskt är så vacker och för mig kändes så plågsamt profetisk hösten 1988 när vi satt i en liten lägenhet på tredje våningen vid Odenplan och drack te. Låten som kom att bli så sönderspelad i mina öron. Därför funkade det bättre för mig att höra den med ny engelsk text. Miriam har en personlig och spännande röst. Den funkar liksom både i de coolare partierna då hon sjunger mörkare och när hon tar i, sjunger i de ljusare registren och man hör vilken pipa hon har. Några rader behöll hon på svenska (charmig göteborgska) och valde även helt följdriktigt konsekvent att flytta bilturen från Lidingö till Hisingen. Det här tyckte jag var en riktigt bra coverversion. Kan tänka mig att den blir en hit!

Andreas Kleerup: Imorgon är en annan dag
Ett oväntat val tyckte jag också, att välja den här melodifestivalsdängan. Ingen favorit för mig. Men det blir intressant när Kleerup gör om den, gör den till sin. Och får den att handla om något problematiskt som ligger närmare honom och hans utmaningar i livet. Det var ett lätt igenkännligt Kleerupskt arrangemang. Han har också fått bra recensioner för detta och det är här det känns litet förutsägbart. Kleerup är en artist med mycket kredd. Han är uppskriven. När han egentligen inte kan sjunga är det ett ”skört och finstämt” arrangemang. För det är ju så, Kleerup är ingen god sångare. Men det Jenny B aldrig skulle komma undan med svävar Kleerup fram med i sin kreddiga medvind. Nu tycker jag också att det här var stämningsfullt, vemodigt och starkt. Kleerup är bra på vemod och mollstämda arrangemang. Det gillar jag starkt hos honom. Jag gillar däremot inte det förutsägbara i kritiken. Det är en orättvis touch på det som jag reagerar på.

Lisa Nilsson: Vart du än går
Och här kommer en version som verkligen gick hem framförd av en mycket respekterad artist jag också gillar starkt. Det är en väldigt vacker låt och trots att jag inte har egna barn är jag tillräckligt empatisk för att åtminstone kunna ana de känslor som fick Niklas att skriva denna här melodin. Starka känslor som också fick Lisa att välja den och göra den på det suveränt proffsiga sätt man kunde ana att hon skulle göra. Och vilken röst hon har! Jag visste ju det. Det här gissar jag kommer bli en hit!

~  ~  ~

Rundar av mina tankar kring Niklas Strömstedts dag i programmet med några rader ur den i mitt tycke oerhört fina ”Gå på jorden från” skilsmässoplattan ”Långt liv i lycka”, 1997. Ja Niklas anser ju inte att det är en skilsmässoplatta, men vi i publiken gjorde det. Här återfinns de starka raderna som andas så mycket självinsikt.

”Jag vet att jag gjort
Många fel
Och visst har jag använt min kropp och min själ
Men reporna och ärren får vi ta
Jag kommer aldrig kunna fly från min historia…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: