”Ensam inte stark ” – Petra Marklund åter på svenska

”En huvudroll i en bur…”,  när Petra Marklund i sommarens sista ”Allsång på Skansen” berättade att hon tänkte hoppa av det lika prestigefyllda som utsatta och uppbindande programledaruppdraget kändes det säkert ganska skönt.

Hon har i intervjuer berättat om hur pressande det uppdraget emellanåt känts, men nu lämnade hon Sollidenscenens programledarskap för gott och plötsligt stod dörren mot kommande friare somrar öppen. Nu kunde hon återgå till sin egen musikkarriär och med sig har hon alla de erfarenheter hon gjort efter två somrar som programledare i direktsändning med hela svenska folkets ögon på sig.

Och sin musikkarriärs fortsättning manifesterade hon nu tydligt när hon fredagen den 13 november när släppte nya plattan ”Ensam inte stark”.

Petra M ensam_inte_stark

Första intrycket är popklassiska svenska referenser av det starkare slaget. Här svävar ett eko av Eva Dahlgren och då tänker jag inte på en uppenbar titelreferens som ”Vem vänder vindarna” utan på arret i öppnings/titelspåret ”Ensam inte stark” som får mig att minnas Eva Dahlgrens klassiker ”Guldgrävarsång” (som är precis jämngammal med Petra från hösten ’84) men också storslagna och ödesmättade ”Hjärtats ödsliga slag”, duetten med Uno Svenningsson från ’87. Det är inga dåliga referenser.

Men än starkare är ekot av Kents Jocke Berg, vilket är högst naturligt då han varit med och skrivit låtarna. Här finns förutom de typiskt kentskt catchiga melodifigurerna de omisskännliga referenserna till 90-talet, om Stockholm som vaknar och 365 nätter utan sömn. Petras vackra röst har alltid haft lätt för att uttrycka det sorgsna och hon har haft ett vemod och mollstämda melodier med sig redan från September-tiden.

Och Jocke B garanterar ju att det blir än mer av den varan. Och fler riktigt bra texter, genomgående starka. Här finns en vemodigt röd tråd om sorg, besvikelser, ensamhet och brusten kärlek som går genom hela nya plattan som musikaliskt är en mix av listpop, 80-talssynt och r‘n’b. ”Ledsen disco”, ja det kan man också säga. ”Popelektroschlager”, ja kanske det också.

Det är helt enkelt en mycket melankoliskt vacker platta och det är kvaliteter jag alltid uppskattat i musik. Hela vägen tillbaka till tidiga tonår i ett tidigt 80-tal. Och det för mina tankar vidare till en litet fascinerande anakronism som plattan bjuder på. Petra har tillsammans med Linnea Henriksson (född 1986) skrivit låten ”Kidz”, där de minns just tidiga tonår, högstadieår, som de förflyttat till ’84 och ’86. Hmmm… Litet konstnärlig frihet, men det är en bra låt med nästan litet U2-gitarrkänsla i introt. Och det känns ju smickrande för en som faktiskt på riktigt var tonåring på 80-talet, att fler önskar att de varit det. Bara hör av er alla ni som undrar. Jag kan berätta precis om hur det var!

Recensenterna droppar litet olika referenser men jag kan bidra med en som alla andra missat. Visst är det 80-talssynth och i det här fallet låten ”Slowmotion” som har många likheter med riktigt fina gamla glömda syntpoppärlor som Alphavilles ”Fallen Angel” men framförallt ”Lies” som helt enkelt försvann bakom monsterhittarna på Forever Young-plattan ’84.

Det pratas i en och annan recension om att något saknas. Det enda som möjligen saknas är en hit lika stor som ”Händerna mot himlen” på förra plattan. I övrigt är denna nya platta bättre än den förra och Petra sjunger fortfarande mycket bättre och mer uttrycksfullt än Veronica Maggio, så det recensentförsöket till förminskande jämförelse faller platt.

Och låt oss nu genast avfärda det här tramset om att Petra på något sätt skulle var tvungen att ”tvätta bort” sin gamla September-identitet. Hon sjöng egentligen precis lika bra då, men i en mindre kreddig genre och den sortens trendängslighet ger jag inte mycket för. Det finns bättre och sämre artister i alla genrer och till syvende och sidst är det ju en ren smaksak. Det pretentiösa värderandet av skilda genrer och smaker vill jag inte ägna mig åt. Petra var en suverän och uttrycksfull sångerska redan på September-tiden. Punkt slut.

Petra Marklund
Petra Marklund (1984- )

Apropå September var det litet kul att notera blinkningen till debutsingeln ”La la la (never give it up)” när Petra på denna nya platta sjunger ”Jag vill ha la la love”. Jag tror också att det var rätt beslut att släppa singeln ”Det som händer i Göteborg (stannar i Göteborg)” som kom innan sommaren för de låtar som nu finns på plattan är alla bättre än den. Andra singeln ”Som man bäddar” är en betydligt bättre låt och funkar helt säkert bättre.

Så, ja… Jag kan förstå Petras beslut att lämna den prestigefyllda ”buren” på Sollidenscenen och istället satsa på sin egen musikkarriär. Med den här nya plattan har hon tagit ett steg vidare i rätt riktning och jag ser mycket fram mot att se henne live igen nu i början på nästa år. Det blir första gången sen 2010.

Petra M bardot
Petra ”Brigitte Bardot” Marklund årgång 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: