”The Force awakens” – en repig och dammig Star Wars, en bättre Star Wars

Det var en efterlängtad premiär den 16 december. Och sen såg jag filmen igen just innan jul. Sen kom julhelgen. En loj jul- och en nyårshelg kom och gick. Liksom många tankar. Det har tagit tid, mycket tid. Denna svinkalla söndag blir det äntligen något skrivet. Om Star Wars förstås.

Det var verkligen kul att se en sådan här film på premiären. Gensvaret från publiken var starkt för på Rigoletto den här kvällen satt förstås en väldig massa hardcore fans och nördar. Varje referens till de gamla filmerna möttes av applåder. Varje gång någon av den kända gamla karaktärerna dök upp utbröt jubel.

Och det stod snart klart att den nya filmen var ett par snäpp bättre än de senaste. Precis som jag hört innan kan jag nu bekräfta – för er som läser detta och till äventyrs inte sett filmen och noterat detta själv – att Star Wars VII ”The Force awakens” utan tvekan är en återgång till känslan från de tre första filmerna.

Det handlar om att man inte jobbat fullt så mycket med datoranimationer, utan istället jobbat med modeller och riktiga skådespelare. Det ger en repigare, skitigare och dammigare känsla. En mer äkta känsla. De ursprungliga karaktärernas medverkan ger också en annan känsla till filmen. En starkare och mer genuin känsla för här handlar det ju om mycket välkända nu legendariska filmkaraktärer.

Men de två nya unga huvudpersonerna var utmärkta val och kändes både trovärdiga och intressanta. Rey, en skrotsamlande tjej från öknen och Finn, en deserterande stormtrooper som trots hjärntvätten inser hur fel det han gör är, får nog och hoppar av. Deras möte och tilltagande vänskap var väl fångat och skildrat.

Filmen fortsätter också att bygga sin egen version av det grekiska dramat då familjemedlemmar vänds mot varandra med överraskande men hyfsat trovärdiga bakgrundsförklaringar. Intressant.

Force awakens

Jag ska inte lämna några avgörande spoilers här utöver den minimala att Han Solos och Prinsessan Leias återförening var något som berörde mig starkt. Dessa två ursprungliga karaktärer som nu är med igen, helt naturligt åldrade. 35 år längre in i sina fiktiva liv, men helt övertygande. Starkt.

Han Solo Leia Organa
General Organa a k a Prinsessan Leia (Carrie Fisher) och rymdcowboyen Han Solo (Harrison Ford)

En annan av de nya karaktärerna som var välspelade i sina kluvenhet var Adam Drivers svartmaskerade Kylo Ren, Darth Vaders arvtagare. Jag fick nån sorts märklig Marilyn Manson-vibb av honom. Obehaglig, stark och skör på samma gång. Eventuellt inte tillräckligt ondskefull enligt Vatikanen. Men då måste jag säga att de har en väldigt endimensionell och daterad bild av ondska.

Kylo Ren
Adam Driver som Kylo Ren

Jag gillade också att det var mer fokus på äventyret och mindre på politiken i denna film. Kanske kom också humorn bättre fram i filmen. Det är också en mörk film. En mycket gripande film. J.J. Abrams som regisserat filmen har gjort ett bra jobb, får klart godkänt då han lyckats hålla Star Wars-fanan så högt att även vi gamla fans är helt med på noterna. Jag kände mig påtagligt berörd både en och två gånger, ett gott betyg.

Och apropå att vara med på noterna, det enda jag verkligen saknade var väl en av de mest klassiska filmmusikaliska teman jag känner – Imperial March eller Darth Vaders theme. Och han är ju död som vi alla vet så det var ingen spoiler. Se den här filmen om du är det minsta intresserad av SF-genren.

 

Annonser

4 svar to “”The Force awakens” – en repig och dammig Star Wars, en bättre Star Wars”

  1. Jag gillade verkligen den här! Jag är Team Inte-tycka-om-episod-1-2-3 och med tanke på att JJ Abrams var inne och totalsabbade tidslinjen för Star Trek så var jag en hel del orolig. Men – det märks att han är ett fan av de ursprungliga filmerna. Mycket kärlek till originalet här och en fin överlämning till den nya generationen. Och SOM jag tycker om Rey! Underbart med en kvinnlig stark roll som få ha praktiska kläder på sig. Saker jag tänker på i biofåtöljen. 😀

    • Ja vad roligt att den nya filmen kunde ge dig den känslan. Håller med om att det är en fin överlämning och att det är befriande med en kvinnlig hjältinna som känns så praktiskt realistisk och inte objektifieras alls. Jag blev starkt berörd av filmen. Det här är ju något som funnits i mitt liv så länge och som verkligen slog ned som en bomb när det kom. I positiv bemärkelse!

  2. Jag hade trissat upp skyhöga förväntningar på flmen, och försökte så gott det gick att inte läsa eller se något om filmen i förväg. Ja, jo, lite såg jag på några av utvecklingsfilmerna som lades ut för länge sen, bl.a. med modeller av skepp och BB-8, men de avslöjade inget om storyn och hjälpte snarare till att höja förväntningarna.

    Och jag kan inget annat säga att de infriades till fullo. Det har nog aldrig hänt förut, tror jag. De har verkligen fångat den ursprungliga Star Wars-känslan! Ja, visst kan man vara krass och säga att det nästan var en remake på första filmen, men jag har inget problem med det. Just det faktum att de knyter ihop historien med de gamla karaktärerna gör att jag inte ser det som ett problem alls.

    Nu blir det en lång väntan till episod 8…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: