Arkiv för juni, 2016

Exit Freddie Wadling – the freak has left the building

Posted in musik on 3 juni, 2016 by japetus

Och så händer det än en gång detta år… Jag har sagt stopp redan tidigare och säger det nu igen. Jag kräver nu respekt för detta krav. Inga fler dödsfall bland mina idoler i år!

De är bara så alldeles väldigt olustigt hur det ena dödsbudet efter det andra ramlar över oss musikälskare denna vår som nu blivit varm försommar. Jag har nyligen nåtts av beskedet att ännu en av mina gamla rockhjältar har rest hem. Nu handlar det om Freddie Wadling, den gamle punkaren och indiehjälten med en slitna kroppen och den stora rösten.

Jag är väl kanske inte så överraskad ändå eftersom det i åtminstone 30 års tid hetat att Freddie var dödssjuk. Det här var ju decennier innan Olle Ljungströms hälsa började vackla. Det finns uppenbara likheter mellan Wadlings och Ljungströms livsöden.

freddie-wadling
Berndt Arvid Freddie Wadling (1951-2016) – här i något yngre och friskare upplaga

Det är märkligt med Freddie. Redan på första Hultsfredsfestivalen i augusti 1986 när jag skulle se Blue for Two live fick jag höra att ”sångare var dödssjuk i cancer och bara skulle leva några månader till”. Och han såg verkligen inte frisk ut på scen. Det var mitt första intryck av Freddie.

Men… Åren gick och Freddie vägrade att dö. Han blev mer och mer sliten, svällde upp, förlorade tänder och till slut även de sista hårtestarna. 2010 skrev Robert Lagerström Freddies biografi med den lämpliga titeln ”Freak” som beskrivs så här:

”Artisten Freddie Wadling lever i ögonblicket och befinner sig i ett ständigt myllrande kaos. Journalisten Robert Lagerström vistades under flera års tid i denna säregna värld. Detta är hans nakna porträtt av vår störste rocksångare och samtidigt en sprakande odyssé över den mest explosiva eran i svenskt musikliv.
Freak – boken om Freddie Wadling är en fascinerande berättelse om utanförskap, musik och droger.”

Parallellen till Olle Ljungström är uppenbar. De båda herrarna har också uppträtt tillsammans 2009 och kände varandra. Det finns en intervju med dem båda tillsammans från den här tiden som är så pass skön och typisk för dem att jag vill lägga upp den här. Minns att jag såg den då och skrattade gott åt deras humor. Minns också att jag än en gang tänkte att ”herregud vad Freddie ser sliten ut nu”.

 

Wadling-biografins titel Freak har också ytterligare en koppling till Freddie genom hans gamla punkband Cortex låt med samma namn.

Det var ju litet extra sorgligt att Freddie skulle dö just nu. Han skulle ju ha varit med i årets upplaga av ”Så mycket bättre” och inspelningarna skulle börja om en vecka. Jag hade verkligen sett fram mot att se honom i höst. Det var det viktigaste skälet till att jag ville se årets upplaga. Jag hade också verkligen unnat Freddie det kommersiella lyft som medverkan i programmet i princip alltid innebär.

 

Freddie Wadling som jag minns honom vid tiden med Blue for Two och konsertupplevelsen från Hultsfred -86, lång och ganska smal, risigt hår och lätt plågad framtoning. Men vilken röst!

Jag vet genom dagens kvällstidningsrubriker att Freddie förstås planerat att gå på Olles begravning. Nu blir det inte så av uppenbara skäl. Nu är de båda borta. Två stora och mycket personliga artister i den svenska rockhistorien. Och precis som de säger i intervjun så är det uppenbart att de båda kom från samma speciella planet.

Annonser

Skagerrackslaget 1916 – hundra år sedan

Posted in Historia with tags , , on 1 juni, 2016 by japetus

Tillbaka i ett utkast till en blogg om en avgörande händelse i Första Världskriget. För idag på morgonen, den 1 juni, för hundra år sedan var det avgjort, första världskrigets största sjöslag. Båda sidor hävdade att de vunnit och hade båda visst fog för påståendet.

I Skagerackslaget utanför Jyllands västkust möttes 250 brittiska och tyska fartyg i vad som blev historiens största sjöslag som utkämpats på en plats. 64 slagskepp och slagkryssare innebar en koncentration av eldrörs-eldkraft som aldrig överträffats. Slaget innehåller samtidigt ett antal paradoxer som, som att den ena kombattanten egentligen inte hade något att vinna på det ur strategisk synvinkel och att den andra av dem länge talade om sin stora seger, som emellertid bara gjort läget i stort ännu ofördelaktigare för honom!

Det har alltså ofta kallats världshistoriens största sjöslag, men var egentligen inte det. Leyte 1944 var större i antal besättningsmän och totalt tonnage, men utkämpades samtidigt på flera parallella stridsplatser utan direktkontakt. Det var också mer av ett hangarfartygsslag. Den fartygstyp som dikterade villkoren i det andra världskriget och kom att börja göra de gamla slagskeppen omoderna.

Skagerackslaget i maj-juni 1916 var alltså historiens största drabbning där vapnen var fartygsartilleri och torpeder.

Battle-of-Jutland-1916-6

Britternas plan var att hindra tyska flottan att komma ut på världshaven, tyskarnas var att försöka komma i strid med britterna för att få ett avgörande. Britterna insåg tidigt under kriget att om deras flotta fick stora förluster kunde det leda i sin tur till att britterna förlorade kriget.  Därför försökte britterna blockera tyskarnas flotta. Tyskland skulle besegras på fastlandet. Flottan skulle se till att tyskarnas handel med neutrala stater skulle drabbas. Tyskarna insåg att om deras flotta stängdes in i Östersjön skulle Tyskland och de andra inom centralmakterna riskera att inringas och tvåfrontskriget skulle bli svårt att vinna. Helt korrekt analys, för just tvåfrontskriget ledde till att ententen vann.

I slutet av maj 1916 fick britterna uppgifter om att tyskarna försökte sig på att ge sig ut i Nordsjön. Den brittiska flottan lämnade sina hamnar och gav sig ut för att möta hotet. Tyskarnas plan var att sända ut en mindre styrka som britterna skulle anfalla med som sedan skulle locka dem in i ett bakhåll där hela tyska flottan väntade på dem.

I sjökrigshistoriens mest dramatiska artilleriduell besegrade den skenbart underlägsna tyska slagkryssareskadern sin brittiska motsvarighet och sänkte två av dess stora fartyg i dånande explosioner, flammor och rök. För den segervana brittiska flottan, som i mer än ett sekel hade levt ”i Trafalgars långa, lugna lä” var chocken närmast ofattbar.