Skagerrackslaget 1916 – hundra år sedan

Tillbaka i ett utkast till en blogg om en avgörande händelse i Första Världskriget. För idag på morgonen, den 1 juni, för hundra år sedan var det avgjort, första världskrigets största sjöslag. Båda sidor hävdade att de vunnit och hade båda visst fog för påståendet.

I Skagerackslaget utanför Jyllands västkust möttes 250 brittiska och tyska fartyg i vad som blev historiens största sjöslag som utkämpats på en plats. 64 slagskepp och slagkryssare innebar en koncentration av eldrörs-eldkraft som aldrig överträffats. Slaget innehåller samtidigt ett antal paradoxer som, som att den ena kombattanten egentligen inte hade något att vinna på det ur strategisk synvinkel och att den andra av dem länge talade om sin stora seger, som emellertid bara gjort läget i stort ännu ofördelaktigare för honom!

Det har alltså ofta kallats världshistoriens största sjöslag, men var egentligen inte det. Leyte 1944 var större i antal besättningsmän och totalt tonnage, men utkämpades samtidigt på flera parallella stridsplatser utan direktkontakt. Det var också mer av ett hangarfartygsslag. Den fartygstyp som dikterade villkoren i det andra världskriget och kom att börja göra de gamla slagskeppen omoderna.

Skagerackslaget i maj-juni 1916 var alltså historiens största drabbning där vapnen var fartygsartilleri och torpeder.

Battle-of-Jutland-1916-6

Britternas plan var att hindra tyska flottan att komma ut på världshaven, tyskarnas var att försöka komma i strid med britterna för att få ett avgörande. Britterna insåg tidigt under kriget att om deras flotta fick stora förluster kunde det leda i sin tur till att britterna förlorade kriget.  Därför försökte britterna blockera tyskarnas flotta. Tyskland skulle besegras på fastlandet. Flottan skulle se till att tyskarnas handel med neutrala stater skulle drabbas. Tyskarna insåg att om deras flotta stängdes in i Östersjön skulle Tyskland och de andra inom centralmakterna riskera att inringas och tvåfrontskriget skulle bli svårt att vinna. Helt korrekt analys, för just tvåfrontskriget ledde till att ententen vann.

I slutet av maj 1916 fick britterna uppgifter om att tyskarna försökte sig på att ge sig ut i Nordsjön. Den brittiska flottan lämnade sina hamnar och gav sig ut för att möta hotet. Tyskarnas plan var att sända ut en mindre styrka som britterna skulle anfalla med som sedan skulle locka dem in i ett bakhåll där hela tyska flottan väntade på dem.

I sjökrigshistoriens mest dramatiska artilleriduell besegrade den skenbart underlägsna tyska slagkryssareskadern sin brittiska motsvarighet och sänkte två av dess stora fartyg i dånande explosioner, flammor och rök. För den segervana brittiska flottan, som i mer än ett sekel hade levt ”i Trafalgars långa, lugna lä” var chocken närmast ofattbar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: