Exit Freddie Wadling – the freak has left the building

Och så händer det än en gång detta år… Jag har sagt stopp redan tidigare och säger det nu igen. Jag kräver nu respekt för detta krav. Inga fler dödsfall bland mina idoler i år!

De är bara så alldeles väldigt olustigt hur det ena dödsbudet efter det andra ramlar över oss musikälskare denna vår som nu blivit varm försommar. Jag har nyligen nåtts av beskedet att ännu en av mina gamla rockhjältar har rest hem. Nu handlar det om Freddie Wadling, den gamle punkaren och indiehjälten med en slitna kroppen och den stora rösten.

Jag är väl kanske inte så överraskad ändå eftersom det i åtminstone 30 års tid hetat att Freddie var dödssjuk. Det här var ju decennier innan Olle Ljungströms hälsa började vackla. Det finns uppenbara likheter mellan Wadlings och Ljungströms livsöden.

freddie-wadling
Berndt Arvid Freddie Wadling (1951-2016) – här i något yngre och friskare upplaga

Det är märkligt med Freddie. Redan på första Hultsfredsfestivalen i augusti 1986 när jag skulle se Blue for Two live fick jag höra att ”sångare var dödssjuk i cancer och bara skulle leva några månader till”. Och han såg verkligen inte frisk ut på scen. Det var mitt första intryck av Freddie.

Men… Åren gick och Freddie vägrade att dö. Han blev mer och mer sliten, svällde upp, förlorade tänder och till slut även de sista hårtestarna. 2010 skrev Robert Lagerström Freddies biografi med den lämpliga titeln ”Freak” som beskrivs så här:

”Artisten Freddie Wadling lever i ögonblicket och befinner sig i ett ständigt myllrande kaos. Journalisten Robert Lagerström vistades under flera års tid i denna säregna värld. Detta är hans nakna porträtt av vår störste rocksångare och samtidigt en sprakande odyssé över den mest explosiva eran i svenskt musikliv.
Freak – boken om Freddie Wadling är en fascinerande berättelse om utanförskap, musik och droger.”

Parallellen till Olle Ljungström är uppenbar. De båda herrarna har också uppträtt tillsammans 2009 och kände varandra. Det finns en intervju med dem båda tillsammans från den här tiden som är så pass skön och typisk för dem att jag vill lägga upp den här. Minns att jag såg den då och skrattade gott åt deras humor. Minns också att jag än en gang tänkte att ”herregud vad Freddie ser sliten ut nu”.

 

Wadling-biografins titel Freak har också ytterligare en koppling till Freddie genom hans gamla punkband Cortex låt med samma namn.

Det var ju litet extra sorgligt att Freddie skulle dö just nu. Han skulle ju ha varit med i årets upplaga av ”Så mycket bättre” och inspelningarna skulle börja om en vecka. Jag hade verkligen sett fram mot att se honom i höst. Det var det viktigaste skälet till att jag ville se årets upplaga. Jag hade också verkligen unnat Freddie det kommersiella lyft som medverkan i programmet i princip alltid innebär.

 

Freddie Wadling som jag minns honom vid tiden med Blue for Two och konsertupplevelsen från Hultsfred -86, lång och ganska smal, risigt hår och lätt plågad framtoning. Men vilken röst!

Jag vet genom dagens kvällstidningsrubriker att Freddie förstås planerat att gå på Olles begravning. Nu blir det inte så av uppenbara skäl. Nu är de båda borta. Två stora och mycket personliga artister i den svenska rockhistorien. Och precis som de säger i intervjun så är det uppenbart att de båda kom från samma speciella planet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: