Ett minnesvärt besök i Storkyrkan

I måndags denna vecka, den 29 augusti fick jag chansen till ett extraordinärt guidat besök i Storkyrkan i Gamla Stan. Det var ett unikt tillfälle att se många vanligtvis stängda rum och prång i denna mycket anrika kyrka.

Vi fick lära oss att den första kyrkan på samma plats kallades ”bykyrkan” och kom till i skarven mellan 1100- och 1200-tal, men att det som var början till den många gånger tillbyggda Storkyrkan var klart 1306. Kyrkan är alltså mer än 700 år gammal.

Vi fick förstås se Vädersolstavlan från 1535, den stora sjuarmade ljusstaken med koppling till Håtunaleken och Nyköpings gästabud samt det magnifika altaret i silver och svart ebenholts som tillverkades i Hamburg och testamenterades till kyrkan av riksrådet och diplomaten Johan Adler Salvius 1652.

Altartavlan
En del ur den magnifika altartavlan i silver och svart ebenholts

Men det var när klättringen upp mot vinden och tornet började som äventyret tog sin egentliga början…

Tegeltrappan
Den murade trappan från 1400-talet som leder upp den första etappen till kyrkovinden

Vi klättrade runt på storkyrkans vind över diverse mer eller mindre knakiga träbryggor och skakiga trätrappor. Mycket stämningsfullt, men också litet smått olustigt för mig. När vi sedan klättrade vidare upp i storkyrkans torn blev det gradvis allt obehagligare för de höjdrädda i gruppen; jag var en av dem. Gamla trätrappor ledde allt högre och högre upp. Trångt var det och till slut liknade det mest stegar där man kunde titta ned mellan stegen och verkligen se hur högt det var.

Kyrkans vind
Kyrkans vind med sina träbryggor över de ”gråa kullar” som är Storkyrkans valv sedda ovanifrån

Trappor storkyrkan
Allt smalare och smalare trätrappor som till slut liknade stegar förde vidare mot tornets topp

Vi var 25 personer i gruppen och jag gick sist av dem som bestämt sig för att ta sig upp mot de högsta tinnarna. Det kändes för jobbigt när det blev trångt och jag hade folk både bakom och framför mig, så sista platsen passade mig bättre. Det var många rum och våningar som passerades, steg för steg, på vägen upp. Många berättelser och anekdoter fick vi med oss på vägen upp. Det var alldeles väldigt stämningsfullt.

Men jag kom ändå inte allra längst upp. Jag får erkänna att jag stannade två trappor under toppen. Det blåste och regnade och jag kände att jag inte ville pressa mig vidare, inte ikväll i alla fall. Så utsiktsfotona ni ser här nedan är det alltså inte jag, utan vänner till mig som tagit. Utsikten är magnifik och jag ser fram mot att komma igen!

Tyska kyrkan
Utsikt mot Tyska kyrkan och i bakgrunden Slussen och Södermalm

Mot Slottet
Utsikt mot Kungliga Slottet och Norrmalm

Mot Stadshuset
Utsikt mot Stadshuset och Kungsholmen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: