Så mycket bättre 2016 – min analys

Nu på lördag 22 oktober är det premiär för årets upplaga av ”Så mycket bättre” på TV4. Det är nu den sjunde säsongen, vilket som vanligt kommenteras här i bloggen. Och först kommer i vanlig ordning min traditionsenliga analys av säsongens aktuella artister. Från min ofelbart otrendiga men i ämnet kraftigt pålästa position gör jag mina uttalanden varje år. Läs vidare och lär!

Åter igen kan jag, inte utan stolthet, bekräfta att jag kände igen samtliga artister och har lyssnat på dem. Alltså inte bara de medelålders. Ja egentligen var det ju bara en av dem i år som möjligen kunde ha varit litet svår.  Årets medverkande består alltså av Danny Saucedo, Little Jinder, Magnus Carlson, Lisa Ekdahl, Jill Johnson, Tommy Nilsson. Och så Freddie Wadling, som ju så tragiskt gick bort veckan innan programmet skulle börja spelas in, men som ändå får sitt program och vars låtar kommer att tolkas av artistkollegorna. Rätt beslut att göra det bästa av situationen.

sa-mycket-battre-2016
Så mycket bättre 2016 – klicka för större bild

Den nya säsongen fick en djupt tragisk start med Freddie Wadlings plötsliga död. Men den händelsen kom utan tvekan också att få de övriga artisterna att desto snabbare finna varandra och få en tightare gemenskap, vilket omvittnats mangrant i intervjuer inför premiären på lördag. Nytt för säsongen är att TV4 skruvar om sitt succékoncept genom att slopa duettformatet i det sista avsnittet för att i stället ersätta det med ett hyllningsprogram.

I hyllningsavsnittet gör de medverkande artisterna tolkningar av en utvald artists låtskatt, Ted Gärdestad. Troligen också det ett bra beslut. Duettprogrammet har träffsäkert beskrivits som en ”blindtarm” och ett inslag som saknat ”usp” – unique selling point. Det ligger mycket i det. Ted Gärdestad är ett mycket säkert kort. Egentligen kan man då säga att det blir två hyllningsprogram i årets säsong; Ted Gärdestads och Freddie Wadlings. Två hyfsat jämnåriga, men så väldigt olika artister. Intressant brytning.

Här är första bilderna från Så mycket bättre
Trailern till årets upplaga av ”Så mycket bättre”

Magnus Carlson (1968-)
Weeping Willows-Magnus är egentligen den ende artisten i årets startfält som jag själv lyssnat mycket på och verkligen gillar. Magnus är stor Morrissey-fan och jag fick upp ögonen för Weeping Willows redan i samband med debuten 1997. Jag har ingen egentlig koll på Magnus soloplattor och grejerna han gjort med Tandem Sky och The Moon Ray Quintet. Men jag vet att han är mycket bra på covers och att han i samband med Musikhjälpen tillsammans med Petra Marklund gjorde en suverän tolkning av Coldplays ”Fix you”. Magnus är litet indie och har cred. Då Freddie W fallit ifrån är det Magnus som får fylla den genre-rutan i programmet liksom tidigare Olle Ljungström och Andreas Kleerup. Ett bra val.
smb5

Lisa Ekdahl (1971-)
Lisa Ekdahl har aldrig varit någon personlig favorit och jag minns hur jag hade svårt för hennes nasala pratsång när hon slog igenom med ”Vem vet” 1994. Ett massivt genombrott. Men jag har stor respekt för hennes integritet och sparsamhet med intervjuer då hon framstått som mediaskygg. Hon är litet som en sagofigur och det råder inga tvivel om att det är en begåvad artist. Det var för mig att överraskande beslut att hon ställde upp i programmet och det ska bli intressant att se hur hon hanterar den här exponeringen.
smb6

Josefine ”Little Jinder” (1988-)
Josefine är riksspelmannen Åsa Jinders dotter och har utan tvivel ärvt sin mammas musikalitet. Hon har kallats mystiska Södermalmsbruden och har dessutom haft den goda smaken att jobba ihop med Mauro Scocco och som grädde på moset snott litet italo-disco intros till sina låtar, vilket gjort att jag fått upp ögonen för henne. Hon är frispråkig och uttrycker sig välformulerat och skarpt i intervjuer, vilket också är sympatiskt. Jag ser mycket fram mot att få höra både hennes covers och uttalanden.
smb3

Jill Johnson (1973-)
Det här tror jag är en mycket klok och folkligt stabil bokning. Jill Johnson är superproffsig och mycket engagerad i allt hon gör. Sen hon stylade om sig från präktig schlager till sexig country har karriären lyft. Många gubbar i min ålder och äldre gillar henne och då kanske inte bara musikaliskt utan visuellt. Hennes musik har aldrig varit något jag lyssnat på, men jag vet att hon är väldigt duktig, sjunger bra och har en säker framtoning. Hon är ju också programledare med erfarenhet att jobba framför kameran genom sina veranda-program i SVT.
johnsson

Tommy Nilsson (1960-)
Tommy ”uppna din durr” Nilsson har jag förstås koll på. Jag var ju i själva verket på plats i Globen 1989 och såg honom vinna melodifestivalen. Den gamle Easy Action-hårdrockaren kan sjunga och har mycket, mycket rutin. Efter pudelhårdrocken på 80-talet blev han de smöriga balladernas man. Han har haft en del personliga problem jag inte vill gå in på, utan fokuserar på det musikaliska och den biten är jag övertygad om att han klarar bra. Det är ett trevligt val i programmet för min upplevelse är att Tommy gör ett sympatiskt och öppenhjärtligt intryck. Då Freddie fallit ifrån blir Tommy äldst i årets upplaga med sina 56 år. Man kan också, som min gamle arbetskamrat Olle Kvarnsmyr, kalla Tommy för ”sköna-brallan snubben”. Inte helt fel.
smb7

Danny Saucedo (1986-)
Grabben hela dan. Smörige flickidolen Danny ger intryck av att vara något av svärmorsdröm och en genuint vänlig person och det är trevligt. Han har också varit med i massor av  olika tv-program och har nu haft en tio år lång karriär trots att han bara precis fyllt 30. Han har beskrivits som litet fläckfri och tråkig. Men varför måste man knarka eller vara sexmissbrukare för att vara intressant? Danny är en mycket duktig sångare och kraftigt musikalisk. Sen jag såg honom spela fiol i Kalle Moraeus program är jag dessutom extra imponerad. Det är inget förlåtande instrument. Jag tror Danny kan göra riktigt bra covers också, litet som Darin, i vars genremässiga ruta han också står stadigt till småtjejernas förtjusning.
smb4

Freddie Wadling (1951-2016)
Och så till sist… Den käre Freddie Wadling som på så många sätt var en drömvärvning till programmet. I än högre grad än Magnus Carlson var Freddie indie-alternativt i programmet och det skulle ha varit oerhört intressant att få ha se och höra honom. Nu blir det inte så, men vi får höra de andra artisternas tolkningar av hans låtar och det ska bli spännande. Jag har skrivit mycket om Freddie här tidigare så det enda jag tillägger nu är att han var en mycket spännande och oväntad värvning. Mannen som gett indie- och alternativmusiken ett ansikte sen han spelade med punkbandet Cortex i slutet av 70-talet. En väldigt udda och alternativ person. Jag sörjer att han inte är med oss längre och att han inte fick vara med i programmet.   
Freddie Wadling

Sammanfattande kommentar:
Hmmm… Ja. TV4 ser ut att åter ha lyckats pricka in tillräckligt många genrer även i årets upplaga. Med Freddie W föll indierocken och det oförutsägbara bort, men det ska nog gå bra ändå. Magnus Carlson står för indiepop och Tommy Nilsson var en gång rockare, låt vara i pudelformat. Vi har däremot ingen äldre schlager- eller visartist i år, men Lisa Ekdahl är en duktig yngre (nåja) vissångerska och Jill Johnson började med schlager och gör nu country. Det åldersmässiga spannet blev ovanligt litet i år; 60-talister, 70-talister och 80-talister, men småtjejerna får sitt med Danny och Jill har helt säkert fans högt upp i åldrarna. Lisa skulle nog kunna ha det men är för okänd, säkert får hon fler fans efter detta. Tror inte det kommer bli med henne som med Kajsa Grytt som liksom bara tyvärr inte funkade i formatet.

Vi saknar rappare i årets säsong. Där finns en genre-glipa, men dock ingen som jag själv sörjer. Gissningsvis är det väl så att programmet nu är så väl intittat att man på TV4 totalt sett kan vara lugna inför årets upplaga av framgångsprojektet. Jag tror säkert att de fortsätter ha höga tittarsiffror och det blir som alltid spännande att se vilken/vilka artister som sticker ut i år. Som jag brukar säga är detta framförallt möjligheten för de mindre kända artisterna att ta ett steg mot folkligheten. Little Jinder ligger förstås väldigt bra till för det.

smb2
Ännu en somrigt gotländsk pressbild för årets upplaga av Så mycket bättre 2016 (klicka för större bild)

Samtliga foton utom bilden på Freddie Wadling är tagna av TV4s fotograf Pär Bäckstrand. Bilden på Freddie är tagen av Axel Brattberg.

4 svar to “Så mycket bättre 2016 – min analys”

  1. Så underbart att läsa dina insikter och funderingar om detta Calle! Jag ser fram emot ännu en säsong av ett program som du introducerat oss till och som jag gillar skarpt!

  2. Ingrid du vet vem Says:

    Ah, en till som inte gillade Lisa E så mycket när det begav sig. Minns särskilt en lunch någonstans med Lisa Ekdahl på repeat … Eh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: