Exit – George Michael: en känslomässig barometer

Den vit-och brunmålade VW-bussen av årsmodell 1977 har troget rullat nästan 3 500 km genom ett ännu delat Europa när vi, efter många öden och äventyr och efter viss dramatik, rundar den sista kröken längs kustvägen N-332 Det är sent på kvällen den 8 juli 1987 och vi har efter en dryg vecka nått hela vägen fram till Benidorm i Spanien. Den mytomspunna platsen glittrar löftesrikt i det varma medelhavsmörkret. Vilken resa! Stämningen i bilen är på topp och fyra nittonåringar och en artonåring skriker för full hals…

vw-buss-juli-1987-blogg
Den klassiska VW-bussen med undertecknad till höger i skjutdörren hemma på vändplan på Humlestigen i Älvsjö vid avresedagen 1 juli 1987 – ett stort äventyr låg framför oss (två sov i bilen, en sov i packline och två sov under bilen) Vi skulle bl a förbi Roskilde-festivalen, men slutmålet var Benidorm vid Costa Blanca i ”det soliga Spanien”

I den överdimensionerade bergsprängaren som kopplats till cigarettändaruttaget i bussen ljuder en triumfatorisk signal i form av Wham ”I’m your man”  Att vi ska bo på hotell Tropicana Gardens är bara helt genreriktigt och känns som hämtat ur en Wham-låt. Och det var också vad vi trodde. Minnesbilden är knivskarp.

Benidorm var sommaren 1987 en enda gigantisk kokande Stock-Aitken-Waterman gryta av nöjen, discon, pubar, klubbar, barer, stränder och därför den självklara destinationen för fem unga män som just tagit studenten och som ville ha en riktigt skoj sol- och badsemester. För visst var detta sommaren då den legendariska producent-trion från England var som störst på listorna, men det var för oss också en artist vid namn George Michael som stod för soundtracket till nöjena…

George Michael.. Ja… Nu igen. I natt såg jag de första nyheter som berättade att den store popstjärnan lämnat oss vid 53-års ålder. 53! Vad är det frågan om? Han har somnat in stilla i sitt hem läser jag. Stilla? Han var ju 53 år gammal, inte 83 år. Efter allt som redan hänt på den fronten detta musikens annus horribilis är jag redan känslomässigt utmattad. Jag har inte riktigt ork längre för att ta farväl av ännu en av skaparna av mitt stora musikaliska tonårssoundtrack.

För även om jag då kanske inte riktigt ville erkänna det så var jag väldigt förtjust i George Michaels och Whams musik. Jag hade förstås hört Wham redan 82-83 i samband med första plattan ”Fantastic”, men det var förstås hösten 1984 i och med andra plattan ”Make it big” och mega-singel-hittarna ”Wake me up before you go go” och ”Last Christmas” (plus den personliga favoriten ”Everything she wants”) som ingen längre kunde undgå George Michael. Inte jag heller.

geroge-michael
Georgios Kyriacos Panayiotou alias George Michael (1963-2016)

George Michael/Whams musik hörde jag och mötte jag i snart sagt alla sammanhang. Inte minst på Bagen som vid denna tid var en oerhört viktig kanal för musikaliska video-intryck – den enda! Minns att jag då tyckte han var makalöst smörig, litet för smörig för min balla och mer svart-vita musiksmak, men jag kunde inte undgå att bli känslomässigt berörd.

Tonåren var för mig en känslomässig bergochdalbana och när jag tittar tillbaka på speciellt de tre gymnasieåren 1984-1987 så tajmar de mycket väl med Whams peak och George Michaels påbörjade solokarriär. George Michaels musik finns där hela tiden som en känslomässig barometer. Det är upp och ned kryddat med mycket musik, jättemycket musik. Ganska mycket George Michael om jag ska vara ärlig. Glädjetoppar som med ”I’m your man” varvades med depp och besvikelser till ”Careless whisper”, ”A different corner” och alldeles särskilt ”Where did your heart go?”. Studentfirandet i april, maj, juni 1987 var också det en stor George Michael-kavalkad…

Ja det råder inga tvivel om att jag känt och upplevt mycket starka känslor till George Michaels musik. Mycket olycklig kärlek, men också de första riktigt genuint lyckliga kärleksupplevelserna. Jag skrev tidigare om min första flickvän M som gärna lyssnade på Leonard Cohen. Hon var också ett stort fan av George Michael, så våren 1988 bjöd också på mycket fina upplevelser till denna musik. Tänker då speciellt på magiska ”Father Figure”. Ett djupt känt tack för detta till er båda som nu är borta…

Efter tonåren minns jag alldeles särskilt när jag George Michael släppte den fantastiska Older-plattan från 1996. Den var också vältajmad för mig som då vid 28-årsålder upplevde att tonåren låg väldigt långt tillbaka i tiden i ett annat årtionde. Jag hade pluggat färdigt och hunnit jobba några år. Jag kände mig då för första gången just äldre, vuxen. Jag lyssnade väldigt mycket på Older och det fanns inte längre något som helst behov att inte låtsas om att jag älskade den här musiken. För det gjorde jag – och det gör jag.

George Michael var, tillsammans med Michael Jackson, Prince och Madonna en av de ikoniska 80-talsartisterna från MTVs guldålder. Hans alltför tidiga bortgång kommer naturligtvis som ännu en chock för musikvärlden detta fruktansvärda år som tar den ena ikonen efter den andra ifrån oss. För året 2016 är ju inte helt slut än och denna sorgliga nyheter hann nå oss i julhelgen med mindre än en vecka kvar…

gm-older-1996
George Michael, ”Older”, 1996

En sak till, att mucka från lumpen våren 1990 och få lyssna till ”Freedom ’90” var naturligtvis också det en mycket minnesvärd och mycket glad upplevelse. En mycket dansant upplevelse. För det måste jag också ha sagt. Jag har dansat mycket till George Michael. Väldigt mycket. Och här har vi videon med de dåtida supermodellerna Linda Evangelista, Naomi Campbell, Tatjana Patitz, Christy Turlington och Cindy Crawford. George Michael ville själ av olika anledningar inte vara med i videon, men han framförde den 2012 i samband med OS i London. Den gör mig så bubblande glad varje gång jag hör den och fötterna börjar röra på sig. Det lär de fortsätta göra så länge jag lever…

 

george-michael-1996
George Michael vid emottagandet av Best Male Artist award vid MTV Europe Awards i London, 14 November, 1996.

Och det är så här jag alltid kommer att minnas George Michael. Den elegante, snygge, coole artisten som jag tror åtminstone vid denna tid på 90-talet hade ett övervägande harmoniskt, lyckligt och mycket framgångsrikt liv. Han hade kommit ur garderoben och vågade till slut stå för den han var. Vackert så. Sen blev det värre. Efter de senaste 10-15-årens rubriker, som ofta innehållit tråkigheter kring droger och trista ertappanden på olyckliga platser känns det gott att tänka på allt det positiva som denne oerhört framgångsrike artist fått uppleva. Tjejernas favorit. Och många av killarnas.

george-m-1998
George Michael vid tiden för den ultimata samlingsplattan ”Ladies & Gentleman”, 1998

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: