I folkvandringstid – en vecka efter terrordådet i Stockholm

Den stora folkmassan rör sig värdigt framåt. Alla är extra omtänksamma om varandra och försöker lämna företräde så gott det går. Det är ett myller av människor, alla på väg hem denna annorlunda vårkväll. Jag har gått hela vägen från Solna till Gamla Stan och är nu framme vid Slussen och närmar mig Götgatsbacken. Det är den 7 april vid ca 18.00 och en vacker vårkväll. Men en väldigt annorlunda vårkväll.


Götgatsbacken sedd från Slussen för precis en vecka sedan – i folkvandringstid – jag är en av många på väg hem genom min stad

Det har gått en vecka nu sedan Stockholm drabbades av sitt första riktigt terroristattentat. Ja det där som hände vid Drottninggatan för 6 år sedan fick ju liksom aldrig samma effekt. Den vettvillingen lyckades ju lyckligtvis – i sammanhanget – inte ta kål på någon annan än sig själv. Han lyckades inte ta med sig någon på sin förvirrade resa.

Jag har fortfarande litet svårt att förstå att det faktiskt hänt. Det som hände nu. Upplevelserna och känslorna har varit många och skiftande alltifrån att nyheten spriddes till mig vid 3-tiden för precis en vecka sedan. Vad som står helt klart är att terroristen i fråga, monstret i lastbilen, helt misslyckats i sitt uppsåt att skrämma oss stockholmare. Detta fega illdåd får istället motsatt effekt.

Jag är en av de många som inte tänker ändra mitt beteende och min livsstil ett endaste dugg pga det hemska som hänt. Nej då, jag fortsätter leva mitt liv som jag alltid gjort de senaste 43 åren i ”mina drömmar stad”. Terrordådet medför också vissa positiva effekter. Vårt öppna och fria samhället har stärkts. Sammanhållningen mellan människor är tydligare och starkare. En våg av sympati har strömmat till Polisen och det är de så väl förtjänta av efter år av negativ press. Vi är alla än mer medvetna om hur värdefullt vårt öppna och toleranta samhälle är. Vi kommer inte att ge upp detta.


Passerar Stockholms stadshus på vägen hem fredagen den 7 april, här i dramatiskt vackert motljus – jag hade Churchills ”Finest hour”-tal i huvudet när jag var på väg hem den där kvällen

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: