Gott Nytt 2019!
Ja julen 2018 har kommit och gått, men här kommer ett inlägg om en alldeles storslagen film jag såg om nu i julas.
Det är för vissa en jultradition att se Fanny och Alexander, Ingemar Bergmans storfilm från 1982. Så är också den oscarsbelönade rekvisitan legendarisk. Det talas också om ”en riktig Fanny och Alexander-jul” när man menar en riktigt superpyntad jul. Detta är utan tvivel en storfilm som lämnat ett tämligen stort avtryck i den svenska samtidshistorien och folksjälen. Så även för mig personligen.
Hela den utökade familjen Ekdahl, ”den lilla världen” (klicka för mycket större bild)
Det blev också en stark upplevelse att nu återse (långa versionen av) ”Fanny och Alexander” nu mitt i livet. Jag såg den som tonåring (på Astoria i Stockholm) när den gick på bio och gillade den då som 14-åring. Jag såg den sen i 30-årsåldern på TV och tyckte än bättre om den.
Nu ser jag den vid 50 och berörs ännu desto mer av än fler nyanser när jag möter den utifrån den tid och plats i livet jag nu befinner mig på ⭐️
– Fascinerande att inse att så pass mycket av intryck, fraser, mystik, symbolik, tankar, uttryck och formuleringar jag först hörde och såg i denna film som jag nu inser att jag burit med mig hela livet. Den berör mig oerhört djupt. Det är bl a speciellt Gustav Adolf Ekdahls (Jarl Kulles) tal om den lilla världen som berör och känns väldigt angeläget för mig. Där finns en evig vacker klokskap jag alltid bär med mig.
Jarl Kulles rollfigur är förstås en strulputte av rang, men hans stora förkärlek för familj och vänner är rörande och fin. Det har också inspirerat mig på många sätt och där finns något som också är en del av mig. Att se om filmen fick mig att inse hur mycket den påverkat mig och mina tankar kring vänskap, familj och umgänge. Och att hålla tal till mina vänner. Jag har Gustav Adolf Ekdahl med mig på i det avseendet…
Japetus öga 