Så mycket bättre 2020 del 3 – Om alkohol, droger och dåliga förlorare

Ett mellanavsnitt med några episoder som av olika anledningar stack ut. Inte nödvändigtvis positiva sådana. 

Lili & Susie dyker upp i detta avsnitt. De framstår som naturliga, raka, prestigelösa och tämligen okonstlade. Helt opretentiösa. ”En frisk fläkt” som Benjamin beskriver det. De bjuder också på god stämning i baren inför kvällens middag där det uppenbarligen råder en generös policy med drinkar som ”Stad i rus”. Alkoholkonsumtionen trissas upp i den genreriktigt väldekorerade 80-talsbaren. Och senare under middagen insisterar Benjamin på hot shots laget och bordet runt. Naturligtvis blir han bönhörd. Men mer senare om konsekvenserna av detta.

Tommy och hönsburen – Tommys diviga uppträdande med förflyttning av hönsburen i hans egen lugna lätt förnäma vrå på gården och städande av hönsskiten på trappen som han förväntade sig att Lili & Susie skulle skura åt honom. Han framstår där och då som en brukspatron och ber t o m tjänstefolket kackla åt honom. Ett mindre lyckat och tämligen olämpligt skämt. Men alltihop var troligen regisserat av produktionsbolaget. De vill att Tommy ska köra på med den stilen. Det verkade bara så överdrivet. Konstruerat för att det skulle bli ”bra tv”. Tveksamt. 

Basketmatchen – med Tommy och Markus som får tävla i straffläggning tillsammans med Silvana som visar sig ha ett 10-årigt förflutet som duktig basketspelare. Riktigt duktig är hon, men överraskande nog visar hon sig vara en överraskande dålig förlorare efter att ha gått in i matchen med lika överraskande hög profil. Jag väntar hela tiden på att Silvana ska börja skratta och visa att allt bara är ett skämt. Men det händer inte. Detta att bli slagen av en otränad popmusiker var uppenbarligen mer än hennes ego kunde bära.

Tommy och Pluras droghistoria 
– Att Tommy och Plura har ett stökigt 80-tal bakom sig är svenskt populärkulturellt allmängods. Och det var därför välkända skelett som rasslade och ramlade ur deras garderober. Både var kända för att nyttja ”det pigga vita pulvret” och Tommy åkte dit för det. Fick fängelse för det. ”Bolivian marching powder” som de till slut kan enas om att denna substans kallades. Plura såg jag själv påtänd med Eldkvarn på scen vid några tillfällen i sent 80-tal. Framförallt ”Cirkus Broadway”-spelningen sommaren 1988 i Stockholm. Det var en stirrig Plura där och då; en olustig och tragisk syn som jag ännu tydligt minns. 

Men det är väldigt sympatiskt att de båda så alldeles väldigt tydligt beskriver eländet som detta drogmissbruk innebar för dem båda. Väldigt tydligt hur de helt och totalt tar avstånd från skiten och det finns inte en millimeters förhärligande. Plura bryter ihop och blir väldigt gripen och tagen. Det är berörande att se. Han t o m säger något till mamma och pappa och sneglar upp mot himlen. Och han är kraftigt ursäktad för sin tårfyllda ånger. 

Plura gör ”Oh Mama” i en ursvensk ”Å mamma kom igen”-version. Det är enkel och rak pop som möjligen blivit någon grad gubbrockigare. Den är helt ok. Plura är fortsatt mysig och vänlig och samtidigt fortsatt påtagligt sömnig och sävlig. Får en känsla av att han är lätt medicinerad. 

Silvana Imam gör en halvsjungande rap av relations-problematiserande ”Simma själv” av Ana Diaz och resonerar kring orsaken till det med ännu en djupt analyserande, snudd på pretentiös, förklaring. Jag börjar undra litet smått hur det står till med självdistansen? Den tidigare nämnda basketsituationen var en överraskning och alla mina intryck börjar nu addera sig i riktning mot en hypotes om att denna så uppenbart begåvade tjej också tar sig själv på ganska stort allvar? Kanske litet mer än vad som är helt sympatiskt?  

Markus Krunegård gör ”Dance you off” som i hans version heter ”Ner från molnen/ner på Jorden”. En inte helt spiknykter Markus t o m dansar av och till när han rest sig från pianot, ”svängigare än så här blir jag inte”. Han har presterat en kreativ och bra personlig översättning i sin tolkning av den här separationslåten, som bär på en inte obetydlig Ratata-känsla med litet soulkänsla och ett eko av Phil Collins. Den här gillade jag!

https://tv4play.se/program/så-mycket-bättre/12580285

Benjamin Ingrosso väljer att göra ”Only your heart”, samma låt som mamma och pappa hade gjort ’87, men även Lili & Susie gjort. Den gör han med sedvanlig entusiasm och bravur. Det han säger om att han fått se sina föräldrars relation i klipp på Youtube var litet gripande och tänkvärt. 
Benjamin är fortsatt storögt förvånad, nyfiken, intensivt engagerad, eager to please och omtänksam i lika delar. Han ger verkligen ett ärligt, okomplicerat och sympatiskt intryck – om man orkar med hans energi. Och det gör jag. Han är viktig för programmet med sina frågor och sitt engagemang. Han är som ett kitt för årets upplaga. 

https://www.tv4.se/klipp/va/13301825/benjamin-ingrosso-only-your-heart

Tommy Körberg gör ”Förgiftat blod” som inte är en Plura-låt, men snarare en låt med Eldkvarn från 1994 års ”Sånger från Nedergården”. Det är ju till den här låten som Tommy tar upp den drogproblematik han har gemensamt med Plura. För det är just det som låten handlar om. Det är välsjunget och proffsigt. Arret är vackert och finstämt. Det är starkt, gripande självupplevt och här är det tydligt att hela gruppen blir berörd, inte bara Plura som är den närmast sörjande…

https://www.tv4.se/klipp/va/13301826/tommy-korberg-forgiftat-blod

Lili & Susie gör naturligtvis Markus Krunegårds ”Hela livet var ett disco” och de gör det otvivelaktigt på sitt sätt. Det blir naturligtvis stadigare, dunkigare och mer 80-talsfyrkantigt dansant 80-talsdisco med lätta italo-vibbar. Stabilt och välfungerande tycker jag det är och eftersom det är en och annan av de andra artisterna som sjunger eller snarare skrålar med blir det litet känsla av firmafest. Plura ser ut att ha somnat, men Silvana har sänkt garden och sjunger nu med vilket sänker pretto-nivån på ett mycket sympatiskt sätt. Och för Markus är det speciellt att få höra sina barndomsidoler: 
”-Det är en smula bisarrt när ens barndoms väggmålningar sjunger för en”, som han så träffsäkert uttrycker det. 

https://www.tv4.se/klipp/va/13301827/lili-susie-hela-livet-var-ett-disco

Det var knappt ok den här gången. Ett halvdant avsnitt. Jag hoppas att alla medverkande är ett snäpp nyktrare i nästa program. Det kanske är litet kul med en och annan uppsluppen alkovibb som stärker inspiration och motivation, men balansgången är hårfin. Den här gången var det tydligt att det dråsade över på fel sida av alkogränsen. Konsekvensen av den generösa alkoholförtäringen är inte positiv. 

Annons