Archive for the Fest Category

Kräftskiva med seglats

Posted in Fest, Kräftskiva with tags , , on 25 augusti, 2011 by japetus

Sista lördagen i augusti närmar sig med stormsteg och det drar ihop sig till årets kräftskiva…

I år blir det åter dags att ha en småländsk kräftskiva i båtshuset i vackra Misterhults skärgård och vi är då några som i vanlig ordning åker bil dit ned. Men det är också två vänner som i skrivande stund seglar söderut för att vid lunchtid på lördag lägga till vid bryggan. Riktiga hjältar!

Vädret idag har inte varit något vidare, har jag kunnat se från herrarnas fotodokumentation på FaceBook, men imorgon lovar SMHI strålande sommarväder med temperaturer runt +25. Det unnar jag verkligen mina tappra seglande vänner. Jag ser fram mot att ta emot dem på bryggan vid båtshuset i på lördag. Återstår att se om de klarar av att angöra bryggan…


Bild ur HasseåTages ”Att angöra en brygga” från 1965

Annonser

Hemma i stan igen

Posted in Fest, Resa, Vardagligt on 10 augusti, 2008 by japetus

Flög hem från Skåne igår och är nu hemma igen i stan. Var på kusin Ps 40-årsfest igårkväll. Hemma igen efter en intensiv resa med stopp hos vänner och familj i Småland, Halland och Skåne. Nu utbryter det stora sköna lugnet. Tre veckor kvar innan jag börjar jobba för min nya arbetsgivare 1 september.

Bröllopet i Växjö var mycket vackert och jag är glad att Johan och Sara som rest så långt, hela vägen från Sydney, fick en så härlig dag där solen sprack fram just i lagom tid för vigselceremonin nere vid Helgasjöns strand i Kronobergs gamla stämningsfulla slottsruin. Det var en ära att få agera toastmaster på detta grandiosa bröllop och en utmaning att hinna få in alla 20 talare i programmet. Jag fick tampas litet med den cateringansvarige mannen som hade en annan idé om hur talarna skulle hanteras än jag och brudparet (märklig attityd), men det gick bra! När heliumballongerna med våra önskningar steg mot natthimlen kände jag mig väldigt glad å brudparets vägnar och även å mina egna. Det hade varit en fantastisk kväll!

Jag sa hej till Herman vid busstationen i Växjö i hällregn dagen efter då en lokalbuss skulle föra mig vidare på tvärsan genom Sverige till Halmstad. Föraren tog inte kort så det var tur att H hade cash så jag kom med den dagen. Dåligt där Kronobergstrafiken! Det borde ni informerat om och jag som t o m ringde er innan för att kolla upp vad som gällde! Resan var vacker och ofrivilligt festlig med stopp i varje vägskäl då en röst på skönaste småländska mycket långsamt och tydligt uttalade ALLA namnen på platserna vi passerade.

Våldsamma regnstormar i Skåne med avblåsta kraftledningar på Hallandsåsen resulterande i stillastående tåg som sedan höll mig kvar i Halmstad tills bussen förde mig vidare dagen efter. Ett fint besök i Tyringe väntade. Alltid starkt att komma dit.

Skönt att sedan ta det riktigt lugnt på Österlen. Sova ut. Äta ordentligt. Promenera med A. Fint. Fick litet bra vitamin-coachning där också. Skönt att vara frisk igen. Ordentligt frisk. Inget är viktigare.


En liten del av underbara Sandhammaren, Sveriges vackraste sandstrand

Jag har bestämt mig för att ställa upp i Midnattsloppet i år igen, trots att jag detta år knappt kunna träna någon löpning. Tyvärr är det så. Men att springa igenom loppet i en långsammare startgrupp för att hålla sviten uppe är inga problem. Grundkondisen är det inget fel på. Midnattsloppet är en fantastiskt stämningsfull upplevelse! Prova själv!

”Inte redo för Chrysanthemum…”

Posted in Fest, musik, Vardagligt with tags , , , , , , on 28 juli, 2008 by japetus

Svensexan i lördags måste betecknas som en succé! Vår tappre från Sydney influgne blivande brudgum tog sig igenom alla utmaningar (och en del av dem var rejäla) och höll igång ända till 22.00 på kvällen. Då somnade han slutligen in med ett leende på sina läppar på bänken i omklädningsrummet i Domaruddens bastu vid en vacker insjö i Åkersberga. Vilken hjälte! Med en 24-timmars flygresa i benen var detta en anmärkningsvärd prestation.

I bilen på väg hem när vi irrade mellan Åkersberga, Täby Kyrkby, Rotebro och Rotsunda (Kan nån förklara varför Stockholms norra förorter är så rörigt skyltade?) efter svensexan tvingades jag inse att halsontet var på allvar. Vi åkte och åkte, men kom liksom aldrig fram. Jag huttrade i frossa och konstaterade att jag hade rejäl feber när jag kom hem. Har nu legat lågt hemma i ett par dagar och påminns om hur jobbigt det är att vara sjuk när det är varmt och kvalmigt. En klibbig känsla. Förhoppningsvis är det snart över.

Just nu känns det litet jobbigt rent fysiskt. Rötmånadskvalmet är över oss igen och nere från ”nya riksgropen” i Liljeholmen slamrar och smäller det i ett. Sprängningarna som nu görs är små och märks inte så mycket längre. Det gjuts betong. Sakta men säkert formas ett cementgolv nere i gropen. De jobbar sju dagar i veckan.

Arbetena i vårt hus börjar också vid 7 på mornarna. Vinkelslipar och borrar träder i aktion. Och jag som ligger där med halsontet från helvetet och svettas trots öppen dörr väcks igen i ottan. Det är verkligen svårt att sova ordentligt här just nu. Önskar jag var ute vid havet.

På kontots plussida just nu är kontakten med A i Skåne. Mycket givande och trevligt. Det ska bli väldigt intressant att träffas igen.

Positiva vibbar kommer också från anrika Thoréns-vinylspelaren som senaste dagarna fått jobba litet igen med några väl valda vax från när det begav sig. Åter är Hansson de Wolfe United på tapeten. Åter är det fantastiska ”Container”-plattan från 84 som haft något att säga mig. Jag är väldigt imponerad av den här plattan, både texter och musik. Lorne de Wolfe och Dick Hansson hade nåt fantastiskt på gång där. Den här plattan innehåller några riktigt poetiskt intelligenta texter som berör livsviktiga frågor i ordets mest angelägna betydelse, texter som bärs fram av några utmärkta melodier, suggestiva stämningar och en kristallklart producerad ljudbild. Känns nästan digital.

Jag tycker det är uppriktigt synd att de inte längre spelar tillsammans. För nu är det länge sen. I själva verket är det 23 år sedan gruppens senaste platta kom. Men här är ännu ett exempel på bra 80-talsmusik.

HdWU Container 1984
Hansson de Wolfe United: ”Container”, LP från 1984

Liksom av mig tidigare här i bloggen citerade ”Lyx” från samma platta, har ”Chrysanthemum (yet not RFC)” (just det för undertiteln är skriven på engelska och de stavar blommans namn på just det viset) en suggestiv text till ett oerhört tjusigt stycke musik.

Det låter litet gnälligt här idag. Jag vet. Men nej, jag är inte färdig. Inte än. Därför detta musikval.

”Inte redo för Chrysanthemum
Jag sa inte färdig ännu på en stund
Inte färdig att lägga ned min kropp
Inte färdig än att ge opp

Jag är inte är redo för Chrysanthemum
Inte färdig ännu för John Blund

Jag är inte redo för Chrysanthemum
Jag söker ännu mitt existensmaximum…”


Låten ”Chrysanthemum” är så exklusiv att den inte finns någonstans på nätet. Den fanns på Youtube men är nu borttagen. Den finns inte på Spotify heller. Den har helt enkelt inte getts ut på CD. Men 43 minuter och 15 sekunder in i denna sanslösa mix finns den faktiskt. Lyssna på den! Den är utsökt.

Frisk till festen? Möte med Ipren-mannen

Posted in Fest, Vardagligt with tags , on 29 mars, 2008 by japetus

Jaha… Ikväll är det fest. Stor fest. Och här sitter jag vid 12 denna lördag och känner mig litet febrig och skakig. Har haft nån konstig mild förkylningsinfluensa hela veckan med lätt feber som kommer och går, litet huvudvärk och sjukdomskänsla, matthet i kroppen. Trist!

Jag har nu laddat med Echinaforce, C-vitamin, sömn, tranbärsjuice, vatten och litet konjak igårkväll. Och ikväll ska jag stifta mitt livs första bekantskap med Ipren-mannen. Jag har köpt Ipren för första gången och kommer att ta tabletter ikväll om det så ska behövas för att kunna delta i festen och dansa och ha kul.

Efter alla års exponering för Ipren-mannen vore det väl konstigt om det inte blev så att jag provade till slut. En sak till som är bra med Ipren – det är ok att ta sig ett glas i kombination med den. Jag har ringt Sjukvårdsupplysningen, så jag vet…

Håll tummarna för mig ikväll!


Original Ipren från 1999


Den sjukt roliga internationella Ipren-versionen. Den hysteriska ryssen är min favvis!

PS: Ok, jag mår inte riktigt bra. Det är ett faktum. Men det kunde vara värre. Jag kunde sitta och guppa i en livbåt ute på norra Atlanten i mars 1943…

Ett språng rätt in i ett kärleksfullt Gott Nytt 2008!

Posted in Fest, musik, Natur och årstider with tags , , , on 3 januari, 2008 by japetus

Så var det då 2008 och jag har firat min 40:e nyårsafton… Jo tack, det känns alldeles underbart bra! Jag har firat nyår på många sätt och i många olika länder genom åren. Jag har många traditioner i mitt liv, men nyårsafton har aldrig varit en av dem. Nyårsafton har aldrig följt någon form.

Ett tag för snart 10 år sedan höll Thailand efter tre gånger på att bli en tradition, men den kom av sig. Nej nyårsafton följer ingen fast form. Och nyårslöften slutade jag med för många år sedan. De är meningslösa – som alla vet! Vill jag verkligen åstadkomma en bestående förändring i mitt liv skulle jag välja en annan typ av motiverande stöd.

Nyår har alltså firats på många sätt genom åren. Ibland har vi varit riktigt många, ibland har vi varit bara två.  Det här året blev vi riktigt många igen och jag fick ett extravagant, extraordinärt och alldeles exceptionellt kärleksfullt trampolinsprång rätt in i 2008. Vilken fest! Vilken underbar avslutning på det gamla året och vilken fullträff till start på det nya.

Det hela började som en idé till en nyårsfest för singlar hemma hos min gamle vän Herman på Söder. Och så kan man med några få undantag säga att det blev. Vi åt en enorm och till största del vegetarisk buffé med litet skaldjurs- och fiskinslag där den, åtminstone visuellt, mest minnesvärda delen var början på efterrätten.

Vår värd matade nämligen alla gästerna med jordgubbar doppade i smält choklad… Mmmm… Mycket läckert i alla avseenden!

jordgubbar-nyar.jpg

Sen var det skön och för många exotisk indisk ”kirtan” (traditionell indisk/hinduistisk sång i grupp), som följdes upp av ytterligare en  gruppstärkande övning, gemensam stagediving, en variant av ”trust fall” – hopp från en ca 3 m hög stege ned i ett 30-tal vänners starka armar…

Jag lovar det funkar i en lägenhet med den takhöjden – och med armstarka vänner som väntar nedanför. Detta är dock absolut inget man gör ”på fyllan”, men görs det rätt är det verkligen en riktig tempo- och stämningshöjare som får feststämningen att bubbla av positiv energi.

my-stagedivar-1.jpg my-stagedivar.jpg

Att sedan samlas i en gruppkram till tonerna av ABBAs klassiska ”Happy New Year” så det kändes som jag/vi befann oss mitt i något som liknande den kultvideon kändes mycket rätt. Därefter dundrade vi igång värdens magnifika ljudanläggning och dansade i en intensiv halvtimme innan det var dags för kvällens nästa thriller: bussbeställningen från Busslink.

Först så sent som 22.15 blev det klart att de kunde skaka fram en buss som körde oss från Zinkensdamm upp till Hermans på Fjällgatan 23 där vi på den klassiska verandan kunde se fyrverkerierna över hela stan.  Spännande var det förstås också att lotsa bussen genom trängseln på vägen mot Fjällgatan där Herman några gånger fick hoppa ur och agera trafikpolis, peka med hela handen, osv… Det var cirkus bitvis, en del av kvällens show. Helt obetalbart!

nyar-2007-pa-fjallgatan.jpg

Men vi hann i tid, skålade in det nya året på parkett och kunde sedan återvända i grupp till lägenheten där festen och dansen sedan fortsatte, som det heter, ”in på småtimmarna…”. Oj, oj vilken fest! Musikaliskt har jag med mig flera positiva intryck av David Guetta, fransk DJ och producent av dansmusik. Suveränt funktionell ”dansmusik” som tillsammans med September, The Attic och Alcazar var en grundbult i kvällens musikmix. Avstickare till Manu Chao, David Byrnes salsa/merenguelåtar från 89, ”Buddha Bar-mixar”, Madonna, Wham, Lenny Kravitz, Julio Iglesias, Prince och Tomas DiLeva bidrog till variation i bpm och rytm. Dans! Dans!! Dans!!!

Jag är så tacksam för att få vara med och uppleva så mycket skratt och glädje och positiva människor. Det behövs också sådana magiska stunder av fullkomlig tidlös lycka. När jag kraschade hemma på soffan vid 5-tiden på Nyårsdagens morgon var det i det spacet…

calle-kraschar-pa-nyarsafton.jpg

För mig kändes det som en stor vacker pusselbit föll på plats när jag stod där uppe på stegen och tittade ut över alla människor som var beredd att ta emot mig… Det var en mycket stark upplevelseorienterad existentiell rit.

Jag hade fattat ett stort viktigt personligt beslut för några veckor sedan; att så att säga välja vännerna framför kärleken, att åter bli singel och stanna i Sverige, att inte flytta till USA. Det kändes så väldigt rätt att jag valt att stanna. Jag hoppade och flög rätt in i det nya året och rätt ned i mina underbara vänners fångande armar. Här är jag och här förblir jag… http://www.youtube.com/watch?v=3Uo0JAUWijM

Ring klocka ring…

Posted in Fest, Poesi on 31 december, 2007 by japetus

Några korta rader så här på morgonen, årets sista dag…

Det har varit intensivt hela vägen över jul, via mellandagar och nu hit. Lugnt och harmoniskt julfirande i småländska skärgården. Sedan åter hemma med mycket fixande, inte minst med den singelfest som jag och vännen Herman ska ordna ikväll. Rejält!  Jag kommer igen i ett nytt år, ett makalöst nytt 2008. Det kommer bli det bästa hittills. Bara så ni vet.

Tennyson och Malmsjö får sista ordet i år:

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö…
Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring, klocka, ring… och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!”

10 sekunder med Nina Don, 10 minuter med Carl Cox

Posted in Fest, Hyllningar, musik on 16 september, 2007 by japetus

Igår var jag ute och åt middag med min vän Håkan på utmärkta woken ”Wok Mee” på Östgötagatan. Lugnt och fint vid 21.00 på en lördagkväll eftersom de saknar utskänkningstillstånd. Vi har inte träffats sen före Midsommar utan bara ”MySpaceat” och ”FaceBookat”. Vi konstaterade att det trots allt fortfarande är oslagbart att få träffas över en riktigt god bit mat och prata med varandera som människor gjort i tusentals år… Och jag fick mig en fantastiskt god wokad biff med jordnötssås med mycket goda grönsaker. Och ett mycket trevligt snack med Håkan.

När jag passerade förbi hemma hos Håkan innan vi gick ut fick jag hälsa på en tjej som var på besök hemma hos honom och Sofia. Hon heter Nina, kallar sig Nina Don, och har en strålande sångkarriär på gång i USA. En påtagligt karismatisk och förtjusande trevlig tjej som gav ett mycket ödmjukt och vänligt intryck. När jag nu lyssnat på henne på MySpace (jo det har sina fördelar med den företeelsen som också känns mycket mindre ”stressig” än FaceBook) blev jag verkligen imponerad. Hon sjunger helt underbart. Det är lättsmält och behaglig pop. Fint. 
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=118215659

Under middagen berättade Håkan om att legendarer som Burt Bacharach och Carol King var intresserade av att hjälpa Nina med låtar. UGH… Jag höll på att falla av stolen. Det är stort. Helt fantastiskt. Ja det är bara att önska Nina lycka till. Det kommer helt säkert att gå utmärkt bra!

Efter middagen åkte vi för att se en ”DJ-legendar”. Det har tagit 10 år av tjat från Monday Bars sida att få hit den legendariske dj-gigianten Carl Cox. Han har dock spelat i Sverige förut då han var ett av huvudnamnen på Lollipop-festivalen 1997; därav kopplingen till Håkan och gästlisteplaceringen. Jag skulle ha kallat tillställningen i Tryckeriets stora hangar vid Alvik för en ravefest men det är troligen en oerhört förlegad terminologi. Jag skulle ha kallat musiken för house, men är som sagt inte hemma i terminologin längre. Det var ett massivt tungt monotont skönt dunkande när vi kom in vid 1-tiden just efter att Carl the man himself intagit scenen och mixade och trixade för fullt.

Jag gillar grejen. Jag gillar musiken. Men saknade ett chillout-rum. Och det blir för mycket och för monotont för mig i längden. Jag är för gammal för den här typen av evenemang helt enkelt tror jag. Jag skulle heller aldrig ha betalt 350 spänn för detta. Efter 10 minuter var både Håkan och jag utmattade och klev ut igen i den friska klara och kalla septembernatten.

I efterhand måste jag erkänna att jag alla gånger skulle ha föredragit 10 minuter med Nina Don och 10 sekunder med Carl Cox. Ett ålderstecken? No offence Carl!