”Jag är säker på att alla i Sverige tar just sitt ansvar. Gör sitt yttersta för att säkra sin och andras hälsa. Hjälpa varandra och därför kunna se tillbaka på den här krisen och vara stolt över sina insatser, för sina medmänniskor och för Sverige. Tack.” 
Ja ikväll fick vi alla vara med om ett stycke svensk samtidshistoria. Jag kommer i framtiden att komma ihåg den här söndagskvällen när jag satt där i min ljusa IKEA-soffa i vardagsrummet klockan 21.15 och lyssnade till vår statsminister.
Jag tillhör inte generellt sett de största beundrarna av vår nuvarande statsminister, men jag vill verkligen säga att ikväll den 22 mars 2020 tycker jag statsminister Stefan Löfvén gjorde riktigt bra ifrån sig i sitt historiska tal till nationen.
Associationsbanorna gick faktiskt i en sådan riktning att han t o m för ett ögonblick snuddade vid ett riktigt legendariskt och episkt inspirerande tal som hölls i House of Commons i London i en annan svår krissituation för 80 år sedan:
”Let us therefore brace ourselves to our duties, and so bear ourselves, that if the British Empire and its Commonwealth last for a thousand years, men will still say, ”This was their finest hour.”

Ja… Nu har vi alla som hörde detta historiska tal möjligheten att höja den moraliska ribban rejält och, liksom engelsmännen i det som var deras största ödesstund, sträcka på oss och överträffa oss själva. Med det möjliga framtida resultatet att det land som tagit sig ur den här krisen kommer vara starkare och numret större än det som gick in i det. Jag ser en vacker möjlighet i det…
Att en svensk statsminister håller tal till nationen i ett krisläge är mycket ovanligt. Men det har hänt vid ett par tillfällen de senaste decennierna. Dåvarande statsminister Carl Bildt höll ett sådant tal 1992 på grund av oron i samhället kring den s k lasermannen och förre statsministern Göran Persson höll 2003 ett tal till nationen efter mordet på dåvarande utrikesministern Anna Lindh.
Stefan Löfvéns tal till nationen i dess helhet:
”I kväll vill jag vända mig direkt till er, det svenska folket. Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor. Nu behöver varje person förbereda sig mentalt på vad som väntar.
Vi har en allmän smittspridning i Sverige. Liv, hälsa och jobb är hotade. Fler kommer att bli sjuka, fler kommer att tvingas säga ett sista farväl till en älskad. Det enda sättet att klara av detta är att möta krisen som ett samhälle där alla tar ansvar för sig själv, för varandra och för vårt land.
Jag vet att många är oroliga, oroliga för om samhället ska klara av det. Orolig för sig själv, för någon du älskar som tillhör en riskgrupp eller för att ditt jobb ska försvinna. Jag förstår det. De närmaste månaderna kommer bli påfrestande, men vårt samhälle är starkt.
Våra myndigheter sliter dag och natt. Våra myndigheter sliter dag och natt. Personal inom vården, skolan och många många andra människor med viktiga yrken håller uppe vårt land. Jag som statsminister och den regering jag leder kommer fatta varje beslut som krävs för att skydda så många människors liv, hälsa och jobb som det bara går.
I Sverige har allmänna sammankomster för fler än 500 förbjudits, och gymnasie- och universitetsutbildningar bedrivs nu på distans. Jag vill att ni ska vara förbered på att fler ingripande beslut kan komma. Ibland med kort varsel och ibland som stör vardagslivet än mer. Målet med regeringens arbete är att begränsa smittspridningen så inte väldigt många blir svårt sjuka samtidigt, men också att säkerställa resurser till sjukvården och att vi i denna tuffa tid lindrar konsekvenserna för dig som arbetar och för våra företag.
Var beredd på att detta kommer pågå under en längre tid. Var redo för att läget kan förändras snabbt men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka. Nu har vi alla ett stort eget ansvar.
Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land.Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller alla.
Var och en av oss har ett ansvar att förhindra smittspridning, att skydda äldre och andra riskgrupper. Ingen av oss får chansa. Ingen av oss får gå till jobbet med symptom. Ung, gammal, rik eller fattig spelar ingen roll. Alla behöver göra sin del.
Det gäller även dig som är 70 plus eller tillhör en annan riskgrupp. Jag förstår att det är frustrerande att behöva begränsa ditt liv, dina sociala kontakter. Men det är just nu nödvändigt. För din egen hälsas skull, så klart, men också för att skydda andra människor och ge sjukvården möjlighet att klra av situationen.
VI som är vuxna behöver just nu vara vuxna. Inte sprida panik eller rykten. Ingen människa står ensam inför denna kris, men varje person har ett tungt ansvar. Varenda en.
Jag vet att kraven som ställs är stora men det är enbart så vi kan hålla nere smittspridningen. Jag vet att vissa begränsningar är påfrestande men det är så vi kan se till att sjukvården får möjlighet att hantera krisen. Jag vet att läget kan kännas tufft men att följa myndighetens råd är varje persons plikt. Också din. Och min.
Ni är många som tar ert ansvar också som medmänniskor. Som hjälper era grannar att handla, som stödköper en lunch från den lokala restaurangen. Som undviker att hälsa på mormor men i stället ringer henne och småpratar varje dag. Det är solidaritet i praktiken.
Jag är stolt över att vara Sveriges statsminister när jag ser vad så många gör för sina medmänniskor. Ni visar att när det är som tuffast, då är vår sammanhållning som starkast.
Jag är säker på att alla i Sverige kommer att ta just sitt ansvar. Göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa. Att hjälpa varandra och därför kunna se tillbaka på den här krisen och vara stolt över just din roll, dina insatser. För dina medmänniskor, för vårt samhälle och för Sverige. Tack.”
”Krim är Ryssland och Ryssland är Krim”.
Jag blir illa berörd av ryska ambassadens svar på utrikesminister Margot Wallströms kritik mot den ryska annekteringen av den ukrainska halvön. Tyckte på något sätt att jag kände igen det här cirkelresonemanget nånstans långt ifrån.
Usch, det är som ett retoriskt eko av ett tidigare totalitärt cirkelbevis: ”Adolf Hitler är Tyskland och Tyskland är Adolf Hitler”.
Jag hoppas verkligen att ryska ambassaden har grundligt fel när de påstår att ”det inte finns någon väg tillbaka”…
Ryska Federationens ambassad på Kungsholmen i Stockholm
PS: Det andra citatet ovan är hämtat från ett tal som Rudolf Hess, Hitlers ställföreträdare, höll via radio till den då av nazisterna just underkuvade tyska nationen den 24 februari 1934. Jag kunde tyvärr inte låta bli att associera i den här totalitära riktningen.
Efter söndagens splittrade valresultat har Sverige hamnat i en mycket besvärlig parlamentarisk situation. Det tycks nästan omöjligt att få till en regeringsfähig konstellation med möjlighet att ta ansvar för landets styre den kommande mandatperioden. Ja om man inte inkluderar SD. Och det önskar ju inget av de övriga demokratiska partierna.
Vad göra?
Nu måste vi lära av Finland som länge varit duktiga på att hitta breda demokratiska samlingslösningar när landet hotats av fara. Det är en mycket oroande situation som Sverige hamnat i och vår demokrati är utmanad och hotad av dunkla krafter.
I Sverige kunde vi under Andra världskrigets stora yttre hot och tryck bilda en samlingsregering, men efter detta har det inte förekommit. Kanske inte heller behövts. Förrän nu!
Den svenska samlingsregeringen med statsminister Per-Albin Hansson 1943
Nu måste de demokratiska krafterna i Sverige börja samarbeta! Nu behöver vi politisk sisu och demokratisk handlingskraft! Låt oss lära av Finland!
En talande bild från gårdagens högtidlighållande av 70-årsminnet av landstigningen i Normandie nådde mig imorse…
på fotot kan vi se hur presidenterna Obama, Hollande och kansler Merkel samlats runt drottning Elisabeth medan en till synes nonchalant president Putin håller avståndet till västvärlden. Eller om han fryses ut? Det är en tacksam bild att publicera idag om man vill spekulera i förhållandet och spänningarna mellan världens ledare efter Putins ryska offensiv denna vår.
Putins Ryssland har alldeles nyligen exkluderats från de rikaste ländernas samarbetsorganisation G8 som nu åter blivit G7 efter Rysslands utvisning.
En möjligen mer positiv bild från gårdagens möte på de historiska invasionsstränderna var att man också kunde se att Putin och Ukrainas blivande president Poroshenko faktiskt talade med varandra. Låt oss hoppas att den symboliken blir den bestående bilden från denna historiska tilldragelse.
Jag vaknade upp imorse och gick bort till dörren för att kolla in morgontidningen… Inget där. Inget var ännu klart när den gick i tryck.
Men när jag slår på TVn står det omedelbart klart… Jublande människor på Obamas valvaka i en park i Chicago. Barack Obama har verkligen blivit president i USA! Ingen ”Bradley-effekt” har kunnat stoppa honom. Och det är en klar seger. Det är helt fantastiskt!
Jag står där i min gamla röda, ärvda morgonrock med fjärrkontrollen i handen i gryningsdunklet i mitt vardagsrum och hajar till. Vem som än vunnit detta historiska val hade det inneburit en positiv förändring för USA. En efterlängtad och välbehövlig förändring. Nu har väljarna i USA sagt sitt och det känns som en stor lättnad att Obamas seger är så tydlig, så oomtvistlig. Detta är ett historiskt ögonblick för USA, ett historiskt ögonblick för världen.
Jag tror dessutom att det, totalt sett, för USA och för hela världen, var det bästa som kunde hända. Det här är förändring som inte bara är efterlängtad efter 8 år med en president som fått USAs anseende att försämras i världen, som distanserat USA från resten av världen, som fått USA att tappa ledarskapet och bildlikt krympa, moraliskt sett. Det är förändring som är efterlängtad av en majoritet av väljarna i USA och, tror jag, helt säkert av en majoritet av världens befolkning. Det är en oerhört positiv förändring. Därför måste jag säga att jag är otroligt glad nu på morgonen. Rätt man vann!
Hur tänkte hon egentligen? Jag kan bara inte förstå det? Det verkar så anmärkningsvärt ansvarslöst och omdömeslöst.
Statssekreterare Ulrica Schenström är formellt sett landets främsta och högsta tjänsteman; en av statsministerns närmaste medarbetare. Hon är samtliga övriga statssekreterares chef och ansvarar för stab, inrikesplanering och kommunikation i Regeringskansliet. Hon är ansvarig för Sveriges krisberedskap. Ja, eller var det. Hon har ju avgått, vilket visar på gott omdöme på sluttampen.
Hur tänkte hon? Ja hur tänkte hon när hon satte sig på krogen en tisdagkväll med en politisk journalist från Tv 4 och hånglade och söp till för 945 pix, så rejält att hon uppenbarligen t o m stupat utanför toan så folk fick kliva över henne? Den politiske journalisten var möjligen en polare från glassiga reklambyråtiden eller presschefstiden hos Moderaterna. Fyllehånglet med den politiske journalisten, som snarare ser ut som en tvålfager Ken-docka till sportjournalist på kommersiell tv-kanal än en seriös KG Bergström, visar på kraftigt dåligt omdöme. (Nej jag menade inte att det hade varit ok att hångla med KG Bergström).
Om hon hade varit ledig och detta varit hennes fritid hade det väl bara varit litet lagom omdömeslöst. Men eftersom hon hade jour med Sveriges krisberedskap var hon alltså i tjänst. Och med en sådan ansvarsfull uppgift…
Är det så här Sveriges främsta tjänsteman utövar sitt ämbete? Ska det här föreställa integritet? Är det så här Sveriges krisberedskap ska skötas? Liggandes plakat utanför en toalett på en söderkrog en tisdagkväll. Tsunamis tar inte hänsyn till veckodagar, fyllor eller hångel. Ja ja, jag är medveten om att jag raljerar nu, men snälla nån! Herregud! Så här får man ju bara inte göra. Det är så provocerande nonchalant!
Måste man bli maktberusat omdömeslös och arrogant nonchalant när man upphöjs till de här ansvarsnivåerna? Usch vad tråkigt att det blev så här. Jag blir så trött. Snälla ni mäktiga människor i det här landet, kan ni inte ta och sköta er litet och överraska positivt och inspirera oss andra istället. Nej jag förväntar mig inte att ni ska vara lika fläckfria som Ingvar Carlsson, han var i en klass för sig. Men bättre än så här måste ni bara kunna prestera; snälla ge oss positiva exempel! Alla vi andra som försöker sköta oss. Ulrica Schenström har i alla fall tagit konsekvenserna av sitt dåliga omdöme och ansvarslöshet och avgått.
Att statssekreteraren i Regeringskansliets beteende var helt och fullkomligt fel, ja rent av riktigt tragiskt, kan till och med en sketen liten statstjänsteman som jag fatta.
Regnet rinner nedför fönsterrutan. Temperaturen sjönk nästan 10 grader över en natt. Vinden stormar, viner och blåser utanför. Ugh! Det känns tufft att ge sig ut och springa ikväll. Tveksamt om det blir nån ”Rågsvedsrunda” eller ”Vinterviksrunda” just ikväll?
Jag kände mig tvungen att låna en strof ur Uffe Lundells klassiska platta ”Vassa Eggen” idag. Jag vill väl i och för sig inte riktigt tro att det verkligen är höst nu. Uffe hade nog snarast ett utropstecken efter sitt påstående. Jag har satt ett frågetecken efter min rubrik. Det verkar rimligt eftersom det idag bara är den 28 augusti.
I tonåren hade jag av fler skäl än jag hinner gå in på här väldigt svårt för Lundell, men det där vände redan i tidig 20-årsålder och jag har nu många starka och fina minnen till hans musik, texter och konserter. Det har blivit många sådana genom åren. Och en del traditioner också. En känd sådan är att alltid lyssna på ”Den Vassa Eggen” den första dagen det verkligen känns att det blivit höst i stan. (Plattan är, liksom Ratatas ”Sent i September”, synonym med svensk höst för mig. Festligt nog kom de samma år också, 1985, annars är nog likheterna inte så många. Jo då, ganska deppiga är de båda. Men ”Vassa Eggen” är en riktig höstlik, deppig, skilsmässoplatta av episka proportioner.) Slut på lång parentes.
Hursomhelst, ”Vassa Eggen” brukar vara läge att spela nån gång i september varje år, men det har hänt att det dröjt till oktober. Uffe sjunger ju själv ”Djurgårn brinner redan i september i år…”. Vi får se hur det blir med det. Hösten är oberäknelig, lika oberäknelig som Uffes turnéer en gång var på den tiden han fortfarande drack. Jag sänder här också en tanke av tacksamhet till den gode vän som introducerat denna speciella ”Vassa Eggen”-tradition. Så har det varit varje höst sedan 1989 då vi lärde känna varann när vi gjorde lumpen. Hej och hå!
VM i friidrott pågår nu för fullt. Min granne Helge tittar förstås på samtliga VM-utsändningar och publikjublet når mig då och då. Jag tittar förstås en del själv också. Det känns mysigt.
Kräftskivan i helgen avlöpte relativt nyktert och till, har jag anledning att misstänka, samtliga gästers belåtenhet. Särskilt Herman tror jag som med största sannolikhet äntligen kommer bli vald till Kräftkung efter sitt sköna inhopp som George Michael-lookalike med starkt elegant och samtidigt sleazy homoerotisk approach. Ha ha ha!
Det var litet av en era som tog slut i och med årets kräftis. Nästa gång firar vi nere i pappas båtshus i Misterhults skärgård. Då blir det en annan grej. Lånade Hyundais gamla pay-off för att förklara vad jag menade när jag höll det obligatoriska välkomsttalet: ”Ny tid – ny bil”. Då tre av deltagarna nästa år fyllt 40 kändes det rimligt att förnya konceptet en aning. Men grundidéerna består givetvis! 😉
Uppehöll mig också i årets kräftskivetal vid en betraktelse av en annan 39-årings livssituation. Stackars Ulrica Messing som hoppat av sin riksdagsplats som blivit för tråkig när jobbet måste göras i opposition. Men det finns andra och mer officiella skäl och något riktigt vettigt skäl som jag ser det. Hon måste nu dessvärre också förklara sig inför hela rörelsen när den ena officiella orsaken till avhoppet är att hon råkat bli kär i en miljardär och kapitalist och den andra är att hon nu vill hinna med sin familj. Hon var tvungen att värja sig med att hon minsann varit kär i många arbetare också…
Ulrica och hennes miljardär, Torsten Jansson, har båda ”brutit upp från sina äktenskap” för varandras skull efter att ha träffats på ett av miljardärens glasbruk i Småland. Trist med skilsmässor, men kul med en miljardär säkert och egentligen är det väl inte så pjåkigt Ulrica. Du har gjort dina val i livet och jag tycker du verkar ha lyckats otroligt bra. Du har gjort mycket jag aldrig varit i närheten av. Två äktenskap och två barn har du hunnit med samtidigt som du kommit in i Riksdagen som 23-åring 1991 och rekordungt statstråd blev du redan som 28-åring anno 1996. Flera ministerposter avlöste sedan varandra i Göran Perssons regeringar. Du var nog t o m påtalad som en av hans möjliga efterträdare i de diskussionerna.
Men tydligen var det nu ändå något som fattades trots de stora framgångarna. Livet låter höra av sig till de flesta förr eller senare. Långsiktighet och balans mellan arbetsliv och familj är av nöden för att själen långsiktigt ska överleva. Det är väl det som du känt av och det var där jag kände att jag trots allt hunnit med något som du missat; att ha tid för det som verkligen känns viktigt i livet.
Jag tror du har gjort ett väldigt sunt och klokt val Ulrica. The L I F E experience är vad vi snackar om. Vad vore jag utan mina vänner? Slätt intet. De är ju min familj! Vilket alltid känns lika fint att få framhålla vid den årliga kräftskivan…
Men det kan sannerligen inte vara lätt att vara sosse. Man får passa sig för vem man blir kär i. Och att svika rörelsen för en kapitalist är inte populärt. Skit i det ni!
”En socialdemokrat, en socialdemokrat, hon får inte vara lat!”
Japetus öga 