Archive for the Spel Category

”Ready player one” – en makalöst fascinerande berättelse som nu blir storfilm

Posted in musik, Film, Spel with tags , , , , , on 31 juli, 2017 by japetus

Året är 2044 och vi befinner oss i en dystopisk framtid där världen är tömd på naturresurser, drabbad av energikris och de flesta människor framlever sina dagar i ett eländigt tillstånd boende i höga staplar av husvagnar/trailers. Det är en mycket ogästvänlig värld och det är därför inte så konstigt att så många av dess invånare väljer att fly till en alternativ virtuell verklighet som kan ge dem det liv de inte längre har. Detta digitala universum heter ”OASIS” och erbjuder den perfekta verkligheten, den som alla drömmer om och vill fly till. Eskapism på högsta nivå.


I våras läste jag den bästa SF-bok jag läst på åratal, ”Ready player one” av Ernest Cline – nu blir den en storfilm av Steven Spielberg.

Så vem kan förvånas över att bokens huvudperson Wade, vår berättare, tillbringar det mesta av sin tid i denna virtuella värld. Wade är 18, föräldralös sedan 11 och bor under eländiga förhållanden hos sin elaka faster högt upp i den vertikala trailer-parken i Oklahoma City. OASIS ger honom en meningsfull tillvaro och det är gratis att vara där. Det som gjort OASIS extra spännande är att dess skapare, den legendariske och ännu mer excentriske gamle miljardären James Halliday just avlidit och lämnat ett märkligt testamente efter sig. Han har skapat ett makalöst snillrikt onlinespel i form av en jakt efter ett gömt påskägg. Den som hittar detta virtuella påskägg nånstans i OASIS jättelika värld kommer att få ärva hela Hallidays gigantiska förmögenhet.

Men för att lyckas med denna virtuella Graal-jakt måste man lösa ett antal gammaldags gåtor som ger ledtrådar till var man kan hitta de tre nycklarna. Varje nyckel öppnar en ny port som leder närmare och närmare det ovärderliga påskägget… Eftersom den gamle gubben Halliday (född 1972) var besatt av 1980-talets popkultur – musik och filmer men framförallt rollspel, videospel, dataspel och arkadspel blir romanen lika mycket retro som framtidsskildring. Vår hjälte Wades styrka är att han under sin uppväxt fokuserat det mesta av sin lediga tid på att sätta sig in i Hallidays värld och hans besatthet av 80-talet. Wade är en riktigt fullfjädrad nörd som kan dialoger ur filmer, vilka plattor låtarna kommer ifrån, hur man spelar Advanced Dungeons & Dragons och alla de gamla arkadspelen: Defender, Asteroids, Space Invaders, etc.

Ready player one
Vår hjälte Wade befinner sig fysiskt i sin trailer fylld av 80-talsreferenser – men egentligen är han nånstans i OASIS många världar…

Du som läst så här långt och känner mig någorlunda förstår direkt att den här boken träffar rätt i mitt hjärta. Jag är bara några år äldre än författare Ernest Cline som av någon anledning är jämngammal med bokens miljardär Halliday, så jag är väl bekant med det mesta som det hänvisas till i boken. Nästan allt.

Boken är knappast ett litterärt mästerverk och jag har läst en del pk-kritik mot dess ”grabbighet”, men även dessa kritiker erkänner att det finns en enormt sprudlande berättarglädje som inte ens en välutbildad genusvetare kan värja sig mot. Det är även en mycket romantisk berättelse för den innehåller faktiskt en riktigt fin och rar kärlekshistoria. Ja detta är sammantaget en oerhört fascinerande och kreativ skapelse. En berättelse som jag mer än de flesta önskar att jag skrivit själv. Och jag kunde nästan ha gjort det för jag kan bitvis minst lika mycket som författaren om ämnesområdena han berör.

”Ready player one” är en väldigt underhållande, bitvis galet rolig och definitivt spännande story. Redan när jag läste den tänkte jag att det här måste det bli en storfilm av. Och så blir det. Nu kan jag bekräfta att Steven Spielberg tagit sig an denna fascinerande berättelse som kommer att ha premiär nästa vår. Kolla in trailern här så förstår du vilket storslaget äventyr som väntar!

 

Annonser

Om Gary Gygax, rollspelande och interaktivitet

Posted in Hyllningar, Personlig kommentar, Spel with tags , , , , on 5 mars, 2008 by japetus

Läste idag att Gary Gygax gått ur tiden 69 år gammal igår den 4 mars i sitt hem i Lake Geneva, Wisconsin.

Gary Gygax??? Hans namn är ett helt okänt namn för de flesta, men oerhört välkänt för alla dem som någonsin rollspelat. Och då menar jag inte teater utan fantasy roleplaying. Ja just det, de där sällskapsspelen som media ofta så länge gjort sitt bästa för att mystifiera och ställa i tvivelaktig dager… Det verkar ju litet konstigt och det har man ju hört att det händer så mycket konstiga saker när folk spelar rollspel. Begår de inte självmord, mördar varandra eller utsätter varandra för sexövergrepp? Suck och åter suck!

Märkligt att jag överlevt själv förresten! Jag började spela rollspel när jag var 14 anno 1982 (första utgåvan av klassiska svenska rollspelet ”Drakar och Demoner” inhandlad på lika klassiska spelaffären Tradition) och höll på med det ganska intensivt upp i tidig 20-års ålder (ja jag var så ”nördig” att jag hellre gjorde det än att ”lira boll med grabbarna”, ”mecka med moppen” eller varför inte bara vara ute och slåss och vandalisera). Jag skulle fortfarande göra det oftare om bara jag och vännerna hade tid. Men det är förstås så oerhört mycket annat som kommer högre på priolistan idag.

Gary Gygax kan utan tvivel sägas vara fader till hela denna genre för det var nämligen han som 1974 lanserade det första riktiga rollspelet: ”Dungeons & Dragons”. Det här är ett spel som till dags datum ska ha sålts i över 20 miljoner exemplar och fått många generationer av ungdomar, mest killar får tillstås, att sitta inne många, många, många timmar i sträck och lösa livsfarliga uppdrag, se sagolikt vackra fantasivärldar, betvinga monster, spöa upp badguys och rädda världen. Ja många olika världar eftersom rollspelandet finns i så många olika alternativa spelvärlar och spelsystem inom Fantasy och Science Fiction. För att ta några exempel: Sagan om Ringen, Star Wars och H.P. Lovecrafts värld/”Call of Cthulhu”.

Rollspelandet ger en övning i gruppdynamik, socialt samspel, kreativ problemlösning, stimulans för fantasin, engelsk språkfärdighet, inläsning och tillämpning av komplicerade regler. Dessutom är det alldeles oförskämt spännande och roligt. Jag skulle vilja påstå att det är en mycket utvecklande form av socialt samspel som också är ett oerhört nyttigt sätt för ungdomar att stimulera sin fantasi och lära sig uttrycka den. Det är oerhört kreativt.

Och ja, det stämmer att det några gånger genom åren hänt tråkiga i anslutning till rollspelande. Men det blir så väldigt snett att lägga skulden på spelen i sig. Människor som är beredda att slå ihjäl varandra hittar alltid en orsak att göra det. Det finns många triggers där ute. Den som inte vet något om vad rollspel är och hur det fungerar kommer gärna att vilja se något suspekt i företeelsen. Det vi inte förstår oss på skrämmer oss. Så funkar det med alla former av intolerans.

Det är lika naivt att skylla självmord på rollspelen. En person som bestämmer sig för att begå självmord gör inte detta för rollspelets skull. Han eller hon hade tyvärr hittat en annan orsak förr eller senare. Det finns olika triggers men det är inte spelet som i sig är orsak till sådana tragedier.

Gary Gygax hade också en kulturell influens och betydelse som var större, långt större, än den påverkan han hade på den relativt lilla klicken av rollspelare ute i världen. Vad rollspelen innebar var något mycket viktigare än så. Innan rollspelen fanns hade fantasyn bara funnits i böckernas värld, ex J.R.R. Tolkiens Midgård och C.S. Lewis Narnia, något man kunde läsa om eller se på film. Men genom Dungeons & Dragons skapades den första fantasivärld som kunde befolkas och faktiskt upplevas interaktivt. På så sätt blev Gygax’ livsverk en bro mellan böckernas och filmernas passiva konsumtion till en interaktiv värld som formligen exploderat i o m allt kraftfullare dataspel de senaste 10 åren.

Men rollspelen var först med interaktiviteten. Och Gary Gygax lanserade det första rollspelet. Detta är en mycket stor och viktig händelse, inte bara för populärkulturen.

Gary Gygax lär aldrig ha förstått sig på och riktigt uppskattat alla de datorbaserade rollspel och interaktiva data-rollspelsvärldar som kommit på senare år, t ex fenomenet ”World of warcraft”. Han framhöll in i det sista att rollspelande var en social upplevelse som handlar om att samarbeta ”live” i grupp och att datorerna blir en mellanlänk som trubbar av den egna fantasin. Jag kan förstå honom. Dataspelen kan vara grymt häftiga, men jag tillhör den generation som inte från början passivt matats med datorns bilder och handling. Jag har spelat riktiga rollspel. Old school…
 
För det var något alldeles speciellt när spänningen var på topp i hemmasoffan och man i ena sekunden kunde höra en knappnål falla när alla i gruppen satt tysta och med alla kreativa INTERAKTIVA medel försökte lösa en riktigt svår och tillkrånglad situation i det just nu pågående rollspelsscenariot, för att i nästa sekund börja tala i mun på varandra för att förklara för spelledaren vad man hade på gång… Så här gör vi, lyssna nu!!!