Archive for the Träning Category

Åter på Centralbadet, det mesta är sig likt

Posted in Träning, Vardagligt with tags on 20 november, 2012 by japetus

Tillbaka till en riktig långkörare i bloggen… Centralbadet!

För ungefär en månad sedan aktiverade jag så igen mitt kort på Centralbadet. Det har känts väldigt bra att komma igång med regelbunden träning igen efter ett alltför långt uppehåll. Glädjande nog höll träningsvärken bara i sig i ungefär en vecka, sen har det gått lätt att träna. Fyra gånger i veckan har jag kört och det har givit resultat. Jag går upp betydligt snabbare nu i vikt än någonsin tidigare, ämnesomsättningen efter 40 funkar på ett annat sätt än jag varit van vid. Och den slappa känslan i kroppen har ganska snart försvunnit.

Men de vanliga gamla nedsidorna kvarstår. Som kortinnehavare och stamgäst har du alltid sämre service än de kunder som droppar in och betalar en enstaka entré. De får handdukar och badrockar och bemöts generellt på ett annat sätt än vad man som regelbundet återkommande kund får uppleva – man drar sitt kort, får sin nyckel och sen är det inte mer med det. Så funkar det paradoxalt nog när det egentligen borde vara tvärtom, dvs att man tar bättre hand om sina stamgäster.

Personalomsättningen är stor och flertalet av tjejerna i kassan har i princip börjat sedan mitt senaste kort tog slut i månadsskiftet april-maj i våras.

Inne i lokalerna är allt sig likt. Så när som på att det nu finns dagsljuslampor i caféet vid entrén. Man har helt enkelt ordnat ett litet ljuscafé där vilket är sympatiskt. Ja och så står det litet lampor över vissa av vilstolarna i spa-rummet med bubbelbadet och termiska badet. Det är härligt och badet funkar fortsatt bättre, är fräschare och mer inbjudande nu efter den tidigare långa ombyggnadsfasen.

De flesta av de andra stammisarna är på plats, ”grabbarna grus” håller ställningarna. Det är personer jag nu i tio års tid har sett på badet då och då. Någon person som tydligen snyltat på badet en längre tid utan att betala har däremot slutligen avvisats. Trist men helt rättvist tycker jag som alltid betalat fullt pris i alla år och är av den uppfattningen att man ska göra rätt för sig.

Och så finns där åter de återkommande pedagogiska diskussionerna med beskäftiga gubbarna eller kaxiga yngre killarna som inte har koll på vett och etikett i bastun. Det dyker förstås fortfarande upp då och då. Alltid lika festligt att lugnt och tydligt få förklara för dem att det finns flera olika bastualternativ att välja på och att det inte är något konstigt med att man öser vatten på stenarna då och då i saunan å ena sidan. Och att det å andra sidan är de som sitter på högsta laven som bestämmer när det är dags att kasta på mer. Inte de som sitter längst ned. Basic sauna groundrules!

Annonser

Nypremiär på Centralbadet idag

Posted in Träning, Vardagligt with tags , on 10 september, 2011 by japetus

Så kom det sig då att jag i dag denna soliga lördag den 10 september klev in på Centralbadet igen för att återuppta min i juni 2010 avbrutna träning där. Jag har tränat regelbundet på Centralbadet sedan i februari-mars 1999 då jag just kommit tillbaka från min första långa Thailandsresa och ville fortsätta den träningstrend jag där inlett.  Det blev början på 11 års oavbruten träning där.

Upphållet som äntligen bröts idag hade varat i 15 månader och är det i särklass längsta under de ca 12 år som gått sedan jag började träna regelbundet. Jodå, en hel del jogging, situps och armhävningar har det också blivit, men inte alls den fokuserade träning jag tidigare gjort i Centralbadets gym. Jag provade Forsgrénska ett tag i början av året, men det var inte på långt när så trevligt. Nej, det funkade inte för mig. Det är tydligt för mig vad denna guldkant som Centralbadet är verkligen betytt för mig.

Renoveringen av badet var en följetong i sig, men nu är väntan över. Badet öppnade igen i juni efter att ha haft stängt i ett år. Beskedet till oss i kunder var ursprungligen 3-4 månader. Desto mer glädjande då att resultatet blivit så bra! För nu är det verkligen väldigt fräscht och fint, varenda kakelplatta är utbytt. Och en konstig känsla att de gjort en rockad med damernas och herrarnas omklädningsrum samt bastuutrymmen. De har helt enkelt bytt plats.

Fascinerande att gå runt och se alla förändringar som skett i denna lokal jag tillbringat så mycket tid i i så många år. Gillar särskilt den romerska rena vita marmorkänslan i relaxen. Den nya iskalla poolen/vattengraven var toppen efter bastun, som att stiga ned i en isvak – en aktivitet jag verkligen gillar.

Här är länken till hela följetongen om renoveringen på Centralbadet, samt alla mina tidigare bloggar om badet:
https://japetus.wordpress.com/2011/06/13/vantan-ar-over-centralbadet-har-oppnat-igen/

Och här en artikel från ”Vi i Vasastan” från slutet av maj i år som berättar mer sammanfattande om nyheterna på badet och om renoveringen:
http://www.direktpress.se/viivasastan/Arkiv/Artiklar/2011/05/Sa-blir-nya-Centralbadet/

Den allmänna uppryckningen

Posted in Träning on 6 juni, 2011 by japetus

Nu är det definitivt dags att komma igång med regelbunden träning igen. De senaste dagarna har inneburit en uppryckning och det känns väldigt bra. Det blir väldigt tydligt för mig att hela livskvaliteten, livsupplevelsen försämras när min kondition försämras.

Den gångna vinterns mer eller mindre frivilliga träningsuppehåll pga Centralbadets stängning för renovering har varit det längsta på 12 år. Det är klart att kropp och själ reagerar på inaktiviteten efter att ha fått så pass mycket regelbunden träning i så pass många år. Jag tränade litet på Forsgrénska vid Medis januari till mars, men trivdes aldrig bra där. Sen har det varit ryckigt och ojämnt. Det har inte varit någon bra och regelbunden träning.

Resultatet har blivit en sladdrig upplevelse av onaturligt mycket ”sladder” kring midjan, vilket känts väldigt konstigt för mig som alltid varit smal, men resultatet har också varit mindre glädje och mer olustkänslor, vilket är mycket värre. Det är en naturlig del av åldrandet att inte längre kunna se ut som en 25-åring när man passerat 40, men fram till nu har det på något sätt ändå känts som att jag lyckats ganska väl i kampen mot ålderstecknen, en framgångsrik ”fighting retreat”.

Jag vet samtidigt att det är nyttigt med litet underhudsfett och jag tror det varit bra för mig som så länge tjatat om att gå upp i vikt och kämpat på alla möjliga sätt att nu till slut denna vinter ha fått passera den historiska 80 kilos-gränsen, men på fel sätt…

Att vara på gång igen med träningen känns nu därför extra bra för kropp och själ. Det blir löpning varannan dag, inte mer än 2,5 – 5 km per gång inledningsvis, men det är en bra start. Och så situps och bellybacks varje dag. Armhävningarna märks det tydligast på att jag är ur form. Det går jättetrögt först, men jag vet att det vänder.

Viktigast är att jag kan konstatera att den allmänna uppryckningen nu har inletts. Eller för att citera Petter från fredagens konsert på Grönan:
”Vinden har vänt!”

Om stegräknartävlingen som gått för långt och mannen i det mörka rummet på Värtavägen

Posted in Träning, Vardagligt with tags , on 18 mars, 2011 by japetus

I mars månad detta år anordnar min arbetsgivare en stegräknartävling. Det är spännande att se allt som nu händer på min arbetsplats med anledning av detta. En enorm tävlingslusta väcks hos många av mina kollegor. De utför nu extrema prestationer flera gånger i veckan och många är uppenbart utmattade och har problem med värkande leder och knän.

7 000 steg om dagen är vad man måste prestera för att kunna få ta del av de priser som lottas ut varje vecka. Själv har jag inga problem att dagligen nå över den nivån. Jag får ihop ca 8 000 steg per dag bara genom det jag går naturligt till och från jobbet och på arbetsplatsen. De dagar jag promenerar på kvällarna brukar jag kunna nå 11 000 – 12 000 steg per dag. På helgerna har jag kunnat ligga mellan 15 000 och 20 000 steg. Min toppnotering är hittills ca 24 000 steg nu i lördags.

Detta har gjort att jag legat mellan de 50 och 100 bästa av de ca 450 som deltar i tävlingen. Men under de sista dagarna har jag börjat falla i placeringen och ligger nu inte längre bland de 100 bästa.

De som leder tävlingen presterar dagligen minst 30 000 steg. Ibland över 40 000 steg per dag. Jag snackade igår med våra två absoluta toppkillar och de berättade att de inte sällan haft så mycket som 60 000 steg och t o m toppat på 79 000 steg på en enda dag. De här killarna går fram och tillbaka till jobbet varje morgon och tränar dessutom nu både morgon och kväll på gym. Och de försöker hinna med att gärna springa en mil på lunchen… Det är extremt.

Särskilt om man betänker att en halvtimmes styrketräning, simträning, innebandy eller annan bollsport bara genererar motsvarande 2 700 poäng/steg. En timme ger 5 400 poäng.  De kvällar jag simtränar och styrketränar i 45 minuter får jag ihop dryga 4 000 extra poäng/steg. Det är alldeles för litet för att hänga med i den här matchen.

Å andra sidan var det knappast tanken med tävlingen att man skulle ha dagliga poängtal över 40 000. Det skämtas nu allmänt om att de som toppar den här tävlingen i princip måste sluta jobba temporärt för att hinna med att få ihop sina steg och poäng…

Jag gör i alla fall mina extra promenader och kör mina tre träningspass i veckan. Vi får se om det i slutänden räcker till en placering bland de 100 bästa? Hade det varit mer vår och bättre underlag hade jag joggat också och då hade förstås stegtalen blivit än högre, men tävlingen slutar 28 mars så det lär inte bli så mycket joggat.

På kvällarna brukar jag nu i alla fall promenera så mycket som möjligt. Oftast väljer jag platser längs med Stockholms röda tunnelbanelinjen så det blir smidigt att åka hem. Jag går därför ofta på Södermalm, Östermalm och på Gärdet. Ofta i skymningen. Ofta är det väldigt vackert. Ibland ser jag saker som etsar sig fast i minnet. En sådan sak hände i veckan.

När jag tidigare denna vecka gick längs Värtavägen fick jag se en litet märklig syn. På första våningen i en av lägenheterna som vetter ut mot Värtavägen där den följer kanten av Gärdet ned mot Valhallavägen satt en man i övre medelåldern vid sitt vardagsrumsfönster. Det som kändes annorlunda var att ljuset i lägenheten var släckt.

vaertavaegen27stockholm
Värtavägen 27, Gärdet, Stockholm

Han satt blickstilla och tittade snarast ned i golvet eller ned mot fönsterblecket. Jag stannade till och iakttog honom från sidan i kanske 10 långa sekunder innan jag kände att det var dags att gå vidare för att inte vara ohövlig. Mannen rörde sig inte. Ljuset förblev släckt.

Med en mystisk känsla inombords gick jag vidare längs Värtavägen ned mot Valhallavägen, Fältöversten och Karlaplans t-banestation i den tilltagande marsskymningen…

Bokslut 2010 – ett halvdant år med vissa ljuspunkter

Posted in musik, Personlig kommentar, Personlig utveckling, Träning, Vardagligt on 30 december, 2010 by japetus

Så har det hänt ännu en gång. Jag har snart fullbordat ännu ett år på min livsvandring. Det är en ständig balansgång och en strävan för mig att så långt som möjligt göra ”rätt” i varje given situation. Att vara en bra människa som gör positiv skillnad utan att göra våld på mig själv- med allt vad den ekvationen bjuder av vägval, insatser och samtidigt kunna sätta gränser när så behövs. Året som gått gav fler tillfällen att öva detta. Det är inte alltid lätt. År 2010 är nästan slut och ett nytt år står för dörren; om några månader fyller jag 43 och det känns… Overkligt.  

2010 har varit omväxlande och känns inte helt lyckat för mig. Det finns ljuspunkter men personligen är jag inte fullt nöjd med vad jag presterat under året som gått. Åren går. Jag måste sätta tydligare mål och framförallt bli bättre på att hålla kontinuerligt hög självdisciplin för att nå dit jag vill. Det jag presterat hittills räcker inte och lämnar mig med en halvljummen känsla av att sitta stadigt förankrad i lagomlandets lagomfåtölj. Ebba Gröns odödliga text till ”Vad ska du bli?” spökar i bakhuvudet…

Jag roade mig med att plocka fram litet fakta om mig själv. Just nu idag när jag skriver detta, den 30 dec 2010 ca kl 12.45 gäller detta:
– You are 42 years old.
– You are 514 months old.
– You are 2,237 weeks old.
– You are 15,659 days old.
– You are 375,821 hours old.
– You are 22,549,292 minutes old.
– You are 1,352,957,559 seconds old.

Denna info och mycket annan kuriosa hittar du här på ”Birthday calculator”, bara knappa in ditt födelsedatum:
http://www.paulsadowski.com/birthday.asp

Jobbet – mot något nytt och bättre: 
Ett av de mest positiva sakerna i bokslutet är att jag slutligen lyckades byta jobb internt på min arbetsplats under året som gått. Jag ville ju inte byta arbetsplats den här gången, bara avdelning. Efter att ha upplevt en arbetssituation som kändes otacksam och till slut allt mer liknade en olöslig ekvation med en för mig frustrerande mix av dolda och öppna konflikter pga olika uppfattningar och meningsmotsättningar pga skilda värderingsgrunder har jag bytt jobb internt.  

Att bryta mot outtalade informella förhållningsregler i en organisation är inte lätt, särskilt om de är starka, men det är utmaningar jag naturligtvis måste ta mig an om jag ska kunna skapa en långsiktigt hållbar situation som fungerar för mig. Jag vägrar att menlöst tigande finna mig i inkonsekvenser och orättvisor påtvingade av vissa ledningspersoner som besvärande ofta föregår med nyckfullt dåligt exempel. Att inte finna sig i sådant brukar kallas integritet. Kanske ett utslag av fadersarvet från Tornedalen att inte finna sig i ”överhetens” osakliga förtryck, vilka former det än tar sig. 

Jag har jobbat 18 år i sju olika organisationer så jag har ganska mycket att jämföra med. Det här är inget osakligt gnäll. Den här gången passade jag helt enkelt inte in. Med facit i hand efter ett drygt halvår är det nu i alla fall tydligt att bytet var rätt för samtliga inblandade. Glädjande nog har det utvecklats till en win-win situation.

Vänner/socialt/familj – fortsatt låg profil och gränssättande:
Känns verkligen som ett mellanår detta. Om 2008 var det senaste riktigt socialt aktiva året, ända tills olika svåra konflikter delvis sprängde ”gänget” och som ännu starkt påverkar min umgängeskrets, så har 2010 liksom 2009 varit ett ganska asocialt år. Att ordna fester hemma regelbundet varje månad som för 5-10 år sen funkar liksom inte längre. Folk har inte tid på samma sätt som tidigare. Jag orkar inte på samma sätt längre. Och det fåtal gånger jag försökt ordna något hemma så har det inte blivit bra, mycket pga enstaka gränslösa och respektlösa personer i mitt umgänge som jag haft svårt att hantera. Jag måste bli bättre på att säga ifrån. Och det har jag blivit.

Nu har jag ledsnat rejält på den ego-attityden och försäkrat mig om att fortsättningsvis slippa den typen av socialt obehag. Visst, det skapar litet social friktion att markera och säga ifrån både gentemot vänner och familj, att inte konsekvent göra som andra förväntar sig att man ska göra och i värsta fall låta sig köras över gång på gång – men det bryr jag mig inte så mycket om och framförallt låter jag mig inte styras av det. Det är väl nu ca 10-15 år sen jag slutligen insåg att mitt liv inte är en popularitetstävling. Jag bekräftar den insikten genom mina sociala vägval i år.

 Tänker ibland på det att min trista och dåligt planerade halvsunkiga lägenhet i Kransen verkligen drog till sig otroligt mycket mer folk än den fina lägenhet jag nu bor i med utsikt över hela stan. Fast det har nog inte så mycket med läget att göra som med förändrade levnadsförhållanden och omständigheter för människorna jag umgås och har umgåtts med.  

Relationen – ett tvärt slut och en försiktig början:
En frustrerande del i bokslutet är avslutningen på den relation som tog slut i början av året. Det blev till sist ett överraskande tvärt, snopet och oförsonligt avslut vilket kändes som ett personligt misslyckande för mig som värderar samförstånd, dialog och försoning i relationer; en naiv och idealistisk idé som nu definitivt släcktes ned. Särskilt tråkigt med tanke på att allt kändes så intuitivt trevligt och bra och verkade så rätt initialt. Jag som trott mig kapabel att alltid kunna landa relationer på en försonad vänlig bog åkte nu på en rejäl snyting, tog illa vid mig, kände mig initialt som en idiot och det kom att kasta en mental slagskugga av sorg som räckte alltför långt in 2010. Lärorikt. 

Därför var det med stor försiktighet och viss tveksamhet jag kom att inleda en ny relation under sommaren, kände mig inte redo och inte heller värdig en tjej med så hög standard, personlig drivkraft, generositet och energi. Sedan dess har det varit en fascinerande och försiktig resa i rätt riktning. Funkar det nu? Räcker jag till? Time will tell… 

Träningen – längsta uppehållet och viss lönnfetma:
Ett frustrerande kapitel. Centralbadet stängde för renovering i juni och skulle öppna i oktober. Som blev november. Som blev december. Som blev ”efter årsskiftet”. Nu är det senaste budet mitten av februari 2011 och jag har inte tränat regelbundet på mer än ett halvår; mitt längsta träningsuppehåll på 11 år. Känns inte alls bra.

 Hade jag vetat att det skulle ta så här långt tid skulle jag förstås ha börjat träna nån annanstans långt tidigare. Nu är jag less på att vänta och har nu i princip att välja mellan Västertorpsbadet och Forsgrenska. Saken är ju den att jag vill kombinera styrketräning med simning och bastu. Därför blir urvalet mer begränsat. Troligen blir det då Forsgrenska vid Medis eftersom det ligger bättre till i förhållande till jobbet.

En konsekvens av träningsuppehållet är att jag nu nästan väger 80 kg utan att ha tränat mig till det, den vikt jag kämpat så många år för att nå genom att styrketräna. Nu har jag nästan nått den genom att bli en liten, liten aning lönnfet. Ja jag vet att det inte är nånting jämfört med andra. Men jämfört med mig är det en ny upplevelse. Tidens gång. Men den gången och den trenden ska brytas! Finns ingen anledning att tappa konturerna bara för att jag passerat 40.

Hälsa – smoothies, spikmatta och guidad meditation
Om träningen varit eftersatt så uppvägs det en del av vissa andra insatser detta år. Alltsedan januari har jag varje morgon tagit en riktigt nyttig smoothie till frukosten; banan, äpple, blåbär, vaniljyoughurt och acai- eller gojibär. Och under hösten har jag varje morgon kört 20 minuters spikmatta och guidad meditation i hörlurarna. Jag tror det är den viktigaste orsaken till att jag, trots missad träning, inte varit förkyld en enda gång den här hösten. Jag minns inte när det annars hände sist. Detta är något jag måste ge mig själv cred för när jag annars tycker jag varit dålig på att hålla bra standard i år.

Hemmaodlingen – vissnade ambitioner:
Jag berättade om ekarna för några veckor sedan. Jag försökte plantera ekar, lönnar, äppelkärnor, melonkärnor och avokadokärnor. I november gick det fort och bra i det senhöstljus som ännu strömmade in genom fönstren, men i december när mörkret tog över gick det tyvärr inget vidare. Av dryga 10 ekollon är det bara 2 som har grott. Ett av dem stannade sedan upp och plantan tycks nu vara död. Den andra har också stannat i växten men ser åtminstone ut att leva; hoppas att den ska ta fart igen när ljuset återvänder längre fram i år.  Av övriga planterade kärnor blev ingenting.   

Nya grannar – generationsskifte och nattliga hälgångare:
Gamle Helges lägenhet under mig är nu sedan några månader bebodd av två välartade studenter (Helges barnbarn och en av dennes goda vänner) som flyttat in efter en totalrenovering av den gamla slitna lägenheten. Ett generationsskifte har skett och det är trevligt att se samma namn på dörren. Det var fantastiskt att se hur fräscht det blivit. Jag minns ju hur det såg ut där nere förra hösten i samband med att jag fick låna toan och duschen i den tomma lägenheten som kändes full av ekon ur det förflutna från de människor som bott och åldrats där i 45 år.

Ovanför mig har vänliga Anita flyttat ut och ersatts av ett par som har den märkliga och olyckliga kombinationen att vara hälgångare med sena vanor. Varje kväll mellan 22.30 och ca 24.00 utbryter ett dunkande i golvet ovanifrån när de av någon outgrundlig anledning blir aktiva och börjar gå fram och tillbaka intensivt mellan rummen. Det rasslar, stöter och smäller litet också. Det är något de fixar med, men efter som det gått många månader sedan de flyttade in är det svårt att tro att det har med flytten att göra längre. Det är ett mysterium. Ett lätt frustrerande sådant.

En person som går på ett normalt sätt hörs inte så mycket, men är man utpräglad hälgångare och stöter med hälarna i golvet när man går så hörs det väldigt tydligt. Det blir nästa års utmaning att försöka kommunicera detta till dessa grannar utan att på nåt sätt stöta sig med dem. Hur tar man en sådan kontakt på ett sunt och vettigt sätt? 

Foto – de borttappade kamerornas år:
En riktigt frustrerande om än världslig detalj i år är det faktum att jag tappat bort två kameror. Den första försvann i samband med kungabröllopet den 19 juni. Kameran och framförallt de ca 250 bilderna försvann nånstans på stan den eftermiddagen. Kan ha varit en ficktjuv, kan ha varit hjärnblödning från min sida. Sen i samband med min gudsons födelsedag i augusti försvann den sprillans nya kamera jag köpt. Väldigt trist och jobbigt. Då ledsnade jag och struntade i att köpa nytt, tänkte det var dags att ta en paus från fotograferandet. Det har alltså blivit väldigt mycket mindre fotat än det brukar. Det känns också skönt att bryta mot trenden att alltid vara killen med kameran som fotar hela tiden. Jag känner mig ofta väldig trött på att ha den rollen och funktionen.  PS: Min ständigt generösa flickvän köpte till slut en ny kamera åt mig, vilket kändes skämmigt men jag har tacksamt tagit emot den och inte förlorat den. Har inga sådana planer heller.  

Bloggen – framsteg och ett avslutande beröm till mig själv:
får sägas ha gått bra i år. De absolut bästa dagarna trafikmässigt har varit i år och nya rekord har slagits. Det jag skrev om ”Forever young”-turnén, kungabröllopet och tv-programmet ”Så mycket bättre” – Petra Marklund/September – drog mycket trafik. Det är förstås både fascinerande och glädjande för mig att se att tusentals personer läser det jag skriver. Denna mix av intryck, högt och lågt, ämnen som av någon anledning känns intressanta för mig med ständig ambition i research och språklig standard.

Trots att jag varken skriver om kändisskvaller, mode eller själv är helkändis, halvkändis, pseudokändis eller såpakändis blir bloggen läst. Här måste jag ge mig själv beröm för något som gått bra, en positiv trend och utveckling under ett år som annars till stora delar inneburit personliga besvikelser där jag inte upplevt att jag räckt till i de sammanhang som är viktigast för mig.

Men, sant som sist, som jag själv alltid brukar säga i tid och otid:

– Äventyret fortsätter!

Och ska det bli bättre i 2011 är det framförallt mitt ansvar. Pekar på mig. Och ingen annan.

Rundar av med något lämpligt storslaget musikaliskt med en mästare inom området. En av många suveräna låtar med detta proffs. Men en låt som inte är så känd, en låt med en storslagen text som fångar känslor och uttrycker brottstycken av något för mig relevant i det kalejdoskop av intryck som var 2010. En typisk sån låt jag vill avrunda med… Ett bra avstamp inför det nya. Plats på scen!


David Bowie: ”Strangers when we meet”, 1995 – Mannen, Myten, Legenden spelar som sig bör med ett gäng fullblodsproffs men jag vill särskilt peka på kombinationen Bowies mörka uttrycksfulla röst och Mike Garsons poetiska utsmyckningar på pianot i den här upptagningen…

”All our friends
Now seem so thin and frail
Slinky secrets
Hotter than the sun
 
No peachy prayers
No trendy rechauffé
I’m with you
So I can’t go wrong
 
All my violence
Raining tears upon the sheets
I’m bewildered
For we’re strangers when we meet
 
Blank screen TV
Preening ourselves in the snow
Forget my name
But I’m over you
 
Blended sunrise
And it’s a dying world
Humming Rheingold
We scavenge up our clothes
 
All my violence
Raging tears upon the sheets
I’m resentful
For we’re strangers when we meet
 
Cold tired fingers
Tapping out your memories
Halfway sadness
Dazzled by the new
 
Your embrace
It was all that I feared
That whirling room
We trade by vendu
Steely resolve
Is falling from me
My poor soul
All bruised passivity
 

 All your regrets
Ride rough-shod over me
I’m so glad
That we’re strangers when we meet
I’m so thankful
That we’re strangers when we meet
I’m in clover
For we’re strangers when we meet
Heel head over
But we’re strangers when we meet…”

Vackra dagar i september

Posted in Träning, Vardagligt on 8 september, 2010 by japetus

Solen strålar från en ofta klar himmel dessa dagar. Så här långt får man säga att vi haft en vacker septembermånad. De två senaste mornarna har en tät och vackert mystisk dimma svept in hela staden, för att sedan långsamt upplösas av solens strålar och avslöja mer och mer av den vackra utsikten från mitt fönster.

Dessa dagar sammanfaller dock med mitt byte till ett nytt jobb inom samma organisation. Det är långa och mycket intensiva dagar. Men det känns väldigt trevligt eftersom jag här fått en mer tacksam för att inte säga möjlig, roll.

Jag har inte hunnit vara så mycket ute på vardagarna, men igårkväll var ett undantag då jag följde med vännen T till Ågesta och sprang 6 km banan där på dryga 32 minuter. Det var en positiv överraskning för mig som i princip inte tränat nåt denna vår och sommar. Det var en underbar kväll som avslutades med bastu i Vidja vid Magelungen.

Med Speedogoggles i bassängen

Posted in Träning, Vardagligt on 24 januari, 2010 by japetus

Jag har simmat regelbundet i 11 år nu. Många gånger under den här tiden har jag tänkt tanken: ”Jag ska skaffa riktiga simglasögon!” Kloret i bassängen irriterar ögonen och jag kan bara öppna ögonen korta, korta stunder för att orientera mig när jag dyker. Ändå tog det alltså 11 år innan jag gjorde slag i saken. Idag.

Jag har köpt ett par simglasögon av märket Speedo. ”Active Essentials” heter de. Det låter betryggande.

Känslan att simma med dem på var mycket behaglig och gav mig också en del märkliga associationer. Å ena sidan såg jag hela tiden händerna framför mig som i ett ”1st player shooter” dataspel. Å andra sidan kändes det som om jag var Frodo och hade tagit på mig Ringen. Det var verkligen som att jag kunde titta in i en annan värld och se skepnader som rörde sig i den…