Med Boeing 737-800/Primera Air till Canarias/Tenerife

Snart sags att resa söderut igen. Det vanliga enkla, korta upplägget då endast en vecka står till buds. Men ack vilken efterlängtad vecka det blir. Träning, mycket mat, bra böcker, meditation och strandpromenader. Och denna gång tillsammans med pappa, vilket var väldigt längesedan sist och därför känns extra bra att göra nu.

Det blir klassiska kanarieön Teneriffa denna gång. Det är verkligen tredje gången jag reser dit. 24 år sen första gången och 12 år sen förra gången. Vi anar här snabbt en 12-års periodicitet och ser det som ett gott tecken. Vad jag särskilt ser fram mot denna gång är ju att slutligen nå vulkanen Teides högsta topp.

Det gick inte i december 1990 när första försöket gjordes. Det var avstängt pga stora snömängder. El Teide är nästan 4 000 meter högt och Spaniens högsta berg.

Läsare av bloggen känner även till att det finns en återkommande tradition att beskriva flygplanstyper här. Jag vet att vi denna gång kommer att flyga med en Boeing 737-800, världens vanligaste trafikflygplan som jag beskrivit mer än en gång tidigare. Se här!

En Primera Air Boeing 737-800 landar på Lanzarotes flygplats

Det är fråga om en riktig arbetshäst och jag ser som alltid fram mot flygturen och kommer inte missa att köra min traditionella tomatjuice och Tangerine Dream. Det ska helt enkelt bara vara så.

En Boeing 737-800 in flight.

Och så var det detta med seatingen. Jag hävder ju fortsatt och bestämt att de bästa platserna i planet är bakom vänstra vingen, rad 22 eller längre bak, för siktens skull. För jag har ju också fortfarande inget emot att ta ett par foton under flygturen. Gärna då av Teide i samband med inflygningen.

Seating-konfigurering för en charter-version av Boeing 737-800.

 

Med SAS Boeing 737-800 till Kanarieöarna

Vi är snart mitt i februari och det drar ihop sig till årets extra batteriuppladdning. Vid den här tiden på året brukar jag känna mig litet trött på vintern och i stort behov av en dos extra solljus. Inte sällan har det inneburit en resa i sydlig riktning och det är precis vad som nu står för dörren. Att få en vecka i shorts och t-shirt med möjlighet att kombinera träning och vila, läsa, äta och sova är helt fantastiskt så här års.

Har man en vecka är varken österut/Thailand eller västerut/Västindien något alternativ, utan det handlar om att välja en destination med mindre tidsskillnad som Egypten, Jordanien, Oman eller Kanarieöarna. I år fick det bli Kanarieöarna och jag såg till min förvåning att det var SAS vi skulle flyga med. Läste att SAS träffat ett avtal med Apollo för charterflygningar på helgerna denna vinter och som den flygnörd jag är måste jag förstås följa upp vilken flygplanstyp vi får flyga med. Allt tyder på att det blir en Boeing 737-800.

SAS Boeing 737-800

Och ja, än en gång kommer litet information från flygnörden här också. Boeing 737 är världens mest tillverkade trafikflygplan för kort- och medeldistansflygningar. Således ett flygplan lämpat för att flyga från Sverige till Egypten eller Kanarieöarna. Boeing 737 konkurrerar direkt med Airbus A320-serie som jag också mycket riktigt flugit många gånger med tidigare.

Tvåmotoriga Boeing 737-800, som premiärflög i linjetrafik i första version redan i februari 1968 – och liksom jag då följaktligen fyller hela 45 år i dagarna – tar i charterutförande nästan 200 passagerare, är 40 m lång och har en räckvidd på upp till 10 200 km. Det räcker med råge för att flyga oss till Kanarieöarna. Och det kommer att bli trångt för mig igen. Jag vet. Det ingår i upplevelsen när man är 193 cm lång. Platserna vid nödutgångarna är bokade sedan länge, men flygningen är inte 10 timmar lång denna gång, utan bara dryga 5 timmar.

Jag tar som vanligt plats några rader bakom vingen, för siktens skull. Ja detta eftersom jag gärna sitter vid ett fönster och fotar under flygningens gång. Var ju som bekant pilot i ett tidigare liv och är fortfarande barnsligt förtjust i att flyga! Nu är Boeing 737 inte något anmärkningsvärt snabbt flygplan. Hon gör 875 km/h, att jämföra med gamla pensionerade jämngamla sovjetiska Tupolev 154 som presterade 975 km/h och konkurrenten Airbus A320 som klarar 900 km/h.

Boeing 737-800 har dryga 30 rader med tre platser på vardera sidan om mittgången. Själv föredrar jag alltid att sitta några rader bakom vingen, dvs från plats 22 och bakåt.