Arkiv för Mellan hägg och syrén

Första utslagna häggen 2017 siktad, bromsad av snöstormen i Stockholm

Posted in Natur och årstider with tags , on 10 maj, 2017 by japetus

I år får jag lov att konstatera att den obehagliga vinterkyla som objudet trängt sig på har bromsat vår vackra blomning.

Igårkväll den 9 maj gick jag förbi Centralbadets innergård och fick se en modig hägg på väg att slå ut i ”snöstormen”. Kanske med solens varma hjälp att det ändå tar mer fart idag, så 10 maj får gälla som årets siktning. Men jag kan notera att efter vargavintern 2010 kom inte häggen förrän 15 maj, så blomningen har varit senare i närtid.

Och så här ser statistiken ut för de år jag tidigare rapporterat i bloggen:

2016, siktning, 5 maj: https://japetus.wordpress.com/2016/05/09/forsta-utslagna-haggen-2016-siktad/

2015, siktning 6 maj: https://japetus.wordpress.com/2015/05/06/forsta-utslagna-haggen-2015-siktad/

2014, siktning 3 maj: https://japetus.wordpress.com/2014/05/03/forsta-utslagna-haggen-2014-siktad/

2013, siktning 9 maj: https://japetus.wordpress.com/2013/05/12/forsta-haggen-i-stockholm-slog-ut-i-helgen-som-gick/

2012, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2012/05/07/forsta-haggen-slar-ut-2012/

2011, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2011/05/07/sa-ar-aven-detta-ars-forsta-hagg-siktad/

2010, siktning 15 maj: https://japetus.wordpress.com/2010/05/15/forsta-haggen-rekordsent-i-ar/

2009, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2009/05/07/forsta-haggen-siktad/

2008, siktning 2 maj: https://japetus.wordpress.com/2008/05/02/arets-forsta-blommande-hagg-siktad/

1990, siktning 30 april: ingen blogg, men det ursprungliga rekord jag alltjämt sneglar på vid den här tiden varje år…

Första utslagna häggen 2015 siktad

Posted in Natur och årstider with tags , , on 6 maj, 2015 by japetus

Årets häggspaning är nu genomförd och ska rapporteras.

Igårkväll 5 maj gick jag förbi Centralbadets innergård och kunde konstatera att häggarna där var i full färd att slå ut. Det skyddade läget där i den grytan mellan husen i kombination med solen som strålar ned i den brukar garantera tidig häggblomning. Häggarna där inne i den fina jugend-trädgården är utan tvekan några av Stockholms tidigaste.

Och med tanke på att de redan kommit en bit på vägen så skulle jag gissa att de började slå ut i söndags den 3 maj, vilket är ett ganska tidigt datum i sammanhanget. Ja ni kan se i min rapportering här nedan.

Så befinner vi oss åter mellan hägg och syrén!

Första häggen 2015
Centralbadets häggar igårkväll den 5 maj vid ca 17.30 (klicka för större bild)

Och så här ser statistiken ut för de år jag tidigare rapporterat i bloggen:

2014, siktning 3 maj: https://japetus.wordpress.com/2014/05/03/forsta-utslagna-haggen-2014-siktad/

2013, siktning 9 maj: https://japetus.wordpress.com/2013/05/12/forsta-haggen-i-stockholm-slog-ut-i-helgen-som-gick/

2012, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2012/05/07/forsta-haggen-slar-ut-2012/

2011, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2011/05/07/sa-ar-aven-detta-ars-forsta-hagg-siktad/

2010, siktning 15 maj: https://japetus.wordpress.com/2010/05/15/forsta-haggen-rekordsent-i-ar/

2009, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2009/05/07/forsta-haggen-siktad/

2008, siktning 2 maj: https://japetus.wordpress.com/2008/05/02/arets-forsta-blommande-hagg-siktad/

1990, siktning 30 april: ingen blogg, men det ursprungliga rekord jag alltjämt sneglar på vid den här tiden varje år…

En makalös majhelg mellan hägg och syrén

Posted in Natur och årstider, Poesi, Vardagligt with tags , , , , on 25 maj, 2014 by japetus

”Maj är väl ändå den härligaste tiden på året…”

Så skrev en arbetskamrat på FB för någon dag sedan tillsammans med ett par av de vackraste försommarfoton jag sett på länge. Och det är nog många svenskar som kan hålla med om det när vinter blivit vår och övergått i de första färgstarka fyrverkerierna av blommande blomsterprakt, vacker fågelsång och ljuvlig blomdoft.

Livets krafter är så obändigt starka och bryter fram som en vårflod av starka intryck efter vinterns monotona och starka tigande grepp om naturen, som våren sedan mjukat upp med tö, lövsprickning och murriga jordfärger. Maj kan nästan kännas som en dröm, en försmak av paradiset efter det kärva, kalla och monotona järngrepp som vintern hållit oss i.

Blommande hägg i Stockholms skärgård
Blommande hägg i majskymningen, Stockholms skärgård, fångad av min arbetskamrat Ebba H.

Maj är månaden som återställer sommartonerna och naturens hela vackra färgpalett. Maj målar naturen i ljuvliga färgtoner och hela sommaren ligger framför oss som på ett silverfat. Det är stark förväntan och längtan i luften. Nätterna är så ljusa och ljuvliga. Dagarna så skinande blå. Maj återbefolkar naturen med den livligaste och vackraste fågelsången. Själv får jag höra koltrasten varje morgon när jag strax före 06.00 åker till jobbet. Den sitter alltid i någon av trädtopparna och sjunger vid busshållplatsen. Det är en ynnest att få uppleva detta och den vackra upplevelsen gör den långa resan till jobbet så mycket lättare än den är vintertid.

humla_pa_lila_syren
Humla på lila syrén, foto: Thor Thorsson, ”Thors fotoblogg”.

Och så ger oss ju maj både häggen och syrénen, dessa två starka symboler för romantik, examenstid, giftermål och löftesrik försommar. Men maj är också blommande fruktträdgårdar, hagtorn, oxel och ginst. Makalöst vackra de med. En känsla av ett drömskt Astrid Lindgren-land som i Körsbärsdalen, i det evigt blommande Nangijala.

Bröderna Lejonhjärta i Körsbärsdalen
Jonatan och Skorpan Lejonhjärta i Körsbärsdalen

spindel_i_naet_under_vita_syrenblommor
Vit syrén med spindel, eller som Bellman uttryckte det: ”minsta kräk i kärr och syra, nyss av solens värme väckt”. Foto: Thor Thorsson, ”Thors fotoblogg”.

Kanske är det så att maj förenar det bästa av våren med det bästa av sommaren? Vårens friskhet och fräschet med sommarens värme och blomning? Och myggen, flugorna och getingarna lyser ännu till största del med sin frånvaro. Maj, vårmånaden som ofta känns som sommar. Kanske är det därför vi tycker så mycket om maj? (Jag har här lämnat allergikerna utanför resonemanget för de har ofta en annan syn på maj av uppenbara skäl.)

I den pågående och snart gångna majhelgen kom så till slut också den definitiva sommarkänslan. Med besked. Temperaturen kröp upp till strax under 30 grader och solen sken från en klar och nästan helt sommarblå himmel. De få moln som visade sig var bara välkomna. Så kunde jag gå ut och uppleva sommarvärmen i kortbyxor och t-shirt och samtidigt ännu befinna mig mellan hägg och syrén i den allra vackraste blomningen. Det blev en alldeles magnifikt makalöst majhelg!

Verner Aspenström har skrivit en fin och finurlig dikt om maj:

”Maj månad kom som ett fotbad
efter en lång marsch.
För göken var det en strävsam tid.
Nätterna seglade som dun på sjöarna.
Hade inte grannens svarta hund skällt
skulle vi drömma än…”

Jag gillar den den dikten. Den säger också något om hur man kan uppleva drömska maj.

Jag återkommer också gärna till de fantastiskt uttrycksfulla och vackra naturstämningar av försommar som den engelska författaren Richard Adams fångade i sin klassiska roman ”Den långa flykten”, i original Watership Down. Jag brukar återvända till den så här års när jag vill sätta fingret på den underbara känsla av naturens skönhet som fyller mig med sådann ro och harmoni. Maj och juni, härliga ljusa månader.

watership-down

Det är kapitlet ”The crow and the beanfield” ur Watership Down (1972) som inleds med detta härliga naturlyriska viktorianska citat:

”And let them pass, as they will too soon,
with the beanflower’s boon
and the blackbird’s tune
and May and June!”

(Robert Browning: ”De Gustibus”, 1855)

Maj känns för mig litet som en dröm – mellan vår och sommar – med ständigt för mycket att göra på jobbet och en känsla av att ständigt försöka hålla fast vid och hinna uppleva något overkligt vackert som alltför hastigt glider undan och bleknar bort…

PS:
En avslutande fotnot till den här bloggen kan vara att berätta att min romantiska känsla för denna månaden t o m tog sig det uttrycket att jag i maj 1999 plockade och sparade det gamla årtusendets sista hägg. Jag har den pressad kvar som bokmärke i en av mina favoriter bland det 20:e århundradets finaste diktsamlingar, lämpligen maj-mästaren Hjalmar Gullbergs mästerverk ”Kärlek i tjugonde seklet”.

PPS:
Under rubriken ”Relaterade” nedan finns mer av mig om maj, det här var nämligen inte det första jag skrivit om detta ämne.

Exit – Malik Bendjelloul, första vackra majkvällen 2014

Posted in musik, Natur och årstider, Vardagligt with tags , , , on 14 maj, 2014 by japetus

Hälsade igår på en gammal god vän som i förra veckan varit nära döden i en trafikolycka. Han överlevde, svårt skadad, och befann sig på rehab Furuhöjden i Täby/Gribbylund. Livet är skört.

Vägen vidare var en folktom buss 524 som i ca 50 min snirklade sig fram från Löttingelund genom för mig mindre välkända norrförorter mot Upplands Väsby i den tilltagande majskymningen. Den vackraste hittills denna regniga och kylslagna maj. Och där satt jag ensam i den tomma bussen och funderade på hur små marginalerna som skiljer liv från död kan vara. Hur nära det varit att min gamle vän inte överlevt.

Färden gick genom Vallentuna; längs vidsträckta fält, åkrar och betesmarker, längs sjöar och stora golfbanor, hästgårdar och skogsdungar. Ett vackert kulturlandskap. Också ett mycket gammalt kulturlandskap för här finns många minnesmärken från vikingatiden. Tankarna kom och gick. Solen, fortfarande bländande stark som en gigantisk scenstrålkastare, sjönk allt lägre.

Vallentuna om våren
Vackra Vallentuna om våren

Det var en makalöst meditativ stilla och underbar upplevelse. På väg genom okänt land i skymningen; en mini-roadmovie. I den sista kvällssolens ljus såg det förbirusande landskapet ut som paradiset på Jorden. Kanske var det i själva verket just så? Det var hursomhelst en alldeles väldigt vacker majkväll på Jorden.

Senare på kvällen nåddes jag av det mycket sorgliga och lika överraskande beskedet att dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul hastigt avlidit. Det verkar helt obegripligt att denne vitale, begåvade man skulle behöva ryckas bort så tidigt som vid 36 års ålder. För äldre än så blev han nu inte.

Malik Bendjelloul
Malik Bendjelloul (1977-2014)

Ja det här var en stor chock, mycket sorgligt. För de flesta är Malik Bendjelloul förstås den Oscars-vinnande dokumentärfilmaren med succén ”Searching for Sugarman” om den amerikanske musikern Sixto Rodriguez. För mig är Malik nog än mer den underfundige journalisten bakom den mycket välgjorda dokumentären om Kraftwerk jag tidigare skrivit om. SVTs barnprogram ”Ebba och Didrik” från 1990 var jag nog inte i målgruppen för, men har förstått att många också minns honom för den roll han hade där.

Formuleringen ”hastigt” om dödsorsaken lämnar fältet fritt för spekulation. Å andra sidan är nog en död vid 36 års ålder oftast hastig, på ett eller annat sätt.

Så kvällen igår slöt sig i en mix av glädje över min vän som överlevt sin svåra olycka och den plötsliga chocken och sorgen över att en så vital och ung man som Malik Bendjelloul inte längre fanns bland oss. Det var en riktig existentiell kväll igår.

Men om jag nu själv skulle få välja den kväll då jag slutar mina dagar så skulle jag nog välja en kväll som den då Malik Bendjelloul reste hem. En kväll som den igår. En obegripligt vacker stilla försommarkväll i maj.

Avslutar med en av mina absoluta favoriter med uttrycksfulla The Cure: ”A night like this” från 1985 som verkligen känns alldeles helt rätt för denna stund…


PS: Någon timme efter att bloggen skrivits klar kommer så beskedet, svaret på frågan som hängt i luften alltsedan Bendjellouls ”hastiga” död rapporterades sent igårkväll. Det var självmord. Så blev denna händelse än mer obegripligt sorglig.

Det är ett sånt förfärligt slöseri varje gång en ung människa tar sitt liv och jag kan bara beklaga att Malik uppenbarligen inte kunde få det stöd han hade behövt. Med mina erfarenheter från SPES i ryggen kan jag säga att det i de allra flesta fall går att rädda en deprimerad suicidbenägen person. Men i de fallen där en vuxen människa verkligen bestämt sig för denna sista handling är det förstås i längden omöjligt att undvika.

Första häggen i Stockholm slog ut i helgen som gick

Posted in Natur och årstider with tags , , on 12 maj, 2013 by japetus

Jag fångade den inte förrän idag, söndag, men med största sannolikhet hade den slagit ut redan i torsdags på Kristihimmelsfärdsdagen, alltså 9 maj. Jag talar förstås om Stockholms första hägg, nämligen den som står inne på Centralbadets skyddade innergård. Tack vare dess skyddade läge i innergårdens varma gryta är det den som brukar vara först att slå ut i stockholmsområdet, så även detta år.

Efter en väldigt sen vår har all blomning exploderat i början av maj och första häggen kommer bara något litet senare än vanligt.

2013-05-12 2013-05-12 Första utslagna häggen siktad 003
Stockholmska Centralbadets vackra innergård med sin blommande hägg (klicka för mycket större bild)

Och så här ser statistiken ut för de år jag tidigare rapporterat i bloggen:

2012, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2012/05/07/forsta-haggen-slar-ut-2012/

2011, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2011/05/07/sa-ar-aven-detta-ars-forsta-hagg-siktad/

2010, siktning 15 maj: https://japetus.wordpress.com/2010/05/15/forsta-haggen-rekordsent-i-ar/

2009, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2009/05/07/forsta-haggen-siktad/

2008, siktning 2 maj: https://japetus.wordpress.com/2008/05/02/arets-forsta-blommande-hagg-siktad/

1990,  siktning 30 april:  ingen blogg, men det ursprungliga rekord jag alltjämt sneglar på vid den här tiden varje år…

Euforisk majkväll mellan hägg och syrén

Posted in Natur och årstider, Personlig utveckling with tags , , on 17 maj, 2010 by japetus

När en majkväll är riktigt vacker så är den som min varit ikväll… Eufori…

Efter en mellandag, en halvgrå och trist söndag, blev måndagen bara vackrare och vackrare ju längre den led. När jag gick från jobbet idag var det plötsligt åter sommar. Det var den där magiska känslan när luften känns alldeles ljummen, stilla och behaglig. Euforisk är ordet för att beskriva den underbara känslan att finnas till en sådan här kväll.

Jag hade dessutom den stora glädjen att  ha en session med Katarina Di Leva inbokad ikväll. Det var ett väldigt bra samtal med en mycket klok och vis person. Katarina kan först tyckas närmast eterisk, som en alvprinsessa stigen direkt ur Lóriens gyllene skog i Tolkiens ”Sagan om Ringen”, men när man talar med henne känns hon mycket ”verklig”.

Hon är rak, tydlig och okonstlad. Hon hittade snart roten till det problem vi diskuterade och hjälpte mig att lösa upp och lätta på knuten. Enkelt och samtidigt väldigt fyndigt och genialiskt guidade hon mig. Tack Katarina! Det var gott. Det var fint. Det var bra. Mycket bra.


Katarina Di Leva

Det var med en euforisk känsla jag klev ut i majkvällen och en stund bara promenerade planlöst i kvällssolen på vackra Östra Mariaberget på Söder i Stockholm. Det var så alldeles overkligt vackert. Jag hade önskat att Gunnar Ekelöf hade kunnat titta förbi ikväll och hjälpa mig hitta de rätta orden för att beskriva hur sagolikt vackert det var ikväll.

Sen kom Herman och vi gick längs Monteliusvägen och pratade och pratade. Det var starkt. Vi avslutade med en riktigt god måltid uppe på gamla goda Fjällgatan 23, som så många gånger tidigare. Det är nu 19 år sen han tog över den restaurangen.

Äntligen fick jag verkligen känna av en riktigt vacker majkväll. Blir det inga fler så fick det i alla fall bli en riktigt vacker kväll i maj.

Katarinas hemsida:
http://www.katarinadileva.com/

Katarina på MySpace:
http://www.myspace.com/katarinadileva

En majnatts melodi… Om ordkonstnären Hjalmar Gullberg och en näktergal i Malmö

Posted in Hyllningar, Natur och årstider, Poesi with tags , , , on 6 maj, 2008 by japetus

Snuddar åter vid årstidens rika fång av vackra och stämningsfulla upplevelser. Gårdagskvällen var mycket vacker med kvällsol och sjungande koltrastar. Nu rör det åter på sig i känslolivet. Saker och ting ställer sig på sina spetsar, en efter en. Som jag skrev häromdagen är det något alldeles speciellt med tiden vi har just nu. Det är starkt.

Det är väl kontrasten mellan våra långa mörka vintrar, eller långa mörka höstliknande tillstånd, som sedan övergår i något så makalöst, ljust och vackert som den blommande månaden maj som påverkar så tydligt. Poesin är aldrig långt borta. Ett av namnen jag nyss droppade är ett utmärkt bevis på detta, Hjalmar Gullberg. Mannen som skrivit makalöst vackra diktsamlingar som ”Kärlek i tjugonde seklet”, ”Ensamstående bildad herre” och ”Fem kornbröd och två fiskar”.  Gullberg var också dramatiker och en mycket duktig översättare som satt i Svenska Akademien, ungefär samtidigt som Dag Hammarskjöld som jag skrev om häromdagen.

gullberg
Hjalmar Gullberg (1898-1961)

Dikter som ”Till en näktergal i Malmö”, ”Kyssande vind” och ”Död amazon” (till Karin Boye efter hennes självmord 1941) hör till det vackraste och starkaste rimmade verser svenska språket känner. Det är sagolikt och sällsamt vackert skrivet om livet, kärleken och döden. Gullberg var en ordens mästare och en stor språklig ekvilibrist, en produkt av en annan tid och allmänbildad på ett sätt som bara den gamla skolans undervisning i latin och grekiska kunde borga för. Han var också en av dem som tidigt tog avstånd från det som hände i Tyskland på 30-talet när Hitler fick makten. Gullberg var en stor humanist.

Det fanns också ett stråk av vemod och mörker i hans diktning som troligen delvis kom sig av att han var ett oönskat barn, född i hemlighet utanför äktenskapet och att hans mamma aldrig ville erkänna honom eller låtsas om honom. Han lämnades bort till fosterfamilj direkt efter födseln i maj 1898. Det var en stor sorg som följde honom genom hela livet. Denna blandning av det vackra och det sorgliga möttes väl sällan så tydligt som i dikten ”Till en näktergal i Malmö” från 1942 där Gullberg ger oss en magiskt vacker stämningsbild från en majnatt då han ligger ensam vaken, ”mellan hägg och syrén, på sjukhus och hör näktergalen sjunga i mörkret utanför och funderar över sitt liv…

”Jag mötte vänner i så många länder –
men varför blev man ensam under skyn?
Jag älskar det, som flyr ur våra händer;
jag älskar det, som doldes för vår syn.
Här ligger jag, en fånge mellan lakan,
och lyssnar i en mörklagd paviljong.
Jag älskar mörkret, och jag älskar vakan;
jag älskar tystnaden, som blir till sång.

I sjukhusparken hänger månens lykta;
det glittrar genom rullgardinens dok.
Nu lyssnar alla sorgsna och betryckta
till Höga visan ur naturens bok.
Den störste sångaren på denna jorden
har kommit för att skingra våra kval.
Jag hör musik och letar efter orden.
Sjung, näktergal, min hemstads näktergal!

Från vilket paradis är stämman lånad,
som tränger in i rummet, där jag bor?
Så sjöng du, när jag föddes i din månad,
för en förtvivlad kvinna som blev mor.
En majnatt hände det, som ingen visste;
vår stora hemlighet kom ingen åt.
Den, som försökte spåra oss, tog miste:
i toner dränkte du min första gråt.

Dig vill jag intill döden efterlikna,
o sångare, som vägrar att bli sedd!
De sökte fånga dig och står besvikna:
på villospår blev jägarskaran ledd.
Dig känner ingen – ingen utom träden
har sett, om du är vacker eller ful.
Snart hörs i toppen trastens sommarkväden
– då tiger du, som sjöng i låga skjul.

Lär mig att inför världen vara liten!
Vad gör det, att jag vandrar mot min höst,
att jag blir ensam, grå och väderbiten?
En majnatts melodi har sprängt mitt bröst!
O näktergal, jag var en gång din like –
nu är jag åter stum och sjunker matt
tillbaka i det anonymas rike…
Det skulle vara lätt att dö i natt.”