Så hände det sig äntligen till slut idag den 11 april 2018 att jag fick den där avgörande vårkänningen jag längtar efter att få uppleva varje vår; känslan av att vila handen mot solvarmt svenskt trä, utomhus. Det räknas ju givetvis inte med ev utlandsresor tidigare i år.
Alltså daterar jag min officiella vårupplevelse till 11 april för detta år och noterar att det ändå är ett hyfsat genomsnittligt resultat. De har varit soligt och vårlikt flera gånger tidigare i år, men det har varit för kallt för att vårkänslan ska infinna sig. Alltså var inte de rätta omständigheterna uppfyllda förrän nu idag.
”Våroffer” i koreografen Vaslaj Nijinskijs suggestiva och färgstarka originaluppsättning från 1913
Och därför sitter jag nu sent denna onsdagkväll och lyssnar på Stravinskijs ”Våroffer” helt i enlighet med min egen vårrit medan jag skriver. Allt är som det ska med andra ord.
Så här ser min vårspaningsstatistik ut för de senaste 10 åren:
Våroffer 2017, 26 mars:
https://japetus.wordpress.com/2017/03/26/varoffer-2017/
Våroffer 2016, 26 mars:
https://japetus.wordpress.com/2016/04/05/varoffer-2016/
Våroffer 2015, 6 april:
https://japetus.wordpress.com/2015/04/06/varoffer-2015/
Våroffer 2014, 14 mars:
https://japetus.wordpress.com/2014/03/14/varoffer-2014/
Våroffer 2013, 17 april:
https://japetus.wordpress.com/2013/04/17/varoffer-2013/
Våroffer 2012, 21 mars:
https://japetus.wordpress.com/2012/03/21/varoffer-2012/
Våroffer 2011, 10 april:
https://japetus.wordpress.com/2011/04/10/varoffer-2011/
Våroffer 2010, 3 april:
https://japetus.wordpress.com/2010/04/03/varoffer-3/
Våroffer 2009, 5 april:
https://japetus.wordpress.com/2009/04/05/varoffer-2/
Våroffer 2008, 30 mars:
https://japetus.wordpress.com/2008/03/31/varoffer/